Överklagande ingett den 23 november 2011 av Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 6 september 2011 i mål T-18/10, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Konungariket Nederländerna och Europeiska kommissionen
(Mål C-583/11 P)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Inuit Tapiriit Kanatami, Nattivak Hunters' and Trappers' Association, Pangnirtung Hunters' and Trappers' Association, Jaypootie Moesesie, Allen Kooneeliusie, Toomasie Newkingnak, David Kuptana, Karliin Aariak, Canadian Seal Marketing Group, Ta Ma Su Seal Products, Inc., Fur Institute of Canada, NuTan Furs, Inc., GC Rieber Skinn AS, Inuit Circumpolar Council Greenland (ICC), Johannes Egede, Kalaallit Nunaanni Aalisartut Piniartullu Kattuffiat (KNAPK) (ombud: H. Viaene, avocat, och J. Bouckaert, advocaat)
Övriga parter i målet: Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Konungariket Nederländerna och Europeiska kommissionen
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
upphäva tribunalens beslut och förklara att talan om ogiltigförklaring kan tas upp till prövning, för det fall domstolen bedömer att alla omständigheter för att besluta huruvida talan om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen kan prövas föreligger,
i andra hand, upphäva det överklagade beslutet och återförvisa ärendet till tribunalen för avgörande,
förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att ersätta klagandenas rättegångskostnader, och
förplikta Europeiska kommissionen och Konungariket Nederländerna att bära sina rättegångskostnader.
Grunder och huvudargument
1. Överklagandet bygger på tre huvudsakliga grunder: 1) tribunalens tillämpning av artikel 263 fjärde stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) utgjorde felaktig rättstillämpning, 2) tribunalen åsidosatte sin motiveringsskyldighet och, i andra hand, åsidosatte artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) samt artiklarna 6 och 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), såsom unionsrättsliga principer, och 3) tribunalen presenterade på ett felaktigt sätt och missuppfattade den bevisning som klagandena åberopade i första instans.
2. Som första grund för överklagandet har klagandena gjort gällande att tribunalens tolkning av begreppet "regleringsakt", det vill säga en akt som skiljer sig från och utesluter en lagstiftningsakt, var felaktig då den förnekar det huvudsakliga syftet med den nya möjligheten att väcka talan enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF (den första grundens första del). I den andra delgrunden har klagandena även anfört att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att endast fyra av arton klaganden berördes direkt och personligen av den omtvistade förordningen. Tribunalens tolkning av begreppet "direkt berörd" var alltför restriktiv. Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning även när den tolkade kravet på personligen berörd alltför restriktivt.
3. I den andra grunden erinrar klagandena om att de i sina yttranden över invändningarna om rättegångshinder hävdade att endast en vid tolkning av artikel 263 fjärde stycket FEUF kunde vara förenlig med artikel 47 i stadgan samt artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen. Med hänsyn till att denna invändning blev avgörande för utgången i målet, hade tribunalen en rättslig skyldighet att ge ett särskilt och uttryckligt svar. Klagandena visar emellertid att tribunalen inte besvarade denna invändning i tillräcklig omfattning. Denna underlåtenhet av tribunalen utgör en felaktig rättstillämpning, vilken ska medföra att det överklagade beslutet upphävs (den andra grundens första del). I den andra grundens andra del, och i andra hand, yrkar klagandena att domstolen ska upphäva det överklagade beslutet med anledning av att tolkningen av artikel 263 fjärde stycket FEUF och tribunalens därpå följande beslut att avvisa klagandenas talan åsidosätter artikel 47 i stadgan samt artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen, såsom unionsrättsliga principer.
4. I den tredje grunden har klagandena anfört att tribunalen presenterade på ett felaktigt sätt och missuppfattade den bevisning som klagandena hade åberopat. Tribunalen har nämligen underkänt klagandenas argument avseende hur begreppet regleringsakt ska tolkas, med stöd av två påståenden som klagandena skulle ha framfört, vilket de i själva verket inte gjorde. Konstaterandena avseende de faktiska omständigheterna i det överklagade beslutet är således oriktiga och snedvrider den tydliga innebörden av den bevisning som åberopades vid tribunalen, utan att det är nödvändigt att bedöma omständigheterna på nytt. Eftersom tribunalen tolkade de framförda argumenten på ett sätt som strider mot deras ordalydelse, är tribunalens slutsatser i det överklagade beslutet behäftade med uppenbart oriktiga bedömningar.
____________1 - Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 av den 16 september 2009 om handel med sälprodukter (EUT L 286, s. 36).