DOMSTOLENS BESLUT (åttonde avdelningen)
den 6 juli 2017(*)
”Överklagande – Artikel 181 i domstolens rättegångsregler – Restriktiva åtgärder som vidtagits med hänsyn till situationen i Ukraina – Förteckning över de personer, enheter och organ som omfattas av frysningen av penningmedel och ekonomiska resurser – Sökandens namn har tagits upp i förteckningen – Justering av yrkandena – Inlaga som getts in i en avlidens sökandes namn och för dennes räkning”
I mål C‑505/16 P,
angående ett överklagande enligt artikel 56 i stadgan för Europeiska unionens domstol, som ingavs den 23 september 2016,
Olga Stanislavivna Yanukovych, i egenskap av arvinge till Viktor Viktorovych Yanukovych, Donetsk (Ukraina), företrädd av T. Beazley, QC,
klagande,
i vilket de andra parterna är:
Europeiska unionens råd, företrätt av P. Mahnič Bruni och J.-P. Hix, båda i egenskap av ombud,
svarande i första instans,
Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av S. Bartelt och J. Norris-Usher, därefter av E. Paasivirta och J. Norris-Usher, samtliga i egenskap av ombud,
intervenient i första instans,
DOMSTOLEN (åttonde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden M. Vilaras (referent) samt domarna J. Malenovský och D. Šváby,
generaladvokat: P. Mengozzi
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet enligt artikel 181 i domstolens rättegångsregler genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat
följande
Beslut
1 Olga Stanislavivna Yanukovych (Janukovytj) har yrkat att domstolen ska upphäva det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 12 juli 2016, Yanukovych/rådet (T‑347/14, EU:T:2016:433) (nedan kallat det överklagade beslutet). Genom det beslutet ogillade tribunalen Olga Stanislavivna Janukovytjs yrkanden om ogiltigförklaring av rådets beslut (Gusp) 2015/143 av den 29 januari 2015 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 24, 2015, s. 16, och rättelser i EUT L 70, 2014, s. 35 och EUT L 350, 2014, s. 15), av rådets beslut (Gusp) 2015/364 av den 5 mars 2015 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 62, 2015, s. 25), av rådets förordning (EU) 2015/138 av den 29 januari 2015 om ändring av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 24, 2015, s. 1) och av rådets genomförandeförordning (EU) 2015/357 av den 5 mars 2015 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 62, 2015, s. 1), i de delar som dessa rättsakter avser Viktor Viktorovych Yanukovych (Janukovytj) (nedan kallade de omtvistade rättsakterna).
Tillämpliga bestämmelser
2 I artikel 1.1 och 1.2 i rådets beslut 2014/119/Gusp av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, 2014, s. 26) föreskrivs följande:
”1. Alla penningmedel och ekonomiska resurser som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av personer som har fastställts som ansvariga för förskingring av ukrainska offentliga medel och personer som är ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Ukraina, och fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som har anknytning till dessa, enligt förteckningen i bilagan, ska frysas.
2. Inga penningmedel eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt göras tillgängliga för eller utnyttjas till gagn för de fysiska eller juridiska personer, enheter eller organ som förtecknas i bilagan.”
3 I punkt 10 i bilagan till beslut 2014/119, som har rubriken ”Förteckning över personer, enheter och organ som avses i artikel 1” återfinns namnet Viktor Viktorovych Janukovytj, som identifieras som ”son till den f.d. presidenten, ledamot i Ukrainas parlament, Verkhovna Rada”. Som skäl för uppförande i förteckningen anges att det är fråga om en person som är föremål för utredning i Ukraina för inblandning i brott i samband med förskingring av ukrainska statliga medel och olaglig utförsel av medlen ur Ukraina.
4 Rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 66, 2014, s. 1) föreskriver en skyldighet att anta de aktuella restriktiva åtgärderna och i den förordningen definieras åtgärdernas närmare utformning i princip på ett sätt som är identiskt med beslutet.
5 I punkt 10 i bilaga I till förordningen, som har rubriken ”Förteckning över fysiska eller juridiska personer, enheter och organ som avses i artikel 2” återfinns namnet Viktor Viktorovych Janukovytj med samma anteckningar som i punkt 10 i bilagan till beslut 2014/119.
6 Beslut 2014/119 har ändrats, bland annat genom beslut 2015/143 och beslut 2015/364. Förordning nr 208/2014 har ändrats, bland annat genom förordning 2015/138 och genomförandeförordning 2015/357.
7 Genom dessa rättsakter har de restriktiva åtgärderna mot Viktor Viktorovych Janukovytj förlängts till och med den 6 juni 2015 med följande motivering:
”Person som är föremål för utredning av de ukrainska myndigheterna för förskingring av offentliga medel eller tillgångar. Person vilken har samröre med en person som är uppförd på förteckningen (Ukrainas f.d. president Viktor Fedorovych Janukovytj) och som är föremål för utredning av de ukrainska myndigheterna för förskingring av offentliga medel eller tillgångar.”
8 Genom rådets beslut (Gusp) 2015/876 av den 5 juni 2015 om ändring av beslut 2014/119 (EUT L 142, 2015, s. 30) och genom rådets genomförandeförordning (EU) 2015/869 av den 5 juni 2015 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 (EUT L 142, 2015, s. 1), togs Viktor Viktorovych Janukovytjs namn bort ut förteckningen över personer som är föremål för restriktiva åtgärder enligt beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014.
Förfarandet vid tribunalen och det överklagade beslutet
9 En redogörelse för tribunalens handläggning av målet och den rättsliga motiveringen till det överklagade beslutet återfinns i punkterna 17–34 respektive punkterna 38–95 i det beslutet. Såvitt gäller prövningen av överklagandet kan de sammanfattas på följande sätt.
10 Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 14 maj 2014 väckte Viktor Viktorovych Janukovytj talan om ogiltigförklaring av beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014, i den del dessa rättsakter rörde honom.
11 Den 20 mars 2015 avled Viktor Viktorovych Janukovytj.
12 Genom särskild handling som gavs in till tribunalens kansli den 8 april 2015 gav Viktor Viktorovych Janukovytjs ombud in en inlaga avseende ändring av talan med hänsyn till de omtvistade rättsakterna. Inlagan gavs in i Viktor Viktorovych Janukovytjs namn.
13 Samma dag väckte Viktor Viktorovych Janukovytjs ombud i dennes namn en talan, vilken registrerades vid tribunalens kansli under målnummer T‑172/15, om ogiltigförklaring av samma rättsakter (nedan kallad talan om ogiltigförklaring nr 2).
14 I inlagan om justering av talan samt i talan om ogiltigförklaring nr 2 preciserade Viktor Viktorovych Janukovytjs ombud att hans huvudman hade avlidit en kort tid innan dessa gavs in. Ombudet angav även att förfarandet för att utse en rättslig efterträdare pågick i Ukraina och att Viktor Viktorovych Janukovytjs änka sannolikt skulle komma att överta sin avlidne makes rättigheter. Viktor Viktorovych Janukovytjs ombud begärde således att målet skulle förklaras vilande under den tid som behövdes för att utse en rättslig efterträdare och för att fatta ett beslut beträffande målets fortsatta handläggning.
15 Ordföranden på tribunalens nionde avdelning beslutade den 13 juli 2015, med stöd av artikel 69 d i tribunalens rättegångsregler, att vilandeförklara målet fram till och med den 31 oktober 2015.
16 Genom beslut av den 16 juli 2015, Yanukovych/rådet (T‑172/15, ej publicerat, EU:T:2015:569), fann tribunalen att det var uppenbart att talan om ogiltigförklaring nr 2 skulle avvisas med hänvisning till att den hade väckts av Viktor Viktorovych Janukovytjs ombud efter det att hans huvudman hade avlidit.
17 Genom skrivelse av den 30 oktober 2015 ingavs en dödsattest för Viktor Viktorovych Janukovytj av dennes ombud, vilken lades till handlingarna i målet. I samma skrivelse angav ombudet att den avlidnes änka och enda arvinge, Olga Stanislavivna Janukovytj, hade för avsikt att fortsätta processen. Ombudet angav även skälen till att Olga Stanislavivna Janukovytj även fortsättningsvis hade ett berättigat intresse av att få saken prövad, trots strykningen av Viktor Viktorovych Janukovytjs namn i förteckningen över personer som är föremål för restriktiva åtgärder enligt beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014.
18 I skrivelse av den 17 mars 2016 ombads parterna av tribunalens kansli att ta ställning till de eventuella följderna av justeringen av talan och beslutet av den 16 juli 2015, Yanukovych/rådet (T‑172/15, ej publicerat, EU:T:2015:569) för talan om ogiltigförklaring. Parterna inkom med svar inom föreskriven frist.
19 I punkterna 38–75 i det överklagade beslutet fann tribunalen att uppförandet av Viktor Viktorovych Janukovytjs namn i förteckningen över personer som är föremål för restriktiva åtgärder enligt beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014 inte iakttog de kriterier för fastställande av de personer som omfattas av åtgärderna, vilka anges i beslut 2014/119. Tribunalen hänvisade härvidlag till flera domar som den hade meddelat, vilka avsåg samma rättsfrågor som dem som var aktuella i talan om ogiltigförklaring. Tribunalen fann därför i den delen att det var uppenbart att det fanns fog för talan och ogiltigförklarade beslut 2014/119 och förordning nr 208/2014.
20 Dessa punkter i det överklagade beslutet är inte föremål för förevarande överklagande.
21 Tribunalen prövade i punkterna 76–95 i det överklagade beslutet huruvida de yrkanden om ogiltigförklaring av omtvistade rättsakterna, vilka fanns i inlagan om justering av talan som hade getts in den 8 april 2015, kunde tas upp till sakprövning.
22 I punkt 82 i det överklagade beslutet fann tribunalen att bedömningen av huruvida en sådan inlaga ska avvisas ska ske med beaktande av den situation som förelåg när ansökan ingavs.
23 I punkt 83 i det överklagade beslutet konstaterade tribunalen att Viktor Viktorovych Janukovytjs ombud hade gett in en inlaga om justering av talan i Janukovytjs namn och att det inte av handlingarna i målet framgick att denna inlaga lagts fram för sökandens räkning.
24 I punkt 84 i det överklagade beslutet konstaterade tribunalen att Viktor Viktorovych Janukovytj var avliden vid tidpunkten för ingivandet av inlagan och fann därför att inlagan skulle avvisas.
25 I punkterna 85–92 underkände tribunalen olika argument som hade framförts av klaganden.
26 Tribunalen fann således att det var uppenbart att inlagan om justering av talan skulle avvisas och att det följaktligen var uppenbart att talan om ogiltigförklaring skulle avvisas i den del som den avsåg de omtvistade rättsakterna.
Parternas yrkanden vid domstolen
27 Klaganden har yrkat att domstolen ska
– upphäva punkterna 2 och 4 i domslutet i det överklagade beslutet,
– upphäva punkt 3 i slutet i det överklagade beslut, såvitt domstolen anser att den punkten endast ålägger Europeiska unionens råd att ersätta klagandens rättegångskostnader, men inte den avlidnes rättegångskostnader,
– återförvisa målet till tribunalen för avgörande och för hållande av förhandling, eller i andra hand
– ogiltigförklara de omtvistade rättsakterna,
– förplikta rådet att ersätta klagandens rättegångskostnader och den avlidnes rättegångskostnader med hänsyn till hans yrkande om ogiltigförklaring, såsom det framställts i ansökan, i den utsträckning som domstolen finner att tribunalen inte har gjort detta,
– förplikta rådet att ersätta klagandens rättegångskostnader och den avlidnes rättegångskostnader, med hänsyn till hans yrkande om ogiltigförklaring, såsom det framställts i inlagan om justering av talan, och
– i vart fall förplikta rådet att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit i målet om överklagande.
28 Rådet har yrkat att domstolen ska
– ogilla överklagandet,
– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna, och
– i andra hand ogilla talan om ogiltigförklaring av de omtvistade rättsakterna.
29 Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska
– avvisa den andra grunden som har åberopats till stöd för överklagandet,
– ogilla överklagandet i övrigt som uppenbart ogrundat, och
– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.
Prövning av överklagandet
30 Enligt artikel 181 i domstolens rättegångsregler får domstolen, om det är uppenbart att överklagandet helt eller delvis inte kan tas upp till prövning, eller helt eller delvis är ogrundat, på förslag av referenten och efter att ha hört generaladvokaten, genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat helt eller delvis avvisa eller ogilla överklagandet.
31 Nämnda bestämmelse ska tillämpas på förevarande överklagande.
Parternas argument
32 Klaganden har i sin första grund gjort gällande att tribunalens rättstillämpning i punkterna 84, 89 och 92 i det överklagade beslutet var felaktig. Tribunalen fann i dessa punkter att inlagan om justering av talan skulle avvisas, eftersom den hade upprättats i Viktor Viktorovych Janukovytjs namn efter det att han hade avlidit. Tribunalen bedömde således huruvida inlagan skulle avvisas med utgångspunkt i situationen dagen för ingivandet.
33 Enligt klaganden borde tribunalen ha prövat frågan huruvida inlagan skulle avvisas med hänsyn till samtliga relevanta omständigheter, nämligen det faktum att talan om ogiltigförklaring kunde tas upp till sakprövning eftersom den hade väckts medan Viktor Viktorovych Janukovytjs ännu var i livet, att Viktor Viktorovych Janukovytj ville att en inlaga om justering av talan skulle ges in, att en sådan inlaga getts in av och för klagandens räkning i hennes egenskap av efterträdare och de facto arvinge till honom, och att klaganden hade blivit lagligen bekräftad som arvinge med retroaktiv verkan när frågan om avvisning av inlagan prövades.
34 Klaganden har i sin andra grund hävdat att tribunalen gjort bedömningar avseende de faktiska omständigheterna som är materiellt oriktiga och har missförstått den bevisning som lagts fram. Bedömningarnas materiella oriktighet följer enligt klaganden av handlingarna i målet.
35 Klaganden anser att tribunalens konstateranden i punkterna 83 och 87 i det överklagade beslutet att inlagan om justering av talan inte hade upprättats eller lagts fram för hennes räkning är uppenbart och materiellt oriktiga och är följden av tribunalens missförstånd. Klaganden har understrukit att Viktor Viktorovych Janukovytj hade beslutat att ge in en inlaga om justering av talan och att enligt ukrainsk rätt övergår den lagliga arvsrätten till den avlidnes änka och föräldrar efter det att sex månader förflutit.
36 Dessa omständigheter framgår enligt klaganden av punkt 2 i inlagan om justering av talan, av ett e-postmeddelande av den 7 april 2015 som klaganden sänt till Viktor Viktorovych Janukovytjs advokat, av ett yttrande som avgavs till tribunalen den 3 juli 2015, av en skrivelse från klagandens advokat av den 30 oktober 2015 i vilken tribunalen underrättades om att klaganden hade utsetts till den avlidnes arvinge och efterträdare och i vilken det lades fram synpunkter i frågan om ett bibehållandet av ett berättigat intresse av att få talan prövad.
37 Klaganden har dessutom hävdat att hon har godkänt inlagan om justering av talan och hon, i egenskap av de facto arvinge till Viktor Viktorovych Janukovytj, lämnat sitt tillstånd till att den gavs in.
38 Klaganden har i sin tredje grund hävdat att tribunalens rättstillämpning var felaktig när den behandlade frågan om inlagan om justering av talan skulle avvisas på samma sätt som frågan om talan om ogiltigförklaring nr 2 kunde tas upp till sakprövning. Hon anser att det finns en betydande saklig skillnad mellan de båda ansökningarna, vilket borde ha lett tribunalen till att inta olika ståndpunkter i frågan om yrkandena om vilandeförklaring. Det faktum att tribunalen bifallit ansökan om vilandeförklaring efter det att inlagan om justering av talan getts in, medan ansökan om vilandeförklaring avslogs beträffande talan om ogiltigförklaring nr 2, har skapat en rimlig förväntning, eftersom tribunalen inte ansåg att inlagan skulle avvisas på grund av att den hade getts in efter det att Viktor Viktorovych Janukovytjs hade avlidit.
39 Klaganden har vidare påpekat att när tribunalen prövade huruvida talan om ogiltigförklaring nr 2 kunde tas upp till sakprövning var hon ännu inte Viktor Viktorovych Janukovytjs lagligen utsedda efterträdare och arvinge, medan hon var detta den dag då det överklagade beslutet meddelades. Hon drar av detta slutsatsen att sakprövningsförutsättningarna i EUF-fördraget var uppfyllda beträffande inlagan om justering av talan.
40 Klaganden anser slutligen att tribunalens slutsats att inlagan om justering av talan ska avvisas får till följd att hon, i egenskap av rättslig efterträdare och arvinge till den avlidne, berövas sin rätt till rättsmedel, utan att det i strid med domstolens praxis finns någon motivering för att beröva henne denna rätt. Hon noterar att tribunalens resonemang i punkt 87 i den överklagade domen leder till att en sökande, i förebyggande syfte och i olika egenskaper, måste väcka talan i flera mål om talan om ogiltigförklaring.
41 Rådet och kommissionen anser att det uppenbart saknas fog för den första och den tredje grunden och att den andra grunden ska avvisas.
Domstolens bedömning
42 De tre grunder som åberopats till stöd för överklagandet avser att ifrågasätta dels identiteten hos den person i vars namn inlagan om justering av talan getts in, dels den dag då prövningen av huruvida inlagan skulle avvisas ägde rum.
43 Beträffande frågan om identiteten hos den person i vars namn som inlagan om justering av talan getts in, konstaterade tribunalen i punkt 83 i det överklagade beslutet, efter att ha erinrat om att Viktor Viktorovych Janukovytj hade avlidit den 20 mars 2015, att hans ombud den 8 april 2015 i Viktor Viktorovych Janukovytjs namn hade gett in en inlaga om justering av talan och att det inte framgick av handlingarna i målet att inlagan hade upprättats för klagandens räkning.
44 På grundval av detta konstaterande ansåg tribunalen att inlagan skulle avvisas, eftersom Viktor Viktorovych Janukovytj hade avlidit före ingivandet.
45 Klaganden har genom de argument som sammanfattats i punkterna 35–37 i förevarande beslut gjort gällande att tribunalens ovan i punkt 43 nämnda konstaterande är följden av en missuppfattning av själva inlagan om justering av talan och av andra inlagor och annan bevisning.
46 Domstolen konstaterar efter att ha läst inlagan om justering av talan, vilken finns i akten i målet i första instans som tribunalen överlämnat till domstolen i enlighet med artikel 167.2 i domstolens rättegångsregler, att det i inlagan anges att den är formellt ingiven i Viktor Viktorovych Janukovytjs namn.
47 I punkt 2 i inlagan anges det förvisso att Viktor Viktorovych Janukovytj avlidit den 20 mars 2015, att förfarandet för att fastställa hans rättsliga efterträdare pågick vid tidpunkten för ingivandet av inlagan, att klaganden väntade på att få sina rättigheter bekräftade av ukrainska myndigheter och att hon kunde räkna med att kunna styrka sitt intresse av att fortsätta processen efter det att hon utsetts till Viktor Viktorovych Janukovytjs rättsliga efterträdare.
48 Dessa uppgifter, som tribunalen för övrigt på ett riktigt sätt sammanfattade i punkt 86 i det överklagade beslutet, bekräftar tvärtom slutsatsen att inlagan om justering av talan gavs in i Viktor Viktorovych Janukovytjs namn, i stället för att kullkasta den. Det framgår nämligen av inlagan att vid tidpunkten för ingivandet hade någon rättslig efterträdare till Viktor Viktorovych Janukovytj inte utsetts och klaganden hade inte övertagit talan, utan planerade endast att göra detta i framtiden.
49 Mot denna bakgrund har tribunalen inte missuppfattat innehållet i inlagan om justering av talan, när den i punkterna 25 och 83 i det överklagade beslutet konstaterade att inlagan hade getts i Viktor Viktorovych Janukovytjs namn och att det inte framgick av handlingarna i målet att inlagan hade upprättats i klagandens namn och för hennes räkning. Det saknas följaktligen fog för de påståenden om det motsatta förhållandet som klaganden har anfört.
50 Domstolen konstaterar i detta hänseende att i den mån som identiteten hos den person i vars namn inlagan om justering av talan gavs in var klart ingiven i nämnda inlaga, ankom det inte på tribunalen att identifiera en annan person som den i vars namn inlagan hade getts in (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 2015, Elitaliana/Eulex Kosovo, C‑439/13 P, EU:C:2015:753, punkt 74).
51 Tribunalen har inte heller missuppfattat de andra inlagor och den bevisning som har nämnts av klaganden. Beträffande det yttrande som klaganden avgav till tribunalen den 3 juli 2015, konstaterar domstolen att klaganden inte exakt har preciserat på vilket sätt yttrandet skulle ha missförståtts av tribunalen. Under alla omständigheter framgår det av punkterna 86, 88 och 91 i det överklagade beslutet att tribunalen på ett riktigt sätt har sammanfattat yttrandet, utan att missuppfatta det. Beträffande klagandens e-postmeddelande av den 7 april 2015 och skrivelsen från klagandens advokat av den 30 oktober 2015, vilka klaganden också har hänvisat till, räcker det med att konstatera att tribunalen inte nämner dessa handlingar i det överklagade beslutet och att det följaktligen inte kan läggas tribunalen till last att ha missuppfattat dem.
52 Beträffande de olika argument som har åberopats av klaganden för att ifrågasätta tribunalens slutsats att unionsdomstolens bedömning av huruvida inlagan om justering av talan ska avvisas måste ske med utgångspunkt i situationen vid tidpunkten för inlagans ingivande, konstaterar domstolen att inlagan endast skulle kunna beaktas om den hade getts in före Viktor Viktorovych Janukovytjs bortgång, eftersom tribunalen riktigt och utan att missförstå inlagan hade konstaterat att den hade getts i hans namn.
53 Klaganden har emellertid inte bestritt att inlagan gavs in till tribunalens kansli på det datum som anges i punkt 43 i förevarande beslut, vilket är efter Viktor Viktorovych Janukovytjs bortgång. Tribunalen skulle således endast ha kunnat finna att inlagan kunde beaktas om frågan om den skulle avvisas bedömdes vid en tidpunkt före ingivandet och före Viktor Viktorovych Janukovytjs bortgång. Såsom domstolen redan har funnit ska frågan om en talan kan tas upp till prövning bedömas med hänvisning till situationen vid den tidpunkt då talan eller inlagan om justering av talan gavs in (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 november 1984, Bensider m.fl./kommissionen, 50/84, EU:C:1984:365, punkt 8).
54 Klagandens argument att bedömningen av huruvida inlagan om justering av talan ska avvisas borde ha skett vid en senare tidpunkt än dess ingivande är verkningslösa. Även om bedömningen kunde ske vid en sådan tidpunkt, förhåller det sig icke desto mindre så, att Viktor Viktorovych Janukovytj redan var avliden vid tidpunkten för bedömningen av huruvida inlagan om justering av talan, vilken hade getts in i hans namn, skulle avvisas.
55 Det ska tilläggas att det faktum att den inlaga om justering av talan som getts in i Viktor Viktorovych Janukovytjs namn ska avvisas, har inte fått till följd att klaganden, i egenskap av rättslig efterträdare och arvinge till den avlidne, berövats rätten till rättsmedel.
56 Såsom tribunalen nämnde i punkt 87 i det överklagade beslutet skulle klaganden antingen ha kunnat väcka en talan i eget namn och för egen räkning om ogiltigförklaring av de omtvistade rättsakterna eller ha kunnat ge uttryck för sitt intresse av att fortsätta driva den process som hade inletts av hennes make genom att justera yrkandena med hänsyn till nämnda rättsakter, det vill säga ge in en inlaga om justering av talan i eget namn och för egen räkning.
57 För det tredje är den argumentation verkningslös enligt vilken tribunalens rättstillämpning var felaktig, eftersom den inte tagit i beaktande det faktum att målet hade vilandeförklarats efter ingivandet av inlagan om justering av talan, medan detta inte var fallet beträffande talan om ogiltigförklaring nr 2. Klaganden kan nämligen inte dra några slutsatser av den fördel för henne som vilandeförklaringen av målet i första instans medfört.
58 För det fjärde erinrar domstolen om att enligt fast rättspraxis gäller att för det fall samtliga övriga grunder till stöd för överklagandet har ogillats, ska grunden om att tribunalens beslut om rättegångskostnader är rättsstridigt avvisas med stöd av artikel 58 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, enligt vilken bestämmelse ett överklagande inte endast får avse rättegångskostnadernas storlek och fördelning (dom av den 9 juni 2016, PROAS/kommissionen, C‑616/13 P, EU:C:2016:415, punkt 88, beslut av den 12 januari 2017, Europäischer Tier- und Naturschutz och Giesen/kommissionen, C‑343/16 P, ej publicerat, EU:C:2017:10, punkt 24).
59 Eftersom överklagandet inte kan vinna bifall på någon av klagandens grunder, ska argumentationen avseende fördelningen av rättegångskostnaderna således avvisas.
60 Av det anförda följer att överklagandet med tillämpning av artikel 181 i rättegångsreglerna ska ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
61 Enligt artikel 184.2 i domstolens rättegångsregler ska domstolen besluta om rättegångskostnaderna när överklagandet ogillas.
62 Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i dessa regler ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
63 Rådet har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, ska hon bära sina rättegångskostnader och ersätta rådets rättegångskostnader.
64 I enlighet med artikel 140.1 i rättegångsreglerna, som är tillämplig på mål om överklagande enligt artikel 184.1, ska kommissionen bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:
1) Överklagandet ogillas.
2) Olga Stanislavivna Yanukovych ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska unionens råds rättegångskostnader.
3) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.
Underskrifter