Language of document :

Överklagande ingett den 18 september 2018 av Nestlé Unternehmungen Deutschland GmbH av den dom som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 12 juli 2018 i mål T-41/17, Lotte Co. Ltd mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-580/18)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Nestlé Unternehmungen Deutschland GmbH (ombud: Dr. A. Jaeger-Lenz, Rechtsanwältin, C. Elkemann, Rechtsanwältin, Dr. A. Lambrecht, Rechtsanwalt)

Övriga parter i målet: Lotte Co. Ltd, Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva tribunalens dom (nionde avdelningen) av den 12 juli 2018 (T-41/17) och ogilla överklagandet av det beslut som EUIPO:s fjärde överklagandenämnd meddelade den 28 oktober 2016 (ärende R-0250/2016-5), eller

i andra hand, om tribunalens dom upphävs, återförvisa målet till tribunalen, samt

förplikta Lotte Co. Ltd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar följande grunder:

Det utgjorde felaktig rättstillämpning när tribunalen utövade sin behörighet enligt artikel 65.3 i förordning nr 207/20091 att ändra ett överklagat beslut trots att överklagandenämnden ännu inte tillräckligt utrett frågan om brukets frekvens och varaktighet. Det är till men för klagandens intressen, eftersom tribunalens egna slutsatser inte är tillräckliga och inte tar hänsyn till relevant bevisning. Om överklagandenämnden redan hade kommit fram till dessa slutsatser, skulle klaganden ha kunnat angripna dem i ett överklagande till tribunalen.

Tribunalen grundade i stor utsträckning sin prövning av det verkliga bruket av varumärket, i den mening som avses i artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009, på den omständigheten att omsättningstalen i fakturorna är för låga i förhållande till den omsättning som framgår av försäkran under ed. Tribunalen kunde dock i alla fall ha beaktat den objektivt branschtypiska produktions- och distributionskapaciteten i denna sektor. De aktuella subjektiva villkoren för den enskilda företaget kan inte spela någon roll för omfattningen av bruket. Vidare ska bruk av ett varumärke anses som verkligt även om det kvantitativt sett är obetydligt. Det finns ingen absolut nedre gräns. Någon bedömning av affärsstrategin eller av de aktuella varornas kommersiella framgång ska inte göras. Det enda relevanta är om det föreligger ett rent symboliskt bruk.

Tribunalens tolkning av kriteriet för verkligt bruk enligt artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009 är också felaktig rättstillämpning, eftersom den grundar sig på storleken på marknaden som helhet, utan att den objektiva produktions- och distributionskapaciteten inom sektorn och graden av diversifiering bland företagen på den relevanta marknaden beaktades.

Tribunalen missuppfattade de faktiska omständigheterna rörande det verkliga bruket av det äldre varumärket genom att utelämna avgörande information från försäkran, bland annat om brukets varaktighet.

Den strider mot den allmänna principen om likabehandling att tribunalen i stor utsträckning stött sig på de subjektiva omständigheterna för klagandens licenstagare för att bedöma frågan om vilket tidigare bruk som krävs för att upprätthålla rättigheterna och särskilt beaktat licenstagarens kommersiella verksamhetsområde och produktions- och distributionskapacitet.

Det utgör också ett åsidosättande av den allmänna principen om likabehandling att tribunalen avvikit från tidigare avgöranden från tribunalen och domstolen, där tribunalen eller domstolen bekräftat att verkligt bruk förelegat i jämförbara situationer.

____________

1     Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (kodifierad version) (EUT L 78, 2009, s. 1).