Mål C‑108/09

Ker-Optika bt

mot

ÀNTSZ Dél-dunántúli Regionális Intézete

(begäran om förhandsavgörande från Baranya megyei bíróság)

”Fri rörlighet för varor – Folkhälsa – Försäljning av kontaktlinser via Internet – Nationell lagstiftning enligt vilken försäljning av kontaktlinser endast är tillåten i butiker som är specialiserade på medicinska hjälpmedel – Direktiv 2000/31/EG – Informationssamhället – Elektronisk handel”

Sammanfattning av domen

1.        Tillnärmning av lagstiftning – Elektronisk handel – Direktiv 2000/31

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31)

2.        Fri rörlighet för varor – Kvantitativa restriktioner – Åtgärder med motsvarande verkan

(Artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF; Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31, artikel 3.4)

1.        Nationella bestämmelser om försäljning av kontaktlinser omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2000/31 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”), såvitt de rör köpeavtal avseende kontaktlinser som ingås via Internet, det vill säga bland annat anbud online och slutande av avtal på elektronisk väg. Däremot omfattas inte nationella bestämmelser om leverans av kontaktlinser av direktivets tillämpningsområde.

(se punkterna 28, 31 och 77 samt domslutet)

2.        Artiklarna 34 FEUF och 36 FEUF samt direktiv 2000/31 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken försäljning av kontaktlinser endast är tillåten i butiker som är specialiserade på medicinska hjälpmedel.

En sådan lagstiftning utgör en åtgärd med verkan motsvarande kvantitativa restriktioner som är förbjuden enligt artikel 34 FEUF, eftersom det förbud mot att sälja kontaktlinser via Internet som följer av denna lagstiftning är tillämpligt på kontaktlinser från andra medlemsstater som är föremål för distansförsäljning och hemleverans till konsumenter bosatta i Ungern. Detta fråntar aktörer från andra medlemsstater en särskilt effektiv form för försäljning av sina produkter, vilket således väsentligt hämmar dessa aktörers tillträde till marknaden i den berörda medlemsstaten.

En sådan lagstiftning är visserligen ägnad att säkerställa att syftet att skydda kontaktlinsanvändares hälsa uppnås genom att utlämnandet av kontaktlinser förbehålls optiska butiker som tillhandahåller sådana optikertjänster. Genom att anta en sådan lagstiftning överskred emellertid den nationella lagstiftaren det utrymme för skönsmässig bedömning som tillkommer lagstiftaren för att fastställa på vilken nivå denne vill säkerställa skyddet för folkhälsan, och denna lagstiftning ska således anses gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det mål som åberopats. Detta mål kan nämligen uppnås genom mindre ingripande åtgärder än dem som föreskrivs i den aktuella lagstiftningen. Sådana mindre ingripande åtgärder består i att enbart föreskriva vissa inskränkningar i samband med den första leveransen av kontaktlinser och att de berörda näringsidkarna är skyldiga att ställa en kvalificerad optiker till kundens förfogande.

Av samma skäl kan denna lagstiftning, i den mån den innehåller ett förbud mot att sälja kontaktlinser via Internet, inte anses stå i rimlig proportion till syftet att skydda folkhälsan i den mening som avses i artikel 3.4 i direktiv 2000/31.

(se punkterna 58, 64, 74–76 och 78 samt domslutet)