PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 10 november 2011

Mål F‑20/09

Marc Juvyns

mot

Europeiska unionens råd

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet år 2008 – Jämförelse av kvalifikationer – Förfarande som grundar sig på betygsrapporterna år 2005/2006 – Kriteriet tjänstemannens ansvar”

Saken:      Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA genom vilken Marc Juvyns yrkar ogiltigförklaring av rådets beslut att inte befordra honom till lönegrad AST7 i befordringsförfarandet år 2008.

Avgörande:      Talan ogillas. Sökanden ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rådets rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Föregående administrativa klagomål – Överensstämmelse mellan klagomålet och talan – Objektiv identitet – Grunder och argument som inte framförts i klagomålet men som har ett nära samband med detta – Upptagande till sakprövning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45), bilaga XIII (artikel 10)

3.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Omständigheter som kan beaktas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

4.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Omständigheter som kan beaktas

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

5.      Tjänstemän – Befordran – Begäran om omprövning från en icke-befordrad tjänsteman – Avslagsbeslut – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 och 45)

1.      Regeln om överensstämmelse mellan det föregående administrativa klagomålet och talan är tillämplig endast om talan ändrar föremålet för tvisten, såsom detta angavs i klagomålet, eller saken, varvid begreppet sak ska tolkas i vid mening.

Vad beträffar yrkanden om ogiltigförklaring av en av administrationens rättsakter, avses med ”saken i målet” sökandens bestridande av den angripna rättsaktens materiella lagenlighet, alternativt bestridandet av den angripna rättsaktens formella lagenlighet.

(se punkt 41)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 1 juli 2010, Mandt mot parlamentet, F-45/07, punkt 119

2.      Beträffande tjänstemän i tjänstegrupp AST föreskrivs, i artikel 10 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, vägledande multiplikationsfaktorer för att fastställa antalet lediga tjänster i varje lönegrad. Dessa är olika för de olika karriärsystemen. Eftersom administrationen är skyldig att följa dessa multiplikationsfaktorer, gjorde tillsättningsmyndigheten en riktig bedömning när den jämförde kvalifikationerna endast för olika tjänstemän i tjänstegrupp AST som tillhörde samma karriärsystem.

Artikel 45 i tjänsteföreskrifterna åsidosätts inte genom att kvalifikationerna för tjänstemän i tjänstegrupp AST som tillhör samma karriärsystem jämförs i ett befordringsförfarande. I denna bestämmelse föreskrivs att kvalifikationerna för samtliga tjänstemän som kan komma i fråga för befordran ska jämföras med varandra. Artikel 10 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är nämligen i egenskap av speciallag en undantagsbestämmelse från de allmänna bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna.

(se punkterna 42 och 43)

Hänvisning till

Domstolen: 22 december 2008, Centeno Mediavilla m.fl. mot kommissionen, C‑443/07 P, punkt 107, genom vilken förstainstansrättens dom av den 11 juli 2007, Centeno Mediavilla m.fl. mot kommissionen, T-58/05, punkt 129 fastställdes.

3.      Betygsrapporten utgör visserligen en oundgänglig bedömningsfaktor varje gång en tjänstemans karriär beaktas för att fatta ett beslut om befordran. Enligt artikel 43 i tjänsteföreskrifterna ska en betygsrapport emellertid utarbetas endast vartannat år. Eftersom det inte föreskrivs att befordringsförfarandet ska ha samma periodicitet som betygsförfarandet, är det enligt tjänsteföreskrifterna inte uteslutet att ett beslut om befordran fattas trots att tillsättningsmyndigheten inte förfogar över en färsk betygsrapport.

Med beaktande av att det varken enligt tjänsteföreskrifterna eller enligt institutionens interna regler fordras att betygsförfarandet och befordringsförfarandet samordnas med varandra och, eftersom administrationen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när befordringsförfarandet anordnas – även om det är önskvärt att administrationen anstränger sig för att ha tillgång till de senaste betygsrapporterna när den beslutar om befordran – är det inte rättstridigt om dessa rapporter undantagsvis inte beaktas, i synnerhet när samtliga tjänstemän som kan komma i fråga för befordran behandlas på samma sätt.

Detta gäller så mycket mer som den omständigheten att betygsrapporten saknades berodde på betygsförfarandets normala förlopp.

(se punkterna 45–47)

Hänvisning till

Domstolen: 17 december 1992, Moritz mot kommissionen, C-68/91, punkt 16

Förstainstansrätten: 15 november 2001, Sebastiani mot kommissionen, T‑194/99, punkterna 45, 46 och 49

4.      Med beaktande av att endast ett litet antal budgetposter är tillgängliga får en institution, i samband med befordringsförfarandet, lagenligt i andra hand beakta den tid en tjänsteman har arbetat och, om alla andra kvalifikationer är lika, vid befordran ge företräde åt andra tjänstemän som har uppnått objektivt sett jämnare arbetsresultat och därmed har gynnat kontinuiteten och agerat i tjänstens intresse under referensperioden i mycket större omfattning än den berörde.

Vad beträffar beaktande av tjänstemännens frånvaro vid befordringsförfarandet, är administrationen inte tvungen att bedöma antalet lediga dagar på olika sätt i förhållande till skälen för frånvaron.

(se punkterna 50 och 53)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 13 april 2005, Nielsen mot rådet, T-353/03, punkterna 76 och 77

5.      Tillsättningsmyndigheten är visserligen inte skyldig att motivera beslut att inte befordra, den är emellertid skyldig att lämna en motivering om en begäran om omprövning från en icke-befordrad tjänsteman avslås.

Motiveringsskyldighetens räckvidd ska i detta avseende bedömas utifrån konkreta omständigheter, bland annat rättsaktens innehåll, de åberopade grunderna och det intresse av att få förklaringar som den person kan ha som rättsakten är riktad till. I fråga om motiveringen av ett beslut som fattas i ett förfarande som berör många personer, såsom ett befordringsförfarande, kan det inte krävas att tillsättningsmyndigheten motiverar sitt beslut att avslå ett klagomål utöver de argument som har anförts i detta klagomål, och bland annat att förklara av vilka skäl var och en av de tjänstemän som kan komma i fråga för befordran är mer kvalificerad än den som har anfört klagomålet.

(se punkterna 66 och 70)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 26 januari 1995, Pierrat mot domstolen, T-60/94, punkterna 31 och 32, 27 april 1999, Thinus mot kommissionen, T-283/97, punkt 73, 25 oktober 2005, Salazar Brier mot kommissionen, T-83/03, punkt 78, 23 november 2006, Lavagnoli mot kommissionen, T-422/04, punkt 69

Personaldomstolen: 8 oktober 2008, Barbin mot parlamentet, F-81/07, punkt 27