DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 14 mars 2018 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Socialpolitik – Artikel 45 FEUF – Principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder – Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Artikel 21.1 – Direktiv 2000/78/EG – Artiklarna 2, 6 och 16 – Referensdatum för uppflyttning i löneklass – Diskriminerande bestämmelser i en medlemsstat som utesluter att anställningsperioder som fullgjorts före 18 års ålder beaktas vid fastställandet av lönen – Upphävande av bestämmelser som strider mot principen om likabehandling”
I mål C‑482/16,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Oberlandesgericht Innsbruck (Regionala överdomstolen i Innsbruck, Österrike) genom beslut av den 2 september 2016, som inkom till domstolen den 7 september 2016, i målet
Georg Stollwitzer
mot
ÖBB Personenverkehr AG,
meddelar
DOMSTOLEN (första avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden R. Silva de Lapuerta samt domarna J.‑C. Bonichot, A. Arabadjiev (referent), S. Rodin och E. Regan,
generaladvokat: P. Mengozzi,
justitiesekreterare: handläggaren K. Malacek,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 5 juli 2017,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Georg Stollwitzer, genom M. Orgler och J. Pfurtscheller, Rechtsanwälte,
– ÖBB Personenverkehr AG, genom C. Wolf, Rechtsanwalt,
– Österrikes regering, genom J. Schmoll och G. Hesse, båda i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom D. Martin och B.-R. Killmann, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 23 november 2017 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 45 FEUF, artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 2, 6 och 16 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Georg Stollwitzer och ÖBB-Personenverkehr AG (nedan kallat ÖBB) rörande lagenligheten av de tjänsteföreskrifter om lön som den österrikiska lagstiftaren har infört för att undanröja åldersdiskriminering.
Tillämpliga bestämmelser
Direktiv 2000/78
3 I artikel 1 i direktiv 2000/78 anges att ”[s]yftet med detta direktiv är att fastställa en allmän ram för bekämpning av diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, för att principen om likabehandling skall kunna genomföras i medlemsstaterna”.
4 I artikel 2 i detta direktiv föreskrivs följande:
”1. I detta direktiv avses med principen om likabehandling att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1.
2. Enligt punkt 1 skall
a) direkt diskriminering anses förekomma när en person på någon av de grunder som anges i artikel 1 behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation,
b) indirekt diskriminering anses förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer med en viss religion eller övertygelse, ett visst funktionshinder, en viss ålder, eller en viss sexuell läggning jämfört med andra personer, om inte
i) bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och om medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga,
…”
5 Enligt artikel 3.1 c i nämnda direktiv ska det, inom ramen för Europeiska unionens befogenheter, tillämpas på alla personer, såväl inom den offentliga som inom den privata sektorn, inklusive offentliga organ, i fråga om bland annat anställnings- och arbetsvillkor, inklusive löner.
6 Artikel 6.1 i samma direktiv har följande lydelse:
”Utan hinder av artikel 2.2 får medlemsstaterna föreskriva att särbehandling på grund av ålder inte skall utgöra diskriminering om särbehandlingen på ett objektivt och rimligt sätt inom ramen för nationell rätt kan motiveras av ett berättigat mål som rör särskilt sysselsättningspolitik, arbetsmarknad och yrkesutbildning, och sätten för att genomföra detta syfte är lämpliga och nödvändiga.
I sådan särbehandling kan i synnerhet följande inbegripas:
a) Införande av särskilda villkor för tillträde till anställning och till yrkesutbildning, anställnings- och arbetsvillkor, inbegripet villkor för avskedande och löner, för ungdomar och äldre arbetstagare samt underhållsskyldiga personer i syfte att främja deras anställbarhet eller att skydda dem.
b) Fastställande av minimivillkor avseende ålder, yrkeserfarenhet eller anställningstid för tillträde till anställningen eller för vissa förmåner förknippade med anställningen.
…”
7 I artikel 16.1 a i direktiv 2000/78 föreskrivs att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att lagar och andra författningar som strider mot principen om likabehandling upphävs.
Österrikisk rätt
8 Till följd av domen av den 18 juni 2009 i målet Hütter (C‑88/08, EU:C:2009:381) ändrades Bundesgesetz zur Neuordnung der Rechtsverhältnisse der Österreichischen Bundesbahnen (Bundesbahngesetz 1992) (federal lag om omorganisation av de österrikiska statliga järnvägarnas rättsförhållanden (1992 års federala lag om järnvägarna), BGBl. I, 825/1992) under år 2011 (BGBl. I, 129/2011) (nedan kallad 2011 års federala lag om järnvägarna). Genom denna ändring infördes, i 53a § i nämnda lag och med verkan från den 1 januari 2004, ett nytt system för att fastställa referensdatumet för uppflyttning i löneklass.
9 I dom av den 28 januari 2015, ÖBB Personenverkehr (C‑417/13, EU:C:2015:38), slog domstolen fast att det system som fastställdes i 53a § i 2011 års federala lag om järnvägarna stred mot unionsrätten, i synnerhet mot artiklarna 2 och 6.1 i direktiv 2000/78, eftersom lagändringen i syfte att avskaffa diskriminering på grund av ålder, visserligen innebar att tjänstgöringsperioder som hade fullgjorts före 18 års ålder skulle beaktas, men att det samtidigt och endast med avseende på arbetstagare som hade utsatts för sådan diskriminering, föreskrevs att varje tidsperiod som krävdes för uppflyttning i var och en av de tre första löneklasserna skulle förlängas med ett år. På detta sätt behölls särbehandlingen på grund av ålder. Till följd av denna dom ändrades 2011 års federala lag om järnvägarna ännu en gång under år 2015 (BGBl. I, 64/2015) (nedan kallad 2015 års federala lag om järnvägarna).
10 I 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna föreskrivs följande:
”1) Referensdatumet för uppflyttning i löneklass ska vara det datum då tidsfristen för tillträde till en högre lönegrad börjar löpa för första gången.
2) Vid fastställandet av referensdatumet för uppflyttning i löneklass beaktas enbart perioder som har fullgjorts enligt ett anställningsförhållande eller ett förhållande som lärling vid:
a) [ÖBB], en av dess rättsliga föregångare eller, från och med ikraftträdandet av de föreskrivna förfarandena för delning och omorganisation av ÖBB-Holding AG, de bolag som anges i del 3 av denna federala lag – i dess lydelse enligt förbundslagen i BGBl I 138/2003 –, deras rättsliga efterträdare och företag som har uppkommit efter omorganisation av dessa bolag med stöd av tillämplig bolagsrätt, samt vid företag till vilka anställningsförhållanden för anställda vid [ÖBB] den 31 december 2003 överförts enligt avtal eller efter en (eller flera) företagsöverlåtelse(r), och
b) företag för järnvägsinfrastruktur och/eller järnvägstransport i en medlemsstat i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), i Republiken Turkiet eller i Schweiziska edsförbundet, under förutsättning att en sådan skyldighet uppstår genom associeringsavtal respektive övergång till fri omsättning.
3) Uppflyttning i löneklass ska ske den 1 januari efter utgången av tidsfristen för uppflyttningen.
…
5) Efter att vederbörligen ha meddelat och bestyrkt tidigare tjänstgöringsperioder, senast vid utgången av den tidsfrist som anges i punkt 4, genomförs klassificeringen i de löneklasser för lönetabellen som anges i bilagorna 2 och 2a i Allgemeine Vertragsbedingungen für Dienstverträge bei den Österreichischen Bundesbahnen (AVB) (Allmänna villkor för anställningsavtal vid den österrikiska järnvägen), på grundval av det referensdatum för uppflyttning i löneklass som fastställts i enlighet med punkt 2.
6) Den klassificering som avses i punkt 5 leder inte till en minskning av den lön som uppbärs före offentliggörandet av [2015 års federala lag om järnvägarna]. Om klassificeringen med tillämpning av punkt 5 innebär att lönen minskas i förhållande till den lön som uppbars den månad som föregick offentliggörandet av [2015 års federala lag om järnvägarna], ska den sistnämnda lönen bibehållas till dess att den lön som följer av klassificeringen med tillämpning av punkt 5 uppnår samma nivå som denna lön, i enlighet med bilagorna 2 och 2a i de (allmänna villkoren för anställningsavtal vid den österrikiska järnvägen).
…”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
11 Georg Stollwitzer började arbeta den 17 januari 1983 vid en rättslig föregångare till ÖBB. Med beaktande av de tjänstgöringsperioder som Georg Stollwitzer hade fullgjort innan han tillträdde sin tjänst fastställdes referensdatumet för uppflyttning i löneklass till den 2 juli 1980.
12 Detta datum bestämmer bland annat inom vilken lönegrupp i lönetabellen som en arbetstagare regelbundet flyttas upp en löneklass. Datumet fastställdes vid denna tidpunkt genom beräkning av de perioder som hade fullgjorts innan arbetstagaren tillträdde sin tjänst, dock med undantag för perioder som hade fullgjorts före 18 års ålder. Den tidsperiod som krävs för uppflyttning i löneklass fastställdes till två år för samtliga löneklasser.
13 Genom att anta 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna valde den österrikiska lagstiftaren att, för ÖBB:s del, genomföra en fullständig reform med retroaktiv verkan vad avser beaktandet av tidigare anställningsperioder i syfte att avskaffa den diskriminering på grund av ålder som EU-domstolen hade fastställt förelåg i dom av den 28 januari 2015, ÖBB Personenverkehr (C‑417/13, EU:C:2015:38).
14 På grundval av domen av den 18 juni 2009 i målet Hütter (C‑88/08, EU:C:2009:381), och domen av den 28 januari 2015 i målet ÖBB Personenverkehr (C‑417/13, EU:C:2015:38), väckte Georg Stollwitzer talan mot ÖBB vid Landesgericht Innsbruck (Regionala domstolen i Innsbruck, Österrike), och yrkade att den senare skulle förpliktas att till honom betala ett belopp som motsvarade skillnaden mellan den lön som han hade uppburit under åren 2008 – 2015 och den lön som han bedömde att han skulle ha haft rätt till om de tidsperioder som krävdes för uppflyttning i löneklass hade beräknats enligt den rättsliga situation som rådde före ikraftträdandet av 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna, men med beaktande av de tjänstgöringsperioder som han hade fullgjort före sin 18-årsdag.
15 Landesgericht Innsbruck (Regionala domstolen i Innsbruck) ogillade denna talan med hänvisning till att den retroaktiva tillämpningen av 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna hade satt stopp för all diskriminering på grund av ålder. Eftersom Georg Stollwitzer inte kunde styrka de tjänstgöringsperioder som krävdes enligt 53a § 2 i denna lag hade beräkningen av referensdatumet med avseende på lön i hans fall inte ändrats på något sätt.
16 Georg Stollwitzer överklagade denna dom till den hänskjutande domstolen, Oberlandesgericht Innsbruck (Regionala överdomstolen i Innsbruck, Österrike). Han vände sig samtidigt till Verfassungsgerichtshof (Författningsdomstolen) som fastställde att 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna var förenlig med Österrikes konstitutionella system. Verfassungsgerichtshof (Författningsdomstolen) konstaterade i detta hänseende att referensdatumen för uppflyttning i löneklass, till följd av domen av den 28 januari 2015, ÖBB Personenverkehr (C‑417/13, EU:C:2015:38), noggrant hade räknats om för företagets samtliga anställda. För det fall en ändring av referensdatumen för uppflyttning i löneklass missgynnade vissa anställda skulle de befintliga lönerna bibehållas, i enlighet med vad som anges i 53a § 6 i denna lag (nedan kallad skyddsklausulen), med iakttagande av principen om berättigade förväntningar.
17 Enligt den hänskjutande domstolen är det nödvändigt att undersöka huruvida all diskriminering på grund av ålder faktiskt har avskaffats genom 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna. I detta avseende är det nödvändigt att undersöka huruvida denna bestämmelse inte inför en annan slags diskriminering än de tidigare tillämpliga bestämmelserna.
18 Mot denna bakgrund beslutade Oberlandesgericht Innsbruck (Regionala överdomstolen i Innsbruck) att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Ska unionsrätten, som gäller för närvarande, i synnerhet den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling, det unionsrättsliga förbudet mot diskriminering på grund av ålder, i den mening som avses i artikel 6.3 FEU och artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, diskrimineringsförbudet enligt principen om fri rörlighet för arbetstagare enligt artikel 45 FEUF och direktiv 2000/78, tolkas på så sätt att den utgör hinder för nationella bestämmelser som för att åtgärda en diskriminering på grund av ålder som EU-domstolen fastställde i [dom av den 28 januari 2015, ÖBB Personenverkehr (C‑417/13, EU:C:2015:38)] (i form av beslut att för ÖBB-anställda inte beakta tjänstgöringsperioder som fullgjorts före 18 års ålder) visserligen för en liten andel av de ÖBB-anställda som diskriminerades av de gamla bestämmelserna innebär att tjänstgöringsperioder före 18 års ålder beaktas (dock endast perioder som fullgjorts vid ÖBB eller vid jämförbara offentliga järnvägsinfrastruktur- och/eller järnvägstrafikbolag i EU, i EES eller i länder som är anslutna till unionen genom associeringsavtal och/eller avtal om fri rörlighet), men för en övervägande andel av de ursprungligen diskriminerade ÖBB-anställda innebär att alla andra tjänstgöringsperioder som fullgjorts före 18 års ålder inte beaktas, och i detta avseende särskilt inte beaktar sådana perioder som möjliggör för de berörda ÖBB-anställda att utföra sina arbetsuppgifter bättre, som till exempel tjänstgöringsperioder vilka fullgjorts vid privata eller andra offentliga trafikoperatörer och/eller infrastrukturoperatörer, som tillverkar, säljer eller underhåller sådan infrastruktur som arbetsgivaren ÖBB använder (rullande materiel, järnvägsbyggnation, ledningsbyggnation, elektriska och elektroniska anläggningar, ställverk, stationskonstruktion och dylikt), eller vid företag som är jämförbara med dessa, och därmed för den klart övervägande andelen av de berörda ÖBB-anställda som påverkades av de tidigare diskriminerande bestämmelserna i själva verket innebär att särbehandling på grund av ålder definitivt behålls?
2) Innebär en medlemsstats agerande, vilken till 100 procent äger ett järnvägstransportföretag och de facto är arbetsgivare till de anställda i detta företag, om medlemsstaten på grundval av rent ekonomiska överväganden genom lagändringar med retroaktiv verkan under åren 2011 och 2015 försöker undanröja de unionsrättsligt grundade anspråk på retroaktiv löneutbetalning som dessa anställda har på grund av diskriminering på grund av ålder som EU-domstolen har fastställt i flera avgöranden … och som även erkänts i flera nationella domstolsavgöranden, bland annat i ett som Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) meddelade …, att de förutsättningar som EU-domstolen har ställt upp i sin praxis för att en medlemsstat ska åläggas ansvar enligt unionsrätten, särskilt villkoret om en tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten, till exempel genom den tolkning av artikel 2.1 i förening med artikel 1 i direktiv 2000/78/EG som EU-domstolen har fastställt i flera domar [dom av den 18 juni 2009, Hütter, C‑88/08, EU:C:2009:381, dom av den 16 januari 2014, Pohl, C‑429/12, EU:C:2014:12, och dom av den 28 januari 2015, ÖBB Personenverkehr, C‑417/13, EU:C:2015:38] är uppfyllda?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
19 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 45 FEUF samt artiklarna 2, 6 och 16 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som den som är i fråga i det nationella målet, som – i syfte att avskaffa diskriminering på grund av ålder som följer av tillämpningen av nationell lagstiftning vilken, vid klassificeringen av ett företags anställda i lönesystemet, enbart beaktar anställningsperioder som fullgjorts efter 18 års ålder – avskaffar denna åldersgräns retroaktivt och med avseende på samtliga dessa arbetstagare, men endast tillåter att yrkeserfarenhet vid företag som är verksamma inom samma ekonomiska sektor beaktas.
20 Det ska först och främst erinras om att enligt fast rättspraxis framgår det såväl av rubriken och ingressen som av innehållet i och syftet med direktiv 2000/78 att ändamålet med direktivet är att inrätta en allmän ram för att säkerställa att varje person behandlas lika i arbetslivet, genom att vederbörande ges ett effektivt skydd mot diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1 i direktivet, däribland ålder (se, bland annat, dom av den 10 november 2016, de Lange, C‑548/15, EU:C:2016:850, punkt 16 och där angiven rättspraxis).
21 Det ska erinras om att enligt artikel 2.1 i direktiv 2000/78 avses, i detta direktiv, med ”principen om likabehandling” att det inte får förekomma någon direkt eller indirekt diskriminering på någon av de grunder som anges i artikel 1 i detta direktiv.
22 Enligt artikel 2.2 a i nämnda direktiv ska direkt diskriminering anses förekomma när en person på grund av sin ålder behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle behandlas i en jämförbar situation. Enligt artikel 2.2 b i direktiv 2000/78 anses indirekt diskriminering förekomma när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av en viss ålder jämfört med andra personer, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt motiveras av ett berättigat mål och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.
23 Såsom framgår av handlingarna i målet föreskriver 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna tre steg. Det första steget består i att retroaktivt göra en ny beräkning av referensdatumet för uppflyttning av den berörda arbetstagaren i den lönetabell som gäller för dennes tjänst. Vid beräkningen av detta nya datum beaktas enligt nämnda lag endast anställningsperioder som tidigare har fullgjorts vid nationella järnvägsföretag, i andra medlemsstater och i Republiken Turkiet samt i Schweiziska edsförbundet. Dessa anställningsperioder beaktas i sin helhet och oberoende av arbetstagarens ålder vid fullgörandet. Enligt den nya lagen beaktas däremot inte längre några andra anställningsperioder vilka har fullgjorts av arbetstagaren.
24 Det andra steget består i att den berörda arbetstagaren omklassificeras enligt det nya referensdatumet för uppflyttning i löneklass, det vill säga att den ordning som införts genom artikel 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna tillämpas på arbetstagaren. Det nya referensdatum som beaktas vid uppflyttningen i löneklass kan således leda till att den uppburna lönen ökar och därmed medföra utbetalning av obetald lön. Om det nya referensdatumet för uppflyttning i löneklass innebär att den berörda arbetstagaren placeras i en lägre löneklass ska den lön som faktiskt uppbärs vid tidpunkten för fastställandet av detta nya datum, i enlighet med vad som anges i skyddsklausulen, bibehållas, av skäl som hänför sig till skyddet för förvärvade rättigheter. Arbetstagaren garanteras denna lön till dess att han eller hon har fullgjort den tjänstgöring som krävs för att placeras i en högre löneklass baserad på det nya referensdatumet för uppflyttning i löneklass.
25 Det tredje steget som föreskrivs av den österrikiska lagstiftaren består i införandet av en extra löneklass före den sista löneklassen för samtliga anställda vid ÖBB. Denna extra löneklass ska kompensera för de negativa ekonomiska effekter som ändringen av referensdatum för uppflyttning i löneklass i sämsta fall kan medföra.
26 Domstolen ska pröva huruvida dessa bestämmelser inte innebär att diskrimineringen på grund av ålder i de tidigare bestämmelserna består och inför en ny diskriminering på grund av ålder mellan arbetstagare vid ÖBB.
27 Enligt den hänskjutande domstolen och i enlighet med domen av den 18 juni 2009, Hütter (C‑88/08, EU:C:2009:381), och domen av den 28 januari 2015, ÖBB Personenverkehr (C‑417/13, ECLI:EU:C:2015:38), går den löneökning som beaktandet av tjänsteperioder som fullgjorts före 18 års ålder medför, förlorad genom det system som införts genom artikel 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna. Detta beror för det första på att tjänstgöringsperioder som fullgjorts mellan 18 års ålder och inträdet i tjänst i princip inte alls beaktas, trots att dessa tjänstgöringsperioder ger arbetstagaren möjlighet att bättre utföra sina arbetsuppgifter, för det andra på införandet av en extra löneklass före den sista löneklassen och för det tredje på skyddsklausulen. Under alla omständigheter leder dessa bestämmelser till att inkomsterna minskar under hela yrkeslivet för arbetstagare som tidigare inte diskriminerats.
28 Domstolen konstaterar för det första att den hänskjutande domstolen grundar sig på en felaktig tolkning av dessa domar. En anpassning av den nationella lagstiftningen till domen av den 28 januari 2015, ÖBB Personenverkehr (C‑417/13, EU:C:2015:38), ger nämligen inte nödvändigtvis de arbetstagare som har drabbats av den av domstolen fastställda diskrimineringen rätt till en sådan löneökning. Såsom domstolen har slagit fast i punkterna 43–45 i nämnda dom ska medlemsstaterna, enligt artikel 16 i direktiv 2000/78, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att lagar och andra författningar som strider mot principen om likabehandling upphävs. Denna artikel föreskriver emellertid inte att de ska vidta någon bestämd åtgärd vid överträdelse av diskrimineringsförbudet utan ger dem frihet att, bland de olika lösningar som är lämpliga för att uppnå målen med bestämmelserna, välja den som är lämpligast, beroende på de olika situationer som kan uppstå.
29 En sådan anpassning, i syfte att avskaffa diskriminering på grund av ålder, i enlighet med artikel 16 i detta direktiv, innebär därför inte nödvändigtvis att en anställd, för vilken tjänsteperioder som fullgjorts före 18 års ålder inte har beaktats vid beräkningen av vederbörandes uppflyttning i löneklass till följd av tillämpningen av den diskriminerande nationella lagstiftningen, ges ekonomisk kompensation som motsvarar skillnaden mellan den lön som arbetstagaren skulle ha uppburit om diskriminering inte hade föreleget och den lön som arbetstagaren faktiskt har uppburit.
30 Med andra ord innebär inte avskaffandet av diskriminering att den person som diskriminerades enligt det tidigare regelverket automatiskt har rätt till en retroaktiv utbetalning av en sådan skillnad i lön eller till en framtida löneökning. Detta är endast fallet om, och så länge som, den nationella lagstiftaren inte vidtar åtgärder för att återställa likabehandling. I detta fall kan nämligen iakttagandet av likhetsprincipen endast säkerställas genom att de personer som missgynnats tillerkänns samma förmåner som de som gynnats, vilket är det enda system som det kan sökas vägledning i när unionsrätten inte har tillämpats korrekt (dom av den 28 januari 2015, ÖBB Personenverkehr, C‑417/13, EU:C:2015:38, punkt 46 och där angiven rättspraxis).
31 För att undanröja den diskriminering på grund av ålder som domstolen konstaterade i domen av den 18 juni 2009, Hütter (C‑88/08, EU:C:2009:381), hade den österrikiska lagstiftaren följaktligen, såsom generaladvokaten angett i punkt 36 i sitt förslag till avgörande, frihet att välja, vilket lagstiftaren gjorde, att retroaktivt ändra hela systemet för beräkning av tidigare anställningsperioder. Åtgärden att rätt och slätt ta bort förbudet mot att beakta yrkeserfarenhet som tillägnats före 18 års ålder var endast en av de möjligheter som stod nämnda lagstiftare till buds för att rätta sig efter bestämmelserna i direktiv 2000/78.
32 Det bör också noteras att på grund av denna åtgärds ikraftträdande med retroaktiv verkan har kriteriet avseende ålder formellt utgått, vilket innebär att yrkeserfarenhet kan beaktas, oberoende av vid vilken ålder erfarenheten förvärvades.
33 Dessutom tillämpas 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna utan åtskillnad på alla anställda vid ÖBB, både de som har utsatts för diskriminering av det äldre systemet och de anställda som gynnades, och överför samtliga dessa arbetstagare till det nya lönesystem som införs genom denna artikel.
34 I detta avseende skiljer sig 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna från den nationella lagstiftning som var i fråga i de mål som gav upphov till domen av den 11 november 2014, Schmitzer (C‑530/13, EU:C:2014:2359), respektive domen av den 28 januari 2015, ÖBB Personenverkehr (C‑417/13, EU:C:2015:38), där den nya lagstiftningen endast hade verkan med avseende på arbetstagare som blivit diskriminerade enligt det gamla systemet och därmed upprätthöll skillnaden i behandling mellan dessa två kategorier av arbetstagare vad gäller deras klassificering i löneskalan.
35 För det andra har den hänskjutande domstolen påpekat att arbetstagare som har fullgjort anställnings- eller utbildningsperioder före 18 års ålder vilka inte ingår bland dem som beaktas på grundval av ordningen enligt 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna (nedan kallat ”irrelevant erfarenhet”), precis som före ikraftträdandet av denna lag, inte kommer att få tillgodoräkna sig dessa perioder. Detta gäller såväl med avseende på fastställandet av den lön som uppbars före offentliggörandet av denna lag, vars upprätthållande garanteras enligt lagens skyddsklausul, som med avseende på utbetalningen av obetald lön som ännu inte preskriberats.
36 Denna kategori består emellertid uteslutande av arbetstagare som endast har irrelevant erfarenhet.
37 Den hänskjutande domstolens övervägande enligt vilket diskriminering på grund av ålder kan uppstå till följd av att perioder som fullgjorts före 18 års ålder vid andra företag inte beaktas innebär följaktligen att de nya bestämmelserna om beaktande av yrkeserfarenhet som fastställts av den nationella lagstiftaren ifrågasätts.
38 Den österrikiska regeringen har i detta hänseende gjort gällande att beaktandet, i de tidigare bestämmelserna, utan begränsning och till hälften, av irrelevant erfarenhet gick utöver belönandet av yrkeserfarenhet på det berörda området och i huvudsak uppvisade samma nackdelar som ålderskriteriet eftersom det inte grundade sig på yrkeserfarenhet som gjorde att arbetstagaren blev bättre på att utföra sina uppgifter vid ÖBB.
39 Det ska i detta avseende för det första erinras om att enligt domstolens fasta praxis anses det som regel vara ett berättigat mål att belöna yrkeserfarenhet på det aktuella området, vilken medför att arbetstagaren blir bättre på att utföra sina uppgifter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2006, Cadman, C‑17/05, EU:C:2006:633, punkt 34 och följande punkter, och dom av den 18 juni 2009, Hütter, C‑88/08, EU:C:2009:381, punkt 47 och där angiven rättspraxis). Det står därför arbetsgivaren fritt att, med avseende på lön, endast beakta sådana tidigare fullgjorda anställningsperioder.
40 För det andra har domstolen slagit fast att även om en bestämmelse i nationell lagstiftning som endast tar hänsyn till vissa perioder av tidigare anställningar och bortser från andra kan leda till att arbetstagare behandlas olika på grundval av när de rekryteras av det berörda företaget, grundar sig inte denna bestämmelse direkt eller indirekt på ålder eller på någon annan händelse som är förknippad med ålder. Det är nämligen den yrkeserfarenhet som förvärvats vid ett annat företag som inte beaktas, oberoende av vid vilken ålder denna erfarenhet förvärvades och vid vilken ålder som den berörda arbetstagaren rekryterades (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 juni 2012, Tyrolean Airways Tiroler Luftfahrt Gesellschaft, C‑132/11, EU:C:2012:329, punkt 29).
41 Vad för det tredje gäller skyddsklausulen, enligt vilken den lön som faktiskt uppbärs vid tidpunkten för fastställandet av ett nytt referensdatum för uppflyttning i löneklass ska bibehållas för det fall det nya referensdatumet leder till att den berörda arbetstagaren placeras i en lägre löneklass, framgår det av handlingarna i målet att denna klausul garanterar arbetstagaren en övergång till det nya systemet utan ekonomisk förlust, i syfte att skydda förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar, vilket utgör ett berättigat mål för sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken.
42 Under alla omständigheter ska det noteras att en sådan klausul endast är tillämplig på arbetstagare som inte längre kan tillgodoräkna sig irrelevant erfarenhet. Den påstådda diskrimineringen till följd av effekterna av skyddsklausulens tillämpning grundar sig därmed i vilket fall som helst inte på ålder, utan det sätt på vilket tidigare yrkeserfarenhet beaktas. Det framgår av punkterna 39 och 40 ovan att en sådan grund inte kan ifrågasättas i förevarande mål.
43 Detsamma gäller för införandet av en extra löneklass före den sista löneklassen vilket, såsom i synnerhet framgår av svaren på en fråga som ställts av domstolen, syftar till att kompensera för följderna av en omklassificering i en lägre löneklass.
44 Med beaktande av de skyldigheter som åligger medlemsstaterna enligt EU-lagstiftningen vad gäller avskaffandet av diskriminering på grund av ålder vid beaktandet av tidigare anställningsperioder och de nationella lagstiftarnas frihet att planera lönesystemet för de anställda vid ÖBB, konstaterar domstolen följaktligen att den nödvändiga ändringen av den gällande lagstiftningen inte förlorar sin icke diskriminerande karaktär av den anledningen att den inte, inom ramen för överföringen av samtliga arbetstagare till ett nytt system för beaktande av tidigare yrkeserfarenhet som inte medför särbehandling på grund av ålder, är till fördel för alla arbetstagare. Det är därmed klart att den österrikiske lagstiftaren, i detta sammanhang, inte har överskridit gränserna för den befogenhet som den har på detta område.
45 Med hänsyn till det omfattande utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna har inte bara vid valet av konkret mål, bland flera social- och arbetsmarknadspolitiska mål, utan även vid fastställandet av vilka åtgärder som är lämpliga för att uppnå detta mål, konstaterar domstolen under dessa omständigheter att den österrikiske lagstiftaren, i samband med antagandet av 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna, gjorde en riktig avvägning mellan, å ena sidan, avskaffandet av diskriminering på grund av ålder, å ena sidan, och bibehållandet av rättigheter som förvärvats i enlighet med det tidigare regelverket, å andra sidan.
46 Vad slutligen avser artikel 45 FEUF förfogar domstolen, eftersom 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna uttryckligen föreskriver att tidigare anställningsperioder inom järnvägssektorn som har fullgjorts i andra medlemsstater ska beaktas, inte över någon bevisning som styrker ett eventuellt åsidosättande av den fria rörlighet för arbetstagare som föreskrivs i den artikeln.
47 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första frågan besvaras enligt följande. Artikel 45 FEUF samt artiklarna 2, 6 och 16 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som den som är i fråga i det nationella målet, som – i syfte att avskaffa diskriminering på grund av ålder som följer av tillämpningen av nationell lagstiftning vilken, vid klassificeringen av ett företags anställda i lönesystemet, enbart beaktar anställningsperioder som fullgjorts efter 18 års ålder – avskaffar denna åldersgräns retroaktivt och med avseende på samtliga dessa arbetstagare, men endast tillåter att yrkeserfarenhet som förvärvats vid företag som är verksamma inom samma ekonomiska sektor beaktas.
Den andra frågan
48 Med beaktande av svaret på den första frågan saknas anledning att besvara den andra frågan.
Rättegångskostnader
49 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:
Artikel 45 FEUF samt artiklarna 2, 6 och 16 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som den som är i fråga i det nationella målet, som – i syfte att avskaffa diskriminering på grund av ålder som följer av tillämpningen av nationell lagstiftning vilken, vid klassificeringen av ett företags anställda i lönesystemet, enbart beaktar anställningsperioder som fullgjorts efter 18 års ålder – avskaffar denna åldersgräns retroaktivt och med avseende på samtliga dessa arbetstagare, men endast tillåter att yrkeserfarenhet som förvärvats vid företag som är verksamma inom samma ekonomiska sektor beaktas.
Underskrifter