Överklagande ingett den 9 december 2014 av Jean-Charles Marchiani av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 10 oktober 2014 i mål T-479/13, Marchiani mot parlamentet

(Mål C-566/14 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Jean-Charles Marchiani (ombud: advokaten C.-S. Marchiani)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 10 oktober 2014 i mål T-479/13, Jean-Charles Marchiani mot Europaparlamentet.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällanden fem grunder till stöd för sitt överklagande.

Den anser för det första att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den bedömde att vissa bestämmelser om tillämpningen av stadgan för Europaparlamentets ledamöter inte var tillämpliga på klaganden. Enligt klaganden antogs beslutet av den 4 juli 2013 efter ett rättsstridigt förfarande då det stred mot beslut av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och den 9 juli 2008 om bestämmelser om tillämpningen av stadgan för Europaparlamentets ledamöter. Dessutom antogs beslutet i strid mot den kontradiktoriska principen och rätten till försvar.

För det andra ska tribunalen ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och ha angett motstridiga grunder för sitt resonemang när den hänvisade till bestämmelserna för kostnadsersättningar och andra ersättningar till Europaparlamentets ledamöter (FID‑bestämmelserna) som grund för det omtvistade beslutet av den 4 juli 2013. Dels är beslutet av den 4 juli 2013 följden av en felaktig tillämpning av FID-bestämmelserna som upphörde att gälla år 2009. Dels valde tribunalen, som ursprungligen lade nämnda FID-bestämmelser till grund för sitt beslut, att därefter helt upphöra att hänvisa till desamma för att i stället uteslutande ange unionens budgetförordning av år 2012 som rättslig grund.För det tredje anser klaganden att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att det var klaganden som hade hela bevisbördan.För det fjärde har klaganden anfört att tribunalen på ett allvarligt sätt åsidosatte principen om opartiskhet som det åligger varje myndighet inom Europeiska unione

n att iaktta vid utövandet av sina befogenheter. Klaganden menar att tribunalen underlät att beakta de politiska uppdrag som Europaparlamentets generalsekreterare,

som antagit det omtvistade beslutet, tidigare har innehaft. Slutligen anser klaganden att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den godtog att beslutet av den 4 juli 2013 avsåg belopp vars återbetalning under alla omständigheter skulle preskriberas. Klaganden anser att tribunalens missbedömning av preskriptionsreglerna medförde ett åsidosättande av principen

om förbud mot retroaktiv verkan för gemenskapens rättsakter, av principen om berättigade förväntningar samt av principen om skälig handläggningstid.