Förenade målen C‑199/12–C‑201/12
Minister voor Immigratie en Asiel
mot
X (C‑199/12)
och
Y (C‑200/12)
och
Z
mot
Minister voor Immigratie en Asiel (C‑201/12)
(begäran om förhandsavgörande från Raad van State (Nederländerna))
”Direktiv 2004/83/EG – Miniminormer för när flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande ska beviljas – Artikel 10.1 d – Tillhörighet till en viss samhällsgrupp – Sexuell läggning – Skäl till förföljelse – Artikel 9.1 – Begreppet förföljelse – Välgrundad fruktan för förföljelse på grund av tillhörigheten till en viss samhällsgrupp – Handlingar som är tillräckligt allvarliga för att en sådan fruktan ska vara motiverad – Lagstiftning som straffbelägger homosexuella handlingar – Artikel 4 – Individuell bedömning av fakta och omständigheter”
Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 7 november 2013
1. Gränskontroll, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83– Villkor för beviljande av flyktingstatus – Risk för förföljelse – Skäl till förföljelse – Begreppet viss samhällsgrupp – Personer vars gemensamma egenskap är deras sexuella läggning – Omfattas – Villkor
(Rådets direktiv 2004/83, artikel 10.1 d)
2. Gränskontroll, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83– Villkor för beviljande av flyktingstatus – Risk för förföljelse – Begreppet förföljelse – Fängelsestraff för homosexuella handlingar – Oproportionerlig eller diskriminerande påföljd – Omfattas – Individuell bedömning av fakta och omständigheter
(Rådets direktiv 2004/83, artikel 4.3 a, 9.1 och 9.2 c)
3. Gränskontroll, asyl och invandring – Asylpolitik – Flyktingstatus eller status som alternativt skyddsbehövande – Direktiv 2004/83– Villkor för beviljande av flyktingstatus – Risk för förföljelse – Begreppet förföljelse – Fängelsestraff för homosexuella handlingar – Skyldighet för den asylsökande att dölja sin homosexuella läggning – Föreligger inte
(Rådets direktiv 2004/83, artiklarna 9.1 och 10.1 d)
1. Artikel 10.1 d i direktiv 2004/83 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet ska tolkas så, att det faktum att det existerar en strafflagstiftning med bestämmelser som riktar sig särskilt till homosexuella personer gör att dessa personer ska anses utgöra en viss samhällsgrupp.
Enligt artikel 10.1 i direktivet, som definierar vad som utgör en viss samhällsgrupp vars medlemmar kan hysa en verklig fruktan för förföljelse på grund av att de tillhör den gruppen, krävs det bland annat att två kumulativa villkor är uppfyllda. Dels ska gruppens medlemmar ha en gemensam väsentlig egenskap eller en gemensam bakgrund som inte kan ändras, eller också en gemensam egenskap eller övertygelse som är så grundläggande för identiteten eller samvetet att de inte får tvingas avsvära sig den. Dels ska gruppen ha en särskild identitet i det berörda landet eftersom den uppfattas som annorlunda av omgivningen.
Vad gäller det första av dessa villkor konstaterar domstolen att en persons sexuella läggning utgör en egenskap som är så grundläggande för identiteten att han eller hon inte får tvingas att avsvära sig den. Den tolkningen stöds av artikel 10.1 d andra stycket i direktiv 2004/83 där det anges att en särskild samhällsgrupp, beroende på omständigheterna i ursprungslandet, kan omfatta en grupp grundad på en gemensam egenskap, såsom till exempel sexuell läggning. Enligt det andra villkoret krävs det att den grupp vars medlemmar har samma sexuella läggning har en särskild identitet i ursprungslandet eftersom den uppfattas som annorlunda av omgivningen.
(se punkterna 44–47 och 49, samt punkt 1 i domslutet)
2. Artikel 9.1 i direktiv 2004/83 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, jämförd med artikel 9.2 c, ska tolkas så, att enbart kriminaliseringen av homosexuella handlingar inte i sig utgör förföljelse. Däremot ska ett fängelsestraff som föreskrivs för homosexuella handlingar och som verkligen tillämpas i det ursprungsland som har antagit en sådan lagstiftning betraktas som ett straff som är oproportionerligt eller diskriminerande och som därmed utgör förföljelse.
När en asylsökande åberopar att homosexuella handlingar är straffbelagda i hans eller hennes ursprungsland ankommer det mot denna bakgrund således på de nationella myndigheterna att vid den bedömning av fakta och omständigheter som de gör med stöd av artikel 4 i direktiv 2004/83 undersöka alla relevanta uppgifter om ursprungslandet, inbegripet lagar och andra författningar i ursprungslandet samt det sätt på vilket dessa tillämpas, vilket föreskrivs i artikel 4.3 a i direktivet. De nationella myndigheterna ska särskilt undersöka huruvida det fängelsestraff som föreskrivs i lagstiftningen i den asylsökandes ursprungsland tillämpas i praktiken. Dessa aspekter ska beaktas när de nationella myndigheterna bedömer huruvida en asylsökande verkligen hyser välgrundad fruktan för att utsättas för förföljelse vid ett återvändande till ursprungslandet.
(se punkterna 58–61 samt punkt 2 i domslutet)
3. Artikel 10.1 d i direktiv 2004/83 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet, jämförd med artikel 2 c, ska tolkas så, att det endast är sådana homosexuella handlingar som är brottsliga enligt medlemsstaternas nationella lagstiftning som är undantagna från direktivets tillämpningsområde. De behöriga myndigheterna kan inte, vid prövningen av en ansökan om flyktingstatus, rimligen förvänta sig att en asylsökande för att undvika förföljelse hemlighåller sin homosexualitet i ursprungslandet eller iakttar återhållsamhet när han eller hon ger uttryck för sin sexuella läggning.
Ett krav på att medlemmarna av en samhällsgrupp som har samma sexuella läggning ska hemlighålla sin läggning strider mot själva erkännandet av att det är fråga om en egenskap som är så grundläggande för identiteten att de berörda personerna inte får tvingas avsvära sig den. Härav följer att en asylsökande ska tillerkännas flyktingstatus enligt artikel 13 när det är fastställt att han eller hon kommer att löpa en verklig risk för förföljelse, i den mening som avses i artikel 9.1 i direktivet, på grund av sin homosexualitet vid ett återvändande till sitt ursprungsland. I det avseendet ska hänsyn inte tas till att sökanden skulle kunna undvika den risken genom att iaktta större återhållsamhet än en heterosexuell person gör när han eller hon ger uttryck för sin sexuella läggning.
(se punkterna 70, 75 och 76 samt punkt 3 i domslutet)