DOMSTOLENS DOM (stora avdelningen)
den 12 juni 2018 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Varumärken – Absoluta registreringshinder eller ogiltighetsgrunder – Kännetecken som endast består av varans form – Begreppet form – Färg – Placering på en del av varan – Direktiv 2008/95/EG – Artikel 2 – Artikel 3.1 e iii”
I mål C‑163/16,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Rechtbank Den Haag (Distriktsdomstolen i Haag, Nederländerna) genom beslut av den 9 mars 2016, som inkom till domstolen den 21 mars 2016, i målet
Christian Louboutin,
Christian Louboutin SAS
mot
Van Haren Schoenen BV
meddelar
DOMSTOLEN (stora avdelningen)
sammansatt av ordföranden K. Lenaerts, vice ordföranden A. Tizzano, avdelningsordförandena L. Bay Larsen, T. von Danwitz, J.L. da Cruz Vilaça, C.G. Fernlund och C. Vajda samt domarna E. Juhász (referent), J.-C. Bonichot, A. Arabadjiev, C. Toader, S. Rodin, F. Biltgen, K. Jürimäe och M. C. Lycourgos,
generaladvokat: M. Szpunar,
justitiesekreterare: förste handläggaren M. Ferreira,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 6 april 2017,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Christian Louboutin, genom T. van Innis, avocat,
– Christian Louboutin SAS, genom J. Hofhuis, advocaat,
– Van Haren Schoenen BV, genom W. J. G. Maas, R. Rijks, E. T. Bergsma och M. van Gerwen, advocaten,
– Tysklands regering, genom T. Henze, M. Hellmann och J. Techert, samtliga i egenskap av ombud,
– Frankrikes regering, genom D. Segoin, i egenskap av ombud,
– Ungerns regering, genom M. Z. Fehér, G. Koós och E. E. Sebestyén, samtliga i egenskap av ombud,
– Portugals regering, genom L. Inez Fernandes, M. Figueiredo och T. Rendas, samtliga i egenskap av ombud,
– Finlands regering, genom J. Heliskoski, i egenskap av ombud,
– Förenade kungarikets regering, genom N. Saunders, Z. Lavery och D. Robertson, samtliga i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom J. Samnadda, T. Scharf och F. Wilman, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 22 juni 2017 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
med beaktande av beslutet av den 12 oktober 2017 att återuppta den muntliga delen av förfarandet och efter förhandlingen den 14 november 2017,
samt efter att den 6 februari 2018 har hört generaladvokatens kompletterande förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 3.1 e iii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 2008, s. 25).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan å ena sidan Christian Louboutin och Christian Louboutin SAS (nedan tillsammans kallade Louboutin) och å andra sidan Van Haren Schoenen BV (nedan kallat Van Haren). Målet rör det sistnämnda bolagets saluföring av skor som medför intrång i det varumärke som innehas av Christian Louboutin.
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 I artikel 2 i direktiv 2008/95, som har rubriken ”Tecken som kan utgöra ett varumärke”, föreskrivs följande:
”Ett varumärke kan utgöras av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror, formen på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen i fråga kan särskilja ett företags varor eller tjänster från andra företags.”
4 Artikel 3 i direktiv 2008/95 har rubriken ”Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder” och har följande lydelse:
”1. Följande tecken och varumärken får inte registreras och om registrering har skett ska de kunna ogiltigförklaras:
…
e) Tecken som endast består av
i) en form som följer av varans art,
ii) en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat,
iii) en form som ger varan ett betydande värde.
…”
Beneluxkonventionen om immateriella rättigheter (varumärken och mönster)
5 I Beneluxkonventionen om immateriella rättigheter (varumärken och mönster) av den 25 februari 2005, som undertecknades i Haag av Konungariket Belgien, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna, föreskrivs följande i artikel 2.1, som har rubriken ”Kännetecken som kan utgöra ett varumärke”:
”1. Beteckningar, mönster, avtryck, stämplar, bokstäver, siffror, formen på en vara eller dess förpackning och alla andra kännetecken som kan återges grafiskt och har till syfte att särskilja ett företags varor eller tjänster ska anses utgöra individuella varumärken.
2. Tecken som endast består av en form som följer av varans art, som ger varan ett betydande värde eller är nödvändig för att uppnå ett tekniskt resultat kan inte betraktas som varumärken.
…”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
6 Louboutin formger och tillverkar skor.
7 Den 28 december 2009 ansökte Christian Louboutin om registrering av ett Benelux-varumärke vid Benelux byrå för immateriell äganderätt, vilket registrerades den 6 januari 2010 under nummer 0874489 för varor i klass 25 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: ”fotbeklädnader (ej ortopediska)” (nedan kallat det omtvistade varumärket).
8 Detta varumärke återges nedan:
9 I registreringsansökan beskrevs det omtvistade varumärket på följande sätt:”Varumärket består av röd färg (Pantone 18–1663TP), som anbringats på sulan till en sko såsom avbildats (skons kontur utgör inte en del av varumärket, utan syftar till att visa varumärkets placering).”
10 Den 10 april 2013 justerades registreringen av det omtvistade varumärket för att begränsa omfattningen av varumärkets skydd till ”Högklackade skor (utom ortopediska)”.
11 Van Haren, som bedriver detaljhandelsförsäljning i Nederländerna av skor, saluförde under år 2012 högklackade skor, vars sulor var belagda med en röd färg.
12 Den 27 maj 2013 väckte Louboutin talan mot Van Haren vid Rechtbank Den Haag (Distriktsdomstolen i Haag, Nederländerna) om intrång i det omtvistade varumärket. Den 17 juli 2013 meddelade den domstolen tredskodom och biföll delvis Louboutins yrkanden.
13 VanHaren ansökte om återvinning av tredskodomen vid den hänskjutande domstolen, Rechtbank Den Haag (Distriktsdomstolen i Haag) och gjorde på grundval av artikel 2.1, punkt 2 i Beneluxkonventionen gällande att det omtvistade varumärket var ogiltigt. Enligt Van Haren är det varumärket ett tvådimensionellt figurmärke nämligen en röd yta.
14 Rechtbank Den Haag (Distriktsdomstolen i Haag) fann först och främst att, med beaktande av den grafiska återgivningen och beskrivningen av det omtvistade varumärket, är den röda färgen oupplösligt förbunden med en skosula, varför märket inte kan anses vara enbart ett tvådimensionellt figurmärke. Enligt den hänskjutande domstolen påverkas den bedömningen inte av att det i beskrivningen av varumärket anges att ”skons kontur inte utgör en del av varumärket”. Bedömningen bekräftas tvärtom av den upplysningen, eftersom skons kontur enligt den beskrivningen, vilket visas genom den grafiska återgivningen av det omtvistade varumärket, syftar till att utvisa varumärkets placering och inte till att begränsa det till ett tvådimensionellt varumärke.
15 Den hänskjutande domstolen har vidare konstaterat ”en betydande andel av konsumenterna av högklackade damskor i Beneluxländerna kunde ange att [Louboutins] skor härrörde från denne och således särskilja dem från högklackade damskor [från] andra företag”. Vid den tidpunkten uppfattades det omtvistade varumärket således som ett varumärke för dessa varor.
16 Den hänskjutande domstolen anser dessutom att den röda sulan ger de skor som Louboutin saluför ett betydande värde, eftersom den färgen är en del av de skornas utseende och spelar en viktig roll för beslutet att köpa dem. I detta avseende har den hänskjutande domstolen anfört att Louboutin först använde den röda färgen på sulor av estetiska skäl, innan den utformades för att ange ursprunget och för att användas som varumärke.
17 Den hänskjutande domstolen har slutligen påpekat att, eftersom det omtvistade varumärket består av en färg som anbringats på en skosula och därför sammanfaller med en del av varan, uppkommer frågan huruvida det undantag som föreskrivs i artikel 3.1 e iii i direktiv 2008/95 är tillämpligt på varumärket. Den hänskjutande domstolen vill härvid få klarhet i huruvida begreppet form i den mening som avses i den bestämmelsen är begränsat till en varas tredimensionella kännetecken, såsom dess kontur, dimensioner och volym, eller om begreppet avser andra kännetecken – som inte är tredimensionella – hos en vara.
18 Mot denna bakgrund beslutade Rechtbank Den Haag (Distriktsdomstolen i Haag) att vilandeförklara målet och att ställa följande tolkningsfråga till domstolen:
”Är begreppet form i den mening som avses i artikel 3.1 e iii i [direktiv 2008/95] (i den tyska, den engelska respektive den franska versionen av [det direktivet]: Form, shape respektive forme) begränsat till varans tredimensionella kännetecken, såsom varans konturer, dimensioner och volym (i tre dimensioner), eller avser bestämmelsen även andra (icke tredimensionella) kännetecken hos varan såsom färgen?”
Prövning av tolkningsfrågan
19 Genom tolkningsfrågan vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida artikel 3.1 e iii i direktiv 2008/95 ska tolkas så, att ett kännetecken som, såsom i det nationella målet, består av en färg som anbringats på sulan till en högklackad sko endast består av ”en form” i den mening som avses i den bestämmelsen.
20 Eftersom direktiv 2008/95 inte innehåller någon definition av begreppet form, ska ordets betydelse och räckvidd – i enlighet med domstolens fasta praxis – fastställas i överensstämmelse med dess normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket det används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som det ingår i (se, analogt, dom av den 3 september 2014, Deckmyn och Vrijheidsfonds, C‑201/13, EU:C:2014:2132, punkt 19).
21 Såsom Europeiska kommissionen har understrukit förstås, i sammanhang med varumärkesrätten, begreppet form i allmänhet så, att det avser ett antal linjer eller konturer som avgränsar den aktuella varan i rummet.
22 Det framgår inte av direktiv 2008/95, av domstolens praxis eller av det ordets vanliga betydelse att en färg i sig, utan begränsningar i rummet, skulle kunna utgöra en form.
23 Frågan uppkommer emellertid huruvida den omständigheten att en viss färg som anbringas på en särskild plats på den aktuella varan innebär att det ifrågavarande kännetecknet består av en form i den mening som avses i artikel 3.1 e iii i direktiv 2008/95.
24 Det ska härvid påpekas att formen på varan eller en del av den visserligen spelar en roll för färgens avgränsning i rummet, men det kan emellertid inte anses att ett kännetecken utgörs av den formen när varumärkesregistreringen inte syftar till att skydda formen, utan endast anbringandet av en färg på en särskild plats på den varan.
25 Såsom den tyska och den franska regeringen, samt Förenade kungarikets regering och kommissionen har påpekat, hänför sig det omtvistade varumärket inte till en särskild form av sula till högklackade skor. I beskrivningen av varumärket anges nämligen uttryckligen att skons kontur inte utgör en del av varumärket, utan endast tjänar till att visa placeringen av den röda färg som avses med registreringen.
26 I varje fall kan ett kännetecken, såsom det som är i fråga i det nationella målet, inte anses bestå av ”endast” en form, när kännetecknets huvudsakliga föremål, såsom i förevarande mål, är en viss färg enligt en internationellt erkänd färgidentifieringskod.
27 Med hänsyn till vad ovan anförts ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Artikel 3.1 e iii i direktiv 2008/95 ska tolkas så, att ett kännetecken som, såsom i det nationella målet, består av en färg som anbringats på sulan till en högklackad sko inte endast består av ”en form” i den mening som avses i den bestämmelsen.
Rättegångskostnader
28 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:
Artikel 3.1 e iii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar ska tolkas så, att ett kännetecken som, såsom i det nationella målet, består av en färg som anbringats på sulan till en högklackad sko inte endast består av ”en form” i den mening som avses i den bestämmelsen.
Underskrifter