Talan väckt den 22 juli 2009 - Intel mot kommission
(Mål T-286/09)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Intel Corp. (Wilmington, Amerikas förenta stater) (företrätt av N. Green, I. Forrester, QC, M. Hoskins, K. Bacon, S. Singla, Barristers, A. Parr och R. MacKenzie, Solicitors)
Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska
helt eller delvis ogiltigförklara kommissionens beslut K(2009) 3726 slutlig av den 13 maj 2009 i ärende COMP/C-3/37.990-Intel,
i andra hand ogiltigförklara beslutet om böterna eller sätta ned böterna avsevärt och,
förplikta svaranden att ersätta Intels rättegångskostnader.
Grunder och huvudargument
Genom talan yrkar sökanden, i enlighet med artikel 230 EG, att kommissionens beslut K(2009) 3726 slutlig av den 13 maj 2009 i ärende COMP/C-3/37.990-Intel ogiltigförklaras. Enligt beslutet hade bolaget genom det aktuella enda och fortlöpande åsidosättandet från oktober 2002 till december 2007 av artikel 82 EG och artikel 54 EES-avtalet genomfört en strategi som syftade till att utestänga konkurrenter från marknaden för x86-centralenheter. Vidare yrkar sökanden att beslutet om böterna ogiltigförklaras eller att böterna sätts ned avsevärt.
Sökanden anför följande grunder till stöd för sina yrkanden.
För det första hävdar sökanden att kommissionen gör sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom:
(a) slutsatsen att de villkorade rabatterna som Intel gav till sina kunder var ett missbruk i sig på grund av att rabatterna var villkorade utan att visa att de faktiskt kunde begränsa konkurrensen,
(b) att stödja sig på en form av uteslutande missbruk, benämnd "rena begränsningar" och underlåta att undersöka huruvida konkurrensen hade begränsats (eller om en begränsning av konkurrensen ens varit möjlig eller sannolik) därav,
(c) att underlåta att undersöka huruvida Intels rabatter till sina kunder lämnades inom Europeiska gemenskapens territorium och/eller hade omedelbara, betydande, direkta och förutsebara effekter inom Europeiska gemenskapen.
För det andra hävdar sökanden att kommissionen i sin bevisvärdering inte uppfyller de krav som krävs på bevis. Kommissionen har därför inte visat att Intels rabatter var villkorade av att kunderna köpte alla eller nästan alla av sina x86-centralenheter av Intel. Dessutom använder kommissionen ett "lika effektiv konkurrent" ("as efficient competitor", AEC)-test för att bestämma om Intels rabatter hade kapacitet att begränsa konkurrensen, men kommissionen gör ett flertal fel i undersökningen och bedömningen av bevisen i samband med tillämpningen av testet. Kommissionen underlåter också att undersöka andra sorters bevis av betydelse för Intels rabatter. Kommissionen underlåter särskilt:
(a) att undersöka de bevis som visar att under perioden för det påstådda åsidosättandet ökade en av Intels konkurrenter avsevärt sin marknadsandel och sin lönsamhet men konkurrentens uteblivna framgångar inom vissa marknadssegment och/eller med vissa producenter av originalutrustning ("original equipment manufacturers", OEM) orsakades av konkurrentens egna tillkortakommanden,
(b) att fastställa ett orsakssamband mellan det som kommissionen anser vara villkorade rabatter och besluten av Intels kunder att inte köpa från denna konkurrent och,
(c) att undersöka bevisen om inverkan av Intels rabatter på konsumenterna.
För det tredje gör sökanden gällande att kommissionen inte har visat att Intel har bedrivit en långsiktig strategi för att utestänga konkurrenterna. En sådan slutsats stöds inte av bevisningen och är omöjlig att förena med kommissionens anklagelser av fragmentiserad natur (både vad avser omfattade varor och tidsperiod) med avseende på varje kund hos Intel.
Sökanden hävdar vidare att hela eller delar av beslutet ska ogiltigförklaras eftersom kommissionen har åsidosatt väsentliga förfarandekrav under det administrativa förfarandet, vilket inkräktade på Intels rätt till försvar i sak. Kommissionen har särskilt underlåtit:
(a) att höra Intel avseende det kompletterande meddelandet om invändningar och skrivelsen med faktiska omständigheter, trots att helt nya anklagelser framfördes och ny bevisning åberopades, bevisning som lyftes fram i det omtvistade beslutet,
(b) att inhämta vissa interna dokument från konkurrenten för att bifogas akten i ärendet, när detta begärdes av sökanden, trots att dokumenten enligt sökandens uppfattning,
(i) hade direkt relevans för kommissionens anklagelser mot Intel,
(ii) kunde befria Intel från ansvar och
(iii) tydligt hade specificerats av Intel.
(c) att göra ordentliga anteckningar från sitt möte med ett nyckelvittne från en av Intels kunder, vilket högst sannolikt har lämnat ett vittnesmål som befriar Intel från ansvar.
Med stöd av artikel 229 EG ifrågasätter sökanden även nivån på de beslutade böterna med hänsyn till tre grunder.
För det första gör sökanden gällande att böterna på 1 060 000 000 Euro (de högsta böter som kommissionen någonsin har ålagt ett enskilt bolag) är uppenbart oproportionerliga givet att kommissionen inte har lyckats visa någon skada för konsumenterna eller att konkurrenterna skulle ha utestängts.
För det andra gör sökanden gällande att artikel 82 EG inte har åsidosatts avsiktligen eller av försumlighet. Kommissionens "lika effektiv konkurrent"-utredning baseras på information som sökanden inte kunde känna till när den gav sina kunder rabatterna.
Sökanden gör för det tredje gällande att kommissionen genom beslutade böter underlåter att korrekt tillämpa sina egna riktlinjer om böter från 2006 och tar irrelevanta eller otillbörliga hänsyn.
____________