Mål C‑439/11 P
Ziegler SA
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande – Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Artiklarna 81 EG och 53 i EES-avtalet – Belgiska marknaden för internationella flyttjänster – Riktlinjer om begreppet påverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Rättslig status – Skyldighet att definiera den relevanta marknaden – Räckvidd – Rätt till rättvis rättegång – Principen om god förvaltningssed – Kommissionens objektiva opartiskhet – 2006 års riktlinjer för beräkning av böter – Andel av försäljningsvärdet – Motiveringsskyldighet – Nedsättning av böterna på grund av avsaknad av betalningsförmåga eller omständigheterna i ett enskilt ärende – Likabehandling”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 11 juli 2013
1. Överklagande – Berättigat intresse av att få saken prövad – Villkor – Överklagandet ska till sitt resultat kunna medföra en fördel för klaganden – Upptagande till sakprövning av yrkande om ändring av domskälen som utgör ett försvar mot en grund som klaganden har åberopat
(Artikel 256 FEUF; Domstolens stadga, artikel 56 andra stycket)
2. Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Utvidgning av en grund som åberopats tidigare – Upptagande till sakprövning
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 48.2)
3. Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till sakprövning – Fysiska eller juridiska personer – Företag som mottagit ett meddelande om invändningar och inte bestritt de rättsliga eller faktiska omständigheterna under det administrativa förfarandet – Begränsning av möjligheten att väcka talan – Åsidosättande av den grundläggande legalitetsprincipen och den grundläggande principen om rätten till försvar
(Artiklarna 81 EG och 82 EG; Artikel 263 fjärde stycket, FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 47 och 52.1)
4. Institutionernas rättsakter – Riktlinjerna om begreppet påverkan på handeln – Rättsakter som är tänkta att ge externa effekter – Räckvidd
(Kommissionens meddelande 2004/C 101/07)
5. Konkurrensbegränsande samverkan – Avgränsning av marknaden – Saken – Fastställande av inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Skyldighet att avgränsa den ifrågavarande marknaden – Omfattning
(Artikel 81 EG; Kommissionens meddelande 2004/C 101/07, punkt 55)
6. Konkurrensbegränsande samverkan – Avgränsning av marknaden – Saken – Fastställande av inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Märkbar inverkan
(Artikel 81 EG; Kommissionens meddelande 2004/C 101/07)
7. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Domstolens kontroll av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning
(Artikel 256 FEUF; Domstolens stadga, artikel 58 första stycket)
8. Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Tribunalens motivering är underförstådd – Tillåtet – Villkor
(Artikel 256 FEUF; Domstolens stadga, artiklarna 36 och 53.1)
9. Konkurrensbegränsande samverkan – Avtal mellan företag – Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Bedömningskriterier
(Artikel 81.1 EG)
10. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd
(Artikel 253 EG)
11. Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Avvisning
(Artikel 256 FEUF; Domstolens stadga, artikel 58)
12. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Gränser – Iakttagande av principen om likabehandling – Kommissionens skyldighet att följa sin tidigare beslutspraxis – Föreligger inte
(Artikel 81 EG; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 20 och 21; Rådets förordning nr1/2003, artikel 23.2)
13. Konkurrens – Administrativt förfarande – Principen om god förvaltningssed – Krav på opartiskhet – Begrepp – Åsidosättande/överträdelse – Föreligger inte
(Artikel 81 EG; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 41 och 47)
14. Unionsrätt – Principer – Likabehandling – Begrepp
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 20 och 21)
15. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Möjlighet för kommissionen att avvika från den allmänna metoden för att fastställa böter – Nedsättning på grund av avsaknad av betalningsförmåga eller omständigheterna i ett enskilt ärende – Villkor
(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; Kommissionens meddelande 2006/C 210/02, punkterna 35 och 37)
1. En förutsättning för att ett yrkande om ändring av domskälen ska kunna prövas i sak är att den som yrkar detta har ett berättigat intresse av denna prövning, i den meningen att utgången av prövningen kan medföra någon fördel för vederbörande. Detta kan vara fallet när yrkandet att domskälen ska ändras utgör ett försvar mot en grund som klaganden har åberopat.
(se punkt 42)
2. Se domen.
(se punkterna 45 och 46)
3. Se domen.
(se punkt 57)
4. Se domen.
(se punkterna 59–62)
5. På konkurrensområdet är det förvisso under vissa förhållanden överflödigt att definiera den relevanta marknaden för att fastställa att handeln mellan medlemsstaterna har påverkats märkbart i den mening som avses i artikel 81 EG, närmare bestämt när det även utan en sådan definition går att fastställa att den konkurrensbegränsande samverkan som är i fråga är ägnad att påverka handeln mellan medlemsstaterna och har som syfte eller resultat att förhindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden. Emellertid går det per definition inte att kontrollera huruvida ett tröskelvärde för marknadsandel uppnåtts utan någon som helst definition av denna marknad. Härvidlag föreskrivs det i punkt 55 i riktlinjerna om begreppet påverkan på handeln i artiklarna 81 och 82 i fördraget att det för att beräkna tröskelvärdet för marknadsandelar är nödvändigt att definiera den relevanta marknaden och att sedan göra en hänvisning till tillkännagivandet om definition av marknaden som nämns i fotnoten i denna punkt 55. Kommissionen är således enligt riktlinjerna skyldig att definiera den relevanta marknaden.
(se punkterna 63 och 64)
6. Se domen.
(se punkterna 71–73)
7. Se domen.
(se punkterna 74, 75, 86, 88 och 161)
8. Se domen.
(se punkterna 81, 82 och 149)
9. Se domen.
(se punkterna 92–95)
10. Se domen.
(se punkterna 113–116)
11. Se domen.
(se punkt 127)
12. Se domen.
(se punkterna 132–134)
13. Även om kommissionen inte kan kvalificeras som ”domstol” i den mening som avses i artikel 6 i Europakonventionen, är kommissionen likväl skyldig att iaktta de grundläggande rättigheterna i unionen under det administrativa förfarandet, i vilka ingår rätten till god förvaltning som slås fast i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som styr det administrativa förfarandet i kommissionen angående konkurrensbegränsande samverkan.
Enligt ordalydelsen i artikel 41 i stadgan har var och en rätt att, bland annat, få sina angelägenheter behandlade opartiskt av unionens institutioner. Detta krav på opartiskhet omfattar dels den subjektiva opartiskheten, det vill säga ingen av de av institutionens ledamöter som handhar ärendet får ge uttryck för partiskhet eller personliga förutfattade meningar, dels den objektiva opartiskheten, det vill säga att institutionen ska erbjuda tillräckliga garantier för att i detta avseende utesluta varje form av legitima tvivel.
För det första kan endast den omständigheten att kommissionen utreder en kartell som skadat unionens ekonomiska intressen och beivrar den inte anses medföra att kommissionen inte ska anses vara objektivt opartisk. För det andra kan den omständigheten att de av kommissionens avdelningar som ansvarar för att beivra överträdelser av unionens konkurrensrätt och de avdelningar som är ansvariga för att betala för de tjänster som kartellen gäller ingår i samma organisatoriska struktur inte heller, i sig själv, innebära att denna institutions objektiva opartiskhet ska ifrågasättas, eftersom dessa avdelningar med nödvändighet utgör en del av den struktur i vilken de ingår. För det tredje kan kommissionens beslut underkastas unionsdomstolens kontroll och inom unionsrätten finns det ett system för domstolsprövning av kommissionens beslut, bland annat i ärenden enligt artikel 81 EG, vilket uppfyller alla de krav som följer av artikel 47 i stadgan. Således kan kommissionen under alla förhållanden inte anse sig vara såväl offret för en överträdelse som den som dömer över denna överträdelse.
(se punkterna 154, 155 och 157–159)
14. Se domen.
(se punkterna 166 och 167)
15. Vad gäller konkurrens anges det förvisso i punkt 35 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 att kommissionen i undantagsfall på begäran kan beakta ett företags faktiska betalningskapacitet i en viss ekonomisk kontext och i ett samhällssammanhang. I punkt 37 i samma riktlinjer anges dock att det i dessa riktlinjer beskrivs en allmän metod för att fastställa böter, men kommissionen har rätt att avvika från denna metod eller från de gränser som fastställs i punkt 21 om omständigheterna i ett enskilt ärende kräver det eller om det krävs för att uppnå en tillräckligt avskräckande effekt. Till skillnad från vad som gäller punkt 35 i riktlinjerna är följaktligen tillämpningen av denna punkt 37 oberoende av det berörda företagets betalningsförmåga.
Ordalydelsen i denna punkt 37 utesluter emellertid inte att ett företags avsaknad av betalningsförmåga kan vara relevant för att avgöra huruvida punkten ska tillämpas. För att såväl punkt 35 som punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter ska ha en praktisk mening krävs det dock att villkoren för deras tillämpning skiljer sig åt. Avsaknad av betalningskapacitet eller nedsatt betalningskapacitet i den mening som avses i denna punkt 35 kan således under alla förhållanden inte i sig anses vara tillräcklig för att medföra tillämpning av punkt 37 i dessa riktlinjer.
(se punkterna 171 och 173)