Mål C‑507/12

Jessy Saint Prix

mot

Secretary of State for Work and Pensions

(begäran om förhandsavgörande från Supreme Court of the United Kingdom)

”Begäran om förhandsavgörande – Artikel 45 FEUF – Direktiv 2004/38/EG – Artikel 7 – Begreppet arbetstagare – Unionsmedborgare som tillfälligt upphörde att arbeta på grund av de fysiska begränsningar som följer i slutet av graviditeten och sviterna av förlossningen”

Sammanfattning – Domstolens dom (första avdelningen) av den 19 juni 2014

1.        Fri rörlighet för personer – Arbetstagare – Begrepp – Kvinna som upphör att arbeta eller att söka arbete på grund av de fysiska begränsningar som följer i slutet av graviditeten och sviterna av förlossningen – Bibehållande av ställningen som arbetstagare – Villkor – Återupptagande av arbetet inom skälig tid – Kontroll av den nationella domstolen

(Artikel 45 FEUF, Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artiklarna 7.1 och 7.3 a samt 16.3)

2.        Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 – Person som har drabbats av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom – Begrepp – Kvinna som tillfälligt upphör att arbeta med anledning av slutet av graviditeten och sviterna av förlossningen – Omfattas inte – Möjlighet att fortsätta att åtnjuta ställning som arbetstagare

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artikel 7.3 a)

1.        Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att en kvinna som upphör att arbeta eller att söka arbete på grund av de fysiska begränsningar som följer i slutet av graviditeten och sviterna av förlossningen behåller sin ställning som arbetstagare i den mening som avses i denna bestämmelse under förutsättning att hon återupptar sitt arbete eller hittar en annan anställning inom skälig tid efter att hennes barns fötts.

Det följer inte av varken artikel 7 i direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier i dess helhet eller av andra bestämmelser häri att detta innebär att en unionsmedborgare som inte uppfyller villkoren i denna artikel under sådana omständigheter systematiskt berövas sin ställning som arbetstagare i den mening som avses i artikel 45 FEUF.

Den kodifiering som direktivet avser av de unionsinstrument som gällde före direktivet och som uttryckligen syftar till att underlätta för unionsmedborgarna att utöva sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i medlemsstaterna kan inte i sig begränsa räckvidden av begreppet arbetstagare i den mening som avses i EUF-fördraget

För att avgöra om den tid som förflutit mellan förlossningen och tidpunkten då vederbörande återupptog sitt arbete kan anses skälig ankommer det på den berörda nationella domstolen att beakta samtliga specifika omständigheter i det nationella målet och tillämpliga nationella regler om mammaledighetens längd i enlighet med artikel 8 i direktiv 92/85 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar.

En kvinnlig unionsmedborgare skulle nämligen avskräckas från att utöva sin rätt till fri rörlighet om hon – för det fall hon var gravid i den mottagande medlemsstaten och av denna anledning lämnade sin anställning, även om så endast för en kortare period – skulle riskera att förlora sin ställning som arbetstagare i denna stat.

Enligt det särskilda skydd som garanteras kvinnor i slutet av graviditeten och sviterna av förlossningen och enligt artikel 16.3 i direktiv 2004/38, gäller att frånvaro som motiveras av viktiga skäl, till exempel graviditet och förlossning, inte, vad gäller nämnda skydd, påverkar det stadigvarande uppehåll på fem år i den mottagande medlemsstaten som krävs för att beviljas en sådan uppehållsrätt. De fysiska begränsningar som följer i slutet av graviditeten och sviterna av förlossningen, vilka tvingar en kvinna att tillfälligt upphöra att arbeta, kan i ännu mindre utsträckning medföra att kvinnan förlorar sin ställning som arbetstagare.

(se punkterna 31, 32, 42, 44, 46 och 47 samt domslutet)

2.        En kvinna som tillfälligt upphör att arbeta med anledning av slutet av graviditeten och sviterna av förlossningen kan inte anses som en person som har drabbats av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom enligt artikel 7.3 a i direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

Det kan emellertid inte hävdas att nämnda artikel 7.3 uttömmande räknar upp de omständigheter då en migrerande arbetstagare som inte längre befinner sig i ett anställningsförhållande ändock kan fortsätta att åtnjuta denna ställning.

(se punkterna 30 och 38)