PERSONALDOMSTOLENS BESLUT
(första avdelningen)
den 25 mars 2010
Mål F-102/08
Luigi Marcuccio
mot
Europeiska kommissionen
”Personalmål – Tjänstemän – Flytt av sökandens personliga egendom – Skadeståndstalan – Uppenbart att talan ska avvisas – Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund – Artikel 94 i rättegångsreglerna”
Saken: Talan, väckt enligt artiklarna 236 EG och 152 EA, genom vilken Luigi Marcuccio i första hand har yrkat att personaldomstolen ska fastställa att kommissionens beslut att vägra att till Luigi Marcuccio översända kopior av de foton som togs i samband med flyttningen från dennes tjänstebostad i Luanda (Angola) och att förstöra alla handlingar som berör denna flyttning är en nullitet, eller åtminstone ska ogiltigförklara detta beslut, samt förplikta kommissionen att ersätta honom för den skada som uppstått på grund av att kommissionen, mot sökandens vilja, genomfört nämnda flyttning.
Avgörande: Sökandens talan ogillas eftersom det är uppenbart att den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad. Sökanden ska ersätta rättegångskostnaderna. Sökanden ska utge ersättning till personaldomstolen med 1 500 euro.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan – Begäran om ogiltigförklaring av det administrativa beslut genom vilket begäran om skadestånd avslogs
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
2. Institutionernas rättsakter – Giltighetspresumtion – Rättsakt som är en nullitet – Begrepp
(Artikel 249 EG)
3. Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Utgången frist – Börjar löpa på nytt – Villkor – Ny och väsentlig omständighet
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
1. En institutions beslut att inte bifalla en begäran om ersättning utgör en del i det förvaltningsförfarande som måste ha genomförts innan talan kan väckas vid tribunalen och yrkande om ogiltigförklaring av beslutet kan således inte bedömas självständigt i förhållande till yrkandena om skadestånd.
(se punkt 23)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 18 december 1997, Gill mot kommissionen, T‑90/95, REGP 1997, s. I‑A‑471 och II‑1231, punkt 45; 6 mars 2001, Ojha mot kommissionen, T‑77/99, REGP 2001, s. I‑A‑61 och II‑293, punkt 68; 5 december 2002, Hoyer mot kommissionen, T‑209/99, REGP 2002, s. I‑A‑243 och II‑1211, punkt 32
2. Endast sådana rättsakter som är behäftade med särskilt allvarliga och uppenbara fel kan förklaras för nulliteter. Följderna av att en rättsakt från en gemenskapsinstitution förklaras vara en nullitet är så allvarliga att det förutsätts att en sådan förklaring av rättssäkerhetsskäl förbehålls yttersta undantagsfall.
Ett beslut genom vilket kommissionen vägrar att förstöra de handlingar vilkas bevarande institutionen motiverat med att det utgör en garanti för att såväl den berörda tjänstemannen som kommissionen själv kan verifiera att samtliga delar av den senares lösöre som ingick i flytten levereras till tjänstemannens nya bostad.
(se punkterna 29 och 32)
Hänvisning till
Domstolen: 10 december 1957, Société des usines à tubes de la Sarre mot höga myndigheten, 1/57 och 14/57, REG 1957, s. 201, 220; 15 juni 1994, kommissionen mot BASF m.fl., C‑137/92 P, REG 1994, s. I‑2555, punkt 50, svensk specialutgåva, volym 15, s. I‑201; 5 oktober 2004, kommissionen mot Grekland, C‑475/01, REG 2004, s. I‑8923, punkt 20
3. Även om varje tjänsteman kan begära att tillsättningsmyndigheten fattar beslut i en fråga som rör honom, enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna, innebär denna möjlighet inte att en tjänsteman kan avvika från de frister för att inge klagomål eller väcka talan som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, genom att inge en begäran som indirekt ifrågasätter ett tidigare beslut som inte ifrågasatts inom fristerna. Endast om det föreligger nya och väsentliga omständigheter kan det vara berättigat att inge en begäran som syftar till omprövning av ett sådant beslut.
(se punkt 36)
Hänvisning till
Domstolen: 15 maj 1985, Esly mot kommissionen, 127/84, REG 1985, s. 1437, punkt 10