Mål C‑404/13

The Queen, på begäran av:

ClientEarth

mot

The Secretary of State for the Environment, Food and Rural Affairs

(begäran om förhandsavgörande från Supreme Court of the United Kingdom)

”Begäran om förhandsavgörande – Miljö – Luftkvalitet – Direktiv 2008/50/EG – Gränsvärden för kvävedioxid – Skyldighet att ansöka om förlängning av den fastställda tidsfristen med ingivande av en luftkvalitetsplan – Sanktioner”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 19 november 2014

1.        Miljö – Luftföroreningar – Luftkvalitet – Direktiv 2008/50 – Gränsvärden för skydd av människors hälsa – Kvävedioxid – Omöjligt att iaktta gränsvärdena i en viss zon eller tätbebyggelse – Förlängning av tidsfristerna – Villkor – Upprättande av en luftkvalitetsplan – Ingivande av en ansökan – Undantag från dessa skyldigheter – Föreligger inte

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50, artikel 22.1 och bilaga XI)

2.        Miljö – Luftföroreningar – Luftkvalitet – Direktiv 2008/50 – Gränsvärden för skydd av människors hälsa – Kvävedioxid – Omöjligt att iaktta gränsvärdena i en viss zon eller tätbebyggelse – Den berörda medlemsstaten har inte ansökt om förlängning av den tidsfrist som fastställts i direktivet – Upprättande av en luftkvalitetsplan – Inte tillräckligt för att komma till rätta med det bristande iakttagandet av de skyldigheter som följer av direktivet

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50, artiklarna 13, 22.1 och 23.1 andra stycket och bilaga XI)

3.        Miljö – Luftföroreningar – Luftkvalitet – Direktiv 2008/50 – Gränsvärden för skydd av människors hälsa – Kvävedioxid – Omöjligt att iaktta gränsvärdena i en viss zon eller tätbebyggelse – Luftkvalitetsplaner – Rätt för enskilda som berörs direkt att av de behöriga nationella myndigheterna utverka upprättandet av en sådan plan

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50, artiklarna 13 och 22.1)

4.        Miljö – Luftföroreningar – Luftkvalitet – Direktiv 2008/50 – Gränsvärden för skydd av människors hälsa – Kvävedioxid – Bristande iakttagande av en medlemsstat – Det har inte ansökt om förlängning av den tidsfrist som fastställts i direktivet – Skyldighet för medlemsstaterna att upprätta en luftkvalitetsplan – Det ankommer på de nationella domstolarna att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att denna skyldighet iakttas

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50, artiklarna 13, 22.1 och 23.1 andra stycket)

1.        Artikel 22.1 i direktiv 2008/50 om luftkvalitet och renare luft i Europa ska tolkas på så sätt att en medlemsstat – för att kunna förlänga den tidsfrist som fastställs i direktivet med högst fem år för iakttagandet av de gränsvärden för kvävedioxid som anges i bilaga XI till direktivet – är skyldig att ansöka om en sådan förlängning och att upprätta en luftkvalitetsplan om det, med beaktande av tillgängliga uppgifter och trots att lämpliga åtgärder vidtagits av denna stat för att minska föroreningarna, på ett objektivt sätt framgår att det inte kommer att vara möjligt att iaktta dessa gränsvärden beträffande en viss zon eller tätbebyggelse inom den angivna tidsfristen. Direktiv 2008/50 innehåller inte något undantag från den skyldighet som följer av nämnda artikel 22.1.

(se punkt 35 samt punkt 1 i domslutet)

2.        Om det framgår att det inte är möjligt att iaktta de gränsvärden för kvävedioxid som fastställts i bilaga XI till direktiv 2008/50 om luftkvalitet och renare luft i Europa, i en viss zon eller tätbebyggelse i en medlemsstat, efter den 1 januari 2010 (som är det datum som anges i bilagan) utan att medlemsstaten har ansökt om att denna tidsfrist ska förlängas enligt artikel 22.1 i nämnda direktiv, kan upprättandet av en luftkvalitetsplan enligt artikel 23.1 andra stycket i detta direktiv inte i sig anses innebära att denna stat likväl har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 13 i nämnda direktiv.

I detta hänseende skulle en annan bedömning motverka den ändamålsenliga verkan av artiklarna 13 och 22 i direktiv 2008/50, eftersom den skulle innebära att en medlemsstat kunde kringgå iakttagandet av tidsfristen enligt artikel 13 genom att rätta sig efter mindre stränga villkor än dem som gäller enligt artikel 22.

Denna tolkning vinner också stöd av konstaterandet att artiklarna 22 och 23 i direktiv 2008/50 i princip är avsedda att tillämpas på olika fall och har olika räckvidd.

(se punkterna 44, 46 och 49 samt punkt 2 i domslutet)

3.        Se domen.

(se punkterna 52–56)

4.        Om en medlemsstat inte har iakttagit kraven enligt artikel 13.1 andra stycket i direktiv 2008/50 om luftkvalitet och renare luft i Europa och inte heller har ansökt om att tidsfristen ska förlängas enligt artikel 22 i detta direktiv, så ankommer det på den behöriga nationella domstol vid vilken talan kan ha väckts att, i förhållande till den nationella myndigheten, vidta de åtgärder som är nödvändiga, såsom ett föreläggande, för att myndigheten ska upprätta den plan som krävs enligt nämnda direktiv, i enlighet med de villkor som däri föreskrivs.

Såvitt avser innehållet i en sådan plan framgår det av artikel 23.1 andra stycket i direktiv 2008/50 att även om medlemsstaterna har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning för att fastställa de åtgärder som ska vidtas, ska dessa åtgärder i vart fall säkerställa att perioden av överskridande av gränsvärdena kan hållas så kort som möjligt.

(se punkterna 57 och 58 samt punkt 3 i domslutet)