Mål C‑378/12

Nnamdi Onuekwere

mot

Secretary of State for the Home Department

(begäran om förhandsavgörande från Upper Tribunal (Immigration and Asylum Chamber), London)

”Begäran om förhandsavgörande – Direktiv 2004/38/EG – Artikel 16.2 och 16.3 – Permanent uppehållsrätt för tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare – Beaktande av perioder under vilka tredjelandsmedborgare avtjänat fängelsestraff”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 januari 2014

1.        Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 – Permanent uppehållsrätt för tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som förvärvat denna rätt i den mottagande medlemsstaten – Tredjelandsmedborgarens förvärv av denna rättighet efter att oavbrutet ha uppehållit sig tillsammans med unionsmedborgaren under en femårsperiod i den mottagande medlemsstaten – Beaktande av perioder då den nämnde medborgaren avtjänat fängelsestraff i denna medlemsstat – Omfattas inte

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artikel 16.2)

2.        Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Direktiv 2004/38 – Permanent uppehållsrätt för tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som förvärvat denna rätt i den mottagande medlemsstaten – Tredjelandsmedborgarens förvärv av denna rättighet efter att oavbrutet ha uppehållit sig tillsammans med unionsmedborgaren under en femårsperiod i den mottagande medlemsstaten – Ett stadigvarande uppehåll i den mottagande medlemsstaten avbryts av en period då den nämnde medborgaren avtjänar fängelsestraff – Omfattas inte

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38, artikel 16.2 och 16.3)

1.        Artikel 16.2 i direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier ska tolkas så, att de perioder i den mottagande medlemsstaten under vilka en tredjelandsmedborgare – som är familjemedlem till en unionsmedborgare som förvärvat permanent uppehållsrätt i denna medlemsstat under dessa perioder – har avtjänat fängelsestraff inte kan beaktas i syfte att tredjelandsmedborgaren ska förvärva permanent uppehållsrätt i den mening som avses i denna bestämmelse.

En förutsättning för förvärv enligt artikel 16.2 i direktiv 2004/38 av permanent uppehållsrätt för en unionsmedborgares familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat är, under alla omständigheter, att unionsmedborgaren själv uppfyller villkoren i artikel 16.1 i direktiv 2004/38, men även att familjemedlemmarna har uppehållit sig lagligt och oavbrutet ”tillsammans med” nämnda unionsmedborgare under den aktuella perioden. Uttrycket ”tillsammans med” förstärker villkoret att nämnda familjemedlemmar ska följa med eller ansluta sig till unionsmedborgaren.

Unionslagstiftaren har nämligen gjort unionsmedborgarens integration i den mottagande medlemsstaten till en förutsättning för att erhålla sådan permanent uppehållsrätt som avses i artikel 16.1 i direktiv 2004/38.

Den integration som styr förvärvet av permanent uppehållsrätt beror inte endast på geografiska och tidsmässiga faktorer, utan även på kvalitativa faktorer som avser graden av integration i den mottagande medlemsstaten.

En nationell domstols ådömande av ett fängelsestraff visar emellertid att den berörda personen inte har respekterat de värderingar som samhället i den mottagande medlemsstaten ger uttryck för i sin strafflagstiftning. Beaktande av perioder under vilka fängelsestraff avtjänas i syfte att familjemedlemmar till en unionsmedborgare som inte är medborgare i en medlemsstat ska förvärva permanent uppehållsrätt, i den mening som avses i artikel 16.2 i direktiv 2004/38, skulle uppenbart stå i strid med det syfte som direktivet eftersträvar genom inrättande av sådan uppehållsrätt.

(se punkterna 23–27 samt punkt 1 i domslutet)

2.        Artikel 16.2 och 16.3 i direktiv 2004/38 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier ska tolkas så, att stadigvarande uppehåll avbryts av perioder i den mottagande medlemsstaten under vilka en tredjelandsmedborgare – som är familjemedlem till en unionsmedborgare som förvärvat permanent uppehållsrätt i denna medlemsstat under dessa perioder – avtjänar fängelsestraff.

Enligt artikel 16.2 i direktiv 2004/38 är det en förutsättning – bland en rad andra förutsättningar – för att en unionsmedborgares familjemedlemmar, som inte är medborgare i en medlemsstat, ska förvärva permanent uppehållsrätt att familjemedlemmarna har uppehållit sig lagligt tillsammans med unionsmedborgaren under en period om fem på varandra följande år. Detta krav på stadigvarande lagligt uppehåll syftar till att uppfylla den skyldighet till integration som styr förvärvet av permanent uppehållsrätt.

(se punkterna 29, 30 och 32 samt punkt 2 i domslutet)