FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKATDÁMASO RUIZ-JARABO COLOMER
föredraget den 7 november 2002(1)
Mål C-182/01 Saatgut-Treuhandverwaltungs GmbH
mot
Werner Jäger
(begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf)
Växtförädlarrätt - Skyddsordning - Artikel 14.3 i förordning (EG) nr 2100/94 samt artikel 3.2 och 8 i förordning nr 1768/95 - Organisation av rättsinnehavare - Begrepp - Skyldighet för organisationen att enbart agera i medlemmarnas namn - Tillstånd för jordbrukare att i förökningssyfte på sin mark använda skördeprodukten av odlingen av en skyddad växtsort - Omfattningen av skyldigheten att informera en innehavare av gemenskapens växtförädlarrätter
- 1.
- För att besvara de två tolkningsfrågor som Oberlandesgericht Düsseldorf (Tyskland) har ställt med stöd av artikel 234 EG skall domstolen tolka dels förordning (EG) nr 2100/94(2) om gemenskapens växtförädlarrätt och särskilt artikel 14.3 sjätte strecksatsen, genom vilken de som utnyttjar jordbruksundantaget åläggs att lämna vissa uppgifter, jämförd med artikel 8 i förordning (EG) nr 1768/95(3) om fastställande av tillämpningsföreskrifter för nämnda undantag, dels artikel 3.2 i förordning nr 1768/95, vari möjligheten att en organisation av rättsinnehavare gemensamt åberopar medlemmarnas rättigheter behandlas.
I - Bakgrund
- 2.
- Klaganden Saatgut-Treuhandverwaltungs är ett enligt tysk rätt bildat bolag med begränsat ansvar vars ändamål är att skydda affärsintresset för fysiska och juridiska personer som indirekt eller direkt producerar eller säljer utsäde eller som är engagerade i produktion av eller handel med utsäde.
Bolaget har bland annat till uppgift att övervaka växtförädlarrätter, såväl på nationell som på internationell nivå, särskilt att genomföra undersökningar i företag som framställer och distribuerar frö när det gäller delägarnas eller tredje mans växtförädlarrätter och inkassera licensavgifter för växtförädlarrätter, genomföra allmänna åtgärder som främjar produktionen, säkerställa försäljningen och medverka till att konsumenter erhåller felfritt utsäde av hög kvalitet. Bolagets verksamhet omfattar dock inte köp och försäljning av utsäde.
- 3.
- Enligt uppgift från Oberlandesgericht Düsseldorf i beslutet om hänskjutande finns bland dess delägare innehavare av växtförädlarrätter och av exklusiva licenser enligt Sortenschutzgesetz (tyska lagen om växtförädlarrätter) och/eller enligt förordning 2100/94. Bland delägarna synes även Bundesverband Deutscher Pflanzenschützer e.V. ingå, en förening som bland annat består av en stor grupp rättsinnehavare och innehavare av exklusiva licenser enligt tysk rätt.(4)
- 4.
- På grundval av skriftliga fullmakter gör klaganden vid ett flertal tyska domstolar i ärenden mot hundratals tyska jordbrukare, bland andra Werner Jäger som är svarande i tvisten vid den nationella domstolen, rättigheter gällande i samband med tillämpningen av jordbrukarnas rättighet avseende mer än 500 skyddade växtsorter som tillhör mer än 60 innehavare av förädlarrätter eller licenser.
En första grupp av personer vars rättigheter den försvarar består av delägarna i företaget. En annan grupp personer vars rättigheter den också försvarar utgörs av medlemmar i en sammanslutning som är delägare i Saatgut-Treuhandverwaltung. Slutligen finns det en tredje grupp personer som genom en skriftlig fullmakt har givit bolaget i uppdrag att mot ersättning företräda dem och hävda deras växtförädlarrätt gentemot jordbrukare som i förökningssyfte på sin mark planterar skördeprodukten av en skyddad växtsort.
- 5.
- Klaganden yrkade att Werner Jäger skulle förpliktas att lämna information om i vilken omfattning han i förökningssyfte under odlingsperioden 1997/1998 planterade någon av de 500 särskilt angivna växtsorterna, potatis, höstvete, vårvete, vinterkorn, vårkorn, havre, vinterråg, fodergräs, åkerböna, rågvete, gul lupin, varav en tredjedel är skyddade genom förordning nr 2100/94 och de övriga två tredjedelarna genom den tyska lagen.
Klaganden har gjort gällande att motparten i egenskap av jordbrukare måste lämna information utan att klaganden visar att han har planterat en viss sort, och i förekommande fall ange planteringens omfattning. Werner Jäger har bestritt detta yrkande bland annat med hänvisning till att motparten inte har visat att någon användning av någon av de skyddade växtsorterna har förekommit.
II - Tolkningsfrågorna
- 6.
- Talan ogillades i första instans. Avgörandet överklagades till Oberlandesgericht Düsseldorf, som har vilandeförklarat förfarandet och ställt följande två tolkningsfrågor till domstolen:
1. a) Kan ett enligt tysk rätt bildat bolag med begränsat ansvar anses utgöra en 'organisation av innehavare av växtförädlingsrätter' i den mening som avses i artikel 3.2 i förordning nr 1768/95 ...
b) Kan ett sådant bolag även göra de rättigheter gällande som anges i artikel 3.1 i nämnda förordning för innehavare av växtförädlingsrätter enligt artikel 3.2 när dessa inte är delägare i bolaget men är medlemmar i en sammanslutning som är delägare i bolaget.
c) Kan ett sådant bolag (mot betalning) göra de rättigheter gällande som anges i artikel 3.1 i nämnda förordning för rättsinnehavare enligt artikel 3.2 som inte ärdelägare i bolaget och inte heller är medlemmar i en sammanslutning som är delägare i bolaget?
2. Skall bestämmelserna i artikel 14.3 sjätte strecksatsen i förordning nr 2100/94 ... och i artikel 8 i förordning nr 1768/95 ... tolkas så att en innehavare av en av växtförädlingsrätt skyddad sort enligt förordning nr 2100/94 kan begära att av varje jordbrukare få den information som anges i nämnda bestämmelser oberoende av om det föreligger omständigheter som tyder på att jordbrukaren har vidtagit någon av de åtgärder som anges i artikel 13.2 i förordning nr 2100/94 vad gäller den berörda växtsorten eller åtminstone har använt sorten i sin verksamhet?
III - Gemenskapslagstiftningen
- 7.
- Enligt artikel 1 införs genom förordning nr 2100/94 ... gemenskapens växtförädlarrätt som den enda formen i gemenskapen av industriellt rättsskydd för växtsorter. Efter dess ikraftträdande har medlemsstaterna rätt att bevilja nationell växtförädlarrätt, även om artikel 92 innehåller ett förbud mot dubbelt skydd, så att ingen sort som omfattas av gemenskapens växtförädlarrätt får omfattas av nationell växtförädlarrätt eller något patent. Gemenskapens växtförädlarrätt omfattar sorter av alla växtsläkten och växtarter inklusive hybrider.
- 8.
- För att sorter skall kunna skyddas måste de vara särskiljbara, enhetliga, stabila och nya samt vara försedda med en sortbenämning. Rätt till gemenskapens växtförädlarrätt tillkommer den person som förädlat eller upptäckt och utvecklat sorten, eller den till vilken rätten har övergått.
- 9.
- Enligt artikel 13 i förordning nr 2100/94 har rättsinnehavaren rätt att utföra vissa angivna åtgärder avseende den skyddade sorten, nämligen enligt punkt 2a) produktion eller reproduktion (förökning), b) behandling med avseende på förökning, c) erbjudande till försäljning, d) försäljning eller annan form av saluföring, e) export från gemenskapen, f) import till gemenskapen, g) lagring i syfte att utföra de åtgärder som avses i a-f. Rättsinnehavaren kan meddela tillstånd att utföra dessa åtgärder, och även villkora eller begränsa detta.
- 10.
- Artikel 14.1 innehåller ett undantag från rättsinnehavarens rättigheter i syfte att skydda jordbruksproduktionen, genom att det är tillåtet för jordbrukare att för förökning på mark i sina egna jordbruksföretag använda den skördeprodukt som de har erhållit genom att i sina egna företag använda förökningsmaterial av en sort, undantaget hybrider och syntetiska sorter, som omfattas av gemenskapens växtförädlarrätt. Jordbrukarnas rättighet skall endast tillämpas beträffande vissa i punkt 2 angivna arter av lantbruksväxter, som är indelade i fyra grupper, nämligen foderväxter, spannmål, potatis och olje- och fiberväxter.
Den nationella domstolen har begärt en tolkning av artikel 14.3 sjätte strecksatsen, som har följande lydelse:
... villkor [skall] fastställas i tillämpningsföreskrifter ... för tillämpning av undantaget i punkt 1 och för att skydda förädlarnas och jordbrukarnas legitima intressen på grundval av följande kriterier:
...
- [r]ättsinnehavaren skall efter anmodan få relevanta uppgifter från jordbrukare och leverantörer av tjänster ...
- 11.
- För att fullgöra den skyldighet som föreskrivs genom artikel 14.3 i förordning nr 2100/94 antog kommissionen förordning nr 1768/95 om genomförandebestämmelser för jorbruksundantaget. De jordbrukare som utnyttjar undantaget skall betala rättsinnehavaren en rimlig ersättning, vilken skall vara betydligt lägre än det belopp som utkrävs för en licens för produktion av förökningsmaterial av samma sort i samma område. Små jordbrukare, som definieras i förordning nr 2100/94, är undantagna från denna skyldighet.
- 12.
- Oberlandesgericht Düsseldorf har begärt att domstolen skall tolka artikel 3.2 i förordning nr 1768/95, som behandlar möjligheten för rättsinnehavare att genom en organisation gemensamt åberopa sina rättigheter, och artikel 8.2 i denna förordning, som i detalj reglerar jordbrukarens informationsskyldighet med avseende på ersättningen till rättsinnehavaren.
Artikel 3.2 har följande lydelse:
De rättigheter som anges i punkt 1 kan åberopas av enskilda innehavare, gemensamt av flera rättsinnehavare eller av en organisation av rättsinnehavare som är etablerad i gemenskapen på gemenskapsnivå eller nationell, regional eller lokal nivå. En organisation av rättsinnehavare kan agera enbart för sina medlemmar och endast för dem som har lämnat sina respektive skriftliga fullmakter till organisationen. Den skall tjänstgöra antingen genom en eller flera av sina företrädare eller genom av den godkända revisorer inom deras respektive förordnande.
I här relevanta delar föreskrivs i artikel 8:
Då ett sådant avtal inte har ingåtts skall jordbrukaren på begäran av rättsinnehavaren vara förpliktad att lämna en rapport med följande uppgifter: a) jordbrukarens namn och hemvist samt anläggningens adress, b) upplysning om huruvida jordbrukaren har använt skördeprodukten av en eller flera sorter som tillhör rättsinnehavaren på sin anläggning, c) om jordbrukaren har använt sådant material, skördemängden, d) namn och adress på den person eller de personer som har tillhandahållit en tjänst att bearbeta den ifrågavarande skördeprodukten till användning som utsäde, e) om den enligt punkterna b, c eller d erhållna informationen inte kan bekräftas i enlighet med bestämmelserna i artikel 14,mängden förökningsmaterial på licens av de berörda sorter som använts samt namn och adress på leverantören eller leverantörerna av dessa sorter.
Dessa upplysningar skall gälla innevarande regleringsår och ett eller flera av de tre föregående regleringsår för vilka rättsinnehavaren inte tidigare har begärt information.
IV - Förfarandet vid domstolen
- 13.
- Företaget Saatgut-Treuhandverwaltungs, Werner Jäger, den italienska regeringen och kommissionen har inkommit med skriftliga yttranden i målet inom den frist som föreskrivs i artikel 20 i domstolens stadga.
Vid förhandlingen som hölls den 3 oktober 2002 deltog ombud för Saatgut-Treuhandverwaltung och Werner Jäger samt företrädare för den brittiska regeringen och kommissionen för att lämna muntliga yttranden.
V - Den första tolkningsfrågan
- 14.
- Den nationella domstolen har indelat sin första fråga i tre punkter och önskar genom frågan få klarhet i om ett enligt tysk rätt bildat bolag med begränsat ansvar kan anses utgöra en organisation av rättsinnehavare i den mening som avses i artikel 3.2 i förordning nr 1768/95, och om ett sådant bolag även kan göra de rättigheter gällande som anges i artikel 3.1 i nämnda förordning för rättsinnehavare när dessa inte är delägare i bolaget men är medlemmar i en sammanslutning som är delägare i bolaget och har givit bolaget i uppdrag att mot ersättning hävda dessa rättigheter.
A. Inställningen hos dem som har yttrat sig
- 15.
- Företaget Saatgut-Treuhandverwaltung har påpekat att gemenskapslagstiftaren inte har definierat begreppet organisation av rättsinnehavare. Bolaget har förordat att begreppet skall ges en vid innebörd för att rättsinnehavare som på grund av det stora antal jordbrukare som berörs inte kan göra sina rättigheter gällande individuellt, skall ha en möjlighet att göra detta tillsammans med andra och att det för detta ändamål bör räcka att förädlaren eller den som har en exklusiv nyttjanderätt ger organisationen fullmakt, och därmed blir medlem. Det är således befogat att företaget har rätt att företräda rättsinnehavarna som, förutom att de givit det fullmakt, är medlemmar i en förening som i sin tur är delägare i företaget.
- 16.
- Werner Jäger anser att ett bolag med begränsat ansvar inte består av medlemmar i den mening som avses i artikel 3.2 i förordning nr 1768/95. Mot bakgrund av de uttryck som har begagnats avsåg lagstiftaren en professionell intressegrupp som rättsligt utformades som en förening eller en motsvarande rättsfigur, inte som ett rättsligt och organisatoriskt fristående företag, utan kopplingtill förädlarnas enskilda intressen. Enligt hans uppfattning är klaganden i realiteten ett rent inkassobolag som drivs av strikt ekonomiska intressen.
- 17.
- Den italienska regeringen anser att en organisation av rättsinnehavare inte skall anta formen av ett bolag som utgör en juridisk person. Detta skulle nämligen få status av tredje man i förhållande till de enskilda rättsinnehavarna och därmed inte kunna överta de förmåner som tillerkänns dem genom artikel 14 i förordning nr 2100/94.
- 18.
- Kommissionen anser att det omtvistade begreppet skall ges en vid tolkning. Det faktum att rättsinnehavaren kan försvara sina rättigheter personligen eller gemensamt, antingen i grupp eller genom en organisation, betyder att organisationen med avseende på talerätten skall jämställas med en enskild rättsinnehavare. Ett enligt tysk rätt bildat bolag med begränsat ansvar skulle kunna agera som en organisation av rättsinnehavare för sina medlemmars räkning och för dem som är medlemmar i ett organ som är delägare i bolaget, men inte för dem som utan att vara medlemmar ger det i uppdrag att mot ersättning göra deras rättigheter gällande.
B. Svar på tolkningsfrågan
- 19.
- Jag delar kommissionens uppfattning om hur artikel 3.2 i förordning nr 1768/95 skall tolkas. Begreppet organisation av rättsinnehavare i bestämmelsen är så vidsträckt att man kan påstå att gemenskapslagstiftarens avsikt är att det skall omfatta alla former av sammanslutningar som finns i medlemsstaterna. Oberoende av den rättsliga formen skall den dock uppfylla alla bestämmelsens villkor om dess funktionssätt.
- 20.
- Förordning nr 1768/95 innehåller genomförandebestämmelser om jordbrukarnas rättigheter. Enligt artikel 3 kan inte rättsinnehavarens rättigheter och skyldigheter enligt bestämmelserna i artikel 14 i förordning nr 2100/94 överföras till andra personer, med undantag av rätten till en rimlig ersättning om denna redan har fastställts.
Rättsinnehavarna tillerkänns genom denna bestämmelse i huvudsak tre rättigheter, nämligen rätten att uppbära ersättning från den jordbrukare som utnyttjar rättigheten, rätten att kontrollera att bestämmelserna om detta institut efterlevs och rätten att få relevanta uppgifter från jordbrukare och leverantörer av tjänster för behandling av produkten för senare användning.
- 21.
- Enligt artikel 3.2 i förordning nr 1768/95 kan dessa rättigheter åberopas av enskilda rättsinnehavare, gemensamt av flera rättsinnehavare eller av en organisation av rättsinnehavare som är etablerad i gemenskapen på gemenskapsnivå eller på nationell, regional eller lokal nivå.
Jag delar inte den italienska regeringens uppfattning. Under förutsättning att alla delägare innehar en växtförädlingsrätt och att ändamålet med bolagets verksamhet är åberopande av de rättigheter som följer av artikel 14 i förordning nr 2100/94, utgör inte det faktum att bolaget är en självständig juridisk person ett åsidosättande av artikel 3.2 i förordning nr 1768/95, eftersom bestämmelsen, som jag redan påpekat, inte föreskriver vilken juridisk form organisationen skall ha.
Jag delar inte heller uppfattningen att rättigheterna övergår från rättsinnehavaren till bolaget. Förvärvet av ett delägarskap i en organisation som har formen av ett bolag med begränsat ansvar innebär inte en överlåtelse av rättigheter, särskilt som det i artikel 3.1 föreskrivs att övriga rättigheter, med undantag av rätten till en redan fastställd ersättning, som organisationen kan göra gällande inte kan överföras till andra personer, om det inte sker i samband med en överföring av en växtförädlarrätt inom gemenskapen.
- 22.
- I artikel 3.2 i förordning nr 1768/95 ställs en rad krav på organisationer av rättsinnehavare. För det första kan dessa enbart agera för sina medlemmar, som skall vara innehavare av en växtförädlarrätt. Detta villkor hindrar dem från att agera för egen eller andra personers räkning, vilket är fallet i fråga om klagandebolaget i tvisten vid den nationella domstolen. Det hindrar likaså innehavare av licenser för användning av de skyddade växtsorterna, oavsett om licenserna innebär en ensamrätt eller inte, från att bli medlemmar i dessa organisationer, eftersom de inte är rättsinnehavare och därför inte har de rättigheter som dessa tillerkänns genom regleringen av jordbrukarnas rättighet i artikel 14 i förordning nr 2100/94.
För det andra är medlemskapet eller delägarskapet i organisationen ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor, eftersom en organisation endast representerar medlemmar och delägare efter det att de har lämnat en skriftlig fullmakt. Det krävs att rättsinnehavaren i samband med bolagets bildande eller senare uppfyller denna formalitet.
- 23.
- Om således den tyska lagstiftning som reglerar bildande och drift av bolag med begränsat ansvar medger att dessa villkor uppfylls, vilket skall bedömas av den nationella domstolen, kan ett sådant bolag vara en organisation av innehavare av växtförädlarrätter i den mening som avses i artikel 3.2 i förordning nr 1768/95.
- 24.
- Detsamma gäller om en sammanslutning av rättsinnehavare i sin tur är delägare i ett bolag med begränsat ansvar vars syfte är att tillvarata rättsinnehavarnas rättigheter på grund av jordbrukarnas rättighet. Under förutsättning att sammanslutningen som sådan består av rättsinnehavare kan bolaget nämligen även företräda denna, på villkor att en uttrycklig fullmakt givits för detta ändamål. Detta kan underlätta för en organisation av rättsinnehavare som är etablerad i en medlemsstat i det landet att åberopa rättigheter för rättsinnehavare som är bosatta i en annan medlemsstat, vilka har bildat en organisation för att gemensamt tillvarata sina rättigheter.
- 25.
- Av hänsyn till dessa villkor kan dock inte en organisation av rättsinnehavare i den mening som avses i artikel 3.2 i förordning nr 1768/95 hävda rättigheterna för personer som inte är medlemmar, vilket är fallet i fråga om dem som, utan att ha någon som helst anknytning till Saatgut-Treuhandverwaltung, har givit det fullmakt att mot ersättning hävda deras rättigheter till följd av jordbrukarnas rättigheter.
Jag delar inte Saatgut-Treuhandverwaltungs uppfattning att rättsinnehavaren blir medlem enbart genom att utfärda fullmakten. Jag ifrågasätter inte huruvida den rätta modellen för att gemensamt skydda berättigade intressen är att bilda en grupp, men om en organisation av rättsinnehavare intar formen av ett aktiebolag, kan man endast bli medlem genom delägarskap. Det faktum att en rättsinnehavare ger bolaget i uppdrag att mot ersättning tillvarata dennes rättigheter är inte detsamma som att bli delägare.
- 26.
- Jag anser mot bakgrund härav att ett enligt tysk rätt bildat bolag med begränsat ansvar kan utgöra en organisation av rättsinnehavare, i den mening som avses i artikel 3.2 i förordning nr 1768/95, och, i denna egenskap, för rättsinnehavares räkning åberopa de rättigheter som föreskrivs i artikel 3.1, på villkor att dessa är delägare, att de givit bolaget skriftlig fullmakt och att bolaget agerar i deras namn. Detta bolag har likaså rätt att tillvarata dessa rättigheter för innehavare av växtförädlarrätter som är medlemmar i en förening som är delägare, under förutsättning att de har utfärdat en skriftlig fullmakt. Det företräder däremot inte personer som är vare sig delägare eller medlemmar i en förening som är delägare.
VI - Den andra tolkningsfrågan
- 27.
- Oberlandesgericht Düsseldorf vill med sin tolkningsfråga få klarhet i om de bestämmelser som den har angivit innebär att innehavaren av ett gemenskapsskydd för en växtförädlarrätt kan kräva att alla jordbrukare lämnar relevanta uppgifter för att de skall kunna åläggas att betala ersättning för att de har utnyttjat rättigheten, även när det inte finns något som tyder på att sorten har använts för någon av de åtgärder som avses i artikel 13.2 i förordning nr 2100/94, däribland produktion, eller något annat ändamål.
- 28.
- Denna fråga är identisk med den fråga som ställdes av Oberlandesgericht Frankfurt am Main i augusti 2000, och som ligger till grund för mål C-305/00, Schulin, i vilket jag föredrog mitt förslag till avgörande den 21 mars 2002 och i viket dom ännu inte har meddelats. De faktiska omständigheterna i det målet liknar i hög grad dem som ligger till grund för förfarandet mot Werner Jäger. Skillnaden består i att i det målet var företaget Saatgut-Treuhandverwaltung svarande, medan det nu agerar som klagande.
- 29.
- I juli 2002 mottog jag en skrivelse från European Seed Association, i vilken denna omtalade att den på begäran av Generaldirektoratet för jordbruk vid Europeiska gemenskapernas kommission hade deltagit i arbetet med att definierabegreppet avseende jordbrukarnas rättighet i förordning nr 2100/94 och förordning nr 1768/95, och därefter beskrev lagstiftarens avsikt med regleringen av detta institut. Jag ombads vidare att ompröva mitt förslag till förhandsbesked från domstolen avseende den tolkningsfråga som hade ställts av Oberlandesgericht Frankfurt am Main.
- 30.
- Företrädarna för Saatgut-Treuhandverwaltung tycks ha försökt kringgå de regler som styr domstolens agerande, vilket innebär ett åsidosättande av dess bindande karaktär.
Med kännedom om beslutet i målet Emesa Sugar(5), där domstolen klargjorde att generaladvokaten deltar offentligt och personligen i utarbetandet av domstolens avgörande och avslutar det muntliga förfarandet, och att hans medverkan med tanke på dess rättsskipande karaktär inte kan omfattas av det kontradiktoriska förfarandet, använde sig klaganden i tvisten vid den nationella domstolen av en taktisk fint. Inte heller i ett första förfarande, där samma tolkningsfråga ställts,(6) överensstämde mitt resonemang med hans yrkanden, och inte heller förelåg de förutsättningar som krävs enligt rättspraxis(7) för att i enlighet med artikel 61 i rättegångsreglerna återuppta det muntliga förfarandet, beslutade Saatgut-Treuhandverwaltung att återkalla talan för att undvika att domstolen avkunnade dom utan att ha hört dess synpunkter på generaladvokatens förslag till avgörande. Företaget skulle därmed kunna slipa sina argument inför följande förfarande som gällde samma tvist.
För att stärka sin ställning vände det sig till domstolens kansli och begärde att målet Schulin skulle avskrivas eller, i andra hand, att dom i det målet inte skulle meddelas innan förhandling hållits i förevarande mål. Trots att den tyska domstolen, Oberlandesgericht Frankfurt am Main, inte anslöt sig till återkallandet utan vidhöll den ställda tolkningsfrågan verkade fördröjningen i rättsskipningen, på grund av det stora antal mål som skall avgöras, till dess fördel och det har kunnat framföra sina muntliga synpunkter i förevarande mål innan domstolen avgjort det förra målet. Detta är gott och väl om det bidrar till att förbättra den rättsliga kontrollens kvalitet, men jag vill erinra om principen om parternas lojalitetsplikt mot det processuella förfarandet vid domstolarna, vilket i detta fall inte bara gäller i förhållande till EG-domstolen utan även gentemot de tyska domstolarna, liksom principen om solidaritet med och respekt för övriga rättssubjekt som, med tanke på det ökande antalet komplicerade tvister inom alla system, kräver att den som väcker talan visserligen kan vidta alla nödvändiga åtgärder för att försvara sina rättigheter, men att denne skall göra detta på ett sätt som inte innebär ett missbruk, detta för att inte fördröja prövningen av andra parters mål eller påverkaomfattningen av denna prövning. Rätten till effektiv rättslig kontroll har således även sina gränser. Vid de nu gällande villkoren för rättsskipningen i västvärlden kommer dessa gränser till uttryck i att - eftersom den tid som står till domstolarnas förfogande för att handlägga de klagomål som riktas till dem är begränsad - var och en, med fulla garantier, dock utan att träda sina medmänniskors rätt till domstolsprövning förnär, kan utnyttja rätten till domstolsprövning. Man skall dock undvika att inleda förfaranden som är onödiga, som väcks för sent, som är onödigt komplicerade eller oklara till sin form eller alltför omfattande och talan skall inte väckas flera gånger för att fullt ut tillgodose ett speciellt intresse hos den som väcker talan.(8)
A. Inställningen hos dem som har yttrat sig
- 31.
- Enligt företaget Saatgut-Treuhandverwaltungs kan innehavaren av en växtförädlarrätt enligt artikel 14.3 sjätte strecksatsen i förordning nr 2100/94, jämförd med artikel 8.2 i förordning nr 1768/95 kräva information från alla jordbrukare rörande huruvida de har utnyttjat jordbrukarnas rättighet och vilken volym som omfattas av verksamheten, även om det inte visats att en skyddad sort tidigare använts i dennes jordbruk. Företaget har till stöd för denna tolkning åberopat minst tio aktuella domar från tyska underrätter som har meddelat avgöranden med denna innebörd.
Enligt företagets uppfattning har rättsinnehavaren ingen möjlighet att lägga fram bevis för att jordbrukaren har använt utsäde av den skyddade sorten i sitt jordbruk. Teoretiskt skulle det faktum att en jordbrukare en gång köpt nytt certifierat utsäde av en förädlad sort från en leverantör utgöra en indikation på att denne kan använda skördeprodukten i förökningssyfte. I praktiken har rättsinnehavaren dock ingen möjlighet att bevisa detta eftersom han, som inte har affärsförbindelser med jordbrukarna, inte vet vilka som en gång har köpt sådant certifierat utsäde som omfattas av hans växtförädlarrätt. Rättsinnehavaren lämnar in basutsäde av den förädlade sorten till ett företag som ägnar sig åt växtförökning för att detta skall utföra den för försäljning avsedda produktionen. Därefter säljs utsädet först till kooperativ eller grossister och når användarna via detaljister och återförsäljare. Företaget har anfört att den jordbrukare som har köpt certifierat utsäde i förökningssyfte kan använda skördeprodukten från flera på varandra följande skördar, särskilt i fråga om spannmål.
- 32.
- Företrädaren för den brittiska regeringen förordade vid förhandlingen en bokstavstolkning av artikel 14.3 sjätte strecksatsen i förordning nr 2100/94 och av artikel 8 i förordning nr 1768/95. Mot bakgrund av att bestämmelserna inteinnehåller en distinktion mellan jordbrukare i allmänhet och jordbrukare som i sitt jordbruk har sått en skyddad växtsort, kan man inte göra den tolkningen att endast de senare är skyldiga att svara på en förfrågan om information från en rättsinnehavare. Om bestämmelsens syfte dessutom är att rättsinnehavaren skall kunna hävda sin rätt till en rimlig ersättning som motprestation mot den rättighet som jordbrukaren åtnjuter, är det enklaste och mest praktiska sättet att få information att direkt fråga dem som sår utsäde.
- 33.
- Werner Jäger, den italienska regeringen och kommissionen anser samtliga att tillämpningen av artikel 8.2 b och 8.2 c förutsätter att utsäde av en skyddad växtsort köpts och att det finns indikationer på att det har använts. Rättsinnehavaren skall i sin begäran om information ange de uppgifter han förfogar över till stöd för denna slutsats.
Kommissionen har tillagt att utövningen av jordbrukarnas rättighet under alla omständigheter förutsätter att en relation med rättsinnehavaren föreligger, eftersom ett avtal, antingen direkt eller indirekt genom köp av utsäde från en leverantör, bör ha ingåtts avseende den första användningen. Den anser att rättsinnehavaren i allmänhet har tillgång till uppgifter om transaktionerna med dennes skyddade sort. I annat fall vore det lämpligast att vända sig till frögrossister eller andra leverantörer som säljer dess produkter, i stället för att försöka ålägga alla jordbrukare en tvingande informationsskyldighet.
B. Svar på tolkningsfrågan
- 34.
- Efter att ingående ha studerat de muntliga och skriftliga synpunkter som har framförts vid domstolen i detta förfarande finner jag inte något som helst skäl att ändra det förslag till avgörande som jag föredrog i det ovannämnda målet C-305/00.
- 35.
- Förordning nr 2100/94 syftar enligt femte skälet till att stimulera förädling och utveckling av nya sorter genom att förbättra skyddet för alla växtförädlare jämfört med den situation som förelåg 1994.
I artikel 13 preciseras de affärstransaktioner som kräver rättsinnehavarens samtycke. De gäller såväl delar av en sort som skördematerial (exempelvis blommor och frukter) och sträcker sig från reproduktion till lagring.
- 36.
- Utövandet av de rättigheter som följer av gemenskapens växtförädlarrätt underställs dock begränsningar som fastställts i bestämmelser antagna med hänsyn till allmänintresset. Eftersom skyddet för jordbruksproduktionen hör till det intresset föreskrivs i artikel 14 i förordningen att jordbrukare på vissa villkor har rätt att använda skördeprodukten för reproduktion. Bland det tjugotal arter som anges i artikel 14.2 och som omfattas av rättigheten, finns vissa som odlas så allmänt och utbrett som havre, vete och potatis. Denna möjlighet begränsar givetvis innehavarens rätt att exploatera den sort han har förädlat, eller upptäckt och utvecklat genom eget arbete. För att skydda förädlarnas och jordbrukarnas legitimaintressen stadgas i artikel 14 att det är nödvändigt att fastställa villkor i tillämpningsföreskrifter, bland annat skyldigheten att betala en rimlig ersättning till rättsinnehavaren.
- 37.
- Som jag påpekade redan i mitt förslag till avgörande i mål C-305/00, Schulin, tycks vissa jordbrukare anse sig lida skada på grund av denna bestämmelse, då de anser att den begränsar den sedvana som sedan urminnes tid har tillämpats inom området, nämligen att en del av skördeprodukten sparas för att fritt användas som förökningsmaterial för nästa skörd. Emellertid har viktiga framsteg tack vare växtförädlarnas verksamhet gjorts i fråga om att utveckla nya växtsorter som ger en ökad och förbättrad jordbruksproduktion.
Eftersom skyldigheten att ersätta förädlaren när skördeprodukten används för förökningsändamål endast berör dem som i sin verksamhet sår en skyddad sort, är jordbrukare som använder icke certifierat utsäde undantagna från informationsskyldigheten och från skyldigheten att betala ersättning.
- 38.
- Enligt artikel 14 i förordning nr 2100/94, i vilken jordbrukarnas rättighet fastställs, är det rättsinnehavarna som är ansvariga för att, utan något bistånd från officiella organ, kontrollera att bestämmelserna iakttas. I detta avseende nämns endast möjligheten att de som deltar i kontrollen av jordbruksproduktionen ställer relevant information till rättsinnehavarens förfogande om denna har erhållits i samband med utövningen av deras ordinarie uppgifter, på villkor att detta inte innebär nya åligganden eller kostnader.
För att underlätta nämnda kontroll, som skulle vara praktiskt taget ogenomförbar under dessa förhållanden, åläggs jordbrukaren enligt artikel 14.3 sjätte strecksatsen i förordning nr 2100/94 och artikel 8 i förordning nr 1768/95 att tillhandahålla rättsinnehavaren relevant information enligt avtal eller på dennes begäran, för att denne skall kunna fastställa sin eventuella rätt till ersättning och ersättningens storlek. Denna skyldighet att på rättsinnehavarens begäran tillhandahålla information omfattar bearbetningsföretagen.
Dessutom tillerkänns rättsinnehavarna, vilket har framgått av det avsnitt som behandlar svaret på den första tolkningsfrågan, genom artikel 3.2 i förordning nr 1768/95 en möjlighet att organisera sig för att gemensamt åberopa de rättigheter som följer av jordbrukarnas rättighet.
- 39.
- Det skall mot bakgrund av dessa bestämmelser utredas vilka jordbrukare som omfattas av denna informationsskyldighet: alla jordbrukare enbart på grund av att de är jordbrukare, vilket företaget Saatgut-Treuhandverwaltung och den brittiska regeringen har förordat, eller, som Werner Jäger, den italienska regeringen och kommissionen har rekommenderat, de som tidigare i sin verksamhet har sått eller planterat förökningsmaterial av den skyddade sorten i fråga.
Enligt min uppfattning bör den senare tolkningen ges företräde.
- 40.
- Jag vill peka på en omständighet som, trots att den är uppenbar, tycks ha undgått ombudet för företaget Saatgut-Treuhandverwaltung och företrädaren för den brittiska regeringen: syftet med förordning nr 2100/94 är inte att reglera en sektor inom gemenskapens jordbruksproduktion utan att upprätta ett gemenskapsskydd för växtförädlarrätterna. När jordbrukare således nämns i förordningens bestämmelser avses inte varje jordbrukare som bedriver jordbruk inom unionens territorium, utan endast sådana som omfattas av bestämmelsernas personella tillämpningsområde, nämligen de som i sitt jordbruk använder skyddade växtsorter.
- 41.
- Det framgår av ordalydelsen av artikel 14.1 och 14.2 att undantaget endast kan utnyttjas av jordbrukare som uppfyller bestämda villkor, nämligen jordbrukare som a) i sitt jordbruk har planterat förökningsmaterial av en skyddad växtsort, b) har erhållit en skördeprodukt och c) har odlat en sort som motsvarar någon av de växtsorter som anges på listan i artikeln. Om de använder denna skördeprodukt är de skyldiga att betala en ersättning till rättsinnehavaren och ge denne relevant information för att beräkna ersättningen.(9)
- 42.
- Enda syftet med förordning nr 1768/95 är att genomföra artikel 14.3 i förordning nr 2100/94, en bestämmelse som innehåller villkoren för att tillämpa jordbrukarundantaget och skydda växtförädlarens berättigade intressen. Med tanke på förordningens begränsade syfte anser jag att det finns desto större anledning att utgå från att den jordbrukare som åläggs vissa skyldigheter inte kan vara vilken bonde som helst i Europeiska unionen. Tvärtom kan det endast vara fråga om en näringsidkare som omfattas av bestämmelserna, det vill säga en person som har köpt förökningsmaterial av någon av de jordbruksväxter som anges i listan i artikel 14.2 i förordning nr 2100/94.
Följaktligen är det endast de jordbrukare som tidigare har köpt förökningsmaterial av den berörda skyddade sorten som berörs av denna informationsskyldighet. Jag anser att det är självklart att denna skyldighet inte kan åläggas dem som aldrig har köpt materialet, eftersom de inte skulle ha kunnat odla det eller få en skörd som de i förökningssyfte på nytt hade kunnat använda i sitt företag.
- 43.
- Innehållet i den informationsskyldighet som gäller för en jordbrukare som har möjlighet att använda skördeprodukten av förökningsmaterial av en skyddadväxtsort regleras ingående i artikel 8 i förordning nr 1768/95. Enligt artikel 8.1 kan innehållet i den information som rättsinnehavaren har rätt att få av jordbrukaren preciseras i ett avtal. Avtalet är underordnat det huvudavtal avseende köpet av förökningsmaterial, genom vilket rättsinnehavaren eller dennes representant ger jordbrukaren tillstånd att utföra de åtgärder som avses i artikel 13.2 i förordning nr 2100/94, vanligen jordbruksproduktion.
- 44.
- Jag delar också uppfattningen att det i avsaknad av ett tilläggsavtal som preciserar den information som skall lämnas, föreligger ett rättsförhållande mellan å ena sidan rättsinnehavaren, dennes representant eller de handlare som har tillstånd att sälja förökningsmaterial av rättsinnehavarens skyddade sort och, å andra sidan, den jordbrukare som förvärvar materialet.
Som jag har nämnt ankommer det på rättsinnehavaren att kontrollera att rättigheterna respekteras av jordbrukarna och övriga näringsidkare, varför han är den som främst är intresserad av skriftlig dokumentation av transaktionerna avseende förökningsmaterial av de skyddade sorterna, och i synnerhet av de arter avseende vilka jordbrukaren kan utöva sin rättighet att använda skördeprodukten för ny sådd eller plantering.
- 45.
- Den brittiska regeringen och, i synnerhet, klagandebolaget, har gjort gällande att det är praktiskt taget omöjligt för rättsinnehavarna att veta vilka jordbrukare som har köpt utsäde av deras skyddade växtsorter, eftersom de beviljar licenser för förökning och inte engagerar sig i de påföljande åtgärderna. Saatgut-Treuhandverwaltung tillade vid förhandlingen att rättsinnehavarnas avsikt att genom avtal binda de näringsidkare som tar del i distributionen och saluföringen av utsäde skulle strida mot artikel 81 EG.
- 46.
- Jag delar inte denna uppfattning. Visserligen kan licenser, som kan vara exklusiva eller icke-exklusiva, enligt artikel 27 i förordning nr 2100/94, ges för hela eller delar av gemenskapens växtförädlingsrätter. Inget hindrar dock att de beviljas på de villkor och med de begränsningar som bäst passar rättsinnehavarens rättigheter. Under alla omständigheter kan rättsinnehavaren enligt denna bestämmelse åberopa de rättigheter som är knutna till gemenskapens växtförädlarrätt gentemot en licensinnehavare som inte efterlever avtalsvillkoren.
- 47.
- Det kan tilläggas att det inte är möjligt att abstrakt bedöma om de krav som rättsinnehavarna kan ålägga licenstagarna för att deras rättigheter till följd av jordbrukarnas rättighet skall respekteras, kan stå i strid med artikel 81 EG. Man skall från fall till fall pröva om det är fråga om förbjudna avtal, beslut eller förfaranden och därefter kontrollera om de undantag som föreskrivs i artikel 81.3 EG är tillämpliga.
- 48.
- I artikel 8.2 a-f i förordning nr 1768/95 anges de relevanta uppgifter som jordbrukaren i avsaknad av avtal skall lämna till rättsinnehavaren, uppgifter blandvilka först och främst jordbrukarens namn och hemvist samt anläggningens adress nämns.
Enligt min uppfattning är det inte överflödigt att begära dessa uppgifter, trots att det faktum att rättsinnehavaren direkt eller genom den organisation han tillhör vänder sig till jordbrukaren, innebär att rättsinnehavaren redan har tillgång till några av dessa uppgifter. Hans skyldighet att ange dem i sin rapport kan dels motiveras av identifikationshänsyn, dels av att det har ett värde att bekräfta och komplettera dem.
- 49.
- För det andra skall jordbrukaren uppge om han har utnyttjat rättigheten avseende en sort som tillhör rättsinnehavaren. Jag anser att denna bestämmelse bekräftar att rättsinnehavaren, när han begär informationen, vet att jordbrukaren har haft möjlighet att använda produkten, det vill säga att han tidigare har köpt förökningsmaterial av rättsinnehavarens skyddade sort.
- 50.
- För det tredje skall jordbrukaren, om han har använt produkten på sin anläggning, i rapporten ange vilken mängd som har använts, detta för att göra det möjligt att beräkna den ersättning som skall betalas till rättsinnehavaren. I detta fall är denne även skyldig att lämna uppgifter om dem som bearbetat produkten för senare användning som utsäde, om jordbrukaren har utnyttjat externa tjänster.
- 51.
- Kan för det fjärde omständigheterna kring skördeproduktens användning och mängden inte bekräftas, skall jordbrukaren lämna uppgifter om den mängd förökningsmaterial av rättsinnehavarens sort som har använts på licens och om leverantören.
Under förhandlingen förklarade ombudet för Saatgut-Treuhandverwaltung att det faktum att jordbrukaren i detta fall skall lämna uppgifter till leverantören, bekräftar dess uppfattning att rättsinnehavaren inte känner till uppgifterna. Jag delar dock inte denna tolkning. Som jag ser det kan det om jordbrukaren köper förökningsmaterial av en skyddad växtsort, men inte utnyttjar rättigheten, även vara av intresse för rättsinnehavaren att veta vilken mängd som har använts, i förhållande till den inköpta mängden och att, i kontrollsyfte, veta vem leverantören är.
- 52.
- Beträffande den kontroll som kan utövas av rättsinnehavarna föreskrivs i artikel 14 i förordning nr 1768/95 att jordbrukarna skall spara fakturor och etiketter avseende minst tre regleringsår före det innevarande, vilket är den period som kan omfattas av rättsinnehavarens rätt att begära information om användningen av skördeprodukten.
- 53.
- Enligt punkterna 5 och 6 i artikel 8 i förordning nr 1768/95 kan rättsinnehavaren, i stället för att vända sig till jordbrukaren, vända sig till kooperativ, bearbetningsföretag eller leverantörer av licensbelagt förökningsmaterialav sorter som tillhör rättsinnehavaren, vilken har de berördas samtycke att lämna information, och det är då inte nödvändigt att ange de enskilda jordbrukarna.
Dessa bestämmelser bekräftar även dels att jordbrukaren tidigare skall ha odlat förökningsmaterial av denna sort för att rättsinnehavaren skall ha rätt att begära information om en sort, dels att rättsinnehavaren har kännedom om vilka som under flera regleringsår har levererat och levererar förökningsmaterial till bestämda jordbrukare.
- 54.
- I artikel 8.3 andra stycket i förordning nr 1768/95, där det fastställs för vilka regleringsår som jordbrukaren är skyldig att lämna uppgifter om användningen av rättigheten, bekräftas den avgörande roll som rättsinnehavaren spelar, eller skall spela, i distributionskedjan vad gäller hans skyddade växtsorter. Enligt den bestämmelsen skall det första regleringsåret vara tidigast det år under vilket den första begäran om information gjordes avseende sorten eller jordbrukaren, under förutsättning att rättsinnehavaren har säkerställt att jordbrukaren vid förvärvet av förökningsmaterial av den skyddade sorten tidigare eller vid den tidpunkten åtminstone upplystes om att en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt inlämnats eller att en sådan rätt beviljats samt om de villkor som gäller vid användning av det förökningsmaterialet.
- 55.
- Av denna bestämmelse framgår tydligt dels att information endast kan begäras från jordbrukaren sedan denne medvetet köpt en skyddad växtsort, dels att det finns skyldigheter som rättsinnehavaren skall fullgöra i förhållande till jordbrukaren med anledning av köpet av utsäde. Således faller företaget Saatgut-Treuhandverwaltungs påståenden såväl beträffande det faktum att alla jordbrukare är skyldiga att lämna information till rättsinnehavarna, oberoende av om de aldrig har köpt utsäde av skyddade sorter, som att rättsinnehavare inte kan veta vilka som har köpt detta utsäde.
- 56.
- Det framgår således av ordalydelsen av de bestämmelser som den tyska domstolen har begärt en tolkning av, samt av deras sammanhang och det eftersträvade syftet,(10) att skyldigheten att lämna relevant information om utnyttjandet av rättigheten till innehavaren av en skyddad växtsort omfattar alla jordbrukare som på licens har köpt förökningsmaterial av denna sort och att detta är det enda villkoret för att rättsinnehavaren skall kunna begära att få uppgifterna.
Den informationsskyldighet som om den inte fullgörs kan utgöra grund för ett domstolsförfarande, vilket framgår av förevarande mål, skall följaktligen inte, såsom företaget Saatgut-Treuhandverwaltung har gjort gällande, utvidgas till jordbrukaresom aldrig har köpt förökningsmaterial av rättsinnehavarens skyddade sort, eftersom dessa inte har någon teknisk möjlighet att använda skördeprodukten.
- 57.
- Det är riktigt att rättsinnehavaren inte har möjlighet att i det enskilda fallet kontrollera om jordbrukarna i förökningssyfte på sin anläggning använder skördeprodukten av odlingen av hans skyddade sort.(11) Mot bakgrund av att all användning av delar av denna sort kräver rättsinnehavarens samtycke, att han kan uppställa villkor eller begränsningar när tillståndet meddelas och att kontrollen av rättigheterna helt ankommer på honom, skulle det, om man antar att så inte redan skett, vara logiskt att han organiserade sig för att få fortlöpande information om vem som köper förökningsmaterial genom mellanhänder och fröleverantörer. Med hjälp av denna uppgift kan rättsinnehavarna med större träffsäkerhet skicka förfrågningar om information till jordbrukare som är skyldiga att lämna sådan.
Företaget Saatgut-Treuhandverwaltungs anspråk på att utan åtskillnad kunna vända sig till alla jordbrukare i ett land med begäran om att de skall fylla i ett formulär om användningen av skördeprodukten från odlingen av en skyddad sort ter sig enligt min uppfattning oproportionerligt. Det behövs inte heller för att skydda rättsinnehavarnas berättigade intressen eftersom de, som jag nämnt ovan, har andra säkrare möjligheter att inhämta den relevanta information, vilken de utan tvekan har rätt till.
- 58.
- Av ovan angivna skäl anser jag att artikel 14.3 sjätte strecksatsen i förordning nr 2100/94 jämförd med artikel 8 i förordning nr 1768/95 skall tolkas så att skyldigheten att informera innehavaren av rättigheterna till en skyddad växtförädlarrätt om odlingen av skördeprodukten av förökningsmaterial av den sorten på en jordbrukares anläggning endast omfattar jordbrukare som tidigare har köpt detta material och som således har haft möjlighet att odla det, oberoende av om de gjort detta eller inte.
VII - Förslag till avgörande
- 59.
- Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen skall besvara de tolkningsfrågor som har ställts av Oberlandesgericht Düsseldorf på följande sätt:
1) Ett enligt tysk rätt bildat bolag med begränsat ansvar kan utgöra en organisation av rättsinnehavare i den mening som avses i artikel 3.2 ikommissionens förordning (EG) nr 1768/95 av den 24 juli 1995 om införande av genomförandebestämmelser för det undantag i jordbruket som föreskrivs i artikel 14.3 i förordning (EG) nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt och, i denna egenskap, för rättsinnehavares räkning åberopa de rättigheter som föreskrivs i artikel 3.1, på villkor att dessa är delägare, att de givit bolaget skriftlig fullmakt och att bolaget agerar i deras namn. Bolaget har likaså rätt att tillvarata dessa rättigheter för innehavare av växtförädlarrätter som är medlemmar i en förening som är delägare, under förutsättning att de har utfärdat en skriftlig fullmakt till bolaget. Bolaget företräder däremot inte personer som varken är delägare eller medlemmar i en förening som är delägare.
2) Artikel 14.3 sjätte strecksatsen i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt, jämförd med artikel 8 i förordning nr 1768/95 skall tolkas så att skyldigheten att informera innehavaren av rättigheterna till en skyddad växtförädlarrätt om odlingen av skördeprodukten av förökningsmaterial av den sorten på en jordbrukares anläggning endast omfattar jordbrukare som tidigare har köpt detta material och som således har haft möjlighet att odla det, oberoende av om de gjort detta eller inte.