Talan väckt den 10 augusti 2006 - G mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål F-96/06)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: G (Port-Vendres, Frankrike) (ombud: advokaterna B. Cambier och L. Cambier)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökanden(a)s yrkanden

Sökanden(a) yrkar att personaldomstolen skall

fastställa svarandens ansvar för de felaktigheter som har begåtts till förfång för sökanden,

förplikta svaranden att betala ett provisoriskt belopp om EUR 1 581 801 till sökanden och sökandens familj, vilket motsvarar hälften av den skada som samtliga fel av kommissionen, dess tjänstemän, lägre tjänstemän eller andra organ som är beroende av kommissionen har vållat sökanden och där den andra hälften av ersättningen skall fastställas med hjälp av en sakkunnig,

förplikta svaranden att betala ränta om 8 procent på samtliga ovannämnda belopp från den 23 november 1999, vilket var det datum när den första internutredningen från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) förelåg och i vilket de första tecknen på att sökanden inte behandlades opartiskt framgick eller, i andra hand, från den 29 juni 2005, vilket var det datum som sökanden begärde skadestånd med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna,

tillsätta en sakkunnig, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden anför åtta grunder till stöd för sin talan.

För det första kritiserar sökanden kommissionen för att gjort sökanden till huvudperson i Berthelotaffären, trots att samtliga anklagelser visat sig vara felaktiga och att det helt saknades bevis för anklagelserna. Kommissionen har således brustit i sin omsorgsplikt och åsidosatt principen om god förvaltning samt svikit sökandens berättigade förväntningar.

För det andra kritiserar sökanden kommissionen för att grovt ha åsidosatt sökandens rätt att försvara sig genom de brister som förekommit i de administrativa förfarandena i Berthelotaffären, en affär som inte har handlagts opartiskt.

För det tredje gör sökande gällande att principen om konfidentiell behandling har åsidosatts eftersom kommissionen år 2000 gav journalister tillträde till OLAF:s lokaler och där fick ta del av konfidentiella handlingar om sökanden som sedan återgavs i television.

För det fjärde kritiserar sökanden kommissionens beslut att upphäva sökandens rättsliga immunitet.

Genom den femte grunden kritiserar sökanden kommissionen för att förflyttat sökanden från tjänsten som chefstjänsteman vid generaldirektoratet för forskning och teknisk utveckling. Förflyttningen var inte i tjänstens intresse eller en del i den interna rörligheten inom kommissionens olika verksamhetsgrenar utan var en förtäckt disciplinär påföljdssanktion.

Genom den sjätte grunden, som avser förfarandet för att få sin sjukdom betraktad som arbetsskada (artikel 73 i tjänsteföreskrifterna), bestrider sökanden kommissionens beslut att redan från början utesluta att det var tal om en arbetsolycka och därefter ha skickat över sökandens handlingar till kommissionens utrednings- och disciplinbyrå (IDOC) så att denna kunde utreda orsaken till sökandens sjukdom.

Genom den sjunde grunden åberopar sökanden att de förfaranden som föreskrivs i artiklarna 73 och 78 i tjänsteföreskrifterna skall vara oberoende förfaranden och sökanden bestrider kommissionens beslut att vilandeförklara ärendet innan det tagits slutlig ställning i det förfarande som inletts med stöd av artikel 78.5 i tjänsteföreskrifterna så länge det inte fattats något beslut med stöd av artikel 73 i tjänsteföreskrifterna.

Genom den åttonde grunden kritiserar sökanden den omständighet att de disciplinära åtgärder som vidtogs mot sökanden består trots att anklagelserna mot sökanden har ogillats av belgiska domstolar inom ramen för ett brottmålsförfarande mot sökanden.

Sökanden anser sammanfattningsvis att de fel av kommissionen som angetts ovan utlöste den depression som tvingade sökanden att sluta som tjänsteman i förtid. Detta orsakade en ekonomisk och ideell skada för sökanden och sökandens familj.

____________