DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)
den 9 november 2004 (1)

”Direktiv 96/9/EG – Rättsligt skydd för databaser – Sui generis-rätt – Anskaffning, granskning eller presentation av innehållet i en databas – (Icke) väsentlig del av innehållet i en databas – Utdrag och återanvändning – Normalt bruk – Oskälig skada åsamkas databasproducentens legitima intressen – Hästsportdatabas – Vadhållning”

I mål C-203/02,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG,

som framställts av Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) (Förenade kungariket), genom beslut av den 24 maj 2002, som inkom till domstolen den 31 maj 2002, i målet

The British Horseracing Board Ltd m.fl.

mot

William Hill Organization Ltd,

meddelar

DOMSTOLEN (stora avdelningen)

sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas och K. Lenaerts (referent) samt domarna J.‑P. Puissochet, R. Schintgen, N. Colneric och J.N. Cunha Rodrigues,

generaladvokat: C. Stix-Hackl,
justitiesekreterare: avdelningsdirektörerna M. Múgica Arzamendi och M.‑F. Contet,

med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter att förhandling hållits den 30 mars 2004,

med beaktande av de yttranden som avgivits av:

–

The British Horseracing Board Ltd m.fl., genom P. Prescott, QC, L. Lane, barrister, och H. Porter, solicitor,

–

William Hill Organization Ltd, genom M. Platts-Mills, QC, J. Abrahams, barrister, S. Kon, T. Usher och S. Turnbull, solicitors,

–

Belgiens regering, genom A. Snoecx, i egenskap av ombud, biträdd av P. Vlaemminck, advocaat,

–

Tysklands regering, genom W.-D. Plessing, i egenskap av ombud,

–

Portugals regering, genom A.P. Matos Barros och L. Fernandes, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska gemenskapernas kommission, genom K. Banks, i egenskap av ombud,

och efter att den 8 juni 2004 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1

Begäran om förhandsavgörande rör tolkningen av artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, p. 20) (nedan kallat direktivet).

2

Begäran har framställts i en tvist mellan å ena sidan The British Horseracing Board Ltd, The Jockey Club och Weatherbys Group Ltd (nedan kallade BHB m.fl.) och å andra sidan bolaget William Hill Organization Ltd (nedan kallat William Hill). Bakgrunden till tvisten är att William Hill har använt uppgifter som härrör från BHB:s databas för att anordna vadhållning på hästkapplöpningar.

Tillämpliga bestämmelser

3

Direktivet gäller enligt artikel 1.1 rättsligt skydd för alla slags databaser. I artikel 1.2 i direktivet definieras en databas som ”en samling av verk, data eller andra självständiga element som sammanställts på ett systematiskt [eller] metodiskt sätt och som var för sig är tillgänglig genom elektroniska medier eller på något annat sätt”.

4

I artikel 3 i direktivet införs ett upphovsrättsligt skydd för ”databaser som på grund av innehållets urval eller sammanställning utgör [upphovsmannens egen] intellektuella [skapelse]”.

5

I artikel 7 i direktivet införs en sui generis-rätt. Denna bestämmelse har följande lydelse:

”Rättighetens föremål

1.      Medlemsstaterna skall tillerkänna en databasproducent som vid anskaffning, granskning eller presentation [har gjort] en kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering, rätten att förbjuda utdrag och/eller återanvändning av hela eller en kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig del av databasens innehåll.

2.

I detta kapitel avses med:

a)

utdrag: en varaktig eller tillfällig överflyttning av hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas [till ett annat medium], oberoende av på vilket sätt och i vilken form detta sker,

b)

återanvändning: [varje form av tillgängliggörande för allmänheten av] hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas … genom spridning av exemplar, uthyrning, on-line överföring eller överföring i någon annan form. När en kopia av databasen en gång sålts inom gemenskapen av rättsinnehavaren eller med dennes medgivande, konsumeras hans rätt att kontrollera återförsäljningen inom gemenskapen av detta exemplar.

Utlåning från en inrättning som är tillgänglig för allmänheten utgör inte utdrag eller återanvändning.

3.      Den rätt som avses i punkt 1 kan överföras, överlåtas eller ges som gåva genom licensavtal.

4.      Den rätt som avses i punkt 1 skall tillämpas oberoende av möjligheten att ge databasen upphovsrättsligt eller annat rättsligt skydd. Dessutom skall den tillämpas oberoende av möjligheten att skydda databasens innehåll genom upphovsrätt eller andra rättigheter. Det i punkt 1 stadgade skyddet av databaser påverkar inte tillämpningen av befintliga rättigheter [till] deras innehåll.

5.      Återkommande eller systematiskt utdrag och/eller återanvändning av [icke] väsentliga delar av innehållet i [databasen] som förutsätter förfoganden som strider mot normalt bruk av basen eller som [oskäligt inkräktar på databasproducentens legitima intressen] är ej tillåtna.”

6

I artikel 8.1 i direktivet föreskrivs följande:

”Den databasproducent, vars databas på något sätt gjorts tillgänglig för allmänheten, kan inte [hindra] den behörige användaren från att företa utdrag av och/eller återanvända kvalitativt eller kvantitativt sett [icke] väsentliga delar av dess innehåll, oberoende av för vilket ändamål detta sker. I den mån den behörige användaren enbart har tillstånd att göra utdrag [av] och/eller att återanvända en del av databasen, gäller denna punkt endast denna del.”

7

I artikel 9 i direktivet föreskrivs att ”[m]edlemsstaterna har möjligheten att föreskriva att den behörige användaren av en databas som på något sätt gjorts tillgänglig för allmänheten får företa utdrag av eller återanvända en väsentlig del av dess innehåll utan tillstånd från databasproducenten,

a)

om det gäller utdrag för enskilt bruk av [innehållet i] en icke-elektronisk databas,

b)

om det gäller utdrag inom undervisningsverksamhet eller för vetenskaplig forskning, förutsatt att källan anges och att det berättigas av det eftersträvade icke-kommersiella syftet,

c)

om det gäller utdrag eller återanvändning i den allmänna säkerhetens intresse eller för ett administrativt eller rättsligt förfarande.”

8

I artikel 10 i direktivet föreskrivs följande:

”1.    Den rätt som avses i artikel 7 får effekt från den tidpunkt då databasen fullbordats. Den gäller … 15 år efter den 1 januari [året efter] det år då databasen fullbordats.

…

3.      Varje kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig ändring i innehållet i en databas, särskilt varje väsentlig ändring som är en följd av en samling av tillägg, utplåningar eller ändringar som berättigar bedömningen att det har uppkommit en ny kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig investering gör att databasen, som uppkommit på grund av denna investering kan tilldelas en egen skyddstid.”

9

Direktivet har i Förenade kungariket införlivats genom Copyright and Rights in Databases Regulations 1997, vilka trädde i kraft den 1 januari 1998. Dessa bestämmelser har samma lydelse som bestämmelserna i direktivet.

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

10

BHB m.fl. har ansvar för organisationen av sektorn för hästkapplöpningar i Förenade kungariket och sköter med olika metoder utvecklingen och förvaltningen av den så kallade BHB-databasen. Denna databas innehåller ett stort antal uppgifter som har samlats in från hästägare, tränare, organisatörer av hästkapplöpningar och andra personer inom hästsporten. I databasen finns uppgifter bland annat om stamtavlan för ungefär en miljon hästar samt förhandsupplysningar om lopp (”pre‑race information”), det vill säga upplysningar angående tävlingar som kommer att äga rum i Förenade kungariket. Sådan information omfattar loppets namn, plats och tid för loppet, loppets distans, vilka kriterier som gäller för att få delta i loppet, sista anmälningsdag, anmälningsavgift och vilket belopp som tävlingsbanan skall bidra med till loppets prissumma.

11

Bolaget Weatherbys Group Ltd (nedan kallat Weatherbys) upprättar och förvaltar BHB-databasen. Detta bolag utför tre huvuduppgifter som har med förhandsupplysningarna om loppen att göra.

12

För det första registrerar bolaget upplysningar om bland annat ägare, tränare, jockeyer, hästar och hästarnas resultat i de olika loppen.

13

För det andra fastställer bolaget vikttal och handikapp för de hästar som är anmälda till de olika loppen.

14

För det tredje upprättar bolaget startlistor, det vill säga förteckningar över de hästar som skall delta i loppen. Detta sköts av bolagets egen telefoncentral, där ett trettiotal personer är sysselsatta med att ta emot telefonsamtal med anmälningar av hästar till varje lopp som anordnas. Därefter sker en kontroll av de anmälande personernas identitet och ställning och av att hästens egenskaper uppfyller anmälningsvillkoren för loppet. Efter denna kontroll offentliggörs anmälningarna preliminärt. En häst som är anmäld till ett lopp måste startanmälas av tränaren senast dagen före loppet för att få delta. Telefonisterna måste då på grundval av antalet redan registrerade startanmälningar kontrollera huruvida hästen kan tillåtas att delta i loppet. En centraldator tilldelar därefter varje häst ett vojlocknummer och fastställer vilken box den skall starta ifrån. Den slutgiltiga startlistan offentliggörs dagen före loppet.

15

BHB-databasen innehåller upplysningar som är centrala inte bara för de personer som berörs direkt av hästkapplöpningarna, utan även för radio- och TV-företag samt för vadhållningsbolagen och deras kunder. Det kostar ungefär 4 miljoner GBP per år att förvalta BHB-databasen. Avgifter som tas ut av tredje man för användande av upplysningarna i databasen täcker ungefär en fjärdedel av denna kostnad.

16

BHB-databasen är tillgänglig on-line på BHB:s och Weatherbys gemensamma webbplats på Internet. En del av databasens innehåll publiceras även varje vecka i BHB:s officiella tidning. Hela eller delar av databasinnehållet tillgängliggörs även för bolaget Racing Pages Ltd (nedan kallat Racing Pages), som leds och ägs av Weatherbys och Press Association gemensamt. Dagen före loppet vidarebefordrar Racing Pages upplysningarna till olika prenumeranter, däribland vadhållningsbolag, i form av en så kallad Declarations Feed. Bolaget Satellite Informations Services Ltd (nedan kallat SIS) har givits tillstånd av Racing Pages att vidarebefordra upplysningarna till sina egna prenumeranter i form av rådata (”raw data feed”, nedan kallad RDF). RDF:erna innehåller ett stort antal upplysningar, i synnerhet namnen på de hästar som skall delta i loppen, namnen på jockeyerna, vojlocknumren och de vikter som skall bäras av varje häst. Namnen på deltagande hästar i ett visst lopp tillgängliggörs för allmänheten under eftermiddagen dagen före loppet i pressen och genom tjänsterna Ceefax och Teletext.

17

William Hill, som prenumererar på Declarations Feed och RDF, är ett av de ledande bolagen för tillhandahållande av vadhållningstjänster ”utanför kapplöpningsbanorna” i Förenade kungariket, till kunder både i Förenade kungariket och i utlandet. Bolaget startade en onlinetjänst för vadhållning på två webbplatser på Internet. De som är intresserade kan på dessa två webbplatser få information om de olika lopp som anordnas, på vilka kapplöpningsbanor de äger rum, vilka hästar som skall delta och vilka odds som William Hill erbjuder.

18

De upplysningar som William Hill lägger ut på sina webbplatser hämtas dels från tidningar som utkommer dagen före loppet, dels från RDF:er som tillhandahålls av SIS på morgonen dagen för loppet.

19

Enligt beslutet om begäran om förhandsavgörande (nedan kallat beslutet) utgör de upplysningar som finns på William Hills webbplatser en väldigt liten del av det totala antalet uppgifter i BHB-databasen, eftersom de endast rör följande element i denna bas: namnen på samtliga hästar i loppet, dag och starttid för loppet och/eller loppets namn och namnet på kapplöpningsbanan. I beslutet anges även att hästkapplöpningarna och startlistorna inte presenteras på samma sätt på William Hills webbplatser som i BHB-databasen.

20

I mars 2000 väckte BHB m.fl. talan mot William Hill vid High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division (Förenade kungariket). Till grund för sin talan gjorde de gällande att William Hill hade gjort intrång i deras sui generis-rätt. BHB m.fl. anser för det första att William Hills dagliga användning av upplysningar om hästkapplöpningar som hämtats från tidningar eller RDF:er utgör ett utdrag eller en återanvändning av en väsentlig del av innehållet i BHB-databasen som strider mot artikel 7.1 i direktivet. Vidare anser de att även om de enskilda utdragen som William Hill gör inte skulle anses vara väsentliga, skall de förbjudas enligt artikel 7.5 i direktivet.

21

Genom dom av den 9 februari 2001 biföll High Court of Justice den talan som väckts av BHB m.fl. William Hill överklagade denna dom till Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division).

22

Court of Appeal ansåg att det var oklart hur direktivet skall tolkas och beslutade därför att vilandeförklara målet och att begära förhandsavgörande av domstolen beträffande följande frågor:

”1.

Kan något av uttrycken

–

’väsentlig del av innehållet i en databas’ eller

–

’[icke] väsentliga delar av innehållet i [databasen]’

i artikel 7 i direktivet anses omfatta verk, data eller andra element som härrör från databasen, men som inte är sammanställda med samma systematik eller metodik och inte är individuellt tillgängliga på samma sätt som i databasen?

2.

Vad avses med begreppet anskaffning i artikel 7.1 i direktivet? Kan i synnerhet [den verksamhet som anges i punkt 14 i denna dom] anses utgöra en sådan anskaffning?

3.

Skall begreppet granskning i artikel 7.1 i direktivet tolkas på så sätt att det endast innebär att från tid till annan säkerställa att uppgifterna i en databas är eller förblir korrekta?

4.

Vad avses med följande uttryck i artikel 7.1 i direktivet:

–

’En kvalitativt ... sett väsentlig del av databasens innehåll’?

–

’En ... kvantitativt sett väsentlig del av databasens innehåll’?

5.

Vad avses i artikel 7.5 i direktivet med uttrycket ’[icke] väsentliga delar av innehållet i [databasen]’?

6.

När det gäller vart och ett av nedanstående begrepp önskar rätten i synnerhet få klarhet i följande:

–

Betyder ’väsentlig’ något mer än ’obetydlig’, och i sådant fall vad?

–

Betyder ’[icke] väsentlig’ del endast att den inte är ’väsentlig’?

7.

Skall begreppet utdrag i artikel 7 i direktivet tolkas på så sätt att det endast omfattar överföring av databasens innehåll direkt från databasen till ett annat medium, eller omfattar det även överföring av verk, data eller andra element, som indirekt härrör från databasen och som sker utan direkt tillgång till själva databasen?

8.

Skall begreppet återanvändning i artikel 7 i direktivet tolkas på så sätt att det endast omfattar tillgängliggörande för allmänheten av databasens innehåll direkt från databasen, eller omfattar det även tillgängliggörande för allmänheten av verk, data eller andra element, som indirekt härrör från databasen och som sker utan direkt tillgång till själva databasen?

9.

Skall begreppet återanvändning i artikel 7 i direktivet tolkas på så sätt att det endast omfattar det första tillgängliggörandet för allmänheten av databasens innehåll?

10.

Vad avses i artikel 7.5 i direktivet med ’förfoganden som strider mot normalt bruk av basen eller som [oskäligt inkräktar på databasproducentens legitima intressen]’? Kan i synnerhet [de handlingar som beskrivs i punkterna 17–19 i denna dom], i samband med [de faktiska omständigheter som anges i punkt 15 i denna dom], anses utgöra sådana förfoganden?

11.

Skall artikel 10.3 i direktivet tolkas på så sätt att en databas som är resultatet av en ’väsentlig ändring’ av innehållet i en databas, vilket medför att den tilldelas en egen skyddstid, skall anses vara en ny, separat databas, även med avseende på artikel 7.5?”

Prövning av tolkningsfrågorna

Inledande anmärkningar

23

I artikel 7.1 i direktivet ges ett särskilt skydd, som betecknas sui generis-rätt, åt den som upprättar en databas i den mening som avses i artikel 1.2 i direktivet, under förutsättning att ”anskaffning, granskning eller presentation [av innehållet i databasen utgör] en kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering”.

24

Den nationella domstolen har ställt den andra och den tredje frågan, vilka skall prövas tillsammans, för att få klarhet i hur man skall tolka begreppet investering som avser anskaffning och granskning av innehållet i en databas i den mening som avses i artikel 7.1 i direktivet.

25

Enligt artikel 7.1 i direktivet har den som upprättar en databas som skyddas av sui generis-rätten rätt att förbjuda utdrag och/eller återanvändning av hela eller en kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig del av databasens innehåll. Artikel 7.5 i direktivet innehåller för övrigt ett förbud mot förfoganden i form av återkommande eller systematiska utdrag och/eller återanvändning av icke väsentliga delar av innehållet i databasen på ett sätt som strider mot ett normalt bruk av basen eller som oskäligt inkräktar på databasproducentens legitima intressen.

26

Den sjunde, den åttonde och den nionde frågan, vilka skall prövas tillsammans, rör begreppen utdrag och återanvändning. Begreppen väsentlig del och icke väsentlig del av innehållet i en databas är sin tur föremål för den första, den fjärde, den femte och den sjätte frågan, vilka också skall prövas tillsammans.

27

Den tionde frågan rör räckvidden av förbudet i artikel 7.5 i direktivet. Den elfte frågan har ställts för att få klarhet i huruvida en väsentlig ändring som den som har upprättat databasen har gjort i innehållet i densamma gör det möjligt att anse att en ny databas har uppstått, när det gäller att bedöma – inom ramen för artikel 7.5 i direktivet – huruvida förfoganden i form av utdrag och/eller återanvändning av icke väsentliga delar av databasen sker upprepat eller systematiskt.

Den andra och den tredje frågan, vilka rör begreppet investering som avser anskaffning eller granskning av innehållet i en databas i den mening som avses i artikel 7.1 i direktivet

28

Den nationella domstolen har ställt den andra och den tredje frågan för att få klarhet i hur man skall tolka begreppet investering som avser anskaffning eller granskning av innehållet i en databas i den mening som avses i artikel 7.1 i direktivet.

29

Domstolen erinrar härvid om att det framgår av artikel 7.1 i direktivet att endast sådana databaser som uppfyller ett exakt kriterium åtnjuter sui generis-skydd. Detta kriterium är att anskaffningen, granskningen eller presentationen av innehållet i databaserna utgör en kvalitets- eller kvantitetsmässigt sett väsentlig investering.

30

Enligt skälen 9, 10 och 12 i direktivet är syftet med detsamma, som William Hill har påpekat, att främja och skydda investeringar i system för ”datalagring” och ”databehandling” som bidrar till utvecklingen av informationsmarknaden i ett sammanhang som präglas av att volymen data som skapas och behandlas ökar exponentiellt varje år inom alla verksamhetsområden. Härav följer att begreppet investering som avser anskaffning, granskning eller presentation av innehållet i en databas allmänt måste förstås så, att det som avses är den investering som läggs ned på att upprätta själva databasen.

31

Som William Hill samt den belgiska, den tyska och den portugisiska regeringen har framhållit, måste begreppet investering som avser anskaffning av innehållet i en databas i detta sammanhang tolkas på så sätt att det avser resurser som läggs ned på att söka befintliga uppgifter och på att samla dessa i databasen, med undantag för resurser som läggs ned på själva skapandet av uppgifterna. Syftet med det sui generis-skydd som införts genom direktivet är nämligen att främja upprättande av system för lagring och behandling av befintliga uppgifter, och inte att främja skapande av uppgifter som senare kan samlas i en databas.

32

Denna tolkning vinner stöd i skäl 39 i direktivet, där det anges att syftet med sui generis-rätten är att säkerställa ett skydd mot att någon annan tillägnar sig resultaten av de investeringar i pengar och sakkunskap som den som har ”sökt och samlat innehållet” i en databas har lagt ned. Som generaladvokaten har påpekat i punkterna 41–46 i sitt förslag till avgörande ger samtliga språkversioner av skäl 39 – trots att det finns smärre terminologiska variationer – stöd för en tolkning som innebär att begreppet anskaffning inte innefattar skapandet av de uppgifter som finns i databasen.

33

I skäl 19 i direktivet anges att en samling av flera upptagningar av musikstycken på en CD inte utgör en tillräckligt väsentlig investering för att åtnjuta sui generis-skydd. Detta skäl ger ytterligare stöd för nämnda tolkning. Härav framgår nämligen att de resurser som läggs ned på själva skapandet av de verk eller element som finns i databasen, i detta fall på en CD, inte kan likställas med en investering som avser anskaffning av innehållet i databasen och de skall således inte beaktas vid bedömningen av huruvida investeringen för att upprätta basen är väsentlig.

34

Begreppet investering som avser granskning av innehållet i databasen skall förstås så, att det avser de resurser som, i syfte att säkerställa att uppgifterna i databasen är tillförlitliga, läggs ned på att kontrollera att sökelementen är korrekta, både när databasen upprättas och under hela den tid som den är i drift. De resurser som läggs ned på att utföra kontroller under den fas då uppgifter eller andra element skapas och därefter samlas i en databas utgör däremot resurser som har med detta skapande att göra. De kan således inte beaktas vid bedömningen – inom ramen för artikel 7.1 i direktivet – av huruvida det föreligger en väsentlig investering.

35

Det förhållandet att upprättandet av en databas är knutet till utövandet av en huvudverksamhet, i vilken den person som upprättar databasen även skapar elementen som ingår i denna bas, innebär i detta sammanhang inte i sig att det är uteslutet att denna person kan åberopa sui generis-skydd, under förutsättning att personen styrker att anskaffningen, granskningen eller framställningen av dessa element, i den mening som har preciserats i punkterna 31–34 i denna dom, har föranlett en kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering som är självständig i förhållande till de resurser som lagts ned på att skapa dessa element.

36

Det arbete med att söka efter uppgifter och att kontrollera att dessa är korrekta som utförs i samband med att databasen upprättas medför visserligen i princip inte att den som upprättar basen måste lägga ned särskilda resurser, eftersom det är fråga om uppgifter som han har skapat och som han har tillgång till. Det kan emellertid krävas en kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering i den mening som avses i artikel 7.1 i direktivet för att samla dessa uppgifter, för att ordna dem systematiskt eller metodiskt i databasen, för att tillse att uppgifterna är individuellt tillgängliga och för att kontrollera att de är korrekta under hela den tid som databasen är i drift.

37

I det nu aktuella målet vill den nationella domstolen få klarhet i huruvida de investeringar som beskrivs i punkt 14 i denna dom är jämförbara med en investering som avser anskaffning av innehållet i BHB-databasen. BHB m.fl. har i detta avseende hävdat att de nämnda investeringarna är väsentliga.

38

Domstolen konstaterar emellertid att de investeringar som vid anordnande av hästkapplöpningar görs för att fastställa vilka hästar som får delta i ett visst lopp har samband med skapandet av de uppgifter som utgör listorna för dessa lopp som återfinns i BHB-databasen. De motsvarar inte en investering som avser anskaffning av innehållet i databasen. De skall således inte beaktas vid bedömningen av huruvida investeringen för att upprätta basen är väsentlig.

39

Innan en häst kan föras upp på en startlista för ett lopp är det visserligen nödvändigt att göra ett antal kontroller av anmﾤlarens identitet, hästens egenskaper samt klassificeringen av hästen, hästägaren och jockeyen.

40

Dessa förhandskontroller görs emellertid under den fas då startlistan för det aktuella loppet skapas. De utgör således en investering som avser skapande av uppgifter och inte granskning av innehållet i databasen.

41

De resurser som läggs ned på att upprätta en lista över de hästar som skall delta i ett lopp och på att utföra kontroller i samband med detta utgör följaktligen inte en investering som avser anskaffning och granskning av innehållet i den databas där denna lista finns.

42

Av det ovan anförda följer att den andra och den tredje frågan skall besvaras enligt följande:

–

Begreppet investering som avser anskaffning av innehållet i en databas, i den mening som avses i artikel 7.1 i direktivet, skall tolkas på så sätt att det avser de resurser som läggs ned på att söka befintliga uppgifter och att samla dessa i databasen. Det omfattar inte resurser som läggs ned på att skapa de element som utgör innehållet i en databas.

–

Begreppet investering som avser granskning av innehållet i databasen, i den mening som avses i artikel 7.1 i direktivet, skall förstås så, att det avser de resurser som, i syfte att säkerställa att uppgifterna i databasen är tillförlitliga, läggs ned på att kontrollera att sökelementen är korrekta, både när databasen upprättas och under hela den tid som den är i drift. Resurser som läggs ned på att utföra kontroller under den fas då element skapas, som därefter samlas i en databas, omfattas inte av detta begrepp.

–

De resurser som läggs ned på att upprätta en lista över de hästar som skall delta i ett lopp och på att utföra kontroller i samband med detta utgör inte en investering som avser anskaffning och granskning av innehållet i den databas där denna lista finns.

Den sjunde, den åttonde och den nionde frågan, vilka rör begreppen utdrag och återanvändning i den mening som avses i artikel 7.1 i direktivet

43

Den nationella domstolen har ställt den sjunde, den åttonde och den nionde frågan för att få klarhet i huruvida en sådan användning av en databas som den som William Hill har gjort utgör utdrag och/eller återanvändning i den mening som avses i artikel 7.1 i direktivet. Den nationella domstolen vill särskilt få klarhet i huruvida sui generis-rättens skydd även täcker användning av uppgifter, vilka – trots att de härrör från en skyddad databas – användaren har anskaffat från andra källor än databasen.

44

Enligt skäl 41 i direktivet ger sui generis-skyddet i artikel 7.1 i direktivet den som har upprättat en databas möjlighet att förhindra att någon utan tillstånd gör utdrag av och/eller återanvänder hela eller en väsentlig del av innehållet i basen. Enligt artikel 7.5 är det dessutom på vissa villkor förbjudet att utan tillstånd göra utdrag av och/eller återanvända icke väsentliga delar av innehållet i en databas.

45

Begreppen utdrag och återanvändning skall tolkas mot bakgrund av syftet med sui generis-rätten. I skäl 42 i direktivet anges att detta syfte är att skydda databasproducenten mot ”användarens förfoganden som överskrider dennes [legitima rättigheter] och som på så vis är till men för investeringen” som databasproducenten har gjort.

46

Det framgår av skäl 48 i direktivet att sui generis-rätten är motiverad av ett ekonomiskt skäl, vilket är att garantera att databasproducenten ges skydd och uppbär ersättning för den investering han har gjort för att upprätta och driva databasen.

47

Under dessa förhållanden saknar det betydelse för bedömningen av sui generis-skyddets omfattning att utdraget och/eller återanvändningen sker i syfte att upprätta en annan databas – oavsett om denna konkurrerar eller inte med den ursprungliga databasen eller är av samma storlek som denna eller inte – eller att detta förfogande sker inom ramen för en annan verksamhet än att upprätta en databas. I skäl 42 i direktivet anges i detta avseende att ”[r]ätten att förbjuda utdrag och/eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av innehållet gäller förutom produktion av en otillbörligen konkurrerande produkt också användaren som genom sitt förfogande undergräver investeringen på ett kvalitativt eller kvantitativt sett väsentligt vis”.

48

Det skall också påpekas att sui generis-skyddet enligt artikel 2.5 i förslaget till rådets direktiv om rättsligt skydd för databaser (EGT C 156, 1992, s. 4), som lades fram av kommissionen den 15 april 1992, visserligen endast omfattade otillåtna förfoganden i form av utdrag och/eller återanvändning som gjordes ”i kommersiellt syfte.” Det förhållandet att artikel 7 i direktivet inte innehåller någon hänvisning till ett sådant syfte innebär emellertid att det saknar betydelse för bedömningen av huruvida ett förfogande är tillåtet enligt denna artikel att förfogandet har ett kommersiellt eller icke kommersiellt syfte.

49

I artikel 7.2 a i direktivet definieras utdrag som ”en varaktig eller tillfällig överflyttning av hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas [till ett annat medium], oberoende av på vilket sätt och i vilken form detta sker”. I artikel 7.2 b i direktivet definieras återanvändning som ”[varje form av tillgängliggörande för allmänheten av] hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas … genom spridning av exemplar, uthyrning, on-line överföring eller överföring i någon annan form”.

50

Hänvisningen till ”en väsentlig del” i definitionen av begreppen utdrag och återanvändning är vilseledande, eftersom det framgår av artikel 7.5 i direktivet att ett utdrag eller en återanvändning även kan avse en icke väsentlig del av en databas. Hänvisningen i artikel 7.2 i direktivet till att den del som är föremål för utdrag eller återanvändning skall vara väsentlig rör inte definitionen av dessa begrepp i sig, utan den skall förstås på så sätt att den avser ett av villkoren för att sui generis-rätten som införts genom artikel 7.1 i direktivet skall vara tillämplig. Detta har även generaladvokaten påpekat i punkt 90 i sitt förslag till avgörande.

51

Användningen av uttryck som ”oberoende av på vilket sätt och i vilken form” och ”[varje form av tillgängliggörande för allmänheten]” visar att gemenskapslagstiftaren har velat ge begreppen utdrag och återanvändning en vidsträckt betydelse. Mot bakgrund av direktivets syfte skall dessa begrepp således tolkas på så sätt att de hänför sig till varje förfogande som består i att utan databasproducentens samtycke tillägna sig resultaten av dennes investering eller att tillgängliggöra dessa för allmänheten, varigenom databasproducenten fråntas inkomster som är avsedda att göra det möjligt för honom att täcka kostnaden för denna investering.

52

Under dessa förhållanden, och i motsats till vad William Hill samt den belgiska och den portugisiska regeringen har gjort gällande, kan begreppen utdrag och återanvändning inte begränsas till att avse utdrag och återanvändning som görs direkt från den ursprungliga databasen, eftersom databasproducenten annars skulle lämnas skyddslös mot otillåtna förfoganden i form av kopiering av en kopia av dennes databas. Denna tolkning vinner stöd i artikel 7.2 b i direktivet, där det föreskrivs att den första försäljningen av en kopia av en databas inom gemenskapen som företas av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke medför att rätten att kontrollera ”återförsäljningen” av denna kopia inom gemenskapen konsumeras, men inte rätten att kontrollera utdrag och återanvändning av innehållet i denna kopia.

53

Förfoganden i form av utdrag och/eller återanvändning som företas av tredje man utan tillstånd från en annan källa än den aktuella databasen kan, liksom sådana förfoganden som företas direkt från databasen, skada databasproducentens investering. Domstolen anser därför att begreppen utdrag och återanvändning inte förutsätter en direkt tillgång till den aktuella databasen.

54

Det skall emellertid framhållas att sui generis-skyddet endast omfattar sådana förfoganden i form av utdrag och återanvändning som motsvarar definitionen av dessa begrepp i artikel 7.2 i direktivet. Detta skydd avser däremot inte förfoganden i form av sökning i en databas.

55

Databasproducenten kan visserligen förbehålla sig rätten att ensam ha tillgång till sin databas eller att välja att endast ge vissa personer tillgång till denna. Om dataproducenten emellertid själv gör innehållet i databasen, eller delar av detta, tillgängligt för allmänheten, kan han med stöd av sui generis-rätten inte motsätta sig att tredje man söker i databasen.

56

Detsamma gäller om databasproducenten ger en tredje man tillstånd att återanvända innehållet i databasen, det vill säga att sprida innehållet till allmänheten. Det framgår nämligen av definitionen av begreppet återanvändning i artikel 7.2 b i direktivet, jämförd med skäl 41 i detsamma, att databasproducentens tillstånd till återanvändning av databasen eller av en väsentlig del av denna innebär att han samtycker till att hans databas eller den berörda delen görs tillgänglig för allmänheten av en tredje man som har erhållit detta tillstånd. Genom att tillåta återanvändning skapar databasproducenten för dem som är intresserade ett alternativt sätt att få tillgång till innehållet i basen och att söka i densamma.

57

Det förhållandet att tredje man kan söka i databasen hos en ”återanvändare” som har ett tillstånd utfärdat av databasproducenten hindrar dessutom inte denne från att få tillbaka kostnaden för sin investering. Det är nämligen tillåtet för databasproducenten att ta ut en avgift för återanvändning av hela eller en del av databasen. Vid fastställandet av denna avgift skall det särskilt tas hänsyn till eventuella framtida sökningar och till att databasproducenten garanteras en skälig ersättning för sina investeringar.

58

Databasproducenten kan däremot med stöd av sui generis-rätten i artikel 7.1 i direktivet hindra en behörig användare av databasen, det vill säga en användare vars rätt att söka i databasens innehåll följer av databasproducentens direkta eller indirekta samtycke, från att i sin tur företa förfoganden i form av utdrag och/eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av innehållet i databasen. Databasproducentens samtycke vad beträffar sökning i basen medför nämligen inte att hans sui generis-rätt konsumeras.

59

När det gäller utdrag vinner denna bedömning stöd i skäl 44 i direktivet, där det anges att ”[o]m det krävs att hela eller en väsentlig del av innehållet varaktigt eller tillfälligt överförs till ett annat [medium] för att innehållet i en databas skall kunna visas på en bildskärm, behövs rättsinnehavarens tillstånd för sådant förfogande”. När det gäller återanvändning anges på motsvarande sätt i skäl 43 i direktivet att ”[vid] on-line överföring … konsumeras inte rätten att förbjuda återanvändning [vare sig vad gäller] databasen eller … en [fysisk] kopia av hela eller en del av denna bas [som mottagaren av överföringen gör med rättsinnehavarens samtycke]”.

60

Det skall emellertid påpekas att förbudet i artikel 7.1 i direktivet endast rör förfoganden i form av utdrag och/eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas vars upprättande har krävt en väsentlig investering. Det framgår av artikel 8.1 i direktivet att sui generis-rätten inte innebär ett förbud – med undantag för de fall som avses i artikel 7.5 i direktivet – för en behörig användare att göra utdrag av och återanvända icke väsentliga delar av innehållet i en databas.

61

Härav följer att förfoganden i form av utdrag (det vill säga överflyttning av innehållet i en databas till ett annat medium) och förfoganden i form av återanvändning (det vill säga tillgängliggörande för allmänheten av innehållet i en databas), som avser hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas, inte får företas utan tillstånd från databasproducenten, även om denne eventuellt har gjort hela eller delar av databasen tillgänglig för allmänheten eller har gett en viss tredje man eller vissa tredje män tillstånd att sprida denna till allmänheten.

62

Direktivet innehåller ett undantag från den princip som anges i föregående punkt. I artikel 9 i direktivet definieras uttömmande tre fall där medlemsstaterna får föreskriva att en behörig användare av en databas som på något sätt har gjorts tillgänglig för allmänheten – utan databasproducentens tillstånd – får göra utdrag av och/eller återanvända en ”väsentlig del” av innehållet i denna databas. Dessa fall är utdrag för enskilt bruk ur innehållet i en icke-elektronisk databas, utdrag i illustrativt syfte inom undervisning eller vetenskaplig forskning och utdrag och/eller återanvändning som görs i den allmänna säkerhetens intresse eller för ett administrativt eller rättsligt förfarande.

63

När det gäller målet vid den nationella domstolen, anges i beslutet att de uppgifter om hästkapplöpningarna som William Hill lägger ut på sin webbplats på Internet och som härrör från BHB-databasen hämtas dels från tidningar som utkommer dagen före loppet, dels från RDF:er som tillhandahålls av SIS.

64

Enligt samma beslut lämnas de upplysningar som publiceras i tidningarna direkt till pressen av Weatherbys, som är det bolag som förvaltar BHB-databasen. När det gäller William Hills andra informationskälla, skall det erinras om att SIS har getts tillstånd av Racing Pages, som delvis kontrolleras av Weatherbys, att vidarebefordra upplysningar om hästkapplöpningarna i form av RDF:er till sina egna medlemmar, däribland William Hill. Uppgifterna i BHB-databasen om hästkapplöpningarna har således med BHB:s tillstånd gjorts tillgängliga för allmänheten för sökning.

65

Även om William Hill är en behörig användare av den för allmänheten tillgängliggjorda databasen, åtminstone när det gäller den del av denna bas som rör upplysningar om loppen, framgår det av beslutet att bolaget företar förfoganden i form av utdrag och återanvändning i den mening som avses i artikel 7.2 i direktivet. För det första gör William Hill utdrag av uppgifter som härrör från BHB-databasen genom att flytta över dem från ett medium till ett annat. Bolaget integrerar nämligen dessa uppgifter i sitt eget elektroniska system. För det andra återanvänder William Hill dessa uppgifter genom att i sin tur göra dem tillgängliga för allmänheten på sin webbplats, för att bolagets kunder skall kunna ingå vad på hästkapplöpningar.

66

Det framgår emellertid av beslutet att dessa utdrag och återanvändningar har skett utan tillstånd från BHB m.fl. Det nu aktuella målet motsvarar inte något av de fall som anges i artikel 9 i direktivet. BHB m.fl. skulle således med stöd av sin sui generis-rätt kunna förbjuda sådana förfoganden som dem som William Hill företar, under förutsättning att de avser hela eller en väsentlig del av BHB-databasen, i den mening som avses i artikel 7.1 i direktivet. Om sådana förfoganden avser icke väsentliga delar av denna databas, kan de endast förbjudas om villkoren i artikel 7.5 i direktivet är uppfyllda.

67

Av det ovan anförda följer att den sjunde, den åttonde och den nionde frågan skall besvaras enligt följande:

–

Begreppen utdrag och återanvändning i den mening som avses i artikel 7 i direktivet skall tolkas på så sätt att de hänför sig till varje otillåtet förfogande i form av tillägnande och spridning till allmänheten av hela eller en del av innehållet i en databas. Dessa begrepp förutsätter inte en direkt tillgång till den berörda databasen.

–

Det förhållandet att innehållet i databasen har gjorts tillgängligt för allmänheten av databasproducenten eller med dennes samtycke påverkar inte dennes rätt att förbjuda utdrag och/eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas.

Den första, den fjärde, den femte och den sjätte frågan, vilka rör begreppen väsentlig del och icke väsentlig del av innehållet i en databas i den mening som avses i artikel 7 i direktivet

68

Den nationella domstolen har ställt den fjärde, den femte och den sjätte frågan för att få klarhet i innebörden i begreppen väsentlig del och icke väsentlig del av innehållet i en databas i den mening som avses i artikel 7 i direktivet. Den första frågan har dessutom ställts för att få klarhet i huruvida element som kommer från en databas inte skall anses utgöra en del – väsentlig eller inte – av denna bas, när den som ligger bakom utdraget och/eller återanvändningen ändrar elementens systematiska eller metodiska sammanställning och villkoren för deras individuella tillgänglighet.

69

Domstolen erinrar i detta avseende om att sui generis-skyddet gäller databaser vars upprättande har krävt en väsentlig investering. Härvid föreskrivs i artikel 7.1 i direktivet ett förbud mot utdrag och/eller återanvändning inte endast av en sui generis-skyddad databas i sin helhet, utan även av en kvalitativt eller kvantitativt sett väsentlig del av innehållet i denna bas. Enligt skäl 42 i direktivet syftar denna bestämmelse till att förhindra att en användare ”genom sitt förfogande undergräver investeringen på ett kvalitativt eller kvantitativt sett väsentligt vis”. Det framgår av samma skäl i direktivet att den kvalitativa – liksom den kvantitativa – bedömningen av huruvida den berörda delen är väsentlig skall avse den investering som gjorts för att upprätta databasen och den skada som åsamkas denna investering på grund av utdraget och/eller återanvändningen av denna del.

70

Begreppet kvantitativt sett väsentlig del av innehållet i databasen i den mening som avses i artikel 7.1 i direktivet hänför sig till mängden utdragna och/eller återanvända uppgifter från databasen och skall bedömas i förhållande till basens totala innehåll. Om en användare drar ut och/eller återanvänder en kvantitativt sett betydande del av innehållet i en databas, vars upprättande har krävt användning av väsentliga resurser, är nämligen investeringen i den utdragna och/eller återanvända delen proportionellt sett lika väsentlig.

71

Begreppet kvalitativt sett väsentlig del av innehållet i databasen avser storleken på den investering som avser anskaffningen, granskningen eller presentationen av innehållet i föremålet för utdraget och/eller återanvändningen, oberoende av huruvida detta föremål utgör en kvantitativt sett väsentlig del av det allmänna innehållet i den skyddade databasen. En kvantitativt sett försumbar del av innehållet i en databas kan nämligen motsvara en betydande mänsklig, teknisk eller ekonomisk investering i form av anskaffning, granskning eller presentation.

72

Härtill kommer att det följer av skäl 46 i direktivet att sui generis-rätten inte ger upphov till någon ny rätt till själva verken, uppgifterna eller elementen i databasen. Värdet i sig av de element som berörs av utdraget och/eller återanvändningen utgör således inte ett relevant kriterium för att bedöma huruvida den aktuella delen är väsentlig.

73

Begreppet icke väsentlig del av innehållet i en databas omfattar varje del som varken kvantitativt eller kvalitativt sett motsvarar definitionen av begreppet väsentlig del.

74

I detta avseende framgår det av beslutet att de element som återges på William Hills webbplatser på Internet och som härrör från BHB-databasen endast utgör en mycket obetydlig andel av den totala storleken av denna bas (se punkt 19 i denna dom). Kvantitativt sett kan dessa element därför inte anses utgöra en väsentlig del av innehållet i denna bas.

75

Enligt beslutet rör de upplysningar som William Hill offentliggör uteslutande följande element i BHB-databasen: namnen på samtliga hästar som deltar i loppet, dag och starttid för loppet och/eller loppets namn och namnet på kapplöpningsbanan (se punkt 19 i denna dom).

76

Domstolen skall nu bedöma huruvida dessa element utgör en kvalitativt sett väsentlig del av innehållet i BHB-databasen. Härvid måste det prövas huruvida de mänskliga, tekniska och ekonomiska insatser som gjorts av databasproducenten för att anskaffa, granska och presentera dessa uppgifter utgör en väsentlig investering.

77

BHB m.fl. har gjort gällande att de av William Hill utdragna och återanvända uppgifterna är av central betydelse, eftersom det inte skulle gå att genomföra hästkapplöpningar utan startlistor. De har även anfört att dessa uppgifter motsvarar en betydelsefull investering, vilket visas av att den inbegriper en telefoncentral, där mer än trettio personer är anställda.

78

Domstolen erinrar emellertid för det första om att värdet i sig av de element som berörs av utdraget och/eller återanvändningen inte utgör ett relevant kriterium för att bedöma huruvida den aktuella delen är kvalitativt sett väsentlig. Det förhållandet att de av William Hill utdragna och återanvända uppgifterna är av central betydelse för de hästkapplöpningar som BHB m.fl. har ansvar för att anordna saknar således betydelse vid bedömningen av huruvida William Hills förfoganden avser en väsentlig del av innehållet i BHB-databasen.

79

Vidare skall det erinras om att resurser som lagts ned på själva skapandet av uppgifterna i databasen inte kan beaktas vid bedömningen av huruvida investeringen för att upprätta basen är väsentlig (se punkterna 31–33 i denna dom).

80

De resurser som BHB m.fl. lägger ned på att inom ramen för anordnande av hästkapplöpningar fastställa dag och starttid för loppet, loppets och/eller kapplöpningsbanans namn samt namnen på de hästar som deltar i loppet motsvarar en investering för att skapa de element som finns i BHB-databasen. Om det förhåller sig så, som anges i beslutet, att de av William Hill utdragna och återanvända elementen inte har inneburit att BHB m.fl. måste göra en investering som är självständig i förhållande till de resurser som krävs för att skapa dem, skall dessa element följaktligen inte anses utgöra en kvalitativt sett väsentlig del av BHB-databasen.

81

Under dessa förhållanden behöver den första frågan således inte besvaras. Det förhållandet att den som ligger bakom utdraget och/eller återanvändningen ändrar sammanställningen och villkoren för den individuella tillgängligheten av de uppgifter som berörs av detta förfogande kan i alla händelser inte medföra att en icke väsentlig del av innehållet i den aktuella databasen omvandlas till en väsentlig del av detta innehåll.

82

Av det ovan anförda följer att den fjärde, den femte och den sjätte frågan skall besvaras enligt följande:

–

Begreppet kvantitativt sett väsentlig del av innehållet i en databas i den mening som avses i artikel 7 i direktivet hänför sig till mängden utdragna och/eller återanvända uppgifter från databasen och skall bedömas i förhållande till basens totala innehåll.

–

Begreppet kvalitativt sett väsentlig del av innehållet i databasen avser storleken på den investering som avser anskaffningen, granskningen eller presentationen av innehållet i föremålet för utdraget och/eller återanvändningen, oberoende av huruvida detta föremål utgör en kvantitativt sett väsentlig del av det allmänna innehållet i den skyddade databasen.

–

Begreppet icke väsentlig del av innehållet i en databas omfattar varje del som varken kvantitativt eller kvalitativt sett motsvarar definitionen av begreppet väsentlig del.

Den tionde frågan, som rör räckvidden av det förbud som föreskrivs i artikel 7.5 i direktivet

83

Den nationella domstolen har ställt den tionde frågan för att få klarhet i vilken typ av förfoganden som avses med förbudet i artikel 7.5 i direktivet. Den vill dessutom få klarhet i huruvida sådana förfoganden som dem som William Hill företar berörs av detta förbud.

84

I detta avseende kan det konstateras att det framgår av artikel 8.1 och av skäl 42 i direktivet att databasproducenten i princip inte kan hindra en behörig användare från att göra utdrag av och återanvända en icke väsentlig del av innehållet i databasen. Enligt artikel 7.5 i direktivet har databasproducenten på vissa villkor rätt att förhindra sådana förfoganden. Denna bestämmelse utgör således ett undantag från denna princip.

85

I punkt 14 i skälen till den gemensamma ståndpunkten (EG) nr 20/95, som antogs av rådet den 10 juli 1995 (EGT C 288, s. 14), anges följande: ”För att kunna undvika att denna brist på skydd för icke väsentliga delar leder till att det görs återkommande och systematiska utdrag eller att de återanvänds på ett otillbörligt sätt har emellertid en skyddsklausul införts i punkt 5 i denna artikel i den gemensamma ståndpunkten.”

86

Härav följer att artikel 7.5 i direktivet syftar till att förhindra att förbudet i artikel 7.1 i direktivet kringgås. Syftet med denna bestämmelse är att förhindra återkommande och systematiska utdrag och/eller återanvändningar av icke väsentliga delar av innehållet i en databas vilka genom sin kumulativa verkan allvarligt skulle skada databasproducentens investering, i likhet med de utdrag och/eller återanvändningar som avses i artikel 7.1 i direktivet.

87

Bestämmelsen innebär således ett förbud mot databasanvändarnas förfoganden i form av utdrag, som genom att de är återkommande och systematiska till slut skulle medföra att hela databasen, eller åtminstone en väsentlig del av den, återskapas utan databasproducentens tillstånd, oavsett om dessa förfoganden sker i syfte att upprätta en annan databas eller inom ramen för en annan verksamhet än att upprätta en sådan bas.

88

På ett liknande sätt innebär artikel 7.5 i direktivet ett förbud för en tredje man att kringgå förbudet mot återanvändning i artikel 7.1 i direktivet genom att systematiskt och återkommande göra icke väsentliga delar av innehållet i databasen tillgängligt för allmänheten.

89

Under dessa förhållanden skall uttrycket ”förfoganden som strider mot normalt bruk av basen eller som [oskäligt inkräktar på databasproducentens legitima intressen]” tolkas på sätt att det avser otillåtna handlingar som syftar till att genom den kumulativa verkan av förfoganden i form av utdrag återskapa hela eller en väsentlig del av innehållet i en sui generis-skyddad databas och/eller att genom den kumulativa verkan av förfoganden i form av återanvändning göra hela eller en väsentlig del av innehållet i en sådan databas tillgängligt för allmänheten och som därigenom allvarligt skadar databasproducentens investering.

90

I målet vid den nationella domstolen framgår det av de uppgifter som lämnas i beslutet att de förfoganden i form av utdrag och återanvändning som William Hill företar avser icke väsentliga delar av BHB-databasen (se punkterna 74–80 i denna dom). Enligt samma beslut sker dessa förfoganden i samband med varje anordnat lopp. De sker således återkommande och systematiskt.

91

Sådana förfoganden är emellertid inte avsedda att kringgå förbudet i artikel 7.1 i direktivet. Det är nämligen uteslutet att William Hill genom den kumulativa verkan av sina förfoganden skulle återskapa och göra hela eller en väsentlig del av innehållet i BHB-databasen tillgängligt för allmänheten och därigenom allvarligt skada den investering som BHB m.fl. har gjort för att upprätta denna bas.

92

Domstolen framhåller härvid att det anges i beslutet att de element från BHB-databasen som dagligen offentliggörs på William Hills webbplatser uteslutande avser dagens lopp och är begränsade till de upplysningar som omnämns i punkt 19 i denna dom.

93

Som anförts i punkt 80 i denna dom, framgår det av beslutet att de element i BHB-databasen som berörs av William Hills förfoganden inte har inneburit att BHB m.fl. måste göra en investering som är självständig i förhållande till de resurser som lagts ned på att skapa dem.

94

Förbudet i artikel 7.5 i direktivet omfattar således inte sådana förfoganden som William Hills.

95

Av det anförda följer att den tionde frågan skall besvaras på så sätt att förbudet i artikel 7.5 i direktivet avser otillåtna förfoganden i form av utdrag och/eller återanvändning som genom sin kumulativa verkan syftar till att återskapa och/eller att göra hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas tillgängligt för allmänheten utan databasproducentens tillstånd och som därigenom allvarligt skadar dennes investering.

96

Det saknas mot denna bakgrund anledning att besvara den elfte tolkningsfrågan.

Rättegångskostnader

97

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

På dessa grunder beslutar domstolen (stora avdelningen) följande dom:

1)

Begreppet investering som avser anskaffning av innehållet i en databas, i den mening som avses i artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser, skall tolkas på så sätt att det avser de resurser som läggs ned på att söka befintliga uppgifter och att samla dessa i databasen. Det omfattar inte resurser som läggs ned på att skapa de element som utgör innehållet i en databas.

Begreppet investering som avser granskning av innehållet i databasen, i den mening som avses i artikel 7.1 i direktiv 96/9, skall förstås så, att det avser de resurser som, i syfte att säkerställa att uppgifterna i databasen är tillförlitliga, läggs ned på att kontrollera att sökelementen är korrekta, både när databasen upprättas och under hela den tid som den är i drift. Resurser som läggs ned på att utföra kontroller under den fas då element skapas, som därefter samlas i en databas, omfattas inte av detta begrepp.

De resurser som läggs ned på att upprätta en lista över de hästar som skall delta i ett lopp och på att utföra kontroller i samband med detta utgör inte en investering som avser anskaffning och granskning av innehållet i den databas där denna lista finns.

2)

Begreppen utdrag och återanvändning i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9 skall tolkas på så sätt att de hänför sig till varje otillåtet förfogande i form av tillägnande och spridning till allmänheten av hela eller en del av innehållet i en databas. Dessa begrepp förutsätter inte en direkt tillgång till den berörda databasen.

Det förhållandet att innehållet i databasen har gjorts tillgängligt för allmänheten av databasproducenten eller med dennes samtycke påverkar inte dennes rätt att förbjuda utdrag och/eller återanvändning av hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas.

3)

Begreppet kvantitativt sett väsentlig del av innehållet i en databas i den mening som avses i artikel 7 i direktiv 96/9 hänför sig till mängden utdragna och/eller återanvända uppgifter från databasen och skall bedömas i förhållande till basens totala innehåll.

Begreppet kvalitativt sett väsentlig del av innehållet i databasen avser storleken på den investering som avser anskaffningen, granskningen eller presentationen av innehållet i föremålet för utdraget och/eller återanvändningen, oberoende av huruvida detta föremål utgör en kvantitativt sett väsentlig del av det allmänna innehållet i den skyddade databasen.

Begreppet icke väsentlig del av innehållet i en databas omfattar varje del som varken kvantitativt eller kvalitativt sett motsvarar definitionen av begreppet väsentlig del.

4)

Förbudet i artikel 7.5 i direktiv 96/9 avser otillåtna förfoganden i form av utdrag och/eller återanvändning som genom sin kumulativa verkan syftar till att återskapa och/eller att göra hela eller en väsentlig del av innehållet i en databas tillgängligt för allmänheten utan databasproducentens tillstånd och som därigenom allvarligt skadar dennes investering.

Underskrifter

1 –

Rättegångsspråk: engelska.