Mål C‑324/09
L’Oréal SA m.fl.
mot
eBay International AG m.fl.
(begäran om förhandsavgörande från
High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division)
”Varumärken – Internet – Utbjudande till försäljning på en elektronisk marknadsplats riktad till unionens konsumenter av märkesvaror som av varumärkesinnehavaren är avsedda för försäljning i tredjeland – Varornas förpackning har avlägsnats – Direktiv 89/104/EEG – Förordning (EG) nr 40/94 – Ansvar för den näringsidkare som driver den elektroniska marknadsplatsen – Direktiv 2000/31/EG (’direktiv om elektronisk handel’) – Domstolsföreläggande till näringsidkaren – Direktiv 2004/48/EG (’direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter’)”
Sammanfattning av domen
1. Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Tolkning av förordning nr 40/94 och direktiv 89/104 – Rätt för innehavaren av ett varumärke att motsätta sig att tredje part använder ett identiskt kännetecken för identiska varor – Användning av varumärket i den mening som avses i artikel 9 i förordningen och i artikel 5 i direktivet – Försäljning, försäljningserbjudande eller reklam avseende varor som finns i tredjeland på en elektronisk marknadsplats som riktar sig till konsumenter i unionen
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 9; rådets direktiv 89/104, artikel 5)
2. Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Tolkning av förordning nr 40/94 och direktiv 89/104 – Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke – Villkor – Vara som förts ut på marknaden i gemenskapen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 13.1; rådets direktiv 89/104, artikel 7.1)
3. Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Tolkning av förordning nr 40/94 och direktiv 89/104 – Rätt för innehavaren av ett varumärke att motsätta sig att tredje part använder ett identiskt kännetecken för identiska varor – Användning av varumärket i den mening som avses i artikel 9 i förordningen och i artikel 5 i direktivet – Återförsäljning av parfym eller av oförpackade kosmetiska produkter (Rådets förordning nr 40/94, artikel 9; rådets direktiv 76/768, artikel 6.1, och 89/104, artikel 5)
4. Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Tolkning av förordning nr 40/94 och direktiv 89/104 – Rätt för innehavaren av ett varumärke att motsätta sig att tredje part använder ett identiskt kännetecken för identiska varor – Användning av varumärket i den mening som avses i artikel 9 i förordningen och i artikel 5 i direktivet – Reklam i en söktjänst på internet
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 9.1 a; rådets direktiv 89/104, artikel 5.1 a)
5. Tillnärmning av lagstiftning – Varumärken – Tolkning av förordning nr 40/94 och direktiv 89/104 – Rätt för innehavaren av ett varumärke att motsätta sig att tredje part använder ett identiskt kännetecken för identiska varor – Användning av varumärket i den mening som avses i artikel 9 i förordningen och i artikel 5 i direktivet – Begrepp – Drift av en elektronisk marknadsplats – Omfattas inte
(Rådets förordning nr 40/94, artikel 9; Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31, artiklarna 12– 15; rådets direktiv 89/104, artikel 5)
6. Tillnärmning av lagstiftning – Elektronisk handel – Direktiv 2000/31 – Tjänstelevererande mellanhänders ansvar – Värdtjänster
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31, artikel 14.1)
7. Tillnärmning av lagstiftning – Säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter – Direktiv 2004/48 – Åtgärder, förfaranden och sanktioner – Åtgärder efter beslut i sakfrågan
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48, artikel 11)
1. När varor i ett tredjeland, som är försedda med ett varumärke som registrerats i en av unionens medlemsstater eller med ett gemenskapsvarumärke och som inte tidigare saluförts inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller, när det gäller ett gemenskapsvarumärke, inte tidigare saluförts inom unionen, säljs på en elektronisk marknadsplats av en näringsidkare utan varumärkesinnehavarens medgivande till en konsument på det territorium för vilket varumärket registrerats, eller är föremål för ett försäljningserbjudande eller reklam på en sådan marknadsplats som riktas till konsumenter på detta territorium, kan varumärkesinnehavaren motsätta sig försäljningen, försäljningserbjudandet eller reklamen enligt bestämmelserna i artikel 5 i första varumärkesdirektivet 89/104 eller i artikel 9 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken. Det ankommer på de nationella domstolarna att bedöma från fall till fall om det föreligger relevanta tecken på att försäljningserbjudanden eller reklam som görs på en elektronisk marknadsplats som är tillgänglig på nämnda territorium är riktade till konsumenterna på detta territorium.
Bestämmelserna i direktiv 89/104 och i förordning nr 40/94 är tillämpliga så snart det visar sig att försäljningserbjudandet avseende en märkesvara som befinner sig i tredjeland riktas till konsumenter på det territorium för vilket varumärket registrerats. Om det förhöll sig annorlunda, skulle nämligen aktörer – som använder sig av elektronisk handel och utbjuder märkesvaror som befinner sig i tredjeland till försäljning på en elektronisk marknadsplats som riktar sig till konsumenter i unionen, där varorna kan ses på skärm och beställas via denna marknadsplats – inte ha någon som helst skyldighet att, vad gäller denna typ av försäljningserbjudanden, följa unionens immaterialrättsliga regler. Bestämmelsernas ändamålsenliga verkan skulle under sådana omständigheter påverkas.
Enligt artikel 5.3 b och d i direktiv 89/104 och artikel 9.2 b och d i förordning nr 40/94 innefattar sådan användning från tredje mans sida av kännetecken som är identiska med eller liknar varumärken som varumärkesinnehavaren kan motsätta sig, användning av nämnda kännetecken i försäljningserbjudanden och i reklam. Reglernas effektivitet skulle påverkas negativt om användning, i ett försäljningserbjudande eller i reklam på internet som riktas till konsumenter i unionen, av ett kännetecken som är identiskt med eller liknar ett varumärke som är registrerat i unionen, undgick tillämpning av reglerna, enbart på grund av att den tredje man som står bakom erbjudandet eller reklamen har sitt hemvist i ett tredjeland, att servern till den webbplats han använder är förlagd till ett tredjeland eller till och med att varan som erbjudandet eller reklamen gäller befinner sig i ett tredjeland.
Enbart det förhållandet att en webbplats är tillgänglig på det territorium för vilket varumärket registrerats är emellertid inte tillräckligt för att försäljningserbjudanden som görs på webbplatsen ska anses riktade till konsumenter på detta territorium Om det förhållandet att en elektronisk marknadsplats är tillgänglig på nämnda territorium vore tillräckligt för att där gjorda annonser ska anses omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 89/104 och förordning nr 40/94, skulle webbsidor och annonser, som uppenbart uteslutande riktar sig till konsumenter i tredjeland, inte desto mindre tekniskt sett vara tillgängliga på unionens territorium och därför felaktigt omfattas av unionsrätten.
(se punkterna 61–64 och 67 samt punkt 1 i domslutet)
2. Det förhållandet att en varumärkesinnehavare till sina auktoriserade återförsäljare tillhandahåller föremål, försedda med detta varumärke och avsedda att demonstreras för konsumenterna hos auktoriserade försäljare, samt flaskor som också är försedda med varumärket och från vilka en mindre mängd kan tas och ges till konsumenten i form av ett gratis varuprov, innebär i avsaknad av bevis för motsatsen inte att de har förts ut på marknaden i den mening som avses i första varumärkesdirektivet 89/104 och i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken.
(se punkt 73 och punkt 2 i domslutet)
3. Artikel 5 i första varumärkesdirektivet 89/104 och artikel 9 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken ska tolkas så, att en varumärkesinnehavare med stöd av den ensamrätt varumärket ger kan motsätta sig återförsäljning av parfym eller kosmetiska produkter med motiveringen att återförsäljaren har avlägsnat varornas förpackning, om avlägsnandet innebär att grundläggande uppgifter, som till exempel uppgifter om tillverkaren eller den person som ansvarar för saluföringen av en kosmetisk produkt, saknas. Om avlägsnandet av förpackningen inte lett till att uppgifter saknas, kan varumärkesinnehavaren ändå motsätta sig att en parfym eller en kosmetisk produkt som är försedd med det varumärke som vederbörande är innehavare till återförsäljs utan sin förpackning. Varumärkesinnehavaren måste i sådant fall styrka att avlägsnandet av förpackningen skadat varans image och därmed varumärkets renommé.
Mot bakgrund av det varierade utbudet av parfymer och kosmetiska produkter måste frågan om det skadar varans image och följaktligen varumärkets renommé att ta av förpackningen bedömas från fall till fall. En oförpackad parfym eller kosmetisk produkt kan nämligen ibland förmedla varans prestigefyllda och luxuösa image på ett effektivt sätt, medan det i andra fall rentav kan skada varans image att ta bort dess förpackning. En sådan skada kan uppstå när förpackningen, i lika stor eller större utsträckning än flaskan eller behållaren, bidrar till hur den image framställs som varumärkesinnehavaren och dess auktoriserade återförsäljare skapat. Det är också möjligt att avsaknad av vissa eller samtliga uppgifter som krävs enligt artikel 6.1 i direktiv 76/768 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosmetiska produkter skadar varans image. Det ankommer på varumärkesinnehavaren att visa att det föreligger sådana omständigheter som skadar varans image.
Då varumärkets grundläggande funktion är att ange varans ursprung för konsumenten utgör det dessutom en garanti för att alla varor som bär varumärket har framställts eller tillhandahållits under kontroll av ett enda företag som ansvarar för varornas kvalitet. När vissa uppgifter som krävs enligt lag saknas, till exempel uppgift om tillverkaren eller den person som ansvarar för saluföringen, innebär detta en skada på varumärkets funktion som ursprungsangivare, eftersom varumärket fråntas sin grundläggande verkan att garantera att de varor som är försedda med varumärket tillhandahållits under kontroll av ett enda företag som ansvarar för varornas kvalitet.
Frågan huruvida utbjudande till försäljning respektive försäljning av oförpackade märkesvaror, som härigenom saknar vissa av de uppgifter som krävs enligt artikel 6.1 i direktiv 76/768, utgör en straffbar handling enligt nationell rätt, saknar i övrigt betydelse för tillämpligheten av unionsrättsliga varumärkesregler.
(se punkterna 78–83 och punkt 3 i domslutet)
4. Artikel 5.1 a i första varumärkesdirektivet 89/104 och artikel 9.1 a i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken ska tolkas så, att en varumärkesinnehavare har rätt att förbjuda en näringsidkare som driver en elektronisk marknadsplats att, med hjälp av ett sökord som är identiskt med varumärket och som näringsidkaren valt ut i en söktjänst på internet, göra reklam för de varor som är försedda med nämnda varumärke och som erbjuds på nämnda marknadsplats, när reklamen inte möjliggör eller endast med svårighet möjliggör för en normalt informerad och skäligen uppmärksam internetanvändare att få reda på om de varor som avses i annonsen härrör från varumärkesinnehavaren eller från ett företag med ekonomiska band till varumärkesinnehavaren eller, tvärtom, från tredje man.
I den mån en näringsidkare som driver en elektronisk marknadsplats har använt sökord som sammanfaller med varumärken för att göra reklam för försäljningserbjudanden för märkesvaror som kommer från företagets försäljningskunder, så har dennes användning skett för varor eller tjänster som är identiska med dem som varumärkena registrerats för. Uttrycket ”med avseende på … varor eller tjänster” avser härvid inte uteslutande varor och tjänster från den tredje man som använder kännetecken som sammanfaller med varumärken, utan kan även avse varor och tjänster från andra personer. Det förhållandet att en näringsidkare använder ett kännetecken som sammanfaller med ett varumärke för varor som inte är hans egna, det vill säga som han inte har någon rätt till, hindrar inte i sig att användningen omfattas av artikel 5 i direktiv 89/104 och artikel 9 i förordning nr 40/94.
När en tillhandahållare av tjänster använder ett kännetecken som sammanfaller med någon annans varumärke för att göra reklam för varor som en av vederbörandes kunder saluför med hjälp av denna tjänst, anser domstolen att användningen omfattas av tillämpningsområdet för artikel 5.1 i direktiv 89/104 och artikel 9.1 i förordning nr 40/94, när användning sker på ett sådant sätt att ett samband uppstår mellan kännetecknet och tjänsten.
(se punkterna 91, 92 och 97 samt punkt 4 i domslutet)
5. Den näringsidkare som driver en elektronisk marknadsplats ska inte, i den mening som avses i artikel 5 i första varumärkesdirektivet 89/104 och artikel 9 i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken, anses ”använda” kännetecken som är identiska med eller liknar varumärken som förekommer i försäljningserbjudanden på dennes webbplats.
Tredje mans ”användning” av ett kännetecken som är identiskt med eller liknar innehavarens varumärke i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 89/104 och artikel 9 i förordning nr 40/94 förutsätter åtminstone att tredje man använder kännetecknet i sitt eget reklammeddelande. I den mån tredje man tillhandahåller en tjänst som gör det möjligt för kunderna att, inom ramen för deras näringsverksamhet såsom till exempel deras försäljningserbjudanden, använda kännetecken som sammanfaller med varumärken på vederbörandes webbplats, använder han inte själv dessa kännetecken på sin webbplats i den mening som avses i unionsrätten. Detta innebär att användning av kännetecken som är identiska med eller liknar varumärken i försäljningserbjudanden som visas på en elektronisk marknadsplats görs av försäljningskunderna till den näringsidkare som driver marknadsplatsen och inte av denne näringsidkare själv.
I den mån den näringsidkare som driver den elektroniska marknadsplatsen ger sina kunder möjlighet till denna användning, kan hans roll inte bedömas utifrån bestämmelserna i direktiv 89/104 och förordning nr 40/94, utan den ska prövas med stöd av andra rättsregler, till exempel dem som föreskrivs i direktiv 2000/31 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”), i synnerhet i avsnitt 4 i kapitel II häri. Avsnitt 4 behandlar ”Tjänstelevererande mellanhänders ansvar” vid elektronisk handel och omfattar artiklarna 12–15.
(se punkterna 102–105 och punkt 5 i domslutet)
6. Artikel 14.1 i direktiv 2000/31 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) ska tolkas så, att den är tillämplig på en näringsidkare som driver en elektronisk marknadsplats när denne inte utövat en aktiv roll som kan ge honom kännedom om eller kontroll över lagrade uppgifter.
Näringsidkaren utövar en sådan aktiv roll när han eller hon lämnar hjälp som bland annat består i att optimera presentationen av de aktuella försäljningserbjudandena eller att göra reklam för dessa.
När den näringsidkare som driver en elektronisk marknadsplats inte utövat någon aktiv roll på så sätt som avses i föregående stycke och hans eller hennes tjänstetillhandahållande följaktligen omfattas av tillämpningsområdet för artikel 14.1 i direktiv 2000/31, kan vederbörande emellertid inte, i ett mål där skadestånd kan komma att utdömas, åberopa undantaget från ansvar i denna bestämmelse om han eller hon hade kännedom om sådana fakta eller omständigheter som borde ha föranlett en försiktig näringsidkare att inse att de aktuella försäljningserbjudandena var olagliga och, för det fall han eller hon hade kännedom härom, inte handlat i enlighet med artikel 14.1 b utan dröjsmål.
(se punkterna 123 och 124 samt punkt 6 i domslutet)
7. Artikel 11 tredje meningen i direktiv 2004/48 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter ska tolkas så, att medlemsstaterna enligt nämnda bestämmelse är skyldiga att säkerställa att nationella domstolar som är behöriga i mål som gäller skydd för immateriella rättigheter kan förelägga en näringsidkare som driver en elektronisk marknadsplats att vidta åtgärder som inte bara bidrar till att få intrång som gjorts i dessa rättigheter av personer som använder marknadsplatsen att upphöra, utan även att förebygga nya intrång av samma art. Föreläggandena ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande och får inte ge upphov till hinder för lagenlig handel.
(se punkt 144 och punkt 7 i domslutet)