Mål C‑329/11

Alexandre Achughbabian

mot

Préfet du Val-de-Marne

(begäran om förhandsavgörande från Cour d’appel de Paris)

”Område med frihet, säkerhet och rättvisa – Direktiv 2008/115/EG – Gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna – Nationell lagstiftning enligt vilken fängelsestraff och böter kan följa på olaglig vistelse”

Sammanfattning av domen

1.        Gränskontroller, asyl och invandring – Invandringspolitik – Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna – Direktiv 2008/115 – Saken – Fullständig harmonisering av de nationella reglerna om utlänningars vistelse – Omfattas inte

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115)

2.        Gränskontroller, asyl och invandring – Invandringspolitik – Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna – Medborgare som är föremål för ett återvändandeförfarande i den mening som avses i direktiv 2008/115 – Nationell lagstiftning som föreskriver fängelsestraff för olaglig vistelse – Otillåten

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115, artikel 8)

3.        Gränskontroller, asyl och invandring – Invandringspolitik – Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna – Medborgare som är föremål för ett återvändandeförfarande i den mening som avses i direktiv 2008/115 – Nationell lagstiftning som föreskriver fängelsestraff om återvändandeförfarandet misslyckas – Tillåtlighet – Villkor – Iakttagande av de grundläggande rättigheterna

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115)

1.        Direktiv 2008/115 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna handlar endast om återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i en medlemsstat och, bland annat, antagandet av beslut om återvändande och verkställighet av sådana beslut. Det syftar således inte till någon harmonisering av samtliga nationella regler om utlänningars vistelse.

Följaktligen utgör direktivet inte något hinder för att i den nationella rätten i en medlemsstat kvalificera olaglig vistelse som ett brott och föreskriva straffrättsliga påföljder för att avskräcka och motverka sådana överträdelser av de nationella reglerna angående vistelse. Direktivet utgör inte heller hinder för frihetsberövande i avvaktan på att det ska fastställas huruvida en tredjelandsmedborgares vistelse är laglig eller olaglig. Det skulle nämligen undergräva syftet med direktiv 2008/115 – det vill säga att tillämpa en effektiv återvändandepolitik för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna – om medlemsstaterna saknade möjligheten att vidta en frihetsberövande åtgärd såsom polisarrest för att se till att en person som misstänks för olaglig vistelse inte avviker innan hans eller hennes fall har utretts färdigt.

(se punkterna 28–30)

2.        Direktiv 2008/115 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna ska tolkas så, att det utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning om straffrättsliga påföljder för olaglig vistelse, i den mån som en tredjelandsmedborgare, som uppehåller sig olagligt i en medlemsstat och inte är beredd att lämna territoriet frivilligt, kan dömas till fängelse, när inga sådana tvångsmedel som avses i artikel 8 i direktivet har använts mot honom eller henne och, för det fall han eller hon hålls i förvar för att förbereda eller genomföra avlägsnandet, maxtiden för hållande i förvar inte har löpt ut.

Utdömandet och verkställandet av ett fängelsestraff under loppet av det återvändandeförfarande som föreskrivs i direktiv 2008/115 bidrar nämligen inte till att genomföra det avlägsnande som är syftet med förfarandet, det vill säga den faktiska transporten ut ur medlemsstaten. En sådan påföljd utgör således inte någon ”åtgärd” eller något ”tvångsmedel” i den mening som avses i artikel 8 i direktivet.

(se punkterna 37 och 50 samt domslutet)

3.        Direktiv 2008/115 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning om straffrättsliga påföljder för olaglig vistelse, i den mån den tillåter att fängelsestraff döms ut för en tredjelandsmedborgare på vilken återvändandeförfarandet enligt direktivet har tillämpats och som uppehåller sig på nämnda territorium olagligen utan att det föreligger något giltigt skäl för att inte återvända.

Även om medlemsstaterna är bundna av direktiv 2008/115 och inte får föreskriva fängelsestraff för tredjelandsmedborgare som uppehåller sig olagligt i landet i sådana fall där tredjelandsmedborgarna – enligt de gemensamma normer och förfaranden som har upprättats genom direktivet – ska avlägsnas och, på sin höjd, får hållas i förvar för att förbereda eller genomföra avlägsnandet, utesluter detta nämligen inte att medlemsstaterna har möjlighet att anta eller behålla bestämmelser, i förekommande fall straffrättsliga sådana, som reglerar det fallet att de trots tvångsåtgärder inte har lyckats avlägsna en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet, med iakttagande av principerna i och syftet med direktivet.

Vad gäller tillämpningen av de nationella straffprocessuella bestämmelserna ska det understrykas att grundläggande rättigheter till fullo ska iakttas när sådana påföljder som de som nämns i föregående punkt utdöms, däribland de som stadgas i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

(se punkterna 46, 49 och 50 samt domslutet)