DOMSTOLENS DOM (sjunde avdelningen)
den 28 februari 2018 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Rättsligt samarbete på privaträttens område – Förordning (EG) nr 805/2004 – Europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar – Intygskrav – Miniminormer för förfaranden om obestridda fordringar – Gäldenärens rättigheter – Angivande saknas av adressen till den institution till vilken ett bestridande av fordran kan göras eller till vilken talan mot beslutet kan göras”
I mål C‑289/17,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Tartu Maakohus (Förstainstansdomstolen i Tartu, Estland) genom beslut av den 10 maj 2017, som inkom till domstolen den 19 maj 2017, i målet
Collect Inkasso OÜ,
ITM Inkasso OÜ,
Bigbank AS
mot
Rain Aint,
Lauri Palm,
Raiko Oikimus,
Egle Noor,
Artjom Konjarov,
meddelar
DOMSTOLEN (sjunde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna C. Toader (referent) och A. Prechal,
generaladvokat: Y. Bot,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Estlands regering, genom N. Grünberg, i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom M. Wilderspin, M. Heller och E. Randvere, samtliga i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 17 a och artikel 18.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 2004, s. 15, och rättelse i EUT L 97, 2005, s. 64).
2 Begäran har framställts i fem mål mellan borgenärerna Collect Inkasso OÜ, ITM Inkasso OÜ och Bigbank AS, tre bolag bildade enligt estnisk rätt och gäldenärerna Rain Aint, Lauri Palm, Raiko Oikimus, Egle Noor och Artjom Konjarov. Målen rör huruvida beslut om betalningsförelägganden som meddelats gentemot nämnda gäldenärer genom tredskodom kan intygas vara europeiska exekutionstitlar.
Tillämpliga bestämmelser
3 Skälen 10, 12 och 13 i förordning nr 805/2004 har följande lydelse:
”(10) Om en domstol i en medlemsstat har meddelat en dom avseende en obestridd fordran utan att gäldenären har deltagit i domstolsförfarandet, är det ofrånkomligt att ett avskaffande av alla kontroller i verkställighetsmedlemsstaten bör åtföljas och vara beroende av att det finns en tillräcklig garanti för att rätten att gå i svaromål iakttas.
…
(12) Miniminormer bör fastställas för de förfaranden som leder fram till domen, så att det kan säkerställas att gäldenären, i tillräckligt god tid och på ett sådant sätt att denne kan förbereda sitt svaromål, informeras om domstolsförfarandet, om kraven på att aktivt delta i domstolsförfarandet för att bestrida fordran och om följderna av att inte delta i domstolsförfarandet.
(13) Med hänsyn till skillnaderna mellan medlemsstaternas civilprocessrättsliga regler, särskilt reglerna om delgivning av handlingar, är det nödvändigt att definitionen av dessa miniminormer är specifik och detaljerad. I synnerhet kan delgivningssätt som bygger på en juridisk fiktion med avseende på uppfyllandet av dessa miniminormer inte betraktas som tillräckliga för intygande av att en dom är en europeisk exekutionstitel.”
4 Artikel 3 i förordningen har rubriken ”Exekutionstitlar som skall intygas vara europeiska exekutionstitlar”. I punkt 1 b i den artikeln föreskrivs följande:
”Denna förordning skall tillämpas på domar, förlikningar som ingåtts inför domstol och officiella handlingar avseende obestridda fordringar.
En fordran skall anses som obestridd, om
…
b) gäldenären aldrig har bestritt den i enlighet med relevanta processuella krav i ursprungsmedlemsstatens lagstiftning under domstolsförfarandet, eller
…”
5 Artikel 6.1 c i nämnda förordning har rubriken ”Krav för intyg om europeisk exekutionstitel”. Däri föreskrivs följande:
”En dom avseende en obestridd fordran som har meddelats i en medlemsstat skall vid varje ansökan till den domstol som har meddelat domen intygas vara en europeisk exekutionstitel, om
…
c) domstolsförfarandena i ursprungsmedlemsstaten uppfyllde kraven i kapitel III, när en fordran är obestridd i den mening som avses i artikel 3.1 b eller c, och
…”
6 Kapitel III i förordning nr 805/2004, som har rubriken ”Miniminormer för förfaranden om obestridda fordringar”, består av artiklarna 12–19 i den förordningen. Artikel 12 i förordningen har rubriken ”Miniminormernas tillämpningsområde”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:
”En dom avseende en fordran som är obestridd i den mening som avses i artikel 3.1 b eller c kan endast intygas vara en europeisk exekutionstitel om domstolsförfarandena i ursprungsmedlemsstaten uppfyllde de processuella kraven i detta kapitel.”
7 Under rubriken ”Vederbörlig underrättelse till gäldenären om de processuella åtgärder som måste vidtas för att bestrida fordran”, i artikel 17 a i förordning nr 805/2004 föreskrivs följande:
”Följande uppgifter skall ha lämnats klart och tydligt i eller tillsammans med stämningsansökan eller motsvarande handling eller en kallelse till domstolsförhandling:
a) De processuella kraven för att bestrida fordran, inbegripet tidsfristen för att skriftligen bestrida fordran eller i tillämpliga fall tidpunkten för domstolsförhandling, namn på och adress till den institution till vilken svarsskriften skall sändas eller i tillämpliga fall där gäldenären skall infinna sig samt eventuellt krav på att företrädas av ett juridiskt ombud.”
8 Artikel 18 i förordningen har rubriken ”Avhjälpande av att miniminormerna inte har iakttagits”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:
”Om förfarandena i ursprungsmedlemsstaten inte uppfyllde de processuella kraven i artiklarna 13–17, kan denna brist avhjälpas och en dom intygas vara en europeisk exekutionstitel, om
…
b) gäldenären har haft möjlighet att föra talan mot domen och därmed få en fullständig prövning och på vederbörligt sätt i eller tillsammans med domen har underrättats om de processuella kraven för en sådan talan, inbegripet namn på och adress till den institution till vilken talan skall göras samt, i förekommande fall, tidsfristen härför, …
…”
Målen vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
9 Talan väcktes vid Tartu Maakohus (Förstainstansdomstolen i Tartu, Estland) avseende fem olika mål, i vilka omständigheterna är likartade.
10 Den 4 januari 2008 lämnade Collect Inkasso in tre ansökningar om ett förenklat förfarande för betalningsföreläggande avseende Rain Aint, Lauri Palm och Raiko Oikimus till nämnda domstol för att kräva in tre olika fordringar.
11 Ansökningarna om ett förenklat förfarande för betalningsföreläggande, respektive anmodan från nämnda domstol till gäldenärerna att betala och invändningsformulären delgavs Rain Aint med hjälp av polisen senast den 11 mars 2009, till Lauri Palm genom överlämnande mot underskrift den 16 februari 2008 och till Raiko Oikimus genom överlämnande mot vederbörandes systers underskrift den 30 januari 2008. Ett tillägg till den ursprungliga betalningsanmodan som förordnats av samma domstol delgavs Rain Aint genom överlämnande mot dennes underskrift den 25 maj 2009.
12 Eftersom gäldenärerna inte framställde någon invändning meddelade Tartu Maakohus (Förstainstansdomstolen i Tartu) flera beslut gentemot dessa personer och förordnade om betalning av fordringarna jämte dröjsmålsränta och/eller rättegångskostnaderna.
13 Besluten delgavs Rain Aint, Lauri Palm och Raiko Oikimus genom överlämnande mot att de själva skrev under eller att en av deras familjemedlemmar skrev under med undantag för ett av dessa beslut, nämligen det av den 30 mars 2009 som avser Lauri Palm och som han inte har delgetts. Härav följer att samtliga dessa beslut förutom det sistnämnda har vunnit laga kraft.
14 Den 7 juni 2016 inkom Collect Inkasso till Tartu Maakohus (Förstainstansdomstolen i Tartu) med tre ansökningar om intygande av att de meddelade besluten var europeiska exekutionstitlar.
15 Genom flera beslut av den 16 augusti 2016 avslog Tartu Maakohus (Förstainstansdomstolen i Tartu) respektive ansökan om intygande och fann att gäldenärerna varken i stämningsansökan eller i de beslut som meddelats gentemot gäldenärerna hade underrättats om adressen till den domstol till vilken de skulle kunna sända sin svarsskrift eller där de ska infinna sig eller i tillämpliga fall vid vilken de kan föra talan mot besluten. Tartu Maakohus (Förstainstansdomstolen i Tartu) vägrade således att utfärda intygen om en europeisk exekutionstitel, eftersom villkoren i artikel 6.1 c, artikel 17 a och artikel 18 i förordning nr 805/2004 inte var uppfyllda. När det gäller beslutet av den 30 mars 2009 som meddelats gentemot Lauri Palm fann nämnda domstol även i detta fall att det beslutet inte hade delgetts gäldenären i enlighet med kraven i artiklarna 13 och 14 i nämnda förordning.
16 Den 5 oktober 2016 överklagade Collect Inkasso besluten av den 16 augusti 2016 till samma domstol och yrkade att de skulle upphävas och att de intyg om en europeisk exekutionstitel som det ansökts om skulle utfärdas.
17 Den 15 augusti 2008 inkom ITM Inkasso till Tartu Maakohus (Förstainstansdomstolen i Tartu) med en ansökan om ett förenklat förfarande för betalningsföreläggande avseende Egle Noor för att kräva in en fordran.
18 Efter att ha skickat en betalningsanmodan till gäldenären delgav Tartu Maakohus (Förstainstansdomstolen i Tartu) den 20 december 2008 Egle Noor ansökan om ett förenklat förfarande för betalningsföreläggande, nämnda betalningsanmodan och invändningsformuläret, genom överlämnande mot hennes underskrift.
19 Eftersom ingen invändning framställdes meddelade nämnda domstol den 21 april 2009 ett beslut och förordnade att fordran jämte rättegångskostnaderna skulle betalas. Det beslutet delgavs Egle Noor genom överlämnande mot hennes underskrift den 4 maj 2009 och har således vunnit laga kraft.
20 Den 21 oktober 2016 inkom ITM Inkasso till den hänskjutande domstolen med en ansökan om intygande av att nämnda beslut var en europeisk exekutionstitel.
21 Den 4 september 2007 inkom Bigbank med en ansökan om ett förenklat förfarande för betalningsföreläggande till Tartu Maakohus (Förstainstansdomstolen i Tartu) avseende Artjom Konjarov för att kräva in en fordran.
22 Efter att ha skickat en betalningsanmodan till gäldenären delgav Tartu Maakohus (Förstainstansdomstolen i Tartu) den 20 december 2008 Artjom Konjarov ansökan om ett förenklat förfarande för betalningsföreläggande, nämnda betalningsanmodan och invändningsformuläret genom, överlämnande mot hans mors underskrift.
23 Eftersom ingen invändning framställdes meddelade nämnda domstol den 6 mars 2009 ett beslut och förordnade att fordran jämte rättegångskostnaderna skulle betalas. Det beslutet delgavs nämnda gäldenär genom överlämnande mot hans mors underskrift den 11 mars 2009 och har således vunnit laga kraft.
24 Den 2 januari 2017 lämnade Bigbank in en ansökan till den hänskjutande domstolen om intygande av att nämnda beslut var en europeisk exekutionstitel.
25 För att kunna pröva de invändningar som Collect Inkasso framställt med, samt de ansökningar om intygande som lämnats in av ITM Inkasso och Bigbank fann den hänskjutande domstolen det nödvändigt att klargöra omfattningen av de minimikrav som föreskrivs i artikel 17 a och artikel 18.1 b i förordning nr 805/2004, i synnerhet vad gäller angivandet av adressen till den institution till vilken svarsskriften ska sändas eller där gäldenären ska infinna sig, samt i tillämpliga fall till vilken talan mot ett domstolsavgörande om betalningsföreläggande ska göras.
26 Den hänskjutande domstolen har i detta hänseende gjort gällande att den adressen inte finns angiven i de handlingar som är i fråga i de nationella målen och som har överlämnats till gäldenärerna, det vill säga ansökningarna om ett förenklat förfarande för betalningsföreläggande, betalningsanmodandena, invändningsformulären och besluten om betalningsföreläggande. Nämnda domstol har även påpekat att de andra processuella kraven, bland annat angivandet av namnet på institutionen, var uppfyllda.
27 Även om det förvisso framgår av ordalydelsen i artikel 17 i förordning nr 805/2004 att gäldenären ska informeras om samtliga de uppgifter som anges i den artikeln anser den hänskjutande domstolen att det är rimligt att anta att en förnuftig person har förmågan att leta upp adressen till en institution, vilket i förevarande fall är den hänskjutande domstolen, när denne känner till namnet på institutionen, då denna information finns tillgänglig för allmänheten.
28 Mot denna bakgrund beslutade Tartu Maakohus (Förstainstansdomstolen i Tartu) att vilandeförklara målen och ställa följande frågor till domstolen:
”1) Ska artikel 17 a i... förordning... nr 805/2004... tolkas så, att samtliga uppgifter som anges i [den artikeln]... ska ha lämnats klart och tydligt i eller tillsammans med stämningsansökan eller motsvarande handling eller en kallelse till domstolsförhandling? I synnerhet: Innebär artikel 3.1 b, artikel 6.1 c och artikel 17 a [i den förordningen] att det är uteslutet att intyga att en dom är en europeisk exekutionstitel om gäldenären inte har erhållit adressen till den institution till vilken svarsskriften ska sändas, men denne emellertid har erhållit alla andra uppgifter som anges i artikel 17 a?
2) Ska artikel 18.1 b i... förordning... nr 805/2004... tolkas så, att om förfarandena i ursprungsmedlemsstaten inte uppfyller de processuella krav som fastställs i artikel 17 i förordning nr 805/2004, krävs det för att denna brist ska avhjälpas att samtliga uppgifter som anges i artikel 18.1 b [i den förordningen] lämnas till gäldenären på vederbörligt sätt i eller tillsammans med domen? Är det i synnerhet uteslutet att intyga att en dom är en europeisk exekutionstitel om gäldenären inte har erhållit adressen till den institution till vilken talan ska göras, men denne emellertid har erhållit alla andra uppgifter som anges i artikel 18.1 b?”
Prövning av tolkningsfrågorna
29 Den hänskjutande domstolen har ställt sina två frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 17 a och artikel 18.1 b i förordning nr 805/2004 ska tolkas så, att ett domstolsbeslut som meddelats utan att gäldenären har underrättats om adressen till den domstol till vilken svarsskriften ska sändas, där gäldenären ska infinna sig eller i förekommande fall till vilken talan mot det beslutet kan göras, kan intygas vara en europeisk exekutionstitel.
30 Den hänskjutande domstolen har att pröva fem mål som rör huruvida ett beslut om betalningsföreläggande kan intygas vara en europeisk exekutionstitel. Även om dessa mål befinner sig i olika skeden i förfarandet är deras gemensamma nämnare att adressen till den domstol som är behörig att pröva dessa förfaranden eller en eventuell talan mot nämnda beslut varken finns angiven i stämningsansökan eller i det beslut som meddelats till följd av det förenklade förfarandet för betalningsföreläggande, trots att nämnda handlingar delgetts gäldenärerna. De andra processuella kraven, såsom bland annat angivandet av namnet på institutionen är uppfyllda.
31 Enligt beslutet om hänskjutande är det ostridigt att gäldenärerna i de nationella målen inte har gjort några bestridanden under det förenklade förfarandet för betalningsföreläggande, vilket innebär att fordringarna gentemot gäldenärerna omfattas av begreppet ”obestridd fordran” i den mening som avses i artikel 3.1 b i förordning nr 805/2004. Det är således riktigt att utfärda de europeiska exekutionstitlar som det ansökts om vad gäller dessa fordringar.
32 Det framgår av artikel 6 i förordningen att en dom avseende en obestridd fordran som har meddelats i en medlemsstat vid varje ansökan till den domstol som har meddelat domen ska intygas vara en europeisk exekutionstitel om vissa krav är uppfyllda. I de fall då det är fråga om en obestridd fordran i den mening som avses i artikel 3.1 b i förordningen innebär kravet i artikel 6.1 c i förordning nr 805/2004 att domstolsförfarandet i ursprungsmedlemsstaten uppfyller vissa miniminormer för förfaranden. Dessa miniminormer stadgas i artiklarna 12–19 i nämnda förordning, vilka återfinns i kapitel III däri.
33 Det krävs i detta hänseende enligt artikel 17 a i förordning nr 805/2004 att vissa uppgifter bland annat namn på och adress till den institution till vilken svarsskriften ska sändas eller i tillämpliga fall där gäldenären ska infinna sig ska ha lämnats klart och tydligt i eller tillsammans med stämningsansökan eller motsvarande handling eller en kallelse till domstolsförhandling.
34 För att avhjälpa att miniminormerna för förfaranden om obestridda fordringar eventuellt inte har iakttagits krävs enligt artikel 18.1 b i förordning nr 805/2004 att gäldenären har möjlighet att föra talan mot en dom som avser en fordran och därmed få en fullständig prövning och på vederbörligt sätt i eller tillsammans med domen underrättas om de processuella kraven för en sådan talan, inbegripet namnet på och adressen till den institution till vilken talan ska göras.
35 Det framgår således av den tydliga ordalydelsen i artikel 17 a och artikel 18.1 b i förordning nr 805/2004, vilka den hänskjutande domstolen har begärt en tolkning av, att det är obligatoriskt att ange den berörda institutionens adress till gäldenären.
36 De miniminormer som stadgas i kapitel III i förordning nr 805/2004 återspeglar EU-lagstiftarens avsikt att säkerställa att de förfaranden som föregår antagandet av beslut avseende en obestridd fordran erbjuder tillräckliga garantier för att rätten till försvar iakttas i ursprungsmedlemsstaten (se, analogt, dom av den 9 mars 2017, Zulfikarpašić, C‑484/15, EU:C:2017:199, punkt 48 och där angiven rättspraxis), med hänsyn till principen om att sådana beslut inte kan omprövas i verkställighetsmedlemsstaten.
37 Dessa miniminormer, bland vilka angivelsen av den berörda institutionens namn återfinns, har nämligen, såsom följer av domstolens praxis, till syfte att i enlighet med skäl 12 i förordning nr 805/2004 säkerställa att gäldenären, i tillräckligt god tid och på ett sådant sätt att denna kan förbereda sitt svaromål, informeras dels om domstolsförfarandet och om kraven på att aktivt delta i domstolsförfarandet för att bestrida fordran, dels om följderna av att inte delta i domstolsförfarandet. I det särskilda fall när en tredskodom, i den mening som avses i artikel 3.1 andra stycket b i samma förordning, meddelas, syftar nämnda processuella miniminormer till att säkerställa tillräckliga garantier för att rätten att gå i svaromål iakttas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juni 2016, Pebros Servizi, C‑511/14, EU:C:2016:448, punkt 44).
38 Det ska slutligen erinras om att, såsom även framgår av artikel 17 a och artikel 18.1 b i förordning nr 805/2004, att de uppgifter som krävs enligt dessa bestämmelser kan lämnas till gäldenären inte endast genom rättegångshandlingar eller genom domstolsbeslutet utan även tillsammans med sådana handlingar. Den estniska regeringen har i detta hänseende påpekat att domstolarna i Republiken Estland när de delger en gäldenär en betalningsanmodan vanligtvis bifogar ett följebrev därtill och det brevpapper som används har ett sidhuvud, i vilket samtliga kontaktuppgifter till den berörda domstolen anges. Även om adressen till den behöriga domstolen i princip på ett effektivt sätt på detta vis kan komma till gäldenärens kännedom är det emellertid så i förevarande fall att den hänskjutande domstolen har fastställt att den relevanta adressen inte har lämnats till gäldenärerna i de nationella målen.
39 Mot bakgrund av det ovan anförda ska frågorna besvaras enligt följande. Artikel 17 a och artikel 18.1 b i förordning nr 805/2004 ska tolkas så, att ett domstolsbeslut som meddelats utan att gäldenären har underrättats om adressen till den domstol till vilken svarsskriften ska sändas, där gäldenären ska infinna sig eller i förekommande fall till vilken talan mot det beslutet kan göras, inte kan intygas vara en europeisk exekutionstitel.
Rättegångskostnader
40 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i de nationella målen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjunde avdelningen) följande:
Artikel 17 a och artikel 18.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar ska tolkas så, att ett domstolsbeslut som meddelats utan att gäldenären har underrättats om adressen till den domstol till vilken svarsskriften ska sändas, där gäldenären ska infinna sig eller i förekommande fall till vilken talan mot det beslutet kan göras, inte kan intygas vara en europeisk exekutionstitel.
Underskrifter