Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning
DOMSTOLENS DOM
den 24 juli 2003
i mål C-280/00 (begäran om förhandsavgörande från Bundesverwaltungsgericht): Altmark Trans GmbH, Regierungspräsidium Magdeburg mot Nahverkehrsgesellschaft Altmark GmbH(1) (Förordning (EEG) nr 1191/69 ( Linjetrafik inom ramen för stads-, förorts- och regional trafik ( Offentligt stöd ( Begreppet statligt stöd ( Ersättning som utgör vederlag för allmän trafikplikt)
(Rättegångsspråk: tyska)
(Preliminär översättning; den slutgiltiga översättningen kommer att publiceras i "Rättsfallssamling från Europeiska gemenskapernas domstol och förstainstansrätt")
I mål C-280/00, angående en begäran enligt artikel 234 EG, från Bundesverwaltungsgericht (Tyskland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan Altmark Trans GmbH, Regierungspräsidium Magdeburg och Nahverkehrsgesellschaft Altmark GmbH, ytterligare deltagare i rättegången: Oberbundesanwalt beim Bundesverwaltungsgericht, angående tolkningen av artiklarna 92 i EG-fördraget (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse) och 77 i EG-fördraget (nu artikel 73 EG) samt av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar (EGT L 156, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 1, s. 64), i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 1893/91 av den 20 juni 1991 (EGT L 169, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 17), har domstolen , sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena J.-P. Puissochet, M. Wathelet, R. Schintgen och C.W.A. Timmermans (referent) samt domarna C. Gulmann, D.A.O. Edward, A. La Pergola, P. Jann, V. Skouris, F. Macken, N. Colneric, S. von Bahr, J.N. Cunha Rodrigues och A. Rosas, generaladvokat: P. Léger, justitiesekreterare: avdelningschefen D. Louterman-Hubeau, därefter avdelningsdirektören H.A. Rühl, den 24 juli 2003 avkunnat en dom där domslutet har följande lydelse:
1)Rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och inre vattenvägar i dess lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 1893/91 av den 20 juni 1991, särskilt dess artikel 1.1 andra stycket, skall tolkas så, att den gör det möjligt för en medlemsstat att underlåta att tillämpa förordningen på sådan linjetrafik inom ramen för stads-, förorts- eller regional trafik som har ett tvingande behov av offentligt stöd, och att begränsa tillämpningen av denna förordning till de fall där det annars inte skulle vara möjligt att tillhandahålla tillräckliga trafiktjänster. Detta gäller dock endast under förutsättning att rättssäkerhetsprincipen vederbörligen beaktas.
2)Det villkor för tillämpning av artikel 92.1 i EG-fördraget (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse) som innebär att stödet skall kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna är inte beroende av om de tillhandahållna trafiktjänsterna är av lokal eller regional art eller är beroende av det aktuella trafikområdets betydelse.
Offentligt stöd som syftar till att möjliggöra linjetrafik inom ramen för stads-, förorts- och regional trafik omfattas emellertid inte av nämnda bestämmelse i de fall då detta stöd skall anses utgöra ersättning som motsvarar ett vederlag för tjänster som det mottagande företaget har tillhandahållit för att fullgöra allmän trafikplikt. Vid tillämpningen av detta kriterium ankommer det på den nationella domstolen att pröva om följande villkor är uppfyllda:
(För det första skall det mottagande företaget faktiskt ha ålagts skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, och dessa skyldigheter skall vara klart definierade.
(För det andra skall de kriterier på grundval av vilka ersättningen beräknas vara fastställda i förväg på ett objektivt och öppet sätt.
(För det tredje får ersättningen inte överstiga vad som krävs för att täcka hela eller delar av de kostnader som har uppkommit i samband med skyldigheterna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid har erhållits och till en rimlig vinst på grundval av fullgörandet av dessa skyldigheter.
(För det fjärde skall, när det företag som ges ansvaret för att tillhandahålla de allmännyttiga tjänsterna inte har valts ut efter ett offentligt upphandlingsförfarande, storleken av den nödvändiga ersättningen ha fastställts på grundval av en undersökning av de kostnader som ett genomsnittligt och välskött företag som är utrustat med transportmedel som är lämpliga för att fullgöra den allmänna trafikplikt som ålagts det skulle ha åsamkats vid fullgörandet av trafikplikten, med hänsyn tagen till de intäkter som därvid skulle ha erhållits och till en rimlig vinst på grund av fullgörandet av trafikplikten.
3)Artikel 77 i EG-fördraget (nu artikel 73 EG) kan inte tillämpas på offentligt stöd som avser ersättning för sådana merkostnader som uppkommer vid fullgörandet av allmän trafikplikt, utan att förordning nr 1191/69 i dess lydelse enligt förordning nr 1893/91 därvid beaktas.
____________1 - EGT C 273, 23.9.2000.