Överklagande ingett den 6 juni 2011 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 24 mars 2011 i mål T-385/06, Aalberts Industries NV, Comap SA, tidigare Aquatis France SAS, Simplex Armaturen + Fittings GmbH & Co. KG mot Europeiska kommissionen
(Mål C-287/11 P)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Castillo de la Torre, V. Bottka, R. Sauer)
Övriga parter i målet: Aalberts Industries NV, Comap SA, tidigare Aquatis France SAS, Simplex Armaturen + Fittings GmbH & Co. KG
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
upphäva den överklagade domen,
ogilla talan vid tribunalen i sin helhet, och
förplikta de tre klagandena att ersätta rättegångskostnaderna i denna instans och dem i förfarandet i första instans.
Grunder och huvudargument
Kommissionen har anfört tre grunder till stöd för sitt överklagande.
Kommissionen har som första grund gjort gällande att tribunalen åsidosatte flera bevisbörderegler och processrättsliga bevisregler, missuppfattade viss bevisning och underlät att motivera sin bedömning av sakomständigheterna. Tribunalen erinrade visserligen om rättspraxis enligt vilken det ska göras en samlad bedömning av alla indicier, men den efterföljande bedömningen visar på ett mycket fragmentariskt tillvägagångssätt, varvid bevisen beaktades var för sig och förkastades ett efter ett. Detta inverkade på bedömningen av de individuella kontakter som enligt vad som anges i beslutet visar på att företagen i koncernen Aalbert deltog i den fortlöpande överträdelsen. Tribunalen bedömde bevisningen avseende dotterbolagen Simplex och Aquatis deltagande i den fortlöpande överträdelsen för sig, fastän de tillhörde en och samma koncern (Aalberts). Tribunalen missuppfattade dessutom avgörande bevisning vad avser dessa kontakter eller motiverade åtminstone inte tillräckligt sina slutsatser avseende bevisvärdet av vissa bevis.
Den andra grunden har framförts som en alternativ grund. Kommissionen anser att även om de faktiska omständigheterna skulle bekräftas, gjorde tribunalen fel som ogiltigförklarade beslutet i sin helhet, eftersom den fann att beslutet endast delvis var behäftat med fel. Det har gjorts åtminstone två felaktiga rättstillämpningar i den överklagade domen:
För det första ogiltigförklarade tribunalen kommissionens beslut på den grunden att Aquatis hade kännedom om kartellen i samma utsträckning som de andra deltagarna i FNAS-möten som hölls i Frankrike. I enlighet med fast rättspraxis ska emellertid den omständigheten att kartelldeltagarna har varierande kännedom inte leda till ogiltigförklaring av ett beslut avseende en enda, fortlöpande överträdelse, utan kan på sin höjd leda till en delvis ogiltigförklaring av beslutet om en överträdelse, och troligtvis nedsättning av de böter som ålagts.
För det andra gjorde sig tribunalen skyldig till maktmissbruk när den ogiltigförklarade beslutet i sin helhet i den del det rör Aalberts och dess två dotterbolag fastän en delvis ogiltigförklaring i enlighet med rättspraxis skulle ha varit den lämpligaste lösningen i målet.
Slutligen har även överklagandets tredje grund framförts som en alternativ grund, för det fall domstolen inte godtar den första och den andra grunden, och avser beräkningen av de böter som Simplex och Aquatis ålagts att betala för första perioden för det fall det fastställs att det inte skedde någon överträdelse under andra perioden. Kommissionen hävdar att ogiltigförklaringen av artikel 2b.2 i det omtvistade beslutet är bristfälligt motiverad och att i den mån som tribunalen grundade sig på det så kallade taket på 10 procent i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003
1, dömde den utöver vad som hade yrkats av parterna (ultra petita) och åsidosatte principen om ett kontradiktoriskt förfarande och följaktligen rätten till en rättvis rättegång, eftersom detta inte prövades i målet i första instans.