Language of document :

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Wiesbaden (Tyskland) den 19 maj 2020 – JV mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-215/20)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Wiesbaden

Parter i det nationella målet

Klagande: JV

Motpart: Förbundsrepubliken Tyskland

Tolkningsfrågor

Är direktiv (EU) 2016/6811 (nedan kallat PNR-direktivet), enligt vilket lufttrafikföretag utan undantag överför omfattande uppgiftssamlingar om samtliga passagerare till enheter för passagerarinformation som medlemsstaterna inrättat och uppgiftssamlingarna där utan särskilda skäl används för automatisk jämförelse med databaser och mönster och därefter lagras i fem år, med beaktande av det syfte som eftersträvas med PNR-direktivet och kraven på precisering och proportionalitet, förenligt med stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7, 8 och 52 i stadgan?

Särskilt uppkommer följande frågor:

a)    Är artikel 3.9 i PNR-direktivet jämförd med bilaga II till PNR-direktivet, såvitt där föreskrivs att begreppet grov brottslighet, i den mening som avses i PNR-direktivet, utgör brott som förtecknas i bilaga II till PNR-direktivet, vilka bestraffas med fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd i minst tre år enligt en medlemsstats nationella rätt, mot bakgrund av kraven på tillräcklig precisering och proportionalitet, förenlig med artiklarna 7 och 8 i stadgan?

b)    Är de passageraruppgiftssamlingar (nedan kallade PNR-uppgifter) som ska överföras tillräckligt precisa för att kunna motivera ingrepp i artiklarna 7 och 8 i stadgan, såvitt det krävs en överföring av namn (artikel 8.1 första meningen jämförd med punkt 4 i bilaga I till PNR-direktivet), uppgifter om bonusprogram (artikel 8.1 första meningen jämförd med punkt 8 i bilaga I till PNR-direktivet) och uppgifter från ett fritt textfält med allmänna anmärkningar (artikel 8.1 första meningen jämförd med punkt 12 i bilaga I till PNR-direktivet)?

c)    Är det förenligt med artiklarna 7 och 8 i stadgan och med syftet med PNR-direktivet, att insamlingen utöver uppgifter om passagerare även omfattar uppgifter från tredje man såsom resebyrå/resebyråtjänsteman (punkt 9 i bilaga I till PNR-direktivet), personer som ledsagar underåriga (punkt 12 i bilaga I till PNR-direktivet) och medresenärer (punkt 17 i bilaga I till PNR-direktivet)?

d)    Är PNR-direktivet förenligt med artiklarna 7, 8 och 24 i stadgan, såvitt PNR-uppgifter från underåriga passagerare överförs, behandlas och lagras enligt nämnda direktiv?

e)    Är artikel 8.2 i PNR-direktivet, jämförd med punkt 18 i bilaga I till PNR-direktivet – enligt vilken lufttrafikföretagen ska överföra API-uppgifter, även i den utsträckning de är identiska med PNR-uppgifter, till medlemsstaternas enheter för passagerarinformation – förenlig med artiklarna 8 och 52 i stadgan med beaktande av principen om uppgiftsminimering?

f)    Är artikel 6.4 i PNR-direktivet såsom rättslig grund för fastställandet av de kriterier genom vilka uppgiftssamlingar jämförs (så kallade mönster), en tillräckligt legitim och lagenlig grund i den mening som avses i artiklarna 8.2 och 52 i stadgan samt artikel 16.2 FEUF?

g)    Kan artikel 12 i PNR-direktivet anses begränsa ingreppet i artiklarna 7 och 8 i stadgan till vad som är strängt nödvändigt när de överförda uppgifterna lagras i fem år vid medlemsstaternas enheter för passagerarinformation?

h)    Medför avidentifieringen enligt artikel 12.2 i PNR-direktivet att personuppgifterna minskas till vad som är nödvändigt i den mening som avses i artiklarna 8 och 52 i stadgan om det därvid enbart är frågan om en pseudonymisering som när som helst är reversibel?

i)    Ska artiklarna 7, 8 och 47 i stadgan tolkas så, att det krävs att passagerare informeras när avidentifieringen av deras uppgifter har hävts inom ramen för behandlingen av passageraruppgifter (artikel 12.3 i PNR-direktivet) och således erhåller möjlighet till domstolsprövning?

Är artikel 11 i PNR-direktivet förenlig med artiklarna 7 och 8 i stadgan såvitt en överföring av PNR-uppgifter till tredjeländer som inte har någon adekvat dataskyddsnivå är tillåten?

Erbjuder artikel 6.4 fjärde meningen i PNR-direktivet tillräckligt skydd vad gäller behandling av särskilda kategorier av personuppgifter i den mening som avses i artikel 9 i förordning (EU) 2016/6792 (nedan kallad förordning 2016/679) och artikel 10 i direktiv (EU) 2016/6803 (nedan kallat direktiv 2016/680), när det inom ramen för fältet för fri text med allmänna anmärkningar (punkt 12 i bilaga I till PNR-direktivet) är möjligt att överföra exempelvis önskemål om särskild mat, genom vilka slutsatser kan dras med avseende på sådana särskilda kategorier av personuppgifter?

Är det förenligt med artikel 13 i förordning 2016/679 när lufttrafikföretag på sin webbplats endast hänvisar passagerarna till de nationella genomförandebestämmelserna (i förevarande fall Gesetz über die Verarbeitung von Fluggastdaten zur Umsetzung der Richtlinie (EU) 2016/681 (lagen om behandling av passageraruppgifter som syftar till att genomföra direktiv (EU) 2016/681, nedan kallad FlugDaG) av den 6 juni 2017, BGBl. I s. 1484)?

____________

1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/681 av den 27 april 2016 om användning av passageraruppgiftssamlingar (PNR-uppgifter) för att] förebygga, förhindra, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott och grov brottslighet (EUT L 119, 2016, s. 132).

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (EUT L 119, 2016, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 2016, s. 89).