Överklagande ingett den 28 september 2011 av Schindler Holding Ltd, Schindler Management AG, Schindler SA, Schindler Sàrl, Schindler Liften BV och Schindler Deutschland Holding GmbH av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 13 juli 2011 i mål T-138/07, Schindler Holding Ltd m.fl. mot kommissionen

(Mål C-501/11 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Schindler Holding Ltd, Schindler Management AG, Schindler SA, Schindler Sàrl, Schindler Liften BV och Schindler Deutschland Holding GmbH (ombud: R. Bechtold och W. Bosch, Rechtsanwälte, samt Professor Dr. J. Schwarze)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena har framställt följande yrkanden:

Att domstolen ska upphäva den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 13 juli 2011 i mål T-138/07, Schindler Holding Ltd m.fl. mot kommissionen.

Att domstolen ska ogiltigförklara kommissionens beslut av den 21 februari 2007 (ärende COMP/E-1/38.823 - Hissar och rulltrappor), alternativt undanröja eller sätta ned de böter som klagandena ålades genom detta beslut.

Alternativt till de första båda yrkandena, att domstolen ska återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning i enlighet med den rättsliga bedömningen i domstolens dom.

Att domstolen ska förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klagandena har till stöd för sitt överklagande åberopat följande tretton grunder:

Tribunalen åsidosatte maktdelningsprincipen och kraven på ett förfarande som grundar sig på iakttagandet av rättsstatsprinciper, genom att utan att själv ha gjort en fullständig prövning av kommissionens beslut slå fast att kommissionen hade befogenhet att ålägga böter.

Tribunalen åsidosatte principen om omedelbarhet vid bevisupptagningen, genom att godta sådan bevisföring i form av kronvittnen som förekom i kommissionens dåvarande praxis.

Tribunalen åsidosatte legalitetsprincipen (artikel 7 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna) (nedan kallad Europakonventionen), genom att anse att artikel 23.2 i förordning nr 1/2003¹ utgör ett tillräckligt lagstöd för åläggande av böter.

Tribunalen underlät att beakta att 1998 års riktlinjer för beräkning av böter saknar verkan på grund av kommissionen saknar behörighet.

Tribunalen gjorde en oriktig bedömning genom att tillbakavisa argumentet att 1998 års riktlinjer för beräkning av böter strider mot principerna om förbud mot retroaktiv tillämpning och skydd för berättigade förväntningar.

Tribunalen åsidosatte skuldprincipen principen om oskuldspresumtion (artikel 27.2 i förordning nr 1/2003, artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, nedan kallad stadgan, och artikel 6.2 i Europakonventionen), genom att anse att det inte är nödvändigt att hålla de berörda företagen ansvariga för överträdelser som deras anställda begått eller genom att inte göra detta.

Tribunalen gjorde en oriktig bedömning genom att anse att Schindler Holding var medansvarigt. Härvid inkräktar de principer om medansvar som har tillämpats på medlemsstaternas befogenheter. Dessutom har tribunalen gått utöver domstolens rättspraxis och åsidosatt principen om oskuldspresumtion (artikel 48.1 i stadgan och artikel 6.2 i Europakonventionen).

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att den övre gränsen för de böter som kan åläggas enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 inte hade överskridits.

Därigenom kränktes även Schindler Holdings äganderätt, eftersom de ålagda böterna hade samma verkan som en expropriation (artikel 17.1 i stadgan och artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen).

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att anse att de alltför höga grundbelopp som kommissionen hade fastställt var motiverade.

Tribunalen gjorde en oriktig bedömning genom att godta att kommissionen inte hade beaktat vissa omständigheter som förmildrande. I detta avseende underlät tribunalen särskilt att beakta att kartellen i Tyskland frivilligt upphörde och att klagandena hade program för efterlevnad av konkurrensreglerna.

Tribunalen gjorde en oriktig bedömning genom att anse att det var motiverat att kommissionen fastställde otillräckliga nedsättningar av böterna enligt meddelandet om samarbete eller felaktigt avslog ansökningar om sådan nedsättning. I detta avseende underlät tribunalen särskilt att beakta det samarbete som klagandena tillhandahållit. Den beaktade inte heller att kommissionen felaktigt hade beviljat alltför låga nedsättningar för samarbete som inte omfattades av meddelandet om samarbete.

Tribunalen åsidosatte proportionalitetsprincipen genom att anse att bötesbeloppen var godtagbara.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 [EG] och 82 [EG] (EGT L 1, 2003, s. 1).