Mål T‑198/12 R

Förbundsrepubliken Tyskland

mot

Europeiska kommissionen

”Interimistiskt förfarande – Gränsvärden för bly, barium, arsenik, antimon och kvicksilver i leksaker – Kommissionen har inte fullständigt godkänt de nationella bestämmelser som de tyska myndigheterna har anmält avseende bibehållande av gränsvärdena för dessa ämnen – Ansökan om interimistiska åtgärder – Upptagande till sakprövning – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) – Intresseavvägning”

Sammanfattning – Beslut meddelat av tribunalens ordförande av den 15 maj 2013

1.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris) – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Kumulativ karaktär – Avvägning mellan samtliga intressen som är i fråga – Utrymme för skönsmässig bedömning för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder

(Artiklarna 256.1 FEUF, 278 FEUF och 279 FEUF, tribunalens rättegångsregler, artikel 104.2)

2.      Interimistiskt förfarande – Interimistiska åtgärder – Mål – Det kommande avgörandet får full verkan i sak utan att föregripa eller hindra att det får ändamålsenlig verkan – Ansökan om åtgärder som faller utanför ramen för tvisten vid den nationella domstolen och som fordrar une en prima facie-bedömning av omständigheter som ligger utanför denna tvist – Otillåtet – Utrymme för skönsmässig bedömning för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder – Verkan av det interimistiska beslutet kan gå längre än verkan av en dom om ogiltigförklaring

(Artikel 279 FEUF, tribunalens rättegångsregler, artikel 104)

3.      Interimistiskt förfarande – Interimistiska åtgärder – Begäran om interimistiska åtgärder i samband med en talan om ogiltigförklaring av ett avslagsbeslut – Upptagande till sakprövning

(Artikel 279 FEUF, tribunalens rättegångsregler, artikel 104)

4.      Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Villkor för beviljande – Vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris)

(Artikel 278 FEUF)

5.      Tillnärmning av lagstiftning – Artikel 114 FEUF – Förfarande för att godkänna nationella undantagsbestämmelser – Ansökan om att vidmakthålla äldre nationella bestämmelser – Möjlighet för den sökande medlemsstaten att grunda sin ansökan på en utvärdering av risken för allmänhälsan som är annorlunda än den som fastställs i unionslagstiftningen – Skyldighet att upprätthålla en skyddsnivå för allmänhälsan som är högre än den unionsrättsliga harmoniseringsåtgärden – Skyldighet att iaktta proportionalitetsprincipen

(Artikel 114.4 och 114.6 FEUF)

6.      Interimistiskt förfarande – Interimistiska åtgärder – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Allvarlig och irreparabel skada – Bevisbörda

(Artikel 279 FEUF)

7.      Interimistiskt förfarande – Interimistiska åtgärder – Villkor för beviljande – Situation som ställer krav på skyndsamhet – Hälsoskydd – Försiktighetsprincipen – Möjlighet att beakta för domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder

(Artikel 279 FEUF)

1.      Se beslutet.

(se punkterna 20–22 och 80)

2.      Se beslutet.

(se punkterna 28, 33, 35 och 36)

3.      Se beslutet.

(se punkterna 28–30, 32 och 39)

4.      Det framgår av rättspraxis att villkoret avseende fumus boni juris anses uppfyllt när åtminstone en av grunderna för talan rörande huvudsaken, som åberopas av den som ansöker om interimistiska åtgärder, vid första påseendet framstår som relevant och i alla fall inte framstår som grundlös. För att så ska vara fallet är det tillräckligt att grunden ger upphov till komplicerade och svåra frågor som det vid första påseendet inte kan bortses från på grund av att de saknar relevans, utan som nödvändiggör en fördjupad prövning som är förbehållen tribunalen när den avgör målet i sak, eller att det av parternas argument framgår att det inom ramen för huvudförfarandet föreligger en allvarlig rättslig tvist vars lösning inte är självklar.

(se punkt 40)

5.      När åtgärder vidtas för att harmonisera lagstiftningen, kan en medlemsstat, för att motivera att den behåller nationella bestämmelser, åberopa att den utvärderar risken för allmänhälsan på ett annat sätt än unionslagstiftaren har gjort. Den medlemsstat som framställt begäran ska endast visa att de nationella bestämmelserna säkerställer en högre hälsoskyddsnivå än vad åtgärden för unionsrättslig harmonisering gör och att de inte överskrider vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(se punkterna 53 och 64)

6.      Se beslutet.

(se punkt 68)

7.      När domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska avgöra frågan huruvida den aktuella rättsakten med en tillräcklig grad av sannolikhet kan förorsaka allvarliga och irreparabla skador på hälsan, ska även denne beakta dessa överväganden – som grundar sig på försiktighetsprincipen och avser huruvida det finns potentiella risker för folkhälsan och hur allvarliga de är. Han kan i synnerhet inte underlåta att beakta sådana skador för att de förefaller vara rent hypotetiska endast på grund av att vetenskaplig osäkerhet kvarstår med avseende på eventuella hälsorisker.

(se punkt 73)