TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)

den 12 oktober 2011 (*)

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Den spanska marknaden för köp och första beredning av råtobak – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras – Fastställande av priser och uppdelning av marknaden – Böter – Ansvar för överträdelsen – Övre gräns motsvarande 10 procent av omsättningen – Avskräckande effekt – Förmildrande omständigheter”

I mål T‑41/05,

Alliance One International, Inc., tidigare Dimon Inc., Danville, Virginia (Förenta staterna), inledningsvis företrätt av L. Bergkamp, H. Cogels, J. Dhont, M. Marañon Hermoso och A. Emch, därefter av M. Odriozola Alén, J. Folguera Crespo, P. Vidal Martínez, M. Barrantes Diaz och A. João Vide, samtliga i egenskap av advokater,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av É. Gippini Fournier och F. Amato, därefter av É. Gippini Fournier, N. Khan och J. Bourke, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2004) 4030 slutlig av den 20 oktober 2004 om ett förfarande enligt artikel 81.1 [EG] (ärende COMP/C.38.238/B.2 – Råtobak – Spanien) och i andra hand om nedsättning av det bötesbelopp som sökanden ålagts genom nämnda beslut,

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen),

sammansatt av ordföranden O. Czúcz, samt domarna I. Labucka och K. O’Higgins (referent),

justitiesekreterare: handläggaren C. Kantza,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 17 juni 2009,

följande

Dom

 Bakgrund till målet

1.     Sökanden och det administrativa förfarandet

1        Sökanden, Dimon Inc., sedermera Alliance One International Inc., är ett amerikanskt bolag med säte i Virginia (Förenta staterna). Det är moderbolag i en koncern som omfattar ett hundratal bolag verksamma inom tobakssektorn (nedan kallad Dimon-koncernen). Det har som främsta verksamhet att tillhandahålla bearbetad tobak till cigarettillverkare. Det köper i detta syfte in tobak från bland annat Agroexpansión, SA.

2        Agroexpansión är ett av fyra företag som utför den första beredningen av råtobak i Spanien (nedan kallade beredningsföretagen).

3        De tre övriga spanska beredningsföretagen är Compañia española de tabaco en rama, SA (nedan kallat Cetarsa), Tabacos Españoles, SL (nedan kallat Taes) och World Wide Tobacco España, SA (nedan kallat WWTE).

4        Ursprungligen var Agroexpansión ett familjeföretag. Det bildades år 1988 av B., som var verkställande direktör fram till slutet av år 2004. Från 1994 till 1997 innehades dess kapital till lika delar av B:s maka och av ett spanskt företag, WW Marpetrol, SA.

5        Den 18 november 1997 köpte Intabex Netherlands BV (nedan kallat Intabex) alla aktier i Agroexpansión. Intabex var vid den tiden en del av företagskoncernen Intabex, vilken hade köpts av sökanden i april 1997.

6        Den 3 och den 4 oktober 2001 företog Europeiska gemenskapernas kommission, på grundval av upplysningar om att beredningsföretagen och de spanska råtobaksproducenterna hade gjort sig skyldiga till överträdelser av artikel 81 EG, undersökningar enligt artikel 14 i rådets förordning nr 17 av den 6 februari 1962, första förordningen om tillämpning av artiklarna [81 EG] och [82 EG] (EGT 1962, 13, s. 204; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 8). Undersökningarna ägde rum i lokaler tillhörande tre av dessa beredningsföretag, nämligen Agroexpansión, Cetarsa och WWTE, samt även i lokaler tillhörande Asociación Nacional de Empresas Transformadoras de Tabaco (nationell sammanslutning för tobaksberedningsföretag) (nedan kallad Anetab).

7        Kommissionen företog även undersökningar i lokaler tillhöriga Maison des métiers du tabac (Tobaksindustrins hus) och Fédération européenne des transformateurs de tabac (Europeiska sammanslutningen för tobaksberedningsföretag) den 3 oktober 2001 samt i lokaler tillhöriga Federación nacional de cultivadores de tabaco (nationell sammanslutning för tobaksodlare) (nedan kallad FNCT) den 5 oktober 2001.

8        Genom skrivelse av den 16 januari 2002 upplyste beredningsföretagen och Anetab, med hänvisning till kommissionens meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 207, 1996, s. 4) (nedan kallat meddelandet om samarbete), kommissionen om sin vilja att samarbeta.

9        Genom skrivelse av den 21 januari 2002 lämnade de vissa upplysningar till kommissionen.

10      Agroexpansión, Cetarsa och WWTE lämnade genom skrivelse av den 15 februari 2002, och Taes genom skrivelse av den 18 februari 2002, vissa ytterligare upplysningar till kommissionen.

11      Därefter begärde kommissionen vid flera tillfällen upplysningar av beredningsföretagen, Anetab och FNCT på grundval av artikel 11 i förordning nr 17. Den begärde även upplysningar av det spanska jordbruks-, fiske- och livsmedelsministeriet rörande den spanska lagstiftningen om jordbruksprodukter.

12      Den 11 december 2003 inledde kommissionen det förfarande som gett upphov till detta mål och utfärdade ett meddelande om invändningar som riktades till 20 företag och sammanslutningar, däribland beredningsföretagen, sökanden, Intabex, Anetab, FNCT och Deltafina SpA. Deltafina SpA är ett italienskt bolag vars huvudsakliga verksamhet är att utföra den första beredningen av råtobak i Italien och sälja bearbetad tobak. Deltafina tillhör samma koncern som Taes, i vilken det amerikanska bolaget Universal Corp. är yttersta moderbolag.

13      De aktuella företagen och sammanslutningarna fick tillgång till kommissionens utredningsakt i form av en kopia på cd-rom, som sändes till dem, och de inkom med skriftliga synpunkter till bemötande av de invändningar som kommissionen meddelat.

14      Ett muntligt hörande hölls den 29 mars 2004.

15      Efter samråd med rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor och med beaktande av förhörsombudets slutrapport fattade kommissionen den 20 oktober 2004 beslut K(2004) 4030 slutlig om ett förfarande enligt artikel 81.1 [EG] (ärende COMP/C.38.238/B.2 − Råtobak – Spanien) (nedan kallat det angripna beslutet). En sammanfattning av beslutet publicerades i Europeiska unionens officiella tidning den 19 april 2007 (EUT L 102, s. 14).

2.     Det angripna beslutet

16      Det angripna beslutet avser två horisontella karteller som bildades och genomfördes på den spanska marknaden för råtobak.

17      Den första kartellen, vilken omfattade beredningsföretagen och Deltafina, hade till syfte att varje år under perioden 1996–2001 fastställa (högsta) genomsnittliga leveranspriser för varje råtobakssort, oavsett kvalitet, och att fastställa hur stor kvantitet av varje råtobakssort som vart och ett av beredningsföretagen fick köpa hos producenterna (se, bland annat, skälen 74–76 och 276 i det angripna beslutet). Därutöver enades beredningsföretagen och Deltafina under perioden 1999–2001 om prisintervaller för de olika kvalitetsklasserna inom varje råtobakssort, vilka anges i de tabeller som bifogas ”odlingskontrakten”, och om ”övriga villkor”, det vill säga genomsnittliga minimipriser per producent och per producentsammanslutning (se, bland annat, skälen 77–83 och 276 i det angripna beslutet).

18      Nedan kommer den kartell som beskrivs i punkt 17 att kallas beredningsföretagens kartell.

19      Den andra kartell som behandlas i det angripna beslutet omfattade de tre spanska jordbrukssammanslutningarna, det vill säga Asociación agraria de jóvenes agricultores (nedan kallad ASAJA), Unión de pequeños agricultores (nedan kallad UPA) och Coordinadora de organizaciones de agricultores y ganaderos (nedan kallad COAG), samt Confederación de cooperativas agrarias de España (nedan kallad CCAE). Denna kartell hade till syfte att varje år under perioden 1996–2001 fastställa prisintervaller för de olika kvalitetsklasserna inom varje råtobakssort, vilka anges i de tabeller som bifogas ”odlingskontrakten”, och ”övriga villkor” (se, bland annat, skälen 77–83 och 277 i det angripna beslutet).

20      Nedan kommer den kartell som beskrivs i punkt 19 att kallas producentföreträdarnas kartell.

21      I det angripna beslutet konstaterade kommissionen att var och en av dessa karteller utgör en enda fortlöpande överträdelse av artikel 81.1 EG (se, bland annat, skälen 275–277 i det angripna beslutet).

22      I artikel 1 i det angripna beslutet lade kommissionen ansvaret för beredningsföretagens kartell på de sistnämnda, Deltafina, sökanden och moderbolagen i WWTE, det vill säga Standard Commercial Corp. (nedan kallat SCC), Standard Commercial Tobacco Co., Inc. (nedan kallat SCTC) och Trans-Continental Leaf Tobacco Corp. Ltd (nedan kallat TCLT), medan ansvaret för producentföreträdarnas kartell lades på ASAJA, UPA, COAG och CCAE (nedan gemensamt kallade producentföreträdarna).

23      I artikel 2 i det angripna beslutet ålade kommissionen dessa företag och producentföreträdarna att omedelbart upphöra med de överträdelser som anges i artikel 1, om de inte redan hade gjort det, och att inte framdeles vidta några konkurrensbegränsande åtgärder som har samma eller liknande föremål eller verkan.

24      I artikel 3 i det angripna beslutet ålade kommissionen nämnda företag och producentföreträdarna böter och förklarade sökanden solidariskt betalningsansvarig för de böter som ålagts Agroexpansión, samt SCC, SCTC och TCLT solidariskt betalningsansvariga för de böter som ålagts WWTE (se punkterna 61 och 62 nedan).

3.     Det angripna beslutets adressater

25      I punkt 2.4 i det angripna beslutet tog kommissionen upp frågan om beslutets adressater (skälen 357–400 i det angripna beslutet).

26      Inledningsvis angav kommissionen att det var utrett att beredningsföretagen och Deltafina direkt hade deltagit i beredningsföretagens kartell och att producentföreträdarna direkt hade deltagit i producentföreträdarnas kartell. Vart och ett av dessa företag och var och en av dessa sammanslutningar måste därför ”ta på sig ansvaret för överträdelsen och [var] följaktligen adressater för [det angripna beslutet]” (skälen 357 och 358 i det angripna beslutet). I skälen 359–369 i detta beslut prövade kommissionen särskilt Deltafinas roll i beredningsföretagens kartell.

27      Därefter prövade kommissionen frågan huruvida ett moderbolag kan hållas ansvarigt för dotterbolagets överträdelse och konstaterade att denna fråga i detta fall aktualiserades i tre fall, nämligen avseende Agroexpansión, WWTE och Taes (skälen 370–400 i det angripna beslutet).

28      I detta hänseende erinrade kommissionen om de principer som den anser tillämpliga på detta område (skälen 371–374 i det angripna beslutet).

29      Närmare bestämt angav kommissionen följande:

–        För att ett moderbolag ska kunna hållas ansvarigt för dotterbolagets överträdelse måste det kunna konstateras att dotterbolaget ”inte självständigt bestämmer sitt uppträdande på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderföretaget” (domstolens dom av den 14 juli 1972 i mål 48/69, Imperial Chemical Industries mot kommissionen, REG 1972, s. 619, punkterna 132 och 133; svensk specialutgåva, volym 2, s. 25).

–        Enligt fast rättspraxis kan det, då det rör sig om ett helägt dotterbolag, med rätta antas att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dotterbolaget (domstolens dom av den 25 oktober 1983 i mål 107/82, AEG-Telefunken mot kommissionen, REG 1983, s. 3151, punkt 50, svensk specialutgåva, volym 7, s. 287, och av den 16 november 2000 i mål C-286/98 P, Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen, REG 2000, s. I‑9925, punkt 29, samt förstainstansrättens dom av den 20 april 1999 i de förenade målen T-305/94–T-307/94, T‑313/94–T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-335/94, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl. mot kommissionen, REG 1999, s. II‑931 (nedan kallade PVC II), punkterna 961 och 984).

–        Detta antagande kan vinna stöd i de ”särskilda omständigheter som gör sig gällande i vissa ärenden”.

–        När det gäller dotterbolag som inte är helägda kan, enligt domstolen, ett moderbolag antas utöva inflytande över dotterbolagets affärspolicy när det innehar största delen av aktiekapitalet i dotterbolaget vid tidpunkten för överträdelsen (domen i det ovannämnda målet Imperial Chemical Industries mot kommissionen, punkt 136) eller när det ”fortlöpande” mottar upplysningar om dotterbolagets beteende och direkt styr dess agerande (domen i det ovannämnda målet AEG-Telefunken mot kommissionen, punkt 52).

–        Enligt fast rättspraxis ska begreppet företag inom konkurrensrätten förstås som en ekonomisk enhet med avseende på syftet med den aktuella samverkan, även om enheten i juridisk mening består av flera fysiska eller juridiska personer (förstainstansrättens dom av den 20 mars 2002 i mål T-9/99, HFB m.fl. mot kommissionen, REG 2002, s. II-1487, punkt 66, vilken hänvisar till domstolens dom av den 12 juli 1984 i mål 170/83, Hydrotherm Gerätebau, REG 1984, s. 2999, punkt 11).

30      Innan kommissionen företog en mer ingående prövning av situationen avseende Agroexpansión respektive WWTE angav den, i skäl 375 i det angripna beslutet, följande:

”I förevarande fall kontrolleras tre av de fyra spanska beredningsföretagen för råtobak (till 100 procent eller 90 procent) av amerikanska multinationella företag. Dessutom föreligger andra faktiska omständigheter som stöder antagandet att [sökandens] och WWTE:s moderbolag ska hållas ansvariga för respektive dotterbolags handlande. Då så är fallet ska båda bolagen – moderbolaget och dess dotterbolag – anses solidariskt ansvariga för de överträdelser som konstaterats i [det angripna] beslutet.”

31      I skäl 376 i det angripna beslutet tillade kommissionen följande:

”Däremot har det, efter det att meddelandet om invändningar sändes och efter det att parterna hördes muntligen, framkommit att det saknas stöd i handlingarna i ärendet för att dra en liknande slutsats beträffande de ägarandelar som Universal … och Universal Leaf [Tobacco Co. Inc.] har i Taes och Deltafina. Utöver det faktum att moderbolagen och deras dotterbolag är närstående bolag finns det i själva verket inga uppgifter i handlingarna i ärendet som tyder på att Universal … och Universal Leaf verkligen var delaktiga i det händelseförlopp som prövats i [det angripna] beslutet. Ett beslut i detta ärende kan därmed inte riktas till nämnda bolag. Detsamma gör sig i än högre grad gällande för Intabex, eftersom detta bolags hundraprocentiga ägande i [sökanden] var rent finansiellt.”

32      I skälen 377–386 i det angripna beslutet företog kommissionen en prövning av situationen avseende Agroexpansión och Dimon-koncernen.

33      Kommissionen angav bland annat att Agroexpansión, sedan andra halvåret 1997, fullt ut hade kontrollerats av sökanden, genom dess helägda dotterbolag Intabex (skäl 377 i det angripna beslutet). Enligt kommissionen kunde det därmed antas att sökanden, i vart fall från denna tidpunkt, utövade ett avgörande inflytande över Agroexpansión (skäl 378 första meningen i det angripna beslutet). Kommissionen tillade att ”antagandet att [sökanden] kunde utöva ett avgörande inflytande” bekräftades av övriga omständigheter i ärendet, vilka framgår av skäl 379 i det angripna beslutet (skäl 378 andra meningen i det angripna beslutet). I skäl 380 i det angripna beslutet angav kommissionen att det framgick av det ovan angivna att ”[sökanden] var upplyst om sitt dotterbolags handlande vilket är föremål för förevarande beslut och om det sammanhang i vilket det skett och att [sökanden], eftersom det sedan 1997 innehade hela aktiekapitalet i dotterbolaget, faktiskt kunde utöva ett avgörande inflytande över sitt dotterbolags beteende”. I skäl 382 i detta beslut preciserade kommissionen att ”de faktiska omständigheter som Agroexpansión har upplyst [sökanden] om i sina skrivelser borde ha medfört en omedelbar reaktion från detta företags sida, antingen genom att det tog nödvändigt avstånd från varje eventuellt åsidosättande av konkurrensbestämmelserna, eller genom att det krävde att Agroexpansións ledning avslutade varje potentiellt konkurrenshämmande beteende”, innan den konstaterade att ”[sökanden] slutligen inte [hade] gjort något sådant”.

34      För övrigt angav kommissionen, i skäl 381 i det angripna beslutet, att de argument som sökanden hade gjort gällande i sitt svar på meddelandet om invändningar i syfte att visa att Agroexpansión handlade självständigt på marknaden var ogrundade.

35      Slutligen bestred kommissionen sökandens påstående att kommissionen hade åsidosatt icke-diskrimineringsprincipen då den höll sökanden ansvarig för dotterbolagets överträdelse, trots att Cetarsas moderbolag, det vill säga Sociedad estatal de participaciones industriales (nedan kallat Sepi), inte hade hållits ansvarigt, av kommissionen, för sitt dotterbolags överträdelse. Kommissionen motiverade denna särbehandling med att, tvärtemot vad sökanden hade hävdat, ”handlingarna i ärendet inte [innehöll] någon direkt informationsutväxling mellan Cetarsa och Sepi om föremålet för det aktuella ärendet”, att ”Sepi [föreföll] ha ett huvudsakligen finansiellt ägande i Cetarsa motsvarande den koppling som fanns mellan Intabex och Agroexpansión”, att ”Cetarsa (i motsats till Agroexpansión) [var] det bolag i Sepi-koncernen där all tobaksberedning [ägde] rum och därmed uppenbarligen [drevs] som en separat enhet” och, slutligen, att ”Cetarsa inte [var] ett helägt dotterbolag till Sepi” (skäl 384 i det angripna beslutet).

36      Kommissionen fann mot bakgrund av dessa omständigheter att sökanden ”[skulle] hållas solidariskt ansvarigt tillsammans med Agroexpansión för sistnämnda bolags handlande, såsom det beskrivits i [det angripna beslutet], för perioden från andra halvåret 1997 till den 10 augusti 2001” (skäl 386 i det angripna beslutet).

37      I skälen 387–400 i det angripna beslutet företog kommissionen en prövning av situationen avseende WWTE. Kommissionen fann att SCC (genom SCTC och TCLT) samt styrelseordföranden i WWTE och dennes familj gemensamt kontrollerade WWTE under perioden från år 1995 till maj 1998 och åberopade en rad omständigheter till styrkande av att SCC ”och/eller dess dotterbolag” under denna period faktiskt utövade ett inflytande över WWTE när det gällde dess verksamhet i Spanien (skäl 391 i det angripna beslutet). När det gäller perioden från maj 1998 till dagen för det angripna beslutet åberopade kommissionen en rad omständigheter till styrkande av att SCC, antingen direkt eller genom SCTC och TCLT, ensamt kontrollerade WWTE och utövade ett avgörande inflytande över detta bolags affärspolicy. Kommissionen tillade att ”de argument som SCC framfört i sitt svar på meddelandet om invändningar inte [föranledde] någon annan bedömning i denna del” (skäl 399 i det angripna beslutet). Mot bakgrund av dessa omständigheter fann kommissionen att ”SCC och/eller dess dotterbolag SCTC och TCLT”, i vart fall från år 1996, utövade ett avgörande inflytande över WWTE:s affärspolicy, och att dessa bolag därmed skulle hållas solidariskt ansvariga för det handlande som lagts WWTE till last och upptas som adressater i det angripna beslutet (skäl 400 i det angripna beslutet).

4.     Fastställande av bötesbelopp

38      Kommissionen har i skälen 404–458 i det angripna beslutet prövat frågan hur stora böter mottagarna av beslutet ska åläggas.

39      Bötesbeloppen fastställdes av kommissionen med hänsyn till hur allvarliga överträdelserna var och hur länge de pågått, det vill säga de två kriterier som uttryckligen anges i artikel 23.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1) och i artikel 15.2 i förordning nr 17, som enligt det angripna beslutet var tillämplig vid tidpunkten för dessa överträdelser (skälen 404 och 405 i det angripna beslutet).

40      Vid fastställandet av varje företags böter tillämpade kommissionen den metod som föreskrivs i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 15.2 i förordning nr 17 och artikel 65.5 [KS] (EGT C 9, 1998, s. 3) (nedan kallade riktlinjerna), även om den inte uttryckligen hänvisade till denna. I det angripna beslutet bedömde kommissionen även om och i vilken utsträckning adressaterna uppfyllde kraven enligt meddelandet om samarbete.

 Böternas utgångsbelopp

41      För det första angav kommissionen i skäl 414 i det angripna beslutet att överträdelserna måste anses vara ”mycket allvarliga”, efter att, i skälen 408–413 i detta beslut, ha undersökt överträdelsernas art, deras konkreta påverkan på marknaden, omfattningen av den relevanta geografiska marknaden och den relevanta produktmarknadens storlek.

42      Kommissionen angav därefter, i punkt 415 i det angripna beslutet, att den skulle ”beakta det specifika inflytandet hos vart och ett av företagen och således den faktiska påverkan på konkurrensen som respektive företags rättsstridiga beteende haft, i syfte att den avskräckande verkan hos de böter som åläggs vart och ett av företagen ska motsvara företagets bidrag till det olagliga beteende som ska bestraffas”.

43      Kommissionen skilde mellan beredningsföretagens kartell (skälen 416–424 i det angripna beslutet) och producentföreträdarnas kartell (skälen 425–431 i det angripna beslutet).

44      Kommissionen anförde för det första, vad gäller beredningsföretagens kartell, att ”böterna [borde] fastställas med beaktande av varje berörd parts bidrag till det olagliga beteendet och deras respektive ställning på marknaden” (skäl 416 i det angripna beslutet).

45      Kommissionen förklarade i detta avseende att ”det [var] Deltafina som på grund av sin starka ställning på marknaden, i egenskap av den största inköparen av bearbetad spansk tobak, [borde] få det högsta utgångsbeloppet” (skäl 417 i det angripna beslutet).

46      När det gäller beredningsföretagen anförde kommissionen att det ”bidrag” som vart och ett av dessa lämnat till de olagliga förfarandena ”[kunde] anses ha varit i stort sett desamma” (skäl 418 i det angripna beslutet). Enligt kommissionen skulle emellertid de berörda beredningsföretagens olika storlek och marknadsandel beaktas och de skulle, mot denna bakgrund, delas in i tre kategorier.

47      Kommissionen förde bolaget Cetarsa till en första kategori, benämnd ”särskild”, med motiveringen att det företaget ”utan tvekan [var] det största spanska beredningsföretaget” och därmed borde få det högsta utgångsbeloppet för böterna (skäl 419 i det angripna beslutet). Den förde Agroexpansión och WWTE till en andra kategori med motiveringen att båda hade marknadsandelar på ungefär 15 procent var och borde få samma utgångsbelopp (skäl 420 i det angripna beslutet). Slutligen fördes Taes till en tredje kategori med motiveringen att det hade en marknadsandel på endast 1,6 procent och därmed borde få det lägsta utgångsbeloppet (skäl 421 i det angripna beslutet).

48      Vidare tillämpade kommissionen, för att säkerställa att böterna skulle få en tillräckligt avskräckande effekt, en multiplikationskoefficient på 1,5 – det vill säga en ökning med 50 procent – på det utgångsbelopp som hade fastställts för WWTE och en multiplikationskoefficient på 2 – det vill säga en ökning med 100 procent – på det grundbelopp som hade fastställts för Agroexpansión (skäl 423 i det angripna beslutet). Den ansåg nämligen att det var lämpligt att beakta den omständigheten att dessa båda bolag, trots att de hade relativt små marknadsandelar i Spanien, ingick i multinationella koncerner med stort ekonomiskt och finansiellt inflytande och att ”respektive bolags moderbolag” ”dessutom” ”haft ett avgörande inflytande över deras beteende” (skäl 422 i det angripna beslutet).

49      Kommissionen fastställde, i skäl 424 i det angripna beslutet, mot denna bakgrund följande utgångsbelopp för böterna för beredningsföretagen och Deltafina:

–        Deltafina: 8 000 000 euro.

–        Cetarsa: 8 000 000 euro.

–        Agroexpansión: 1 800 000 euro x 2 = 3 600 000 euro.

–        WWTE: 1 800 000 euro x 1,5 = 2 700 000 euro.

–        Taes: 200 000 euro.

50      När det gällde producentföreträdarnas kartell fann kommissionen att endast symboliska böter på 1 000 euro vardera skulle åläggas (skälen 425 och 430 i det angripna beslutet). Den motiverade sin inställning med att ”den rättsliga ramen kring de kollektiva förhandlingarna om standardavtal kunde ge upphov till betydande osäkerhet avseende huruvida producentföreträdarnas och beredningsföretagens beteende var lagligt just i samband med sådana kollektiva förhandlingar om standardavtal” (skäl 428 i det angripna beslutet), och detta mot bakgrund av vissa omständigheter som nämnts i skäl 427 i det angripna beslutet. Den anförde även att det ”var … allmänt känt att förhandlingar förekom och också vad de resulterade i och [att] innan kommissionen inledde sitt förfarande hade ingen myndighet någonsin [ifrågasatt] om de var förenliga med vare sig gemenskapslagstiftning eller spansk lagstiftning” (skäl 429 i det angripna beslutet).

 Böternas grundbelopp

51      I skälen 432 och 433 i det angripna beslutet undersökte kommissionen frågan om varaktigheten av den överträdelse som tillskrivits beredningsföretagen och Deltafina. Den fastställde denna varaktighet till fem år och fyra månader, vilket motsvarade en överträdelse med lång varaktighet. Således ökade den utgångsbeloppet för böterna med 50 procent för vart och ett av beredningsföretagen och för Deltafina.

52      Följaktligen fastställdes följande basbelopp för böterna:

–        Deltafina: 12 000 000 euro.

–        Cetarsa: 12 000 000 euro.

–        Agroexpansión: 5 400 000 euro.

–        WWTE: 4 050 000 euro.

–        Taes: 300 000 euro.

–        ASAJA: 1 000 euro.

–        UPA: 1 000 euro.

–        COAG: 1 000 euro.

–        CCAE: 1 000 euro (skäl 434 i det angripna beslutet).

 Försvårande respektive förmildrande omständigheter

53      Grundbeloppet för de böter som fastställts för Deltafina ökades med 50 procent på grund av försvårande omständigheter, till följd av att detta bolag haft en ledande roll i beredningsföretagens kartell (skälen 435 och 436 i det angripna beslutet).

54      Som förmildrande omständighet angav kommissionen, i skäl 437 i det angripna beslutet, att ”samma faktorer som angetts i skälen 427–429 [i det angripna beslutet kunde] tillämpas på beteendet hos beredningsföretagen när det gällde enbart deras offentliga förhandlande och slutande av standardavtal (bland annat förhandlingar avseende prisintervaller och kompletterande villkor) med producentföreträdarna”.

55      Kommissionen tillade i skäl 438 i det angripna beslutet, beträffande de ”hemliga” avtalen avseende (högsta) genomsnittliga leveranspriser och fastställandet av hur stor kvantitet av varje råtobakssort som vart och ett av beredningsföretagen fick köpa, att de sistnämndas förfaranden hade ”gått betydligt längre än vad som föreskrivits i tillämpliga bestämmelser eller vad som följt av offentliga förhandlingar och avtalen med producentföreträdarna”. Den erkände dock att ”de offentliga förhandlingarna mellan producentföreträdarna och beredningsföretagen …, i vart fall i någon mån, [hade] bestämt den materiella ramen (i synnerhet avseende tillfällen för samordning och antagande av en gemensam hållning) inom vilken beredningsföretagen, utöver den gemensamma hållning de antagit inom ramen för offentliga förhandlingar, kunnat utforma sin hemliga strategi angående (högsta) genomsnittliga leveranspriser och kvantiteter”.

56      Såsom framgår av de omständigheter som angetts i punkterna 54 och 55 ovan, beslutade kommissionen om en minskning av grundbeloppet för de böter som fastställts för beredningsföretagen och Deltafina med 40 procent (skäl 438 i det angripna beslutet). Grundbeloppet för de böter som Agroexpansión ålagts ändrades således till 3 240 000 euro (skäl 439 i det angripna beslutet).

 Övre gräns för böterna enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003

57      I skälen 440–447 i det angripna beslutet undersökte kommissionen huruvida de på detta sätt beräknade grundbeloppen för de olika adressaterna skulle anpassas för att de inte skulle överskrida den övre gräns på 10 procent av omsättningen som anges i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003.

58      I skäl 441 i det angripna beslutet angav kommissionen att när de aktuella företagen ingår i en koncern, när det är fastställt att moderbolagen till dessa företag har utövat ett avgörande inflytande över de sistnämnda och dessa moderbolag följaktligen är solidariskt ansvariga för betalningen av de böter som deras dotterbolag åläggs, är det koncernens totala omsättning som ska beaktas när ovannämnda övre gräns fastställs.

59      Efter att, i skäl 442 i det angripna beslutet, ha erinrat om att sökanden var solidariskt betalningsansvarig beträffande de böter som Agroexpansión åläggs, angav kommissionen, i skäl 446 i detta beslut, att beloppet för nämnda böter inte skulle anpassas, eftersom sökandens totala omsättning uppgick till 1 271 700 000 US-dollar (USD) år 2003. Beloppet för Agroexpansións böter förblev, före tillämpningen av meddelandet om samarbete, fastställt till 3 240 000 euro (skäl 447 i det angripna beslutet).

 Tillämpning av meddelandet om samarbete och böternas slutliga belopp

60      Kommissionen uttalade sig i skälen 448–456 i det angripna beslutet om tillämpningen av meddelandet om samarbete i fråga om beredningsföretagen och Deltafina. Den beviljade Agroexpansión en nedsättning av böterna med 20 procent enligt avsnitt D.2 första strecksatsen i meddelandet om samarbete (skäl 454 i meddelandet om samarbete).

61      I enlighet med artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 fastställde kommissionen de slutliga bötesbeloppen enligt följande:

–        Deltafina: 11 880 000 euro.

–        Cetarsa: 3 631 500 euro.

–        Agroexpansión: 2 592 000 euro.

–        WWTE: 1 822 500 euro.

–        Taes: 108 000 euro.

–        ASAJA: 1 000 euro.

–        UPA: 1 000 euro.

–        COAG: 1 000 euro.

–        CCAE: 1 000 euro (skäl 458 i det angripna beslutet).

62      Sökanden förklarades vara solidariskt betalningsansvarig beträffande de böter som ålagts Agroexpansión, liksom SCC, SCTC och TCLT beträffande dem som ålagts WWTE (skäl 458 och artikel 3 i det angripna beslutet).

 Förfarandet och parternas yrkanden

63      Den 21 januari 2005 väckte SCC, SCTC och TCLT talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet (mål T-24/05) och WWTE en talan om nedsättning av de böter som det ålagts genom detta beslut (mål T-37/05).

64      Den 22 januari 2005 väckte även Agroexpansión talan om nedsättning av de böter som det ålagts genom det angripna beslutet (mål T‑38/05).

65      Genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 28 januari 2005 väckte sökanden förevarande talan.

66      I en skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 1 augusti 2005 begärde sökanden att detta mål skulle förenas med målen T-24/05, T-37/05 och T-38/05.

67      Kommissionen angav, i en skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 7 september 2005, att den inte ansåg att en förening av de fyra målen skulle innebära någon påtaglig förbättring i processekonomiskt hänseende, och att den överlämnade till förstainstansrätten att avgöra om målen skulle förenas eller inte.

68      Förstainstansrätten efterkom inte denna begäran om att målen skulle förenas.

69      Mot bakgrund av referentens rapport beslutade förstainstansrätten (fjärde avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet och anmodade, som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i dess rättegångsregler, kommissionen att besvara vissa frågor. Kommissionen efterkom denna begäran inom den utsatta fristen.

70      Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid förhandlingen som hölls den 17 juni 2009.

71      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara artiklarna 1, 3 och 5 i det angripna beslutet i den mån de berör sökanden eller,

–        i andra hand, sätta ned de böter som kommissionen har ålagt Agroexpansión och, genom solidariskt ansvar, sökanden själv, samt

–        förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

72      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, med undantag för den tredje grunden på vilken talan delvis måste bifallas,

–        förplikta sökanden att bära sina rättegångskostnader och ersätta en del av kommissionens, eller i andra hand fastställa att vardera parten bära sina rättegångskostnader.

 Rättslig bedömning

73      Sökanden har till stöd för sin talan åberopat fyra grunder, nämligen

–        åsidosättande av artikel 81.1 EG, artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 och av proportionalitetsprincipen,

–        åsidosättande av principerna om proportionalitet och om personligt ansvar,

–        åsidosättande av principerna om proportionalitet och om personligt ansvar och av artikel 23.2 i förordning nr 1/2003,

–        åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar.

74      Vid förhandlingen åberopade sökanden en ytterligare grund, avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

75      De första, andra och femte grunderna har i huvudsak åberopats till stöd för yrkandet om delvis ogiltigförklaring av det angripna beslutet. De tredje och fjärde grunderna har åberopats till stöd för yrkandet om ändring av detta beslut.

76      Den femte grunden ska prövas efter den första, och den tredje grunden efter den fjärde.

1.     Den första grunden, avseende åsidosättande av artikel 81.1 EG och artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 och av proportionalitetsprincipen

 Parternas argument

77      Sökanden har gjort gällande att kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning när den angav att sökanden hade utövat ett avgörande inflytande över Agroexpansión under överträdelseperioden och därför höll sökanden solidariskt ansvarig för överträdelsen. Följaktligen hade kommissionen inte rätt att vare sig rikta beslutet till sökanden eller grunda sig på företagets totala omsättning för tillämpningen av den övre gräns på 10 procent av omsättningen som föreskrivs i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003.

78      Sökanden har till stöd för sina påståenden inledningsvis gjort gällande att det framgår av rättspraxis och av kommissionens beslutspraxis att den omständigheten att ett moderbolag är ensam ägare av sitt dotterbolag inte i sig räcker för att hålla det ansvarigt för dotterbolagets överträdelse. Det krävs dessutom att det tydligt har visats att nämnda moderbolag direkt har deltagit i de rättsstridiga åtgärderna i fråga, är ansvarigt för genomförandet av dem, har deltagit i kartellens sammanträden eller direkt varit inblandat i överträdelsen, exempelvis genom att ha gett sitt dotterbolag instruktioner om att begå den. Sökanden har särskilt åberopat domen i det ovan i punkt 29 nämnda målet Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen, punkterna 28 och 29.

79      Vidare har sökanden gjort gällande att de omständigheter som kommissionen åberopade i skäl 379 i det angripna beslutet inte styrker att företaget utövade ett avgörande inflytande över Agroexpansións beteende. Sökanden har särskilt bestritt kommissionens påstående att sökandeföretaget varit informerat om de rättsstridiga åtgärderna i fråga.

80      Sökanden har i detta hänseende för det första bestritt att den mottagit de ”verksamhetsrapporter” och ”fältrapporter” som nämns i detta skäl. Sökanden har preciserat att anledningen till att nämnda rapporter systematiskt översattes till engelska var att underlätta en av Agroexpansións styrelsemedlems, T:s, utövande av sina uppdrag, då han inte talade spanska. Sökanden har bestritt att den sistnämnde hade utnämnts till styrelsemedlem i syfte att representera Dimon-koncernens intressen och har preciserat att han för övrigt tillfälligt hade fråntagits allt sitt ansvar inom denna koncern till följd av en talan som sökanden väckt mot de tidigare aktieägarna i Intabex.

81      Sökanden har för det andra bestritt påståendet, i samma skäl, att det finns ett flertal exempel på skrivelser från Agroexpansión genom vilka sökanden informerats om de rättsstridiga åtgärderna i fråga. När det gäller i synnerhet telefaxet av den 14 december 1998 från B., Agroexpansións verkställande direktör, var detta inte ställt till sökanden, utan till D., en ”anställd på Dimon International Inc.:s finansavdelning”, och innehöll endast upplysningar avseende ett avtal om försäljning av bearbetat tobak som slutits mellan Agroexpansión och Deltafina. När det gäller e-postmeddelandet från B. till S. av den 30 oktober 2000, hade detta till främsta syfte att informera S. om en risk för strejk från tobaksproducenternas sida. Vidare var S. enligt sökanden inte anställd av sökanden, utan av Dimon International Services. S. var ansvarig för koordineringen av försäljning av bearbetad tobak inom Europa och var inte medlem i styrelsen eller ledningen i något företag inom Dimon-koncernen. Samma övervägande gäller beträffande det e-postmeddelande som B. skickade till S. den 9 maj 2001.

82      För det tredje, när det gäller de övriga skrivelser som nämns i skäl 379 i det angripna beslutet, har sökanden gjort gällande att ingen av dessa hänvisade direkt eller indirekt till de rättsstridiga åtgärderna i fråga eller till Agroexpansións inköpspolicy avseende spansk råtobak.

83      Dessutom har sökanden gjort gällande att Agroexpansión alltid har agerat som en självständig ekonomisk enhet på inköpsmarknaden för råtobak i Spanien, och själv fastställt sin egen affärspolicy.

84      Sökanden har till stöd för detta påstående, efter att ha erinrat om att Agroexpansión hade en ”lokal ledning”, åberopat följande omständigheter:

–        Den 18 november 1997 beslöt sökanden, när den genom Intabex förvärvade 100 procent av aktierna i Agroexpansión, att behålla medlemmarna i det företagets ledningsgrupp på deras poster, och i synnerhet dess aktieägare och grundare av bolaget, tillika dess verkställande direktör (fram till december 2004), B.

–        I enlighet med ett ”chefsavtal” som slöts samma dag mellan Agroexpansión och B. (nedan kallat chefsavtalet), var B. ensam om att kunna sluta avtal om inköp av råtobak och fastställa och genomföra detta företags policy för inköp av råtobak.

–        De beslut som B. fattade angående inköp av råtobak krävde inte något förhandsgodkännande eller någon ratifikation i efterhand av Agroexpansións styrelse.

–        B. är den enda medlem i Agroexpansións styrelse som deltog i mötena med de övriga beredningsföretagen och med råtobaksproducenterna.

–        Ingen av de fyra medlemmarna i Agroexpansións styrelse var samtidigt medlem i sökandens styrelse eller ledningsorgan.

–        Sökanden gav inte Agroexpansión någon order eller annan instruktion avseende de ovannämnda mötena eller Agroexpansións inköpspolicy.

–        Sökanden inrättade aldrig någon som helst mekanism för kontroll av Agroexpansións inköpsverksamhet.

85      Kommissionen har yrkat att talan inte ska vinna bifall såvitt avser den första grunden.

86      Inledningsvis har kommissionen gjort gällande att det framgår av rättspraxis och av kommissionens beslutspraxis att det, då det rör sig om ett helägt dotterbolag, kan presumeras att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dotterbolagets kommersiella beteende och att moderbolaget följaktligen kan hållas ansvarigt för dotterbolagets överträdelse. Kommissionen måste således inte inge någon ytterligare bevisning. Kommissionen har preciserat att moderbolaget kan bryta denna presumtion genom att förebringa tillräcklig bevisning för att dess dotterbolag verkligen agerar självständigt på marknaden.

87      Vidare har kommissionen bestritt att sökanden i förevarande mål har förebringat sådan bevisning. Kommissionen har angett att den omständigheten att Agroexpansión har en egen lokal företagsledning inte i sig är tillräcklig för att fastställa att den agerade självständigt samt påpekat att det i chefsavtalet föreskrivs att B. lyder under de ”system” och ”förfaranden” som sökandens styrelse har fastställt.

88      Kommissionen har i övrigt gjort gällande att handlingarna i målet omfattar element som bekräftar att sökanden faktiskt utövade ett avgörande inflytande på Agroexpansións beteende. Den har bland annat anfört att T. hade utsetts till medlem i Agroexpansións styrelse i syfte att representera Dimon-koncernens intressen och att det inte, mot bakgrund av betydelsen av hans uppdrag inom denna koncern, är sannolikt att han aldrig upplyst sökanden om de ”verksamhetsrapporter” och ”fältrapporter” som nämns i skäl 379 i det angripna beslutet. Kommissionen har tillagt att det, utöver dessa rapporter, framgår av flera i detta skäl uppräknade skrivelser att sökanden hölls informerad av Agroexpansión om de rättsstridiga åtgärderna i fråga. Slutligen visar andra i detta skäl nämnda dokument tydligt att sökanden utövade ett avgörande inflytande över vissa av Agroexpansións grundläggande affärsverksamheter, såsom förhandlingen och genomförandet av avtalen med Cetarsa och Deltafina, och att den informerades av sitt dotterbolag om inköpsvillkoren och de tillämpliga bestämmelserna inom råtobaksbranschen i Spanien.

 Tribunalens bedömning

89      Det ska erinras om att konkurrensrätten avser verksamheten i företag (domstolens dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I-123, punkt 59) och att begreppet företag omfattar varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och oavsett hur den finansieras (domstolens dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P–C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, REG 2005, s. I-5425, punkt 112).

90      Av rättspraxis framgår även att begreppet företag i detta sammanhang ska förstås som en ekonomisk enhet, även om enheten i juridisk mening består av flera fysiska eller juridiska personer (domstolens dom av den 14 december 2006 i mål C‑217/05, Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio, REG 2006, s. I‑11987, punkt 40, och förstainstansrättens dom av den 15 september 2005 i mål T-325/01, DaimlerChrysler mot kommissionen, REG 2005, s. II‑3319, punkt 85).

91      Då en sådan ekonomisk enhet har överträtt konkurrensreglerna ska den, enligt principen om personligt ansvar, ansvara för överträdelsen (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 8 juli 1999 i mål C‑49/92 P, kommissionen mot Anic Partecipazioni, REG 1999, s. I‑4125, punkt 145, av den 16 november 2000 i mål C‑279/98 P, Cascades mot kommissionen, REG 2000, s. I‑9693, punkt 78, och av den 11 december 2007 i mål C‑280/06, ETI m.fl., REG 2007, s. I‑10893, punkt 39).

92      När det gäller frågan under vilka omständigheter sanktioner likväl kan vidtas mot en juridisk person som inte har begått överträdelsen, framgår det av fast rättspraxis att ett moderbolag kan hållas ansvarigt för dotterbolagets beteende särskilt då dotterbolaget, trots att det är ett fristående rättssubjekt, inte självständigt bestämmer sitt marknadsbeteende, utan i huvudsak följer instruktioner som det får av moderbolaget (domstolens dom i det ovan i punkt 29 nämnda målet Imperial Chemical Industries mot kommissionen, punkterna 132 och 133, av den 14 juli 1972 i mål 52/69, Geigy mot kommissionen, REG 1972, s. 787, punkt 44, och av den 21 februari 1973 i mål 6/72, Europemballage och Continental Can mot kommissionen, REG 1973, s. 215, punkt 15, svensk specialutgåva, volym 2, s. 89), särskilt med hänsyn till de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan dessa två juridiska enheter (se, analogt, domen i de ovan i punkt 89 nämnda målen Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen, punkt 117, och domen i det ovan i punkt 101 nämnda målet ETI m.fl., punkt 49).

93      I en sådan situation ingår nämligen moder- och dotterbolag i samma ekonomiska enhet och utgör följaktligen ett och samma företag i den mening som avses i den rättspraxis som nämnts ovan i punkterna 89 och 90. Det är således varken frågan om en anstiftan till överträdelse av dotterbolaget, från moderbolagets sida, eller, än mindre, att moderbolaget skulle ha varit delaktigt i denna överträdelse, som gör det möjligt för kommissionen att genom beslut påföra moderbolaget böter, utan det är det faktum att moderbolaget och dotterbolaget utgör ett och samma företag i den mening som avses i artikel 81 EG (förstainstansrättens dom av den 12 december 2007 i mål T-112/05, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, REG 2007, s. II-5049, punkt 58).

94      Av rättspraxis framgår även att kommissionen inte kan nöja sig med att konstatera att moderbolaget kan utöva ett avgörande inflytande över sitt dotterbolag. Kommissionen måste även pröva om ett sådant inflytande faktiskt har utövats (se, för ett liknande resonemang, domarna i de ovan i punkt 29 nämnda målen Imperial Chemical Industries mot kommissionen, punkt 137, och AEG-Telefunken mot kommissionen, punkt 50).

95      I det specifika fallet då ett moderbolags helägda dotterbolag har överträtt konkurrensreglerna kan detta moderbolag utöva ett avgörande inflytande över dotterbolaget (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 29 nämnda målet Imperial Chemical Industries mot kommissionen, punkterna 136 och 137), men det föreligger endast en presumtion om att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dotterbolaget (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 29 nämnda målet AEG-Telefunken mot kommissionen, punkt 50, och domen i de ovan i punkt 29 nämnda förenade målen PVC II, punkterna 961 och 984).

96      Under dessa omständigheter är det tillräckligt att kommissionen visar att moderbolaget innehade hela aktiekapitalet i ett dotterbolag för att anta att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets affärspolitik. Kommissionen kan då hålla moderbolaget solidariskt betalningsansvarigt för de böter som ålagts dotterbolaget, förutsatt att moderbolaget, på vilket det ankommer att bryta presumtionen, inte kan bevisa att dotterbolaget agerar självständigt på marknaden (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 29 nämnda målet Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen, punkt 29).

97      Domstolen berörde visserligen, i punkterna 28 och 29 i domen i det ovan i punkt 29 nämnda målet Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen, förutom det förhållandet att dotterbolaget var helägt, även andra omständigheter, såsom att det inte hade bestritts att moderbolaget hade utövat inflytande över dotterbolagets affärspolicy och att de båda bolagen hade samma ombud under det administrativa förfarandet. Anledningen härtill var emellertid att domstolen önskade redogöra för samtliga omständigheter som förstainstansrätten hade lagt till grund för sitt resonemang, och inte att som villkor för tillämpningen av den i punkt 95 ovan nämnda presumtionen kräva att det skulle föreligga ytterligare indicier för att moderbolaget faktiskt hade utövat inflytande över dotterbolaget (förstainstansrättens dom av den 8 oktober 2008 i mål T‑69/04, Schunk och Schunk Kohlenstoff-Technik mot kommissionen, REG 2008, s. II‑2567, punkt 57).

98      Slutligen ska det nämnas att den presumtion som gäller för moderbolag med helägda dotterbolag inte bara är tillämplig då det föreligger en direkt förbindelse mellan moderbolaget och dess dotterbolag, utan även då bolagen, som i förevarande fall, är indirekt förbundna genom ett mellanliggande dotterbolag.

99      För övrigt ska det erinras om att kommissionen, enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, genom beslut får ålägga företag och företagssammanslutningar som har överträtt artikel 81.1 EG böter som inte får överstiga 10 procent av föregående räkenskapsårs omsättning för varje företag som har deltagit i överträdelsen. Samma angivelse förekom i artikel 15.2 i förordning nr 17.

100    Den omsättning som det hänvisas till i dessa bestämmelser utgörs enligt fast rättspraxis angående artikel 15.2 i förordning nr 17 av det berörda företagets totala omsättning (domstolens dom av den 7 juni 1983 i de förenade målen 100/80–103/80, Musique Diffusion française m.fl. mot kommissionen, REG 1983, s. 1825, punkt 119, svensk specialutgåva, volym 7, s. 133, förstainstansrättens dom av den 29 april 2004 i de förenade målen T-236/01, T-239/01, T-244/01–T-246/01, T-251/01 och T-252/01, Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. II-1181, punkt 367, och av den 8 juli 2004 i de förenade målen T-67/00, T-68/00, T-71/00 och T-78/00, JFE Engineering m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. II-2501, punkt 533), det vill säga det företag som tillskrivits överträdelsen och som av denna anledning förklarats vara ansvarigt (förstainstansrättens dom av den 20 mars 2002 i mål T-31/99, ABB Asea Brown Boveri mot kommissionen, REG 2002, s. II-1881, punkt 181, och av den 4 juli 2006 i mål T-304/02, Hoek Loos mot kommissionen, REG 2006, s. II-1887, punkt 116).

101    När det gäller begreppet ”föregående räkenskapsår” i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, ska det anses avse det räkenskapsår som föregick kommissionens beslut, utom i de särskilda fall då omsättningen för detta räkenskapsår inte ger någon användbar vägledning om det berörda företagets faktiska ekonomiska situation och vilket bötesbelopp som företaget skäligen ska åläggas (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 7 juni 2007 i mål C-76/06 P, Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen (REG 2007, s. I-4405), punkterna 25, 29 och 30), vilket inte är fallet i förevarande mål.

102    Härav följer att den fråga som uppkommer inom ramen för denna grund är huruvida kommissionen hade fog för att, i förevarande fall, göra bedömningen att det berörda företaget bestod av Agroexpansión och det företag som befann sig i toppen av den koncern som den tillhörde, det vill säga sökanden. Om frågan besvaras jakande ska det, med hänsyn till de principer som det erinrats om i punkterna 99–101 ovan, anses att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den i skälen 442 och 446 i det angripna beslutet beaktade sökandens konsoliderade omsättning avseende år 2003 vid tillämpningen av den ovannämnda gränsen på 10 procent av omsättningen.

103    Vid prövningen av nämnda fråga ska det först fastställas vilka kriterier kommissionen tillämpade i det angripna beslutet för att hålla ett moderbolag ansvarigt för en överträdelse som begåtts av dess dotterbolag och huruvida de överensstämmer med de principer som slagits fast i rättspraxis och sedan kontrolleras huruvida kommissionen på ett korrekt sätt tillämpade dessa kriterier då den fastställde att Agroexpansión och sökanden utgjorde en ekonomisk enhet.

 De kriterier som kommissionen tillämpade i det angripna beslutet för att hålla ett moderbolag ansvarigt för en överträdelse som begåtts av dess dotterbolag

104    Som grund för att hålla ett moderbolag ansvarigt för en överträdelse som begåtts av dess dotterbolag och för att därmed uppta moderbolaget vid sidan av dotterbolaget som en av beslutets adressater och förklara det solidariskt betalningsansvarigt för de böter som dotterbolaget ålagts förde kommissionen, enligt vad som framgår av det angripna beslutet, följande resonemang.

105    Kommissionen utgick från att det är möjligt att hålla ett moderbolag ansvarigt för en sådan överträdelse när moderbolaget och dotterbolaget ingår i samma ekonomiska enhet och, följaktligen, utgör ett och samma företag i den mening som avses i artikel 81 EG (se skäl 374 i det angripna beslutet).

106    Kommissionens uppfattning att så var fallet med moderbolaget och dotterbolaget i detta fall grundades på det faktum att dotterbolaget inte självständigt bestämde sitt marknadsbeteende (se skäl 371 i det angripna beslutet), eftersom det förhållandet att dotterbolaget inte var självständigt i detta hänseende var en naturlig följd av att moderbolaget utövade ett ”avgörande inflytande” över dotterbolaget (se skälen 18, 372, 373, 378, 380, 381, 383, 391, 392, 397, 399, 400, 422 och 441 i det angripna beslutet).

107    I detta avseende fann kommissionen att den inte kunde nöja sig med att konstatera att moderbolaget kunde utöva ett avgörande inflytande över sitt dotterbolag, utan att den även hade att visa att ett sådant inflytande faktiskt hade utövats (se, bland annat, skälen 18, 376, 384, 391, 392, 397, 399 och 400 i det angripna beslutet).

108    Det framgår således bland annat av skäl 384 i det angripna beslutet att anledningen till att kommissionen inte fann anledning att hålla Sepi ansvarigt för den överträdelse som begåtts av Cetarsa, som Sepi trots allt ägde till nästan 80 procent, var att det i handlingarna i ärendet saknades bevis för att Cetarsa inte självständigt kunde bestämma sitt marknadsbeteende.

109    Det framgår även av skäl 18 i det angripna beslutet att anledningen till att kommissionen varken höll Universal eller dess helägda dotterbolag Universal Leaf ansvarigt för den överträdelse som begåtts av Universal Leafs till 90 procent ägda dotterbolag Taes var att kommissionen inte kunde styrka att Universal och Universal Leaf faktiskt utövade ett avgörande inflytande över Taes.

110    Kommissionen hade för avsikt att tillämpa samma principer med avseende på WWTE:s moderbolag för perioden före maj 1998. Inledningsvis bemödade sig kommissionen om att visa att moderbolagen kontrollerade WWTE tillsammans med WWTE:s styrelseordförande och två medlemmar av dennes familj, vilket skulle innebära att de kunde utöva ett avgörande inflytande över detta bolag (se skälen 388–391 i det angripna beslutet). Därefter försökte kommissionen, på grundval av ett antal omständigheter som angavs i skäl 391 i det angripna beslutet, visa att sökandena faktiskt utövade ett sådant inflytande över WWTE (se skälen 391, 392 och 400 i det angripna beslutet).

111    Kommissionen har dessutom anfört att det, enligt rättspraxis, föreligger en presumtion för att ett moderbolag med ett helägt dotterbolag faktiskt utövar ett avgörande inflytande över detta dotterbolag (se skäl 372 i det angripna beslutet).

112    Kommissionen nöjde sig emellertid inte med att åberopa denna presumtion för att i detta fall hålla moderbolagen ansvariga för den överträdelse som begåtts av deras dotterbolag, utan valde att även åberopa omständigheter till styrkande av att dessa moderbolag faktiskt hade utövat ett avgörande inflytande över dotterbolaget och således att förstärka presumtionen (se, bland annat, skälen 372, 375, 376 och 378 i det angripna beslutet).

113    Således framgår det uttryckligen av skäl 18 i det angripna beslutet att anledningen till att kommissionen inte höll Deltafinas yttersta och mellankommande moderbolag, det vill säga Universal och Universal Leaf, ansvariga för deras dotterbolags överträdelse, trots att de kontrollerade dotterbolaget fullt ut, var att kommissionen inte kunde bevisa att de faktiskt hade utövat ett avgörande inflytande över Deltafina. Den del av skäl 376 i det angripna beslutet som sökandena har åberopat ska förstås på samma sätt, trots att denna del är något otydligt skriven. Även om kommissionen i detta skäl angav att handlingarna inte innehåller ”något som tyder på att Universal … och Universal Leaf faktiskt har deltagit i de förfaranden som undersöks i [det angripna beslutet]”, kan det, om det läses tillsammans med skäl 18 och mot bakgrund av det angripna beslutet, dock inte tolkas så, att skälet till att kommissionen inte höll dessa moderbolag, eller något annat moderbolag, ansvariga var att de inte var delaktiga i överträdelsen.

114    På samma sätt framgår det uttryckligen i skäl 18 i det angripna beslutet att skälet till att kommissionen inte höll Intabex ansvarigt för sökandens överträdelse, trots att Intabex kontrollerade detta dotterbolag fullt ut, var att det saknades bevis för att Intabex faktiskt hade utövat ett avgörande inflytande över dotterbolaget, då Intabex ägande i dotterbolaget var rent finansiellt (se även skäl 376 i det angripna beslutet).

115    Däremot var det just det förhållandet att det, beträffande perioden efter maj 1998, påstods finnas sådana bevis med avseende på WWTE:s moderbolag, utöver det förhållandet att dessa moderbolag innehade hela – eller, under endast några månader, nästan hela – aktiekapitalet i WWTE, som föranledde kommissionen att hålla dessa moderbolag ansvariga för överträdelsen (se, bland annat, skälen 375, 393, 396 och 398 i det angripna beslutet).

116    Kommissionen hade för avsikt att anta samma inställning med avseende på sökanden. Den nöjde sig således inte med att åberopa den presumtion som bygger på att Agroexpansión var ett helägt dotterbolag till sökanden som grund för att hålla sökanden ansvarig för Agroexpansións överträdelse från och med den andra hälften av år 1997 (se skälen 375, 377 och 378 i det angripna beslutet). Kommissionen beaktade även vissa ytterligare omständigheter, som visade att detta företag faktiskt utövade ett avgörande inflytande över sökanden (se skälen 375 och 378–380 i det angripna beslutet).

117    Denna slutsats kan dras bland annat av den andra meningen i skäl 378 i det angripna beslutet, även om det där anges att nämnda ytterligare omständigheter bekräftar att sökanden ”kunde” utöva ett sådant inflytande (se punkt 33 ovan). Denna mening kunde visserligen, liksom kommissionen själv har erkänt i sitt svar på en skriftlig fråga från tribunalen, ha ”formulerats på ett tydligare sätt”. Den kan emellertid, läst parallellt med skälen 372 och 377 i det angripna beslutet och med den första meningen i skäl 378 i detta beslut, endast förstås så som den beskrivs i punkt 116 ovan.

118    Slutligen undersökte kommissionen huruvida de argument kunde godtas som de berörda dotterbolagen (och/eller deras moderbolag) framfört i sina svar på meddelandet om invändningar i syfte att visa att de agerade självständigt på marknaden (se, bland annat, skälen 381 och 399 i det angripna beslutet). När det gällde de argument som åberopats av sökanden, avfärdade kommissionen dessa som icke övertygande och angav särskilt att ”den omständigheten att det spanska dotterbolaget [hade] en lokal ledning inte [uteslöt] möjligheten för [sökanden] att utöva ett avgörande inflytande över detta dotterbolag” (skäl 381 i det angripna beslutet).

119    Det ska preciseras att kommissionen antog den inställning som anges i punkterna 105–107, 111 och 112 ovan inte bara med avseende på de yttersta moderbolagen, utan även med avseende på de mellankommande moderbolagen, vilket framgår av prövningen avseende de mellankommande moderbolagen Universal Leaf, Intabex, SCTC och TCLT.

120    Tilläggas bör att nämnda metod – utan att tribunalen härvid tar ställning till frågan om den har tillämpats på ett korrekt sätt i sökandenas fall, vilken ska prövas senare – är helt förenlig med de principer som slagits fast i rättspraxis på detta område och som nämnts i punkterna 89–98 ovan.

121    När det gäller den specifika situationen att ett helägt dotterbolag har åsidosatt konkurrensreglerna, har kommissionen visserligen inte bara åberopat den presumtion som slagits fast i rättspraxis (se punkterna 95 och 96 ovan) till styrkande av att moderbolaget faktiskt utövade ett avgörande inflytande över dotterbolagets affärspolicy, utan den har även beaktat andra faktiska omständigheter som bekräftar att ett sådant inflytande faktiskt har utövats.

122    Härigenom har kommissionen emellertid endast höjt beviskravet för att villkoret avseende faktiskt utövande av ett avgörande inflytande ska anses uppfyllt, samtidigt som den fullt ut har beaktat det grundläggande begreppet ekonomisk enhet, vilket bildar underlag för all rättspraxis avseende frågan om det ansvar för överträdelser som kan tillskrivas rättssubjekt som utgör ett och samma företag.

123    Det ska preciseras att när kommissionen, i ett ärende som avser en överträdelse i vilken flera olika företag är inblandade, inom de ramar som fastställts i rättspraxis tillämpar en bestämd metod för att avgöra huruvida såväl de dotterbolag som i praktiken har begått överträdelsen som deras moderbolag ska hållas ansvariga, måste den lägga samma kriterier till grund för bedömningen av alla dessa företag, om inte annat föranleds av särskilda omständigheter. Kommissionen är nämligen skyldig att iaktta likabehandlingsprincipen. Denna princip innebär, enligt fast rättspraxis, att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (domstolens dom av den 13 december 1984 i mål 106/83, Sermide, REG 1984, s. 4209, punkt 28, och förstainstansrättens dom av den 14 maj 1998 i mål T-311/94, BPB de Eendracht mot kommissionen, REG 1998, s. II-1129, punkt 309). Det kan för övrigt konstateras att kommissionen delar denna synpunkt. I skäl 384 i det angripna beslutet angav den nämligen att ”även om de specifika omständigheter som kan leda till att ett moderbolag hålls ansvarigt för dotterbolagets handlande kan variera från ett fall till ett annat så är det inte fråga om ett åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen så länge ansvarsprinciperna tillämpas på ett konsekvent sätt”.

 Huruvida sökanden och Agroexpansión utgör en enda ekonomisk enhet

124    Tribunalen ska nu pröva huruvida kommissionen tillämpade de kriterier som det redogjorts för i punkterna 105–107, 111 och 112 ovan på ett riktigt sätt och således med rätta kunde konstatera att sökanden och Agroexpansión utgjorde en enda ekonomisk enhet från och med andra halvåret 1997, och att sökanden därmed skulle hållas solidariskt ansvarigt för såväl överträdelsen som betalningen av böterna, samt att den skulle upptas som adressat för det angripna beslutet.

125    Det är ostridigt att sökanden, under perioden från den 18 november 1997 fram till dagen för antagandet av det angripna beslutet, genom Intabex innehade hela aktiekapitalet i Agroexpansión. Det kan således inte bestridas att sökanden, under hela denna period, kunde utöva ett avgörande inflytande över det sistnämnda företagets handlande (se punkt 95 ovan).

126    Det ska således undersökas huruvida, beträffande samma period, villkoret avseende ett faktiskt utövande av ett avgörande inflytande från sökandens sida var uppfyllt, såsom kommissionen har gjort gällande.

127    Det ska i detta hänseende erinras om att kommissionen, i det angripna beslutet, valde att inte nöja sig med att åberopa den presumtion för att moderbolag som har helägda dotterbolag kan hållas ansvariga för överträdelser som begåtts av dessa dotterbolag, vilken avses i punkterna 95, 96 och 111 ovan, utan att även beakta ytterligare omständigheter som visar att ett avgörande inflytande faktiskt utövades (se punkterna 112–117 ovan).

128    Det ska således prövas huruvida de omständigheter som kommissionen åberopade i det angripna beslutet, utöver den omständigheten att sökanden innehade hela aktiekapitalet i Agroexpansión, styrker att det förstnämnda företaget, under den aktuella perioden, faktiskt utövade ett avgörande inflytande över det sistnämnda. Dessa omständigheter framgår av skäl 379 i det angripna beslutet samt av fotnoterna 303–305 i beslutet. Det rör sig i huvudsak om olika rapporter och skrivelser från Agroexpansión, vilka enligt kommissionen var avsedda för sökanden.

129    Om frågan besvaras jakande ska det undersökas huruvida sökandens påståenden, så som de återgetts i punkterna 83 och 84 ovan, gör det möjligt att vederlägga denna slutsats.

–       – Verksamhetsrapporter och fältrapporter

130    Kommissionen har åberopat en serie verksamhetsrapporter och fältrapporter upprättade av Agroexpansión, och bland annat gjort gällande att dessa ofta nämnde de rättsstridiga förfarandena i fråga. Dessa rapporter, som är 14 till antalet och avser perioden december 1998–maj 2001, är uppräknade i fotnot 303 i det angripna beslutet.

131    Inledningsvis ska det påpekas att nämnda rapporter innehåller detaljerade upplysningar inte bara angående vissa aspekter av Agroexpansións kommersiella verksamhet, såsom hur inköpsåret för råtobak förflutit (inköpt mängd, inköpspris etc.), mängd bearbetad råtobak och avtal som slutits med Cetarsa för tröskning av ett parti av dess tobak, angående rättsutvecklingen på tobaksområdet och angående de sammanträffanden som ägt rum inom Anetab och med jordbrukssammanslutningarna och producentsammanslutningarna, utan även, såsom understrukits i skäl 379 i det angripna beslutet, angående de rättsstridiga åtgärderna i fråga.

132    Vidare kan det konstateras att det av handlingarna framgår att de aktuella rapporterna hade upprättats av B. och att de var riktade till ledamöter i Agroexpansións styrelse.

133    När det gäller denna sista punkt ska det påpekas att sökanden, samma dag som detta företag förvärvade hela aktiekapitalet i Agroexpansión, genom agerande via sitt helägda dotterbolag Intabex, vars ägande i Agroexpansión var rent finansiellt, ersatte tre av de fyra medlemmarna i denna styrelse, och bland annat tillsatte två personer (G. och T.), vilka redan hade andra uppdrag i andra företag inom Dimon-koncernen. Vid denna tidpunkt var G. således även verkställande direktör för Compaña de Filipinas SA, ett dotterbolag till Intabex med säte i Spanien och verksamt inom produktion av mörktobak, och T. var även anställd av Dimon International Services och ledamot i detta företags styrelse (fram till augusti 1998).

134    I detta sammanhang ska särskilt understrykas betydelsen av de uppdrag som T. hade inom Dimon-koncernen. Utöver att ha varit styrelsemedlem i Agroexpansión under hela den period som följde på sökandens övertag av detsamma och styrelsemedlem i Dimon International Services fram till augusti 1998, hade T. styrelseuppdrag i två andra bolag inom Dimon-koncernen, nämligen Intabex Holding Worldwide, SA (1998–1999), och LRH Travel Ltd (fram till november 2000). Vidare hade han, som sökanden angav i sitt svar på meddelandet om invändningar, till uppdrag att ”bidra till en effektiv integration av Intabex-koncernen i Dimon-koncernen”. Som mer detaljerat kommer att anges i punkt 152 nedan, tillkommer den omständigheten att det framgår av flera skrivelser som förekommer bland handlingarna i målet att Agroexpansión rådfrågade T. i frågor avseende dess kommersiella verksamhet eller begärde dennes förhandsgodkännande inför antagandet av vissa viktiga beslut. Kommissionen hade mot bakgrund av dessa omständigheter anledning att anta att T. agerade i det företags som befann sig högst upp i Dimon-koncernen, det vill säga sökandens, namn och hade rollen som mellanhand mellan detta företag och Agroexpansión. Den omständigheten att T. skulle ha haft en meningsskiljaktighet med sökanden, vilken skulle ha föranlett den sistnämnda att, i augusti 1998, frånta denne hans uppdrag som ledamot i Dimon International Services styrelse, föranleder inte någon annan bedömning. Efter detta datum fortsatte T. nämligen inte bara att vara anställd av detta företag, utan även att vara styrelseledamot i Agroexpansión, i Intabex Holding Worldwide och i LRH Travel.

135    De omständigheter som har angetts i punkterna 132–134 ovan visar att sökanden, genom mellanhänder som detta företag hade utsett inom Agroexpansións styrelse och särskilt T., avsåg att övervaka Agroexpansións verksamhet och tillse att den utvecklades i enlighet med Dimon-koncernens affärspolicy. Således hade kommissionen, även om ”verksamhetsrapporterna” och ”fältrapporterna” i fråga formellt överfördes till nämnda medlemmar och inte direkt till sökanden själv, fog för att, i skäl 380 i det angripna beslutet, ange att detta företag hade upplysts om innehållet i dessa rapporter och, i synnerhet, om de rättsstridiga åtgärderna i fråga. Detta konstaterande bekräftas av den i skäl 379 i det angripna beslutet angivna omständigheten att nämnda rapporter systematiskt översattes från spanska till engelska, vilket är sökandens arbetsspråk.

136    Slutligen ska det påpekas att det är ostridigt mellan parterna att sökanden, som obestridligen kunde utöva ett avgörande inflytande över Agroexpansión (se punkterna 95 och 125 ovan), aldrig opponerade sig mot de rättsstridiga förfaranden om vilka detta företag således hade kännedom eller vidtog några åtgärder för att hindra sitt dotterbolag från att fortsatt ta del i överträdelsen, trots att detta beteende innebär en risk för rättsliga åtgärder eller utomobligatoriska skadeståndskrav (se även skäl 382 i det angripna beslutet). Kommissionen hade fog för sin slutsats att sökanden tyst hade godkänt deltagandet i överträdelsen och ansåg med rätta att detta beteende utgjorde ytterligare ett indicium på att företaget utövade ett avgörande inflytande över sitt dotterbolag.

–       – Skriftväxlingen mellan Agroexpansión och sökanden

137    Kommissionen har även grundat sin bedömning på ett visst antal skrivelser som utväxlats mellan Agroexpansión och sökanden och angett att vissa av dessa nämnde de rättsstridiga åtgärderna i fråga, att andra avsåg de avtal för bearbetning av tobak eller försäljning av bearbetad tobak som sökanden hade slutit med Cetarsa och Deltafina och att ytterligare andra mer allmänt avsåg villkoren för inköp av råtobak och de i Spanien tillämpliga bestämmelserna.

138    När det gällde skrivelser tillhörande den första av de kategorier som nämns i punkt 137 ovan, hänvisade kommissionen i punkt 379 i det angripna beslutet, såsom exempel, till skälen 168–179 och fotnoterna 217 och 229 i detta beslut.

139    Det ska i detta hänseende för det första konstateras att det i dessa skrivelser faktiskt hänvisas till de rättsstridiga åtgärderna i fråga.

140    I motsats till vad sökanden har gjort gällande, avsåg således inte det telefax som B. skickat till D. (på Dimon International, ett dotterbolag inom Dimon-koncernen med säte i Förenta staterna) den 14 december 1998, vilket nämndes i skäl 168 i det angripna beslutet, uteslutande ett avtal om försäljning av bearbetad tobak som Agroexpansión hade slutit med Deltafina, utan det gällde även nämnda förfaranden. Detta framgår tydligt av tredje stycket i detta telefax, i vilket B. angav följande:

”När jag har erhållit priserna från de fyra företagen kommer jag att informera er om dessa. Jag kan emellertid redan nu upplysa er om att de problem som föreföll så allvarliga när ni besökte oss i Spanien har försvunnit, eftersom alla företagen har bundit sig till det överenskomna priset på 87 [spanska pesetas (ESP)] (sånär som på 2 eller 3 ESP) [per kg], då dessa priser är de officiella priserna, även om vi antar att Cetarsa har gjort andra utbetalningar till producenter som oss.”

141    Det ska påpekas att D., tvärtemot vad sökanden har antytt, inte endast var anställd på Dimon Internationals finansavdelning, utan bland annat även medlem i sökandens styrelse.

142    Skäl 179 i det angripna beslutet avser en rapport av B. daterad den 5 maj 1998, som var avsedd för T. och av vilken en kopia hade skickats dagen före per telefax av B. till två andra ledamöter i Agroexpansións styrelse. Det kan konstateras att det i denna rapport, vilken beskriver hur tobaksinköpsåret 1998 förflutit, bland annat anges att ”Agroexpansión i stor utsträckning har bidragit till att företagen kommit fram till vissa överenskommelser i syfte att undvika [det föregående] årets priskrig”, att ”priserna förhandlats fram med fackföreningarna och [tobaksproducenternas sammanslutningar]”, att ”för första gången … krig mellan företagen [har undvikits] och var och en har kunnat köpa önskad mängd” och att ”förhandlingarna med [dessa sammanslutningar] varit svåra men alla företagen har hållit fast vid sin ståndpunkt med stort allvar och i en samarbetsanda”. Det anges även i nämnda rapport att Agroexpansión och WWTE åtog sig att köpa samma mängd tobak som det föregående året och att beredningsföretagen kom överens om att till producenterna betala förskott på 35 ESP per kg för Virginia-sorten och 45 ESP per kg för Burley-sorterna. Slutligen konstateras i rapporten en ”möjlighet till andra avtal i framtiden mellan beredningsföretagen”. Mot bakgrund av dessa omständigheter kan det inte bestridas att rapporten av den 5 maj 1998 hänvisade till de rättsstridiga förfarandena i fråga.

143    Samma sak gäller B.:s e-postmeddelande till S. av den 30 oktober 2000, till vilket kommissionen har hänvisat i fotnot 217 i det angripna beslutet. I denna skrivelse inledde B. med att erinra om att beredningsföretagen, vid ett sammanträffande organiserat inom ramen för Anetab, hade diskuterat en prisökning som begärts av producentsammanslutningarna och producentfackföreningarna och att alla var överens om att inte godta denna. Han har sedan angett att beredningsföretagen, vid ett sammanträde som hölls med dessa sammanslutningar och fackföreningar, vidhöll sin ståndpunkt och tydligt angav för de sistnämnda att beredningsföretagen avfärdade den begäran om en ökning med 20 procent som dessa sammanslutningar och fackföreningar hade föreslagit.

144    När det gäller det e-postmeddelande av den 9 maj 2001 från B. till S. som nämns i fotnot 229 i det angripna beslutet, anges det i detta att beredningsföretagen sammanträtt vid Anetabs säte ”för att förbereda diskussionerna med producenterna angående priserna” och hänvisas således uppenbart till den omständigheten att de förstnämnda hade avtalat priserna för inköp av råtobak.

145    Vidare hade kommissionen, liksom när det gäller de ovannämnda verksamhetsrapporterna och fältrapporterna, grund för sitt antagande, i skäl 380 i det angripna beslutet, att sökanden var informerad om innehållet i de handlingar som nämns i punkterna 140–144 ovan, och således även om de aktuella rättsstridiga förfarandena, även om dessa formellt sett inte var riktade till detta företag.

146    När det gäller den rapport, daterad den 5 maj 1998, som B. hade skickat till T. (se punkt 142 ovan), har tribunalen förklarat ovan i punkt 134 att den sistnämnde agerade i sökandens namn och som mellanhand mellan detta företag och Agroexpansión. När det gäller telefaxet av den 14 december 1998 (se punkt 140 ovan), som hade skickats till D. på Dimon International, räcker det att konstatera att den sistnämnde bland annat var medlem i sökandens styrelse.

147    När det gäller e-postmeddelandena av den 30 oktober 2000 och den 9 maj 2001 (se punkterna 143 och 144 ovan), hade de skickats till S. Tvärtemot vad sökanden har antytt var inte den sistnämnde en vanlig anställd i Dimon International Services, utan hade en framträdande roll inom Dimon-koncernen, varför kommissionen, som i T.:s fall, med rätta kunde bedöma att han agerade i det företags som befann sig högst upp i koncernen, nämligen sökandens, namn. Således angav Agroexpansión, i sitt svar på meddelandet om invändningar, som sökanden bilagt sin ansökan, att S. sedan år 2000 ”hade en tjänst som koordinator för affärer inom Europa”. Agroexpansión angav även, i sitt svar av den 18 mars 2002 på en begäran om upplysningar från kommissionen, som kommissionen ingav till tribunalen till följd av en skriftlig fråga som tribunalen hade ställt till kommissionen inom ramen för en åtgärd för processledning (se punkt 69 ovan) att S. utövade uppdragen som ”regionchef för Dimon-koncernen i Europa”. Vidare angav sökanden i årsredovisningen för det räkenskapsår som avslutades den 30 juni 2001, vilken den framställde till US Securities Exchange Commission (amerikansk myndighet som utövar tillsyn över handeln med värdepapper), att S., sedan mars 1999, innehade tjänsten som ”Senior Vice President-Regional Director Europe”.

148    Vissa angivelser i e-postmeddelandet av den 9 maj 2001 och i det svar som S. gav på detta bekräftar ytterligare att han hade en framträdande roll inom Dimon-koncernen. I detta meddelande informerade B. även S. om ett sammanträde som han haft med Deltafinas verkställande direktör, vid sidan av det som hållits vid Anetabs säte, för att diskutera två frågor som han betecknade som ”mycket viktiga” och meddelade S. att han skulle ringa honom så fort som möjligt för att nå en överenskommelse på denna punkt. S. svarade genom e-postmeddelande samma dag att han just hade talat med Deltafinas verkställande direktör och att de kommit överens om att träffas omgående. Han angav även för B. att han godtog de förslag som denne lagt fram avseende de ovannämnda frågorna.

149    Slutligen kunde kommissionen av den omständigheten att sökanden inte hade reagerat inför Agroexpansións deltagande i överträdelsen, trots att sökanden således var informerad om det, med fog dra slutsatsen att det tyst godkänt sitt dotterbolags rättsstridiga förfarande och bedöma att detta utgjorde ett ytterligare indicium på att sökanden hade ett avgörande inflytande över detta dotterbolag (se punkt 136 ovan).

150    När det gäller de skrivelser som omfattas av den andra av de kategorier som nämns i punkt 137 ovan, identifieras dessa i fotnot 304 i det angripna beslutet. Det rör sig i huvudsak om telefax eller e-postmeddelanden som utväxlats mellan B. å ena sidan och T. eller S. å andra sidan. Av de skäl som angetts i punkterna 134, 147 och 148 ovan ska de sistnämnda anses ha agerat i sökandens namn.

151    Vissa av dessa skrivelser rör ett avtal daterat i september 1998 och omförhandlat år 2001, genom vilket vissa av Agroexpansións operationer för beredning av tobak har getts i uppdrag till Cetarsa. Det framgår tydligt av nämnda skrivelser att detta avtal ingicks av B. för sökandens räkning och att det sistnämnda företaget, genom T. och S., faktiskt hade ett avgörande inflytande över de förhandlingar som ledde fram till nämnda avtal.

152    I ett telefax av den 9 september 1998 till T. krävde B., efter att ha angett att han nyligen hade haft flera sammanträden med Cetarsa i syfte att försöka lösa ”[sökandens] pågående frågor”, uttryckligen T.:s godkännande avseende vissa av de avtalsvillkor som nämns i det protokoll från ett av dessa sammanträden som bifogats telefaxet. Det ska understrykas att B. i detta protokoll uttryckligen identifieras som representant för sökanden. Det ska även påpekas – vilket pekar åt samma håll – att B., i ett telefax av den 14 september 1998 upplyste T. om att han ”i enlighet med [sina] anvisningar” på nytt hade träffat Cetarsa och att ändringar hade gjorts i det avtal som skulle undertecknas med den sistnämnda, beträffande vilka han begärde T.:s godkännande. I ett telefax av den 15 september 1998 angav B. för T. att han meddelat Cetarsa det ändringsförslag som den sistnämnde hade skickat till honom dagen innan och att detta beredningsföretag kommit med ett motförslag. B. ber T. att meddela honom huruvida han ska godta detta. Slutligen ska det noteras att sökanden, i slutversionen av det avtal som slutits med Cetarsa, som B. skickade till T. per telefax den 18 september 1998, uttryckligen identifierades som en av de båda parterna i avtalet och B. som dess representant.

153    Det ska även påpekas att B., i ett e-postmeddelande av den 3 april 2001, informerade S. om förfarandet för omförhandlingarna av det i punkt 152 ovan nämnda avtalet, och gav uttryck för sin fruktan att Cetarsa skulle kräva samma villkor som dem som överenskommits med M., Deltafinas verkställande direktör, inom ramen för ett avtal som ingåtts parallellt med Deltafina i Universals namn och anmodade således S. att ta kontakt med M. Det framgår av ett e-postmeddelande följande dag från S. till B. att den förstnämnde faktiskt försökt nå M.

154    Slutligen ska det påpekas att B. i ett e-postmeddelande av den 7 mars 2001 upplyste S. om ett möte som, ”såsom överenskommits i Camberley” (vilket är Dimon International Services säte i Förenade kungariket), han haft dagen innan med en representant för Cetarsa och under vilket de bland annat diskuterat vissa aspekter av det avtal som var under omförhandling med det sistnämnda företaget.

155    Andra skrivelser som omfattas av den andra av de kategorier som nämns i punkt 137 ovan gäller ett avtal genom vilket Deltafina köper en stor del av den av Agroexpansión bearbetade tobaken. I ett telefax av den 14 september 1998 bad T. att B. skulle ge honom närmare upplysningar beträffande vissa priser och andra villkor som överenskommits inom ramen för detta avtal. Genom telefax samma dag lämnade B. dessa precisioner till T. I det i punkt 140 ovan nämnda telefaxet av den 14 december 1998 svarade B., utöver sin hänvisning till de rättsstridiga åtgärderna i fråga, på en fråga som D., som bland annat var ledamot i sökandens styrelse, hade ställt till honom angående genomförandet av detta avtal. Slutligen visas i det e-postmeddelande av den 9 maj 2001 som nämns i punkterna 144 och 147 ovan inte bara att sökanden hade informerats om nämnda åtgärder, utan även att detta företag hade ett avgörande inflytande över de kommersiella relationerna mellan Agroexpansión och Deltafina.

156    Vad slutligen gäller den tredje typen av skrivelser som nämns i punkt 137 ovan, anges dessa i detalj i fotnot 305 i det angripna beslutet.

157    Det rör sig om e-postmeddelanden som B. skickat till S., vilka, såsom kommissionen har angett i skäl 379 i det angripna beslutet, mer allmänt avser villkoren för inköp av råtobak och de i Spanien tillämpliga bestämmelserna. Dessa skrivelser är relevanta då de visar att sökanden, genom S., noga följde situationen på den spanska marknaden.

158    När det gäller sökandens argument enligt vilket de skrivelser som undersöks i punkterna 150–157 ovan inte har något samband med inköpen av råtobak, saknar detta relevans. Huruvida ett dotterbolag är självständigt i förhållande till sitt moderbolag ska nämligen inte uteslutande avgöras med hänsyn till dess verksamhet inom området för de produkter som överträdelsen gäller. Som redan har angetts i punkt 92 ovan, ska samtliga relevanta omständigheter som rör de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan ett dotterbolag och dess moderbolag beaktas för att avgöra om dotterbolaget självständigt bestämmer sitt marknadsbeteende. Dessa omständigheter kan variera från ett fall till ett annat och kan därmed inte bli föremål för någon uttömmande uppräkning.

–       De argument som sökanden fört fram för att visa att Agroexpansión agerade självständigt på marknaden

159    För det första ska det påpekas att sökanden grundar en stor del av sitt resonemang på tesen att det avgörande inflytande som ett moderbolag ska utöva för att hållas ansvarigt för sitt dotterbolags överträdelse måste gälla verksamheter som är direkt knutna till nämnda överträdelse, i förevarande fall inköp av råtobak. Av de ovan i punkterna 92 och 158 angivna skälen kan denna tes inte godtas.

160    Således kan sökandens påstående, enligt vilket den aldrig infört någon mekanism för kontroll av Agroexpansións inköp av råtobak, inte räcka för att fastställa att Agroexpansión agerade självständigt på marknaden. Samma sak gäller sökandens påstående att den aldrig gett Agroexpansión några order eller instruktioner angående dess inköpspolicy eller sammanträdena med de övriga beredningsföretagen eller med producenterna. Dessa påståenden är i än mindre grad övertygande då sökanden, såsom framgår av de handlingar som undersökts i punkterna 150–155 ovan, genom T. eller S. medverkade aktivt i andra aspekter av Agroexpansións affärspolicy, nämligen i underleveranserna av vissa tjänster avseende bearbetning av råtobak och försäljning av bearbetad tobak.

161    Vidare vad gäller den omständigheten att B. och de övriga medlemmarna i Agroexpansións ledningsgrupp hade behållit sina tjänster när detta företag förvärvades av Intabex, visar denna omständighet inte i sig att Agroexpansión agerade självständigt på marknaden. Denna omständighet var nämligen inte resultatet av ett självständigt beslut av Agroexpansión, utan av ett medvetet val från sökandens sida, såsom den angav i sitt svar på meddelandet om invändningar, varvid den berättigade detta val med sin bristande erfarenhet på området inköp av råtobak i Spanien och med det språkliga hindret.

162    Vad i övrigt gäller ledningsavtalet ger detta visserligen B. omfattande befogenheter avseende förvaltningen av Agroexpansión och i synnerhet avseende inköp av råtobak, men det föreskrivs icke desto mindre i dess artikel 1.1 att B. ska agera med beaktande av bland annat ”metoder och förfaranden som föreskrivits av styrelsen [i Agroexpansión]”. Dessutom åläggs B. i artikel 1.2 i ledningsavtalet en skyldighet att ”regelbundet och detaljerat informera [denna styrelse] om utvecklingen av företagets verksamhet och [att] upprätta och framställa, på angivna datum och i angivna format, de rapporter som [nämnda] styrelse skulle kunna begära”. Det är således uppenbart att B. i utövandet av sina uppdrag, inbegripet dem som avsåg inköp av råtobak, förblev under Agroexpansións styrelses kontroll, liksom han förblev bunden av de instruktioner som denna kunde ge honom. Sökandeföretaget medgav för övrigt, i sitt svar på tribunalens frågor vid förhandlingen, uttryckligen att Agroexpansións styrelse, liksom var fallet för vilket annat företag som helst i Spanien, hade behörighet att avfärda, ändra eller upphäva de beslut som dess verkställande direktör hade fattat. Den omständigheten, om den skulle anses fastställd, att denna styrelse i praktiken aldrig hade gått till väga på detta sätt eller utarbetat sådana ”metoder” eller ”förfaranden” som de ovan angivna ändrar inte det förhållandet att B., i motsats till vad sökanden har antytt, inte åtnjöt någon fullständig frihet i sitt handlande avseende förvaltningen av företaget eller ens avseende policyn för inköp av dess råtobak. Det ska tilläggas att den behörighetsfördelning till B.:s fördel som gjorts i ledningsavtalet inte var exceptionell på något sätt och inte alls skilde Agroexpansión från andra spanska företag, i motsats till vad sökanden har hävdat. Det är nämligen ganska vanligt att ett företags styrelse inte hanterar dess löpande verksamhet.

163    Med hänsyn till vad som har konstaterats i punkt 135 ovan, enligt vilken sökanden – genom de ledamöter som detta företag utsett i Agroexpansións styrelse, och i synnerhet T. – övervakade Agroexpansións verksamhet, kan inte de argument som grundar sig på chefsavtalet och de befogenheter som B. tilldelats godtas. Vad mer allmänt gäller den omständigheten att Agroexpansión har en egen lokal ledning, anser tribunalen på samma sätt, i likhet med kommissionen, att denna omständighet inte i sig visar att Agroexpansión självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden i förhållande till sitt moderbolag. Även om Agroexpansión i förevarande fall visserligen befann sig i en sådan situation, agerade den icke desto mindre under sökandens övervakning, och det sistnämnda företaget spelade till och med en aktiv roll i vissa aspekter av sökandeföretagets affärspolicy (se, bland annat, punkterna 150–155 ovan).

164    När det slutligen gäller sökandens argument att ingen av Agroexpansións fyra styrelseledamöter samtidigt var ledamot i dess egen styrelse eller dess egna ledningsorgan, ska det påpekas att även om överlappning av ledningsmedlemmar mellan ett moderbolag och dess dotterbolag utgör ett indicium på att moderbolaget faktiskt utövar ett avgörande inflytande över dotterbolaget, kan det inte av avsaknaden av en sådan överlappning anses framgå att nämnda dotterbolag agerar självständigt på marknaden. Det ska, som redan angetts i punkt 133 ovan, tilläggas att två av de fyra medlemmar i Agroexpansións styrelse som hade utsetts av sökanden när den förvärvade detta företag genom Intabex redan utövade betydande uppdrag i andra företag inom Dimon-koncernen.

165    Det framgår av övervägandena ovan att kommissionen gjorde en riktig bedömning när den fann att Agroexpansión och sökanden utgör en enda ekonomisk enhet från och med den 18 november 1997 och följaktligen höll sökanden solidariskt ansvarig för såväl överträdelsen som betalningen av böterna och nämnde detta företag bland det angripna beslutets adressater.

166    Med hänsyn till de principer som det erinras om i punkterna 99–101 ovan ska det fastställas att kommissionen således även gjorde en riktig bedömning då den beaktade sökandens konsoliderade omsättning avseende år 2003, det vill säga det år som föregick året då det angripna beslutet fattades, för att beräkna den övre gräns på 10 procent som föreskrivs i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003.

167    Talan kan således inte bifallas på den första grunden.

2.     Den femte grunden, avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten

 Parternas argument

168    Sökanden åberopade vid förhandlingen en ny grund, avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Den angav till stöd för denna grund, för det första, att det inte framgår av det angripna beslutet att de omständigheter som nämns i skäl 379 i detta var avsedda att bekräfta presumtionen att sökanden faktiskt utövade ett avgörande inflytande på Agroexpansión med anledning av att sökanden var ensam ägare av detta dotterbolag. Dessa omständigheter avsåg i realiteten möjligheten att utöva ett sådant inflytande. Det framgår inte heller av det angripna beslutet att kommissionen ansåg att de rapporter och skrivelser som skickats till T. var riktade till sökanden. Slutligen grundade sig kommissionen i sina skrivelser, i syfte att fastställa den sistnämnda omständigheten, på ett dokument som inte återgavs i det angripna beslutet, nämligen ett telefax från B. till T. av den 29 april 1998.

169    Kommissionen har gjort gällande att den femte grunden inte kan tas upp till sakprövning med anledning av att den är ny, och att talan, under alla omständigheter, inte kan bifallas på denna grund.

 Tribunalens bedömning

170    Det ska konstateras att det var först vid förhandlingen som sökanden för första gången gjorde gällande grunden avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Denna omständighet medför emellertid inte att tribunalen inte kan pröva den i förevarande mål. Inom ramen för en talan om ogiltigförklaring är en invändning om avsaknad av motivering eller bristande motivering i en rättsakt en grund som rör tvingande rätt som kan, eller till och med ska, prövas ex officio av unionsdomstolen, och som följaktligen kan åberopas av parterna i alla skeden under förfarandet (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 13 december 2001 i de förenade målen T-45/98 och T-47/98, Krupp Thyssen Stainless och Acciai speciali Terni mot kommissionen, REG 2001, s. II-3757, punkt 125).

171    Enligt fast rättspraxis ska den motivering som krävs enligt artikel 253 EG vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt och personligen berörs av den, kan ha. Det krävs dock inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 253 EG inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området (se domstolens dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France, REG 1998, s. I-1719, punkt 63 och där angiven rättspraxis, och domen i det ovan i punkt 110 nämnda målet Hoek Loos mot kommissionen, punkt 58).

172    Likaså framgår det av fast rättspraxis att när ett beslut om tillämpning av artikel 81 EG rör flera adressater och berör frågan om vilka företag som ska göras ansvariga för överträdelsen, ska beslutet innehålla en tillräcklig motivering i förhållande till var och en av adressaterna, i synnerhet i förhållande till de adressater som enligt beslutet ska bära ansvaret för överträdelsen (förstainstansrättens dom av den 28 april 1994 i mål T-38/92, AWS Benelux mot kommissionen, REG 1994, s. II-211, punkt 26, och av den 27 september 2006 i mål T-330/01, Akzo Nobel mot kommissionen, REG 2006, s. II-3389, punkt 93).

173    I detta fall framgår det av sammanfattningen av den del av det angripna beslutet som avser de adressater som nämnts i punkterna 27–37 ovan, och av vad som anförts i punkterna 104–119 ovan, att kommissionen i nämnda beslut har lämnat en tillräcklig motivering av beslutet att hålla sökanden ansvarig för den överträdelse som Agroexpansión begått. Kommissionen redogjorde således, med hänvisning till domstolens och tribunalens rättspraxis, för de principer den ämnade tillämpa för att definiera ovannämnda adressater. Vad särskilt avser sökanden påpekade kommissionen för det första att detta företag sedan andra halvåret 1997 innehade hela aktiekapitalet i Agroexpansión. Vidare fann kommissionen att det var fastställt att sökanden utövade ett avgörande inflytande över Agroexpansións handlande och grundade denna bedömning inte enbart på den presumtion som gäller för moderbolag med helägda dotterbolag, utan även på vissa ytterligare omständigheter som bekräftade detta utövande. Slutligen fann kommissionen att inget av de argument som sökanden åberopat i sitt svar på meddelandet om invändningar föranledde någon annan bedömning.

174    Den andra meningen i skäl 378 i det angripna beslutet kan visserligen vara förvirrande, då den anger att de ytterligare omständigheter som beskrivs i efterföljande skäl bekräftade ”antagandet att [sökanden] kunde utöva ett avgörande inflytande”. Som anges i punkt 117 ovan framgår det emellertid klart av en jämförande tolkning av punkterna 372 och 377 samt första meningen i skäl 378 i det angripna beslutet att dessa omständigheter var avsedda att bekräfta presumtionen att ett moderbolag faktiskt utövar ett avgörande inflytande över sitt dotterbolag när dotterbolaget är helägt. Sökanden kan än mindre påstå att den inte kunde uppfatta det angripna beslutet på detta sätt, eftersom den i sin ansökan uttryckligen har bestritt att nämnda omständigheter bekräftar att den utövade ett avgörande inflytande över Agroexpansión. Det är uppenbart att den i rättspraxis fastslagna presumtion som avses i skäl 372 i det angripna beslutet, och som tribunalen har erinrat om i punkterna 95 och 96 ovan, inte syftar på möjligheten att utöva ett sådant inflytande utan på det faktiska utövandet av detta.

175    För övrigt kan sökanden inte heller på allvar hävda att den inte, innan den fått kännedom om kommissionens skrivelser, kunnat förstå varför kommissionen fann att T. skulle anses agera som mellanhand för den. För det första var de flesta av de handlingar som uttryckligen nämns i fotnoterna 303 och 304 i det angripna beslutet – och som kommissionen i det beslutet anger vara sända till sökanden – adresserade till T. För det andra har sökanden, såväl i sitt svar på meddelandet om invändningar som i ansökan, framställt detaljerade synpunkter angående T.:s roll och uppdrag inom Dimon-koncernen och bland annat insisterat på den omständigheten att han aldrig hade varit medlem i styrelsen, ledningsgruppen eller personalen i sökandeföretaget.

176    När det slutligen gäller telefaxet av den 29 april 1998 från B. till T. räcker det att påpeka att det inte använts av tribunalen som bevis för att godkänna kommissionens slutledning att sökanden faktiskt utövade ett avgörande inflytande över Agroexpansións beteende, eftersom denna omständighet hade styrkts av det bevismaterial som nämns i skäl 379 i det angripna beslutet (se punkterna 128 och 130–158 ovan).

177    Härav följer att överklagandet inte kan vinna bifall på den femte grunden.

3.     Den andra grunden, avseende åsidosättande av principerna om proportionalitet och personligt ansvar

 Parternas argument

178    Sökanden har inom ramen för den andra grunden, vilken åberopats i andra hand, i förhållande till den första, gjort gällande att kommissionen har åsidosatt principerna om proportionalitet och personligt ansvar genom att hålla sökanden ansvarig för den överträdelse som Agroexpansión begått utan att ha visat att den hade deltagit direkt i denna överträdelse, exempelvis genom att ha gett specifika instruktioner till dotterbolaget eller ha övervakat dess deltagande i kartellen. Sökanden har anfört att den omständigheten att ett moderbolag har mottagit ”enstaka upplysningar” angående det konkurrensbegränsande handlande som dess dotterbolag ägnat sig åt inte räcker för att hålla det ansvarigt för dotterbolagets överträdelse. Det ska åtminstone visas att sökanden hållits informerad på ett ”periodiskt och regelbundet” eller ”detaljerat” sätt om denna överträdelse.

179    Sökanden har, med hänvisning till de argument som den utvecklat inom ramen för den första grunden, upprepat att den inte hade kännedom om den korrespondens som Agroexpansión skulle ha skickat till den, innehållande upplysningar om Agroexpansións inköpspolicy eller materiella bevis för de rättsstridiga åtgärderna i fråga.

180    Kommissionen anser att talan inte kan bifallas på den andra grunden av samma skäl som när det gäller den första grunden eftersom den i huvudsak utgör en upprepning av denna.

 Tribunalens bedömning

181    För det första godtar inte tribunalen sökandens argument att kommissionen inte hade visat att sökanden hade deltagit direkt i överträdelsen, exempelvis genom att ha gett instruktioner till dess dotterbolag att begå överträdelsen eller ha övervakat nämnda dotterbolags deltagande i kartellen. Som redan har angetts i punkt 93 ovan är det inte den omständigheten att dotterbolaget skulle ha begått överträdelsen på inrådan av moderbolaget, eller än mindre en inblandning från moderbolagets sida i nämnda överträdelse, utan den omständigheten att de utgör ett enda företag i den mening som avses i artikel 81 EG som tillåter kommissionen att rikta ett beslut om åläggande av böter till moderbolaget.

182    Vidare ska det erinras om att kommissionen, för att hålla sökanden ansvarig för den överträdelse som Agroexpansión begått, inte enbart grundade sig på presumtionen att sökanden genom att den var ensam ägare av Agroexpansión utövade ett avgörande inflytande på detta företag, utan även på vissa ytterligare omständigheter som visade att sökanden faktiskt utövade ett sådant inflytande. Dessa omständigheter utgörs av olika rapporter och korrespondens från Agroexpansión vilka visar att sökanden, genom T., S. eller D., inte bara var informerad om de rättsstridiga åtgärderna i fråga, utan även – vilket den har underlåtit att nämna inom ramen för denna grund – var inblandad i vissa affärsrelationer mellan sitt dotterbolag och Deltafina eller Cetarsa och noga följde situationen på den spanska marknaden (se punkterna 130–158 ovan).

183    Slutligen kan det inte på allvar hävdas att endast ”enstaka upplysningar” avseende de rättsstridiga åtgärderna i fråga hade lämnats till sökanden. Det hänvisades nämligen till dessa åtgärder i Agroexpansións verksamhetsrapporter från februari, mars, april och oktober 1999, samt januari, maj, september och november 2000, i Agroexpansións fältrapport från maj 2001, i telefaxet av den 14 december 1998 från B. till D. (se punkt 140 ovan), i rapporten av den 5 maj 1998 från B. (se punkt 142 ovan) och i e-postmeddelandena av den 30 oktober 2000 och av den 9 maj 2001 från B. till S. (se punkterna 143 och 144 ovan).

184    Av vad som anförts följer att talan inte kan vinna bifall på den andra grunden. Följaktligen ska de yrkanden som avser partiell ogiltigförklaring av det angripna beslutet ogillas.

4.     Den fjärde grunden, avseende åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar

 Parternas argument

185    Sökanden har gjort gällande att Agroexpansión upphörde att delta i överträdelsen vid kommissionens första ingripanden och har kritiserat kommissionen för att ha åsidosatt sökandens berättigade förväntningar genom att underlåta att, i enlighet med punkt 3 i riktlinjerna och med kommissionens beslutspraxis, beakta denna förmildrande omständighet vid fastställandet av bötesbeloppet.

186    Enligt sökanden får kommissionen endast underlåta att beakta en sådan förmildrande omständighet när konkurrensreglerna har åsidosatts avsiktligen.

187    Vidare har sökanden, i repliken, understrukit att den inte satte stopp för överträdelsen före dagen för kommissionens första ingripanden, utan samma dag som dessa, det vill säga den 3 oktober 2001.

188    Kommissionen har bestritt sökandens argument.

189    Kommissionen har i dupliken, med hänvisning till sökandens påstående att det sattes stopp för överträdelsen först den 3 oktober 2001 (se punkt 187 ovan), begärt att kommissionen ska tillämpa en ytterligare höjning på 5 procent på böternas utgångsbelopp, med avseende på överträdelsens varaktighet. Sökandens deltagande i överträdelsen hade nämligen i det fallet pågått längre än fem år och sex månader.

 Tribunalens bedömning

190    Det ska erinras om att kommissionen vid fastställandet av bötesbeloppet i princip ska iaktta vad den angett i de riktlinjer den själv har utfärdat. Det anges emellertid inte i riktlinjerna att kommissionen alltid ska beakta varje förmildrande omständighet som uppräknas i punkt 3 i dessa riktlinjer separat, och den är inte förpliktad att per automatik medge ytterligare nedsättning på denna grund. Frågan huruvida en eventuell nedsättning av böterna är adekvat på grund av förmildrande omständigheter ska avgöras efter en helhetsbedömning med beaktande av samtliga relevanta omständigheter. Antagandet av riktlinjerna har nämligen inte fråntagit tidigare rättspraxis dess relevans. Enligt denna rättspraxis har kommissionen ett utrymme för skönsmässig bedömning som medger att den mot bakgrund av framför allt omständigheterna i det enskilda fallet får beakta eller underlåta att beakta vissa omständigheter, när den fastställer storleken på de böter som den avser att ålägga någon. I avsaknad av tvingande anvisningar i riktlinjerna avseende förmildrande omständigheter som kan beaktas, ska således kommissionen anses ha bevarat ett visst utrymme för att göra en helhetsbedömning av behovet av att eventuellt sätta ned bötesbeloppet med hänsyn till förmildrande omständigheter (se tribunalens dom av den 14 december 2006 i de förenade målen T-259/02–T-264/02 och T-271/02, Raiffeisen Zentralbank Österreich m.fl. mot kommissionen, REG 2006, s. II-5169, punkt 473 och där angiven rättspraxis).

191    Enligt punkt 3 tredje strecksatsen i riktlinjerna utgör den omständigheten ”att företaget har upphört med överträdelsen vid kommissionens första ingripanden (bland annat kontroller)” en förmildrande omständighet.

192    Enligt fast rättspraxis kan detta upphörande logiskt sett emellertid endast utgöra en förmildrande omständighet om det finns anledning att anta att de berörda företagen har föranletts att upphöra med sina konkurrensbegränsande beteenden till följd av ingripandet i fråga, medan det fall att överträdelsen redan har upphört före det datum då kommissionen inledde sina första ingripanden inte omfattas av denna bestämmelse i riktlinjerna (tribunalens dom av den 8 juli 2004 i mål T-50/00, Dalmine mot kommissionen, REG 2004, s. II-2395, punkterna 328 och 329, fastställd efter överklagande i domstolens dom av den 25 januari 2007 i mål C-407/04 P, Dalmine mot kommissionen, REG 2007, s. I-829, punkt 158).

193    I förevarande fall upphörde överträdelsen den 10 augusti 2001, det vill säga före kommissionens första kontroller, vilka företogs den 3 oktober 2001. Som framgår av skäl 432 i det angripna beslutet beaktade kommissionen, även om beredningsföretagen hade angett att deras kartell hade upphört vid sistnämnda datum, det förstnämnda datumet som datum för slutet på överträdelsen med motiveringen att det ”senaste bevis” den förfogade över rörde ett möte den 10 augusti 2001, vilket nämnts i skäl 260 i det angripna beslutet. Upphörandet kunde således inte utgöra en förmildrande omständighet vid fastställandet av bötesbeloppet.

194    Det ska tilläggas att kommissionen, även om den hade ansett att överträdelsen hade upphört samma dag som den utförde sina första kontroller, hade haft fullt fog för att inte beakta den omständighet som sökanden har gjort gällande. En nedsättning av böterna till följd av att överträdelsen upphört vid kommissionens första ingripanden kan nämligen inte följa automatiskt, utan avgörs efter kommissionens bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet inom ramen för dess utrymme för skönsmässig bedömning. Tillämpningen av punkt 3 tredje strecksatsen i riktlinjerna till förmån för ett företag är särskilt påkallad när det inte är uppenbart att det aktuella beteendet är konkurrensbegränsande. Omvänt är dess tillämpning principiellt sett mindre påkallad när detta uppträdande varit av klart konkurrensbegränsande art, för det fall detta är bevisat (se förstainstansrättens dom av den 11 mars 1999 i mål T-156/94, Aristrain mot kommissionen, REG 1999, s. II-645, punkt 138, och av den 8 juli 2004 i mål T-44/00, Mannesmannröhren-Werke mot kommissionen, REG 2004, s. II-2223, punkt 281).

195    I förevarande fall rådde det inte några tvivel om att Agroexpansións beteende var konkurrensbegränsande. Beredningsföretagens kartell, vilken hade till syfte att fastställa priser och dela upp marknaden (se skälen 278–317 i det angripna beslutet), motsvarar nämligen en klassisk och särskilt allvarlig typ av överträdelse (se skälen 409–411 i det angripna beslutet) av konkurrensreglerna och ett beteende vars rättsstridighet har fastställts av kommissionen vid upprepade tillfällen sedan dess första ingripanden på området. Den omständigheten att denna kartell delvis var hemlig bekräftar dessutom att Agroexpansión varit fullt medveten om den rättsstridiga karaktären av sitt beteende.

196    Det följer av det ovan anförda att talan inte kan bifallas på den fjärde grunden.

197    När det gäller kommissionens begäran att en ytterligare ökning på 5 procent, med avseende på överträdelsens varaktighet, ska tillämpas på utgångsbeloppet för de böter som fastställts för Agroexpansión, finner tribunalen att den inte ska godtas. Genom att göra gällande att överträdelsen hade upphört den 3 oktober 2001, och inte den 10 augusti 2001, avsåg sökanden inte bestrida kommissionens bedömning av överträdelsens varaktighet, utan svara på ett argument som kommissionen hade framfört i svaromålet och enligt vilket beaktandet av det andra datumet som datum för överträdelsens upphörande redan hade haft en positiv effekt på sökandens situation.

5.     Den tredje grunden, avseende åsidosättande av principerna om proportionalitet och personligt ansvar samt av artikel 23.2 i förordning nr 1/2003

 Parternas argument

198    Sökanden har, inom ramen för den tredje grunden, som åberopats i andra hand, i förhållande till den första, med hänvisning till skäl 386 i det angripna beslutet, gjort gällande att den inte borde ha hållits ansvarig för den överträdelse som Agroexpansión begått för perioden före den 18 november 1997 och att böterna således måste nedsättas i motsvarande mån.

199    Sökanden anser att böterna avseende nämnda period borde ha beräknats utan tillämpning av multiplikationskoefficienten i avskräckande syfte på böternas utgångsbelopp, eftersom Agroexpansión vid denna tidpunkt inte ingick i en multinationell koncern.

200    När det gäller perioden från den 18 november 1997 till den 10 augusti 2001, har sökanden gjort gällande att böterna ska beräknas genom en minskning av det belopp som Agroexpansión ålagts genom artikel 3 i det angripna beslutet med det belopp som uteslutande ålagts Agroexpansión avseende perioden före den 18 november 1997.

201    Kommissionen har medgett att det bötesbelopp som sökanden är solidariskt betalningsansvarig för tillsammans med Agroexpansión borde vara lägre än det totala beloppet för de böter som Agroexpansión har ålagts. Kommissionen godtar emellertid inte sökandens argument att bötesbeloppet ska beräknas utan tillämpning av multiplikationskoefficienten i avskräckande syfte för perioden före den 18 november 1997. Kommissionen anser att sökanden ska förklaras solidariskt ansvarig, tillsammans med Agroexpansión, för betalningen av böterna med ett belopp på 2 332 800 euro, medan Agroexpansión ska förbli betalningsansvarig avseende resterande bötesbelopp, det vill säga 2 592 000 euro (varav 259 200 euro ensam). Kommissionen har kommit fram till beloppet på 2 332 800 euro genom att beakta den omständigheten att sökanden endast kan hållas ansvarig för överträdelsen avseende en period på cirka tre år och nio månader och genom att således endast öka böternas utgångsbelopp, avseende sökanden, med 35 procent.

 Tribunalens bedömning

202    Det ska konstateras att sökanden, vilket är ostridigt och som framgår av skäl 386 i det angripna beslutet, inte kunde hållas ansvarig för den överträdelse som Agroexpansión begått avseende perioden före den 18 november 1997, eftersom det var först från detta datum som den bildade en ekonomisk enhet med denna och således ett företag i den mening som avses i artikel 81 EG. Eftersom det solidariska ansvaret för betalning av böterna endast kan omfatta den överträdelseperiod då moderbolaget och dess dotterbolag utgjorde ett sådant företag, hade kommissionen inte grund för att förplikta sökanden att solidariskt tillsammans med Agroexpansión betala hela det bötesbelopp som ålagts Agroexpansión, det vill säga 2 592 000 euro, ett belopp som avsåg hela överträdelseperioden. Följaktligen ska talan bifallas såvitt avser den tredje grunden.

6.     Fastställande av slutligt bötesbelopp

203    Det angripna beslutet ska således ändras i den del sökanden hållits solidariskt ansvarig tillsammans med Agroexpansión för betalningen av det totala bötesbelopp som fastställts för Agroexpansión.

204    Tribunalen anser det lämpligt att, inom ramen för sin fulla prövningsrätt, beräkna den del av detta belopp som sökanden tillsammans med Agroexpansión är solidariskt betalningsansvarig för i enlighet med det resonemang som kommissionen har föreslagit i sina skrivelser, det vill säga med den metod och de kriterier som den tillämpade i det angripna beslutet för att fastställa det bötesbopp som skulle åläggas beslutets adressater (se punkterna 38–61 ovan).

205    Således ska tribunalen i första hand grunda sig på samma utgångsbelopp som det som använts för Agroexpansión, det vill säga 3 600 000 euro.

206    Den omständigheten att sökanden inte kan hållas ansvarig för perioden före den 18 november 1997 har nämligen för det första ingen inverkan på denna överträdelses klassificering som ”mycket allvarlig” (skälen 408–414 i det angripna beslutet).

207    För det andra har denna omständighet inte heller någon inverkan på beaktandet av det ”specifika inflytandet” hos vart och ett av företagen och den påverkan på konkurrensen som respektive företags rättsstridiga beteende hade haft (skäl 415 i det angripna beslutet).

208    Denna omständighet påverkar inte på något sätt konstaterandet att beredningsföretagens ”bidrag” till de olagliga förfarandena var i stort sett de samma (skäl 418 i det angripna beslutet).

209    Den medför inte heller att indelningen av beredningsföretagen i tre kategorier och placeringen av Agroexpansión i den andra av dessa (för vilken ett utgångsbelopp på 1 800 000 föreskrevs) kan ifrågasättas, eftersom denna indelning och placering genomfördes med beaktande av varje beredningsföretags andel av marknaden för inköp av spansk råtobak år 2001, det sista året under vilket överträdelsen pågick (skälen 419–421 i det angripna beslutet).

210    För det tredje, när det gäller multiplikationskoefficienten 2 i avskräckande syfte, som tillämpats på utgångsbeloppet för de böter som Agroexpansión ålagts, förblir tillämpningen av denna motiverad inom ramen för förevarande beräkning, eftersom den grundar sig på det berörda företagets storlek och totala tillgångar år 2003, året före det år då det angripna beslutet antogs (skälen 422 och 423 i det angripna beslutet). Som har visats ovan vid prövningen av den första grunden, utgjorde Agroexpansión och sökanden år 2003 tillsammans en och samma ekonomiska enhet och därmed ett sådant företag.

211    Det ska i detta hänseende påpekas att beaktandet av det berörda företagets storlek och totala resurser för att säkerställa att böterna får en tillräckligt avskräckande verkan beror på den inverkan på nämnda företag som eftersträvas – sanktionen ska inte vara försumbar med hänsyn till, bland annat, företagets finansiella styrka. Således kan man inte, för att mäta böternas avskräckande effekt på ett företag som hålls ansvarigt för en överträdelse, beakta situationen såsom den var i början av överträdelsen. Om sådan hänsyn togs skulle det finnas risk för att böterna antingen blev för låga för att vara tillräckligt avskräckande, för det fall omsättningen för det berörda företaget i mellantiden har ökat, eller högre än vad som krävs för att de ska vara avskräckande, för det fall omsättningen för det berörda företaget i mellantiden har minskat.

212    Däremot ska utgångsbeloppet på 3 600 000 euro, då sökanden endast kan hållas ansvarig för överträdelsen avseende de tre år och nio månader som omfattas av perioden från den 18 november 1997 till den 10 augusti 2001, ökas med 35 procent och inte med 50 procent som i Agroexpansións fall, med hänsyn till överträdelsens varaktighet. Följaktligen ska, vid fastställandet av det bötesbelopp som sökanden är solidariskt betalningsansvarig för tillsammans med Agroexpansión, ett grundbelopp på 4 860 000 euro beaktas.

213    Den omständigheten att sökanden inte kan hållas ansvarig för överträdelsen avseende perioden före den 18 november 1997 påverkar inte nedsättningen med 40 procent av grundbeloppet med hänsyn till de förmildrande omständigheterna (skälen 437–439 i det angripna beslutet). Det grundbelopp som ska beaktas ska fastställas till 2 916 000 euro. Med hänsyn till det berörda företagets omsättning år 2003 behöver detta belopp inte anpassas i syfte att iaktta den gräns på 10 procent av omsättningen som föreskrivs i artikel 23.2 i förordning nr 1/2003.

214    När det gäller tillämpningen av meddelandet om samarbete ska det påpekas att tribunalen i sin dom av denna dag i mål T-38/05, Agroexpansión mot kommissionen, REU 2011, s. II-0000, fann det lämpligt att bevilja Agroexpansión en ytterligare nedsättning med 5 procent, för dess samarbete, utöver den nedsättning med 20 procent som redan beviljats i det angripna beslutet. Således ska även i förevarande mål en nedsättning med 25 procent av det ovannämnda beloppet på 2 916 000 euro beviljas.

215    Det framgår av det ovan anförda att den del av det bötesbelopp som Agroexpansión ålagts, för vilken sökanden är solidariskt betalningsansvarig tillsammans med Agroexpansión, ska fastställas till 2 187 000 euro.

216    Talan ska ogillas i övriga delar.

 Rättegångskostnader

217    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Tribunalen kan emellertid enligt artikel 87.3 första stycket i dessa regler, om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, besluta att kostnaderna ska delas.

218    Eftersom talan delvis har bifallits, anser tribunalen att det med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall är skäligt att sökanden ska bära nio tiondelar av sina rättegångskostnader och ersätta nio tiondelar av kommissionens rättegångskostnader. Kommissionen ska bära en tiondel av sina rättegångskostnader och ersätta en tiondel av sökandens rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

följande:

1)      Den del av det bötesbelopp som Agroexpansión, SA, åläggs i artikel 3 i kommissionens beslut K(2004) 4030 slutlig av den 20 oktober 2004 om ett förfarande enligt artikel 81.1 [EG] (ärende COMP/C.38.238/B.2 – Råtobak – Spanien), för vilken Alliance One International är solidariskt betalningsansvarigt tillsammans med Agroexpansión, fastställs till 2 187 000 euro.

2)      Talan ogillas i övrigt.

3)      Alliance One International ska bära nio tiondelar av sina rättegångskostnader och ersätta nio tiondelar av Europeiska kommissionens rättegångskostnader. Kommissionen ska bära en tiondel av sina rättegångskostnader och ersätta en tiondel av Alliance One Internationals rättegångskostnader.

Czúcz Labucka O’Higgins

Underskrifter

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 12 oktober 2011.

Innehållsförteckning

Bakgrund till målet

1.  Sökanden och det administrativa förfarandet

2.  Det angripna beslutet

3.  Det angripna beslutets adressater

4.  Fastställande av bötesbelopp

Böternas utgångsbelopp

Böternas grundbelopp

Försvårande respektive förmildrande omständigheter

Övre gräns för böterna enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003

Tillämpning av meddelandet om samarbete och böternas slutliga belopp

Förfarandet och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

1.  Den första grunden, avseende åsidosättande av artikel 81.1 EG och artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 och av proportionalitetsprincipen

Parternas argument

Tribunalens bedömning

De kriterier som kommissionen tillämpade i det angripna beslutet för att hålla ett moderbolag ansvarigt för en överträdelse som begåtts av dess dotterbolag

Huruvida sökanden och Agroexpansión utgör en enda ekonomisk enhet

–  – Verksamhetsrapporter och fältrapporter

–  – Skriftväxlingen mellan Agroexpansión och sökanden

–  De argument som sökanden fört fram för att visa att Agroexpansión agerade självständigt på marknaden

2.  Den femte grunden, avseende åsidosättande av motiveringsskyldigheten

Parternas argument

Tribunalens bedömning

3.  Den andra grunden, avseende åsidosättande av principerna om proportionalitet och personligt ansvar

Parternas argument

Tribunalens bedömning

4.  Den fjärde grunden, avseende åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar

Parternas argument

Tribunalens bedömning

5.  Den tredje grunden, avseende åsidosättande av principerna om proportionalitet och personligt ansvar samt av artikel 23.2 i förordning nr 1/2003

Parternas argument

Tribunalens bedömning

6.  Fastställande av slutligt bötesbelopp

Rättegångskostnader

* Rättegångsspråk: engelska.