Mål C‑290-/14

Brottmål

mot

Skerdjan Celaj

(begäran om förhandsavgörande

från Tribunale di Firenze)

”Begäran om förhandsavgörande – Område med frihet, säkerhet och rättvisa – Direktiv 2008/115/EG – Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna – Beslut om återvändande kombinerat med ett treårigt inreseförbud – Överträdelse av inreseförbudet – Tidigare avlägsnad tredjelandsmedborgare – Fängelsestraff vid ny olaglig inresa i landet – Förenlighet med unionsrätten”

Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 1 oktober 2015

Gränskontroller, asyl och invandring – Invandringspolitik – Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna – Direktiv 2008/115 – Beslut om återvändande, avseende en tredjelandsmedborgare, som åtföljs av ett treårigt inreseförbud – Överträdelse av förbudet från dennes sida – Nationell lagstiftning som föreskriver fängelsestraff för en sådan medborgare – Tillåtet – Villkor – Den nationella domstolens prövning

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115, artikel 11)

Direktiv 2008/115 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna ska tolkas så, att det i princip inte utgör hinder för lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken det föreskrivs att en tredjelandsmedborgare som olagligt uppehåller sig i landet ska ådömas ett fängelsestraff, när vederbörande, efter att ha återvänt till sitt ursprungsland inom ramen för ett tidigare återvändandeförfarande, åter olagligen reser in i nämnda medlemsstat i strid med ett inreseförbud.

Om den situation för den berörda tredjelandsmedborgaren som gav upphov till avlägsnandet före den nya olagliga inresan i medlemsstaten omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2008/115, får ett straff emellertid bara dömas ut om inreseförbudet för tredjelandsmedborgaren i fråga är förenligt med artikel 11 i direktivet. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma om så är fallet.

När ett sådant straff utdöms ska grundläggande rättigheter till fullo iakttas, däribland de som stadgas i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och, i förekommande fall, de som stadgas i Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning, särskilt artikel 31.1.

(se punkterna 31–33 samt domslutet)