TRIBUNALENS DOM (första avdelningen)
den 17 februari 2017(*)
”Utstationerad nationell expert – Efsas regler om utstationerade nationella experter – Beslut att inte förlänga utstationeringen – Tillgång till handlingar – Förordning (EG) nr 1049/2001 – Nekad tillgång – Undantag avseende skyddet för den enskildes privatliv och integritet – Skydd av personuppgifter – Förordning (EG) nr 45/2001 – Yrkanden om fastställelse och föreläggande – Inlaga som kompletterar ansökan – Ändring av yrkanden – Upptagande till sakprövning”
I mål T‑493/14,
Ingrid Alice Mayer, Ellwangen (Tyskland), företrädd av advokaten T. Mayer,
sökande,
mot
Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), företrädd av D. Detken, i egenskap av ombud, biträdd av advokaterna R. Van der Hout och A. Köhler,
svarande,
angående en talan enligt artikel 263 FEUF om bestridande av besluten av Efsa att avslå dels sökandens ansökan om förlängning av hennes utstationering som nationell expert vid Efsa, dels sökandens ansökan om tillgång till handlingar som finns hos Efsa,
meddelar
TRIBUNALEN (första avdelningen),
sammansatt av ordföranden H. Kanninen samt domarna I. Pelikánová och E. Buttigieg (referent),
justitiesekreterare: handläggaren S. Bukšek Tomac,
efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 6 juli 2016,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Sökanden Ingrid Alice Mayer är tjänsteman i delstaten Sachsen (Tyskland) sedan den 1 november 1992. Ingrid Alice Mayer var utstationerad vid Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) från och med den 1 juli 2013, enligt ett avtal som samma dag ingicks mellan henne, Efsa och delstaten Sachsen (nedan kallat avtalet). Enligt artikel 5 i avtalet ingicks avtalet för en period på ett år, det vill säga till och med den 30 juni 2014. Enligt artikel 4 i beslutet av Efsas verkställande direktör av den 18 februari 2013 om fastställande av reglerna om utstationering av nationella experter och nationella experter under utbildning vid Efsa (nedan kallade reglerna om utstationerade nationella experter), vilket är tillämpligt på avtalet, får en utstationering förlängas en eller flera gånger, utan att utstationeringens totala längd i princip får överstiga fyra år.
2 Den 4 september 2013 valdes sökanden till representant för de utstationerade nationella experterna i Efsas personalkommitté (nedan kallad personalkommittén) för en period på tre år. Efter att en meningsskiljaktighet hade uppstått mellan sökanden och personalkommitténs ordförande, angående ett ärende som skulle handläggas i sökandens frånvaro, beslutade personalkommittén den 16 december 2013 att avstänga sökanden från hennes arbete inom personalkommittén i sex månader med omedelbar verkan, med motiveringen att sökanden hade brutit mot sin tystnadsplikt.
3 Den 18 december 2013 ingav sökanden ett skriftligt klagomål avseende det aktuella avstängningsbeslutet till Efsas verkställande direktör och begärde att verkställande direktören skulle vidta en disciplinåtgärd mot personalkommitténs ordförande. Genom e-postmeddelande av den 17 januari 2014 informerade personalkommittén formellt sökanden om att den hade beslutat att avstänga henne från att delta i kommitténs möten.
4 Den 8 och den 31 januari 2014 hade sökanden möten med sin överordnade, D., som under det andra mötet informerade henne om att Efsa inte avsåg att förlänga hennes avtal, med hänsyn till att verksamhetsbehoven vid den enhet där hon arbetade hade ändrats och att hennes profil inte längre överensstämde med de krav som ställdes. Sökanden har hävdat att D. under det andra mötet nämnde en ansökan om tillgång till handlingar som ingetts av nätverket av icke-statliga organisationer Pesticide Action Network Europe (PAN Europe) avseende e-postkorrespondensen mellan en hög tjänsteman vid Efsa, K., och International Life Sciences Institute (Internationella institutet för livsvetenskaper) (nedan kallat Ilsi), en privat organisation som är verksam på nutritionsområdet. Efsa har bestritt detta påstående.
5 Genom skrivelse av den 16 april 2014, angående ”[u]pphörande av [sökandens] avtal om utstationering”, informerade Efsa sökanden om att nämnda avtal skulle löpa ut den 30 juni 2014 och upplyste henne om att hon kunde inge ett klagomål till Efsas direktör med stöd av artikel 23 i reglerna om utstationerade nationella experter.
6 Sökanden ansåg att incidenterna inom personalkommittén och den omständigheten att hon, på grund av avslöjandena från D., ofrivilligt hade blivit vittne till en intressekonflikt med anknytning till relationerna mellan Efsa och Ilsi var orsaken till hennes ”utestängning”. Sökanden ingav därför den 24 april 2014 ett klagomål till Efsas direktör, med tillämpning av artikel 23 i reglerna om utstationerade nationella experter, avseende ovannämnda skrivelse av den 16 april 2014. Klagomålet kompletterades med yttranden som ingavs den 5 och den 10 juni 2014.
7 Den 12 maj 2014 ansökte sökanden hos Efsa om tillgång till all e‑postkorrespondens mellan K. och Ilsi. Ansökan avslogs av Efsa den 5 juni 2014 med stöd av artikel 4.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).
8 Den 8 juni 2014 skickade sökanden en bekräftande ansökan om tillgång till de aktuella handlingarna till Efsa, vilken kompletterades med en skrivelse av den 15 juni 2014.
9 Genom skrivelse av den 27 juni 2014 avslog Efsa det klagomål som sökanden hade ingett med tillämpning av artikel 23 i reglerna om utstationerade nationella experter avseende ovannämnda skrivelse av den 16 april 2014, och påpekade att det i artikel 4.1 i reglerna om utstationerade nationella experter föreskrevs att ”utstationeringens ursprungliga längd inte [kunde] understiga sex månader eller överstiga två år [och att d]en [kunde] förlängas en eller flera gånger, utan att utstationeringens total längd [fick] överstiga fyra år”. Följaktligen föreligger det inte någon rätt till förlängning av avtalet. Vidare har Efsa åberopat sitt utrymme för skönsmässig bedömning beträffande organisationen av sina avdelningar och angett de skäl som motiverar dess beslut att inte förlänga avtalet, samtidigt som den i det sammanhanget har vederlagt vissa påståenden som sökanden anförde i de olika skrivelser som hon tidigare hade skickat till Efsa.
10 Genom samma skrivelse av den 27 juni 2014 avslog Efsa även den bekräftande ansökan om tillgång till ovannämnda handlingar med stöd av det undantag som föreskrivs i artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001. Efsa har erinrat om att när en ansökan som grundar sig på denna förordning syftar till att få tillgång till handlingar som innehåller personuppgifter, är bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 2001, s. 1) fullt ut tillämpliga. Artikel 8 b i förordning nr 45/2001 kräver att mottagaren av personuppgifter visar att det är nödvändigt att personuppgifterna överförs, med hjälp av legitima skäl eller övertygande argument. Enligt Efsa har sökanden inte uppfyllt detta krav. Efsas beslut att inte förlänga utstationeringen grundade sig dessutom enbart på den omständigheten att verksamhetsbehoven vid den enhet där sökanden var tjänsteplacerad hade ändrats, då hennes profil inte längre överensstämde med de krav som ställdes vid den tidpunkten, och det inte fanns något samband mellan detta beslut och de e-postmeddelanden som sökanden ville få tillgång till. Efsa har avslutat med att informera sökanden om att en talan om ogiltigförklaring av de båda beslut som fanns i skrivelsen av den 27 juni 2014 kan väckas vid tribunalen enligt artikel 263 FEUF eller att hon kan inge ett klagomål till Europeiska ombudsmannen enligt artikel 228 FEUF.
Förfarandet och parternas yrkanden
11 Sökanden har, genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 30 juni 2014, väckt förevarande talan och yrkat att tribunalen ska
– förlänga hennes utstationering till och med den 30 juni 2015,
– fastställa att upphörandet av hennes avtal, närmare bestämt Efsas beslut med rubriken ”Upphörande av utstationering” av den 16 april 2014, är rättsstridigt,
– förplikta Efsa att avstå från att välja en ny ”observatör” för de utstationerade nationella experterna i personalkommittén,
– fastställa att sökandens uteslutning från personalkommittén under sex månader är rättsstridig,
– förplikta Efsa att bevilja sökanden tillgång till all e‑postkorrespondens mellan K. och Ilsi,
– alternativt, bevilja en utomstående person, som ska utses av tribunalen, tillgång till dessa handlingar, och
– förplikta Efsa att ersätta rättegångskostnaderna.
12 Genom separat handling, som inkom till tribunalens kansli den 1 juli 2014, ingav sökanden en ansökan om interimistiska åtgärder.
13 Genom beslut av den 7 juli 2014, Mayer/Efsa (T‑493/14 R, ej publicerat, EU:T:2014:617), avslogs ansökan om interimistiska åtgärder, bland annat med motiveringen att den talan om ogiltigförklaring till stöd för vilken det yrkades interimistiska åtgärder inte innehöll något yrkande om ogiltigförklaring och att yrkandena om att de omtvistade handlingarna interimistiskt skulle lämnas ut motsvarade de yrkanden som framställdes i talan rörande huvudsaken, vilket medförde att nämnda yrkanden stred mot fast rättspraxis enligt vilken avgörandet av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder inte på något sätt kan föregripa avgörandet rörande huvudsaken eller göra detta avgörande illusoriskt genom att frånta det dess ändamålsenliga verkan.
14 Genom särskild handling, som registrerades vid tribunalens kansli den 5 september 2014, ingav sökanden en inlaga, daterad den 4 september 2014, vilken syftade bland annat till att ”ersätta” de ursprungliga yrkandena med de yrkanden som angavs i denna inlaga (nedan kallad den kompletterande inlagan).
15 I den kompletterande inlagan, vars innehåll senare återgavs i sin helhet i den replik som ingavs till tribunalens kansli den 7 januari 2015, angav sökanden att hon återkallade det tredje och det fjärde yrkandet i ansökan, vilka avsåg tvisten mellan henne och personalkommittén, och att de ursprungliga yrkandena hade ”ersatts” av följande yrkanden, genom vilka hon har yrkat att tribunalen ska
– i första hand, förlänga sökandens utstationering som utstationerad nationell expert vid Efsa till och med den 30 juni 2017 och ogiltigförklara beslutet att inte förlänga utstationeringen,
– i andra hand, förplikta Efsa att anta ett nytt beslut om hennes utstationering, utan att Efsa gör en oriktig bedömning och med beaktande av tribunalens tolkning av gällande rätt,
– ogiltigförklara beslutet att låta avtalet upphöra, närmare bestämt beslutet av den 16 april 2014,
– bevilja sökanden tillgång till all e-postkorrespondens mellan K. och Ilsi under avtalets giltighetstid,
– alternativt, bevilja sökanden tillgång till ovannämnda e‑postmeddelanden, med utelämnande av information som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 8 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och som allvarligt skulle skada K:s privatliv eller få allvarliga konsekvenser för henne,
– ogiltigförklara beslutet av den 27 juni 2014 om avslag på ansökan om tillgång till ovannämnda handlingar, och
– förplikta Efsa att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som är hänförliga till de yrkanden som har återkallats.
16 Genom skrivelse av den 10 november 2014, vilken registrerades vid tribunalens kansli den 20 november 2014, översände sökanden flera handlingar och kompletterande yttranden till tribunalen.
17 I repliken upprepade sökanden de olika yrkanden som hade framställts i den kompletterande inlagan, och påpekade att yrkandena i ansökan – med undantag av det tredje och det fjärde yrkandet i ansökan, vilka avsåg tvisten mellan henne och personalkommittén och som hon återkallade – inte hade ”ersatts”, såsom felaktigt angetts i den kompletterande inlagan, utan skulle ”tolkas”. Hon begärde även att tribunalen skulle slå fast att Efsas beslut av den 27 juni 2014 ”[var] ogiltigt”.
18 Efter att dupliken hade ingetts, ingav sökanden den 13 maj 2015 en handling av den 6 maj 2015 till tribunalens kansli. I nämnda handling kommenterade sökanden ”de skriftliga handlingar som nyligen mottagits”, det vill säga ett e-postmeddelande av den 16 maj 2014 som personalkommittén hade skickat till sökanden, ett e‑postmeddelande från Efsa av den 19 november 2014 som hade skickats till delstaten Sachsens inrikesministerium, och den ursprungliga ansökan av den 25 september 2013 om att få tillgång till e‑postkorrespondensen mellan K. och Ilsi, vilken hade ingetts av PAN Europe.
19 Slutligen översände sökanden genom skrivelse av den 29 juni 2016, vilken registrerades vid tribunalens kansli samma dag, flera ”nyligen mottagna bevis” till tribunalen.
20 Efsa ingav först ett svaromål, vilket registrerades vid tribunalens kansli den 11 september 2014, därefter ett yttrande avseende den kompletterande inlagan, vilket registrerades vid tribunalens kansli den 22 oktober 2014, sedan en duplik, vilken registrerades vid tribunalens kansli den 26 februari 2015, och slutligen ett yttrande, vilket registrerades vid tribunalens kansli den 12 juni 2015, avseende sökandens ovannämnda yttrande av den 6 maj 2015.
21 Efsa har yrkat att tribunalen ska
– i första hand, avvisa den kompletterande inlagan,
– avvisa sökandens yttrande av den 6 maj 2015,
– avvisa talan,
– i andra hand, avvisa talan, med beaktande av den kompletterande inlagan,
– i tredje hand, ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som är hänförliga till det tredje och det fjärde yrkandet som har återkallats.
Rättslig bedömning
Huruvida den kompletterande inlagan kan tas upp till prövning
22 Efsa har, i första hand, bestritt att den kompletterande inlagan kan tas upp till prövning, på grund av att det i artikel 47.1 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 inte föreskrivs någon möjlighet att inge en sådan inlaga. I andra hand har Efsa gjort gällande att nämnda inlaga under alla omständigheter innehåller många nya uppgifter som inte kan prövas, nämligen nya yrkanden, en utvidgning av de ursprungliga yrkandena och en redogörelse för nya faktiska eller rättsliga grunder.
23 I dom av den 29 februari 1996, Lopes/domstolen (T‑547/93, EU:T:1996:27, punkt 39), slog tribunalen fast att det inte föreskrevs i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 att en ansökan kunde inges i en version som innebar ändring i sak, och att en sådan handling därför inte kan tas in i akten.
24 Även om det i förevarande mål inte har bestritts att den kompletterande inlagan ingavs före utgången av tidsfristen för väckande av talan den 8 september 2014, vad beträffar Efsas beslut av den 27 juni 2014, har dock nämnda inlaga ändrat själva föremålet för talan genom att det för första gången i de nya yrkandena framställs inte bara ett yrkande om förlängning av avtalet till och med den 30 juni 2017, utan även yrkanden om ogiltigförklaring av det påstådda beslutet av den 16 april 2014 och beslutet av den 27 juni 2014, då det sistnämnda beslutet inte ens omfattades av de olika yrkandena i ansökan. Den kompletterande inlagan ska följaktligen avvisas.
25 Artikel 21 i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 44.1 c och d i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 kan nämligen inte tolkas så, att det i förevarande fall är tillåtet för sökanden att åberopa nya yrkanden vid tribunalen för att omvandla en talan – i fråga om vilken det är uppenbart att den inte kan tas upp till prövning eftersom den, såsom framgår av punkterna 32–50 nedan, endast innehöll yrkanden om föreläggande och fastställelse – till en talan som kan prövas, genom att ändra föremålet för talan såsom det definierades i ansökan genom vilken talan väckts, även om detta sker före utgången av tidsfristen för väckande av talan.
26 Artikel 48.2 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991, enligt vilken nya grunder får åberopas under rättegången om de föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet, kan förvisso i vissa fall tillämpas vid ändring av yrkanden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 april 2009, Valero Jordana/kommissionen, T‑385/04, EU:T:2009:97, punkterna 76 och 77). Så är särskilt fallet när det angripna beslutet under förfarandets gång ersätts med ett annat beslut med samma föremål, vilket då ska betraktas som en ny omständighet som innebär att sökanden har möjlighet att justera sina yrkanden (beslut av den 21 september 2011, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen, T‑141/05 RENV, EU:T:2011:503, punkt 34).
27 När det inte finns några rättsliga eller faktiska omständigheter som har framkommit först under förfarandet, är det emellertid endast de yrkanden som har anförts i den ansökan genom vilken talan väckts som kan beaktas, för att inte ändra föremålet för talan såsom det på ett uttömmande sätt har avgränsats i nämnda ansökan, vilket gör att prövningen av huruvida talan är välgrundad endast kan göras med hänsyn till yrkandena i den ansökan genom vilken talan väckts (se dom av den 26 oktober 2010, Tyskland/kommissionen, T‑236/07, EU:T:2010:451, punkterna 27 och 28 och där angiven rättspraxis).
28 I förevarande fall är det dock ostridigt att sökanden inte har grundat sina nya yrkanden på rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet, närmare bestämt mellan dagen för ingivandet av ansökan, den 30 juni 2014, och dagen för ingivandet av den kompletterande inlagan, den 4 september 2014.
29 Den kompletterande inlagan ska följaktligen avvisas.
Huruvida talan kan tas upp till prövning
30 Efsa har gjort gällande att det är uppenbart att yrkandena i ansökan genom vilken talan väckts ska avvisas, eftersom de syftar till att tribunalen ska göra fastställanden och utfärda förelägganden till Efsa.
31 Tribunalen konstaterar inledningsvis att sökanden angav i repliken att hon återkallade det tredje och det fjärde yrkandet i ansökan, vilka avsåg tvisten mellan henne och personalkommittén. Det finns därför endast anledning att ta ställning till det första och det andra yrkandet, vilka avser den omständigheten att avtalet om utstationering inte förlängdes, och det femte och det sjätte yrkandet, vilka avser ansökan om tillgång till handlingar.
Huruvida de yrkanden som avser den omständigheten att avtalet inte förlängdes kan tas upp till prövning
– Huruvida det första yrkandet i ansökan kan tas upp till prövning
32 Genom det första yrkandet, såsom det har formulerats i ansökan genom vilken talan väckts, har sökanden yrkat att tribunalen ska förlänga hennes avtal till och med den 30 juni 2015. I repliken har sökanden yrkat att tribunalen ska slå fast, i första hand, att hennes avtal ska förlängas till och med den 30 juni 2017 och, i andra hand, att Efsa ska fatta ett nytt beslut avseende hennes utstationering med beaktande av tribunalens tolkning.
33 Efsa har gjort gällande att tribunalen inte kan utfärda ett föreläggande till denna myndighet, inbegripet det föreläggande som i förekommande fall skulle följa av en ogiltigförklaring av en rättsakt, i förevarande fall en ogiltigförklaring av det påstådda beslutet av den 16 april 2014, vilket skulle medföra en förlängning av sökandens utstationering.
34 Det räcker att påpeka att sökanden, genom detta yrkande, har yrkat att tribunalen ska träda i Efsas ställe eller utfärda förelägganden till denna myndighet, vilket uppenbart överskrider tribunalens behörighet vid lagenlighetsprövningen enligt artikel 263 FEUF. Denna begränsning av lagenlighetsprövningen gäller alla de områden där tribunalen är behörig (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 oktober 2008, Agrar-Invest-Tatschl/kommissionen, T‑51/07, EU:T:2008:420, punkterna 27 och 28 och där angiven rättspraxis), och således även i fråga om utstationering av nationella experter.
35 Det ska därför slås fast att sökanden inte kan yrka att tribunalen ska förlänga hennes avtal till och med den 30 juni 2015 och än mindre till och med den 30 juni 2017, såsom hon begärde i yrkandena i repliken, eller förelägga Efsa att besluta om en sådan förlängning.
– Huruvida det andra yrkandet i ansökan kan tas upp till prövning
36 Genom det andra yrkandet har sökanden yrkat att tribunalen ska fastställa att upphörandet av hennes avtal, ”närmare bestämt Efsas beslut … av den 16 april 2014”, är rättsstridigt. I repliken har sökanden för första gången yrkat att tribunalen ska ”ogiltigförklara” nämnda ”beslut” och slå fast att beslutet av den 27 juni 2014 ”är ogiltigt”.
37 Tribunalen erinrar inledningsvis om att det upprepade gånger har slagits fast, såsom Efsa korrekt har påpekat, att yrkanden som inom ramen för en lagenlighetsprövning enligt artikel 263 FEUF endast syftar till att det ska fastställas att vissa faktiska eller rättsliga omständigheter föreligger, utan att innehålla något yrkande om ogiltigförklaring, inte i sig kan anses utgöra giltiga yrkanden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 1996, Bernardi/parlamentet, T‑146/95, EU:T:1996:105, punkt 23).
38 Med hänvisning till artikel 2 FEU, i vilken det föreskrivs att unionen ska bygga på en respekt för rättsstaten, har sökanden hävdat att det ska finnas ett rättsmedel när det finns en rätt. Sökanden har påstått att hon har rätt till en förlängning av sitt avtal, vilken grundar sig på ”förbudet mot godtycklighet och avtal som strider mot grunderna för rättsordningen i tysk rätt” samt likhetsprincipen och rättsstatsprincipen som garanteras både i EU-fördraget och i praxis från Bundesverfassungsgericht (tyska Författningsdomstolen). Av denna påstådda subjektiva rätt till förlängning av utstationeringen följer i kraft av själva rättsförhållandet (ipso jure) en rätt för sökanden att väcka talan vid tribunalen.
39 Enligt sökanden ska tribunalen därför, på grund av att denna påstådda rätt till förlängning av hennes avtal föreligger, antingen bifalla hennes ”yrkande om rättsligt avgörande” eller tolka och omformulera det andra yrkandet i ansökan, så att det kan tas upp till prövning inom ramen för talan om ogiltigförklaring, såsom föreskrivs i artikel 263 FEUF.
40 Efsa hävdar tvärtom att avsaknaden av rättsmedel inte kan motivera en ändring av de förfaranden som föreskrivs i fördraget, i motsats till den slutsats som sökanden har dragit när hon hävdar att det ska finnas ett rättsmedel när det finns en rätt.
41 Tribunalen erinrar om att den omständigheten, att eventuella rättsmedel saknas, på intet sätt kan motivera en ändring genom domstolstolkning av de rättsmedel och de förfaranden som föreskrivs i EUF-fördraget (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 29 april 2002, Bactria/kommissionen, T‑339/00, EU:T:2002:107, punkt 54). Därutöver tillkommer att det i förevarande fall inte fanns något som hindrade sökanden från att yrka ogiltigförklaring av de omtvistade besluten enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF.
42 Även om det är riktigt att unionsdomstolen ska tolka en sökandes grunder med hänsyn till grundernas innehåll snarare än deras rättsliga kvalificering, oberoende av vilken terminologi som används, gäller dock detta på villkor att de åberopade grunderna framgår av ansökan med tillräcklig tydlighet, klarhet och precision, så att svaranden kan förbereda sitt försvar och tribunalen kan pröva talan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 februari 2000, ADT Projekt/kommissionen, T‑145/98, EU:T:2000:54, punkterna 66 och 67).
43 De väsentliga, faktiska och rättsliga, omständigheter som talan grundas på ska på ett konsekvent och begripligt sätt framgå av innehållet i själva ansökan, och yrkandena i ansökan ska vara tydligt utformade för att undvika att unionsdomstolen dömer utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita) eller för att förhindra att den underlåter att pröva en anmärkning (dom av den 10 januari 2008, kommissionen/Finland, C‑387/06, ej publicerad, EU:C:2008:5, punkt 14).
44 Med andra ord får en sökande inte tvinga tribunalen att göra antaganden om de resonemang och de precisa såväl juridiska som faktiska överväganden som skulle kunna ligga till grund för sökandens ifrågasättanden. Syftet med artikel 44.1 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 är just att förhindra en sådan situation, vilken ger upphov till ett oklart rättsläge och är oförenlig med en god rättskipning, genom att kräva att ansökan genom vilken talan väckts innehåller uppgifter om saken i målet och yrkandena samt en kortfattad framställning av de grunder som åberopats (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 19 maj 2008, TFI/kommissionen, T‑144/04, EU:T:2008:155, punkterna 56 och 57).
45 Som Efsa har anfört tycks sökandens resonemang i förevarande fall vara oklart. Sökanden har framfört sin ståndpunkt i minst sagt oprecisa ordalag, genom att hänvisa till artikel 263 FEUF och till beslutet av den 27 juni 2014, dock utan att – såsom tribunalens ordförande för övrigt påpekade i beslut av den 7 juli 2014, Mayer/Efsa (T‑493/14 R, ej publicerat, EU:T:2014:617, punkt 29) – formulera minsta yrkande om ogiltigförklaring av det påstådda beslutet av den 16 april 2014 eller beslutet av den 27 juni 2014 i sina yrkanden, då föremålet för dessa yrkanden inte längre kan ändras vid tidpunkten för repliken när det inte föreligger några rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet.
46 Enbart av dessa skäl ska de yrkanden som avser den omständigheten att avtalet inte förlängdes avvisas.
Huruvida de yrkanden som avser tillgång till handlingar kan tas upp till prövning
47 Genom det femte och det sjätte yrkandet i ansökan har klaganden uttryckligen yrkat att tribunalen ska förplikta Efsa att bevilja henne tillgång till all e‑postkorrespondens mellan K. och Ilsi eller, alternativt, bevilja en utomstående person som ska utses av tribunalen tillgång till nämnda e-postmeddelanden. Genom det femte, det sjätte och det tionde yrkandet i repliken har sökanden dessutom yrkat att hon, i andra hand, ska beviljas delvis tillgång till ovannämnda e‑postmeddelanden, att beslutet av den 27 juni 2014 ska ogiltigförklaras såvitt avser beslutet att neka tillgång till handlingarna och att tribunalen ska beviljas tillgång till dessa e-postmeddelanden, i egenskap av utomstående person som utsetts av tribunalen.
48 Efsa har gjort gällande att dessa yrkanden ska avvisas, eftersom tribunalen inte har behörighet att utfärda förelägganden till denna myndighet inom ramen för en talan om ogiltigförklaring.
49 Såsom har påpekats i punkt 34 ovan, kan tribunalen inte utfärda förelägganden till institutionerna eller träda i deras ställe vid sin lagenlighetsprövning. Yrkandena om att få tillgång till ovannämnda handlingar ska följaktligen avvisas enbart av dessa skäl, medan yrkandena i repliken, i den mån de för första gången syftar till ogiltigförklaring av beslutet av den 27 juni 2014 om avslag på ansökan om tillgång till ovannämnda handlingar, också ska avvisas, eftersom yrkandena i ansökan inte längre kan ändras vid tidpunkten för repliken när det inte föreligger några rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet.
50 Mot bakgrund av det ovan anförda ska talan avvisas i sin helhet. Det är följaktligen inte nödvändigt att ta ställning till huruvida sökandens yttranden, särskilt yttrandena av den 6 maj 2015 och av den 29 juni 2016, vilka syftar till att utveckla och stödja de grunder som har åberopats till stöd för de olika yrkanden som har avvisats, kan tas upp till prövning.
Rättegångskostnader
51 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
52 Vad beträffar det tredje och det fjärde yrkandet i ansökan avseende Efsas personalkommitté, vilka sökanden har återkallat, ska det erinras om att det i artikel 136.1 i rättegångsreglerna föreskrivs att en rättegångsdeltagare som återkallar sin talan ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om en annan deltagare har yrkat detta i sitt yttrande över återkallelsen. Enligt artikel 136.2 i rättegångsreglerna ska rättegångskostnaderna, på begäran av den rättegångsdeltagare som återkallar sin talan, bäras av en annan rättegångsdeltagare, om det framstår som skäligt på grund av den sistnämnda deltagarens uppträdande.
53 Sökanden anser att Efsa ska ersätta de rättegångskostnader som är hänförliga till de yrkanden som hon har återkallat, på grund av Efsas ”klandervärda beteende” gentemot henne.
54 Tribunalen anser dock att det under alla omständigheter var uppenbart att det tredje och det fjärde yrkandet i ansökan genom vilken talan väckts inte kunde prövas i sak, eftersom de inte innehöll något yrkande om ogiltigförklaring, utan bestod av yrkanden om föreläggande och fastställelse. Det kan därför inte slås fast att Efsas uppträdande gör det skäligt att, enligt artikel 136.2 i rättegångsreglerna, förplikta denna myndighet att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit med anledning av dessa yrkanden.
55 Sökanden har vidare yrkat att tribunalen ska, direkt eller analogt, tillämpa artikel 88 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991, enligt vilken institutionerna i tvister mellan unionen och dess anställda ska bära sina kostnader. Sökanden har hävdat att denna bestämmelse gäller även i fråga om utstationerade nationella experter.
56 I det avseendet räcker det att påpeka att det följer av rättspraxis att nationella experter som är utstationerade vid en unionsinstitution eller ett unionsorgan inte är ”anställda” i den mening som avses i artikel 270 FEUF (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 9 oktober 2006, Gualtieri/kommissionen, F‑53/06, EU:F:2006:100, punkterna 21 och 22) och att det har slagits fast att den särskilda ordningen i artikel 88 i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991 inte var tillämplig på dem (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2008, Gualtieri/kommissionen, T‑284/06, ej publicerad, EU:T:2008:335, punkt 47).
57 Efsa har yrkat att sökanden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Sökanden har tappat målet och ska därför ersätta rättegångskostnaderna, inklusive parternas kostnader i samband med det interimistiska förfarandet.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (första avdelningen)
följande:
1) Talan avvisas.
2) Ingrid Alice Mayer ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit med anledning av det interimistiska förfarandet.
Kanninen | Pelikánová | Buttigieg |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 17 februari 2017.
Underskrifter
Innehållsförteckning
Bakgrund till tvisten
Förfarandet och parternas yrkanden
Rättslig bedömning
Huruvida den kompletterande inlagan kan tas upp till prövning
Huruvida talan kan tas upp till prövning
Huruvida de yrkanden som avser den omständigheten att avtalet inte förlängdes kan tas upp till prövning
– Huruvida det första yrkandet i ansökan kan tas upp till prövning
– Huruvida det andra yrkandet i ansökan kan tas upp till prövning
Huruvida de yrkanden som avser tillgång till handlingar kan tas upp till prövning
Rättegångskostnader