Talan väckt den 23 oktober 2017 – Republiken Italien mot Europeiska unionens råd

(Mål C-661/17)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri och P. Gentili, avvocato dello Stato)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

ogiltigförklara rådets förordning (EU) 2017/1398 av den 25 juli 2017 om ändring av förordning (EU) 2017/127 vad gäller vissa fiskemöjligheter, publicerad i Europeiska unionens officiella tidning den 29 juli 2017, L 199, och i synnerhet artikel 1.2 däri, i den del den innebär ändring av bilaga ID till förordning (EU) 2017/127, hela punkten 3 i bilagan till den angripna förordningen (som innehåller ändring av bilaga ID till förordning (EU) 2017/127), liksom skälen 9-12 i deras helhet, och

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Första grunden. Åsidosättande av artikel 1 i rådets beslut 86/238/EEG om anslutning av gemenskapen till internationella konventionen för bevarande av tonfisk i Atlanten.

Det fanns ingen skyldighet att införliva ICCAT-beslutet om fångskvoter för svärdfisk.

Andra grunden. Bristande motivering (artikel 296.2 FEUF)

Detta beslut är i vilket fall som helst inte motiverat.

Tredje grunden. Åsidosättande av artiklarna 17 EUF och 16 i förordning 1380/2013.

Beslutet strider mot principen om relativ stabilitet och mot unionens intresse.

Fjärde grunden. Åsidosättande av mot principerna om förbud mot retroaktiv tillämpning, om rättssäkerhet och om skydd för berättigade förväntningar.

Beslutet kan i vilket fall som helst inte tillämpas på innevarande fiskeår.

Femte grunden. Bristande motivering (åsidosättande av artikel 296.2 FEUF).

Beslutet har inte motiverats i den del det som referensperiod för fördelningen av TAC-kvoten mellan medlemsstaterna använder fyraårsperioden 2012-2015.

Sjätte grunden. Åsidosättande av proportionalitetsprincipen (artikel 5 EUF) och en felaktig bedömning av omständigheterna.

Uteslutandet av åren 2012 0ch 2011 ur referensperioden är överdrivet och felaktigt med hänsyn till målet att i fångstuppgifterna enbart beakta reguljära fångster.

Sjunde grunden. Åsidosättande av artiklarna 258 och 260 FEUF. Bristande behörighet.

Det ankommer inte på rådet att sanktionera Italien på grund av användningen av drivgarn.

Åttonde grunden. Åsidosättande av principen om god förvaltningssed (artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) och artikel 16 i förordning 1380/2013.

Antagandet av referensperioden 2012-2015 bestraffar Italien genom att minska dess fiskekapacitet, i strid mot principen om relativ stabilitet och utan lämplig utredning.

Nionde grunden. Åsidosättande av ickediskrimineringsprincipen (artikel 18 FEUF).

Denna reducering innebär en obefogad diskriminering av italienska fiskare.

Tionden grunden. Åsidosättande av principerna om förbud mot retroaktiv tillämpning, om rättssäkerhet och om skydd för berättigade förväntningar.

Reduceringen kan i vilket fall som helst inte tillämpas på innevarande fiskeår.

____________