Överklagande ingett den 11 oktober 2011 av ThyssenKrupp Liften BV av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 13 juli 2011 i mål T-144/07, T-147/07, T-148/07, T-149/07, T-150/07 och T-154/07, ThyssenKrupp Liften Ascenseurs m.fl. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-519/11 P)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: ThyssenKrupp Liften BV (ombud: O.W. Brouwer, N. Lorjé, N. Al-Ani, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen meddelade den 13 juli 2011 i den del tribunalen ogillade de grunder klaganden åberopat i första instans,

avgöra målet slutligt och därigenom ogiltigförklara kommissionens beslut C(2007)512 slutligt¹ av den 21 februari 2007 i ärende COMP/E/-1/38.823 - Hissar och rulltrappor, med stöd av de grunder i första instans som hänger samman härmed och/eller sätta ner de böter klaganden påförts,

i andra hand, återförvisa målet till tribunalen,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fem grunder.

Åsidosättande av artikel 81.1 EG (nu artikel 101.1 FEUF), eftersom överträdelserna inte kan påverka handeln mellan medlemsstaterna på ett väsentligt sätt och då kommissionen inledde förfarandet på ett rättsstridigt sätt.

Åsidosättande av principen ne bis in idem.

Åsidosättande av proportionalitetsprincipen då utgångsbeloppet för böterna fastställts på ett oproportionerligt sätt.

Åsidosättande av de maximala bötesbelopp som föreskrivs i artikel 23 i förordning nr 1/2003², av oskuldspresumtionen som föreskrivs i artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna och i artikel 6.2 i Europakonventionen, av principen nulla poena sine lege som föreskrivs i artikel 49.1 i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna, av proportionalitetsprincipen som föreskrivs i artikel 49.3 i Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna och av principen om att sanktionsåtgärder ska vara individuella och ansvar personligt när det fastställts ett solidariskt ansvar för hela det bötesbelopp som beräknats på grundval av koncernens omsättning.

Felaktig bedömning och underlåtenhet av tribunalen. Tribunalen har inte använt sin fulla prövningsrätt i fråga om böter, i synnerhet vad gäller böternas utgångsbelopp, multiplikationsfaktorn för att uppnå en avskräckande verkan och samarbetet utanför 2002 års meddelande om samarbete.

____________

¹ - En sammanfattning av beslutet återfinns i EUT 2008, C 75, s. 19.

² - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1)