Överklagande ingett den 22 november 2010 av Stichting Al-Aqsa av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 9 september 2010 i mål T-348/07, Al-Aqsa mot Europeiska unionens råd

(Mål C-539/10 P)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Stichting Al-Aqsa (ombud: advokaterna A.M. van Eik och M.J.G. Uiterwaal)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Konungariket Nederländerna, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen meddelade den 9 september 2010 i mål T-348/07 till den del klaganden anför grunder och argument mot motiveringen till denna dom och vidare bifalla klagandens yrkanden i första instans och göra en rättelse av motiveringen för den överklagade domen,

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

1.    Tribunalen fann i domen av den 9 september 2010 (i mål T-348/07) att med hänsyn till att Sanctieregeling terrorisme 2003 (ministerförordning om terrorism), som utgjorde grunden för att föra upp klaganden i förteckningen, hade upphävts utgjorde avgörandet i det interimistiska förfarandet inte en tillräcklig grund för att klaganden skulle kvarstå i förteckningen. Klaganden (nedan kallad Al-Aqsa) kan godta tribunalens motivering i detta avseende.

2.    I motiveringen till sin dom angav tribunalen att Al-Aqsa saknade stöd för sina grunder. Tribunalen bedömde att Sanctieregeling i samband med avgörandet i det interimistiska förfarandet kunde anses utgöra ett beslut som fattats av ett behörigt nationellt organ och som svarar mot definitionen i artikel 1.4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/GUSP om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (nedan kallad GS). Tribunalen gjorde vidare bedömningen att det med avseende på Al-Aqsa kunde slås fast att termen kännedom har den betydelse som anges i artikel 1.3 k i GS och som föreskrivs i artikel 1.4 i förordning nr 2580/2001.¹

3.    Klaganden kan inte godta tribunalens bedömning i detta avseende och har därför överklagat målet. Före grunderna kommer klaganden att behandla frågan huruvida överklagandet kan upptas till sakprövning.

4.    Klagandens grunder kan sammanfattas enligt följande: Först och främst överskred tribunalen sin behörighet genom att själv besluta vilken bevisning som ska anses utgöra beslut i den mening som avses i artikel 1.4 i GS (anmärkning 1).

5.    Vidare gjorde tribunalen en oriktig bedömning när den beslutade att Sanctieregeling tillsammans med det interimistiska förfarandet inte kunde anses utgöra ett beslut i den mening som avses i artikel 1.4 i GS (anmärkning 2).

6.    Slutligen överskred tribunalen sin behörighet genom att själv tolka det rättsliga avgörandet, eller gjorde i vart fall en uppenbart oriktig bedömning vid tolkningen av avgörandet (anmärkning 3).

7.    Al-Aqsa yrkar att dess ursprungliga ansökan ska förklaras vara välgrundad och att de angripna besluten ska ogiltigförklaras och göra en rättelse av motiveringen för den överklagade domen.

t

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EGT L 344, s. 70).