Mål C‑4/11

Bundesrepublik Deutschland

mot

Kaveh Puid

(begäran om förhandsavgörande från Hessischer Verwaltungsgerichtshof)

”Asyl – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 4 – Förordning (EG) nr 343/2003 – Artikel 3.1 och 3.2 – Fastställande av vilken medlemsstat som är ansvarig för prövningen av en asylansökan som en tredjelandmedborgare gett in i någon av medlemsstaterna – Artiklarna 6–12 – Kriterier för att fastställa ansvarig medlemsstat – Artikel 13 – Restbestämmelse”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 november 2013

Grundläggande rättigheter – Förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling – Räckvidd – Gränskontroller, asyl och invandring – Asylpolitik – Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan – Förordning nr 343/2003 – Systembrister vad beträffar asylförfarandet och mottagningsvillkoren för asylsökande i en medlemsstat – Förbud, för de övriga medlemsstaterna, att överföra en asylsökande till den staten – Följder – Skyldighet för den medlemsstat där asylansökan har getts in att fastställa en annan ansvarig medlemsstat – Skyldighet för den förstnämnda medlemsstaten att själv pröva asylansökan om det föreligger hinder mot överföring – Föreligger inte

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 4; rådets förordning nr 343/2003, artiklarna 3.2 och 13)

När medlemsstaterna inte kan sväva i okunnighet om att de systembrister vad beträffar asylförfarandet och mottagningsvillkoren för asylsökande som finns i den medlemsstat som först fastställts som ansvarig enligt kriterierna i kapitel III i förordning nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat utgör allvarliga och klarlagda skäl att anta att den asylsökande löper en verklig risk att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling i den mening som avses i artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva, är den medlemsstat som ska avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig skyldig att inte överföra den asylsökande till den medlemsstat som först fastställts som ansvarig. Om den inte utnyttjar möjligheten att själv pröva ansökan är den vidare skyldig att fortsätta prövningen av kriterierna i kapitel III i förordningen, för att avgöra om det är möjligt att fastställa en annan ansvarig medlemsstat enligt något av de kriterierna eller, om detta inte är möjligt, enligt artikel 13 i förordningen.

Enbart det förhållandet att en asylsökande inte får överföras till den medlemsstat som först fastställts som ansvarig innebär däremot inte att den medlemsstat som ska avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig blir skyldig att själv pröva asylansökan på grundval av artikel 3.2 i förordning nr 343/2003.

(se punkterna 30, 31, 33, 36 och 37 samt domslutet)