Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 9 januari 2018 – Michael Dobersberger
(Mål C-16/18)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Verwaltungsgerichtshof
Parter i det nationella målet
Klagande: Michael Dobersberger
Ytterligare deltagare i rättegången: Magistrat der Stadt Wien
Tolkningsfrågor
Omfattar tillämpningsområdet för direktiv 96/71/EG1 av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (nedan även kallat direktivet), särskilt artikel 1.3 a, även tillhandahållande av tjänster, såsom tillhandahållande av mat och dryck till passagerare, ombordtjänster eller städning som utförs av anställda från en tjänsteleverantör som är etablerad i den utstationerande medlemsstaten (Ungern) för att fullgöra ett avtal med ett järnvägsföretag som är etablerat i den mottagande medlemsstaten (Österrike), när dessa tjänster tillhandahålls ombord på internationella tåg som även färdas i den mottagande medlemsstaten?
Omfattar artikel 1.3 a i direktivet även den situationen i vilken den tjänsteleverantör som är etablerad i den utstationerande medlemsstaten inte tillhandahåller de tjänster som anges i fråga 1 för att fullgöra ett avtal med det järnvägsföretag som är etablerat i den mottagande medlemsstaten, vilket i slutänden tillgodogör sig tjänsterna (tjänstemottagaren), utan för att fullgöra ett avtal med ett annat företag som är etablerat i den mottagande medlemsstaten, vilket i sin tur har ingått ett avtal med järnvägsföretaget (kedja av underentreprenörer)?
Omfattar artikel 1.3 a i direktivet även den situationen i vilken tjänsteleverantören som är etablerad i den utstationerande medlemsstaten inte använder egna arbetstagare för att tillhandahålla de tjänster som anges i fråga 1, utan anställda från ett annat företag vilka ställts till tjänsteleverantörens förfogande redan i utstationeringsmedlemsstaten?
Oberoende av svaret på frågorna 1–3: Utgör unionsrätten, särskilt friheten att tillhandahålla tjänster (artiklarna 56 och 57 FEUF), hinder för en nationell bestämmelse, enligt vilken företag som utstationerar arbetstagare till en annan medlemsstats territorium för att utföra en tjänst är skyldiga att iaktta arbets- och anställningsvillkor i den mening som avses i artikel 3.1 i direktivet och därmed sammanhängande skyldigheter (särskilt skyldigheten att anmäla den gränsöverskridande utstationeringen av arbetstagare till en myndighet i den mottagande medlemsstaten samt att tillhandahålla lönespecifikationer och att anmäla dessa arbetstagare till socialförsäkringen) även i situationer i vilka (för det första) den arbetskraft som utstationerats utanför ett lands gränser tillhör tågpersonalen från ett järnvägsföretag med gränsöverskridande verksamhet eller ett företag som tillhandahåller typiska tjänster för ett järnvägsföretag (tillhandahållande av mat och dryck till passagerare, ombordtjänster) i tåg tillhörande detta järnvägsföretag vilka korsar medlemsstaternas gränser, och i vilka (för det andra) utstationeringen inte grundas på något tjänsteavtal eller i vart fall inte på något tjänsteavtal mellan det utstationerande företaget och en tjänstemottagare som är verksam i en annan medlemsstat, eftersom det utstationerande företagets skyldighet att tillhandahålla tjänsten till en tjänstemottagare som är verksam i en annan medlemsstat grundar sig på underentreprenörsavtal (en kedja av underentreprenörer), och i vilka det (för det tredje) inte föreligger något anställningsförhållande mellan de utstationerade arbetstagarna och det utstationerade företaget, utan mellan de utstationerade arbetstagarna och ett tredje företag som har ställt sina arbetstagare till det utstationerande företagets förfogande redan i den medlemsstat där sistnämnda företag är etablerat?
____________
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 1997, s. 1).