Överklagande ingett den 26 augusti 2011 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen meddelade den 16 juni 2011 i mål T-210/08, Verhuizingen Coppens NV mot Europeiska kommissionen

(Mål C-441/11 P)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouquet, S. Noë och F. Ronkes Agerbeek)

Övrig part i målet: Verhuizingen Coppens NV

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som meddelades av tribunalen den 16 juni 2011 i mål T-210/08, Verhuizingen Coppens mot kommissionen,

underkänna talan om ogiltigförklaring av beslut K(2008) 926 slutlig om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/38.543 - Internationella flyttjänster) alternativt endast upphäva artikel 1 i i beslutet, i den del som Verhuizingen Coppens NV i beslutet görs ansvarig för att ha ingått ett avtal om provision,

fastställa böternas storlek till ett belopp som domstolen finner lämpligt, och

förplikta Verhuizingen Coppens NV att ersätta kostnaderna för överklagandet och en del av kostnaderna för förfarandet inför tribunalen enligt domstolens närmare bestämmande.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att tribunalen har åsidosatt artiklarna 263 och 264 FEUF och proportionalitetsprincipen genom att tribunalen fastslog att kommissionen beslut, i vilket Coppens gjordes ansvarig för en enda pågående överträdelse, vilken under den relevanta perioden bestod i ett avtal om provision och ett avtal om proformaanbud, var ogiltigt i sin helhet med motiveringen det inte hade visats att Coppens var eller borde ha varit medveten om provisionsavtalet. I avsikt att säkerställa en god rättskipning och ett verksamt genomförande av unionens konkurrensregler borde tribunalen endast ha ogiltigförklarat det angripna beslutet i den del Coppens görs ansvarig för provisionavtalet. En fullständig ogiltigförklaring innebär att Coppens deltagande i avtalet om proformaanbud förblir osanktionerat om inte kommissionen fattar ett nytt beslut beträffande denna del av den ursprungliga överträdelsen. Ett sådant tillvägagångssätt kan emellertid medföra en oönskad fördubbling av administrativa och rättsliga förfaranden och kanske rentav strida mot principen om ne bis in idem.

____________