Talan väckt den 10 februari 2014 – Europeiska unionens råd mot Europeiska kommissionen
(Mål C-73/14)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Europeiska unionens råd (ombud: A. Westerhof Löfflerová, E. Finnegan och R. Liudvinaviciute-Cordeiro)
Svarande: Europeiska kommissionen
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 29 november 2013 att inge en ”skriftlig förklaring från Europeiska kommissionen på Europeiska unionens vägnar” till Internationella havsrättsdomstolen i mål 211 , och
förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
Grunder och huvudargument
Rådet yrkar att domstolen ska ogiltigförklara kommissionens beslut av den 29 november 2013 att inge en ”skriftlig förklaring från Europeiska kommissionen på Europeiska unionens vägnar” till Internationella havsrättsdomstolen i mål 21 (nedan kallat det angripna beslutet).
Rådet anser att det angripna beslutet, som kommissionen ingav utan rådets godkännande och mot rådets vilja, är rättsstridigt, eftersom det strider mot grundläggande unionsrättsliga principer som har stadfästs i fördragen.
Rådet anför två grunder för sitt yrkande att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras.
Genom att anta det angripna beslutet har kommissionen, för det första, åsidosatt maktdelningsprincipen, vilken har stadfästs genom artikel 13.2 EUF, och således principen om institutionell balans (första grunden). Rådet menar, som första delgrund, att Internationella havsrättsdomstolen är ett organ som har upprättats genom Förenta nationernas havsrättskonvention och som antar rättsakter med tvingande rättsverkningar, vilket innebär att det är rådet som ska bestämma vad som är unionens ståndpunkt inför Internationella havsrättsdomstolen, i enlighet med artikel 218.9 FEUF. Rådet anser i den andra delgrunden att kommissionen, i vilket fall som helst, har åsidosatt artikel 16.1 EUF genom att självsvåldigt ge sig in på att bestämma policies, vilket rådet enligt fördraget är ensamt behörig att göra.
Kommissionen har för det andra genom de handlingar som lett fram till att det angripna beslutet antogs, åsidosatt principen om ärligt menat samarbete, vilken har stadfästs genom artikel 13.2 EUF (andra grunden).
____________1 Rådet yrkar för närvarande inte att kommissionens förklaring till havsrättsdomstolen ska ogiltigförklaras.