Mål T‑38/05

Agroexpansión, SA

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den spanska marknaden för köp och första beredning av råtobak – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Fastställande av priser och uppdelning av marknaden – Böter – Ansvar för överträdelsen – Övre gräns motsvarande 10 procent av omsättningen – Avskräckande effekt – Likabehandling – Förmildrande omständigheter – Samarbete”

Sammanfattning av domen

1.      Konkurrens – Gemenskapsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande över de helägda dotterbolagen

(Artikel 81 EG)

2.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Högsta belopp – Beräkning – Relevant omsättning

(Rådets förordningar nr 17, artikel 15.2, och nr 1/2003, artikel 23.2)

3.      Konkurrens – Gemenskapsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Kommissionens iakttagande av likabehandlingsprincipen

(Artikel 81 EG)

4.      Konkurrens – Gemenskapsregler – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Dotterbolagets självständighet

(Artikel 81 EG)

5.      Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Motivering saknas eller är bristfällig

(Artiklarna 230 EG och 253 EG)

6.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Böternas avskräckande verkan

(Rådets förordningar nr 17, artikel 15.2, och nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03)

7.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Förmildrande omständigheter – Upphörande av överträdelsen efter kommissionens ingripanden

(Rådets förordningar nr 17, artikel 15.2, och nr 1/2003, artikel 23.2; kommissionens meddelande 98/C 9/03, punkt 3 tredje strecksatsen)

8.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Nedsättning av böter då det företag som är föremål för utredning samarbetar

(Rådets förordningar nr 17 och 1/2003; kommissionens meddelande 96/C 207/04)

1.      Ett dotterbolags handlande kan på konkurrensrättens område tillskrivas moderbolaget särskilt då dotterbolaget, trots att det är en fristående juridisk person, inte självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderbolaget mot bakgrund av de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan dessa två juridiska enheter.

I en sådan situation ingår nämligen moder- och dotterbolag i samma ekonomiska enhet och utgör följaktligen ett och samma företag. Det är således varken frågan om en anstiftan till överträdelse av dotterbolaget, från moderbolagets sida, eller, än mindre, att moderbolaget skulle ha varit delaktigt i denna överträdelse, som gör det möjligt för kommissionen att genom beslut påföra moderbolaget böter, utan det är det faktum att moderbolaget och dotterbolaget utgör ett och samma företag i den mening som avses i artikel 81 EG.

Kommissionen kan inte nöja sig med att konstatera att moderbolaget kan utöva ett avgörande inflytande över sitt dotterbolag. Kommissionen måste även pröva om ett sådant inflytande faktiskt har utövats.

I det specifika fallet då ett moderbolags helägda dotterbolag har överträtt konkurrensreglerna kan detta moderbolag utöva ett avgörande inflytande över dotterbolaget, men det föreligger endast en presumtion om att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dotterbolaget.

Under dessa omständigheter är det tillräckligt att kommissionen visar att moderbolaget innehade hela aktiekapitalet i ett dotterbolag för att anta att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets affärspolitik. Kommissionen kan då hålla moderbolaget solidariskt betalningsansvarigt för de böter som ålagts dotterbolaget, förutsatt att moderbolaget, på vilket det ankommer att bryta presumtionen, inte kan bevisa att dotterbolaget agerar självständigt på marknaden.

Den presumtion som gäller för moderbolag med helägda dotterbolag är inte bara tillämplig då det föreligger en direkt förbindelse mellan moderbolaget och dess dotterbolag, utan även då bolagen är indirekt förbundna genom ett mellanliggande dotterbolag.

(se punkterna 102–106 och 108)

2.      Kommissionen får, enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, genom beslut ålägga företag som har överträtt artikel 81.1 EG böter som inte får överstiga 10 procent av föregående räkenskapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen. Samma angivelse förekom i artikel 15.2 i förordning nr 17.

Den omsättning som det hänvisas till i dessa bestämmelser utgörs av det berörda företagets totala omsättning, det vill säga det företag som tillskrivits överträdelsen och som av denna anledning förklarats vara ansvarigt.

När det gäller begreppet ”föregående räkenskapsår” i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, ska det anses avse det räkenskapsår som föregick kommissionens beslut, utom i de särskilda fall då omsättningen för detta räkenskapsår inte ger någon användbar vägledning om det berörda företagets faktiska ekonomiska situation och vilket bötesbelopp som företaget skäligen ska åläggas.

När kommissionen finner att moderbolaget och dotterbolaget utgör en enda ekonomisk enhet och följaktligen håller moderbolaget solidariskt ansvarigt för såväl överträdelsen som betalningen av böterna och nämner detta företag bland det angripna beslutets adressater, får kommissionen även beakta moderbolagets konsoliderade omsättning avseende det år som föregick året då beslutet fattades, för att beräkna den övre gräns på 10 procent som föreskrivs i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003. Det är helt utan betydelse att moderbolaget inte kan hållas solidariskt ansvarigt för överträdelsen beträffande perioden före moderbolagets förvärv av dotterbolaget.

(se punkterna 109–111, 174, 175 och 195)

3.      När kommissionen, i ett ärende som avser en överträdelse av unionens konkurrensregler i vilken flera olika företag är inblandade, inom de ramar som fastställts i rättspraxi,s tillämpar en bestämd metod för att avgöra huruvida såväl de dotterbolag som i praktiken har begått överträdelsen som deras moderbolag ska hållas ansvariga, måste den lägga samma kriterier till grund för bedömningen av alla dessa företag, om inte annat föranleds av särskilda omständigheter. Kommissionen är nämligen skyldig att iaktta likabehandlingsprincipen. Denna princip innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling.

(se punkt 133)

4.      Huruvida ett dotterbolag är självständigt i förhållande till sitt moderbolag ska inte uteslutande avgöras med hänsyn till dess verksamhet inom området för de produkter som överträdelsen gäller. Samtliga relevanta omständigheter som rör de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan ett dotterbolag och dess moderbolag ska beaktas, för att avgöra om dotterbolaget självständigt bestämmer sitt marknadsbeteende. Dessa omständigheter kan variera från ett fall till ett annat och kan därmed inte bli föremål för någon uttömmande uppräkning.

Att inget koncernbolag utövat kontroll över det berörda dotterbolagets verksamhet kan således inte räcka för att fastställa att dotterbolaget agerade självständigt på marknaden. Samma sak gäller omständigheten att moderbolaget eller något annat företag inom koncernen aldrig rådfrågades av dotterbolaget angående dess policy för inköp av den aktuella varan.

(se punkterna 164 och 168)

5.      Inom ramen för en talan om ogiltigförklaring är en invändning om avsaknad av motivering eller bristande motivering i en rättsakt en grund som rör tvingande rätt som kan, eller till och med ska, prövas ex officio av unionsdomstolen, och som följaktligen kan åberopas av parterna i alla skeden under förfarandet.

(se punkt 182)

6.      Storleken på det berörda företaget och dess ekonomiska styrka är omständigheter som kan beaktas för att beräkna böterna och, således, fastställa den avskräckande multiplikationsfaktorn. Beaktandet av företagets storlek och totala resurser för att säkerställa att böterna får en tillräckligt avskräckande verkan är avhängigt den inverkan på nämnda företag som eftersträvas – sanktionen ska inte vara försumbar med hänsyn till, bland annat, företagets finansiella styrka.

När kommissionen använder det berörda företagets storlek och totala resurser som faktorer vid bedömningen, vid beslutet om tillämpning av en multiplikationskoefficient i avskräckande syfte, kan detta företag endast anses omfatta moderbolaget till det företag som gjort sig skyldigt till överträdelsen av unionens konkurrensregler för det fall moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande över nämnda företags handlande.

Det företag vars storlek och totala resurser beaktas sammanfaller nödvändigtvis med företaget i den mening som avses i artikel 81 EG, såsom det definierats i rättspraxis. Beaktandet av dessa faktorer för att säkerställa en tillräckligt avskräckande effekt förklaras av den verkan på företaget som åläggs nämnda böter som eftersträvas. Syftet är att säkerställa böternas effektivitet genom att anpassa beloppet, med beaktande av nämnda företags totala resurser och av dess kapacitet att mobilisera nödvändiga tillgångar för betalningen av desamma. För det fall det företag som har gjort sig skyldigt till överträdelsen agerar självständigt på marknaden och, således, i sig utgör ett företag, kan detta syfte mot bakgrund av denna självständighet logiskt sett endast avse detta företag och inte därutöver andra företag inom den koncern som det ingår i. Om kommissionen i ett sådant fall skulle beakta nämnda koncerns storlek och ekonomiska inflytande för att besluta om tillämpningen av en multiplikationskoefficient i avskräckande syfte, skulle dels den eftersträvade avskräckande effekten faktiskt drabba en annan enhet än det företag som hölls ansvarigt för överträdelsen, dels böterna kunna bli orimliga, bland annat med hänsyn till detta företags finansiella styrka, och detta i strid med proportionalitetsprincipen.

(se punkterna 207, 208, 214 och 215)

7.      Ett upphörande av överträdelsen av unionens konkurrensregler redan i samband med kommissionens första ingripanden kan logiskt sett endast utgöra en förmildrande omständighet om det finns anledning att anta att de berörda företagen har föranletts att upphöra med sina konkurrensbegränsande beteenden till följd av ingripandet i fråga, medan det fall att överträdelsen redan har upphört före det datum då kommissionen inledde sina första ingripanden inte omfattas av punkt 3 tredje strecksatsen i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 i EKSG-fördraget.

Även om kommissionen anser att överträdelsen upphört samma dag som den utförde sina första kontroller, har den haft fullt fog för att inte beakta denna omständighet som en förmildrande omständighet. En nedsättning av böterna till följd av att överträdelsen upphört vid kommissionens första ingripanden kan nämligen inte följa automatiskt, utan avgörs efter kommissionens bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet inom ramen för dess utrymme för skönsmässig bedömning. Tillämpningen av punkt 3 tredje strecksatsen i riktlinjerna till förmån för ett företag är särskilt påkallad när det inte är uppenbart att det aktuella beteendet är konkurrensbegränsande. Omvänt är dess tillämpning principiellt sett mindre påkallad när detta uppträdande varit av klart konkurrensbegränsande art, för det fall detta är bevisat.

(se punkterna 229 och 231)

8.      Kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller hur den ska beräkna böterna, och den kan härvid beakta ett stort antal olika faktorer, däribland berörda företags samarbete under institutionens undersökning. Kommissionen har ett stort utrymme att skönsmässigt bedöma kvaliteten på och användbarheten av det samarbete som ett företag erbjuder, exempelvis i förhållande till andra företags samarbete.

Det är endast befogat att nedsätta böterna om företagets agerande dels har underlättat kommissionens uppgift att fastställa och vidta åtgärder mot överträdelser av unionens konkurrensregler, dels vittnar om verklig samarbetsanda.

Handlingar som skickas till kommissionen som svar på en begäran om upplysningar enligt artikel 11 i förordning nr 17 överlämnas på grund av att det föreligger en rättslig skyldighet att göra det, och de kan inte beaktas enligt meddelandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden även om de kan tjäna till att fastställa förekomsten av ett konkurrensbegränsande beteende gentemot det företag som ingett handlingarna eller gentemot ett annat företag.

(se punkterna 252, 253 och 268)