EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOLS DOM
(tredje avdelningen)
den 12 februari 2014
Mål F‑83/12
Jean-Pierre Bodson m.fl.
mot
Europeiska investeringsbanken (EIB)
”Personalmål – EIB:s personal – Arbetsförhållandets avtalsmässiga karaktär – Lön – Reform av EIB:s tilläggssystem”
Saken: Talan, väckt enligt artikel 270 FEUF, genom vilken sökandena yrkar ogiltigförklaring av det beslut som återfinns i deras lönebesked för april 2012 avseende ersättningarna, i den del beslutet grundar sig på Europeiska investeringsbankens styrelses beslut av den 14 december 2010 och direktions beslut av den 9 november 2010 och 16 november 2011 om ändring av tilläggssystemet samt yrkar förpliktande för EIB att utge dels skillnaden mellan beloppen enligt ovannämnda beslut och beloppen enligt det äldre systemet, dels skadestånd.
Avgörande: Talan ogillas. Jean-Pierre Bodson och övriga sju sökande ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska investeringsbankens rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Domstolsförfarande – Åtgärder för processledning – Begäran om avlägsnande av handlingar från en akt vilka upprättats av en av parternas advokat – Handlingar som upprättats vid förhandlingar med svarandeinstitutionen – Ej av konfidentiell natur – Avslag
2. Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Talan – Tidsfrister – Krav på rimlig tidsfrist – Analog tillämpning av artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna – Otillåtet – Bedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet
(Artikel 270 FEUF; tjänsteföreskrifterna, artikel 91.3)
3. Talan väckt av tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Årligt tillägg som beviljas efter skönsmässig bedömning med hänsyn till mottagarens prestationer – Omfattas
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90.2; Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter, bilaga II)
4. Talan väckt av tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan som avser det första lönebeskedet efter en lönereform – Upptagande till sakprövning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91; Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter, artikel 20)
5. Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Anställningsförhållandets offentligrättsliga karaktär – Organisation av tjänstegrenarna och fastställande av personalens löner – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning
(Protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, artikel 21; Europeiska investeringsbankens personalföreskrifter, artiklarna 13 och 20; arbetsordningen för Europeiska investeringsbanken, artikel 31)
6. Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Lön – Reform av tilläggssystemet – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Räckvidd – Skyldighet att bibehålla det äldre, mer fördelaktiga, systemet – Föreligger inte
7. Tjänstemän – Anställda vid Europeiska investeringsbanken – Organisation av tjänstegrenarna – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser
1. Korrespondensen mellan en klient och en advokat som inte befinner sig i ett anställningsförhållande är konfidentiell, i den mån det rör sig om en korrespondens inom ramen för och i syfte att tillvarata klientens rätt till försvar.
En juridisk rådgivning som skett vid förhandlingar mellan arbetstagarrepresentanter och en institutions ledning, helt utan samband med en disciplinåtgärd eller tvist, kan inte anses utgöra en korrespondens inom ramen för och i syfte att tillvarata en advokats klients rätt till försvar.
(se punkterna 46 och 47)
Hänvisning till
Domstolen: 18 maj 1982, AM & S/kommissionen, 155/79, punkt 21; 14 september 2010, Akzo Nobel Chemicals och Akcros Chemicals/kommissionen, C‑550/07 P, punkt 41
Förstainstansrätten: 4 april 1990, Hilti/kommissionen, T‑30/89, punkt 13
2. När det gäller den frist inom vilken en talan måste väckas, i de fall då det saknas bestämmelse i unionsrätten som föreskriver en sådan frist, har de berörda anställda rätt att förvänta sig att de inte åläggs en på förhand bestämd preklusionsfrist, men att en skälig tidsfrist tillämpas, vilken ska bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet, bland annat tvistens betydelse och komplexitet och parternas uppträdande. Av detta följer att begreppet skälig tidsfrist i allmänhet inte kan förstås som en specifik preklusionsfrist. Tidsfristen på tre månader i artikel 91.3 i tjänsteföreskrifterna kan följaktligen inte analogt tillämpas såsom en preklusionsfrist gentemot Europeiska investeringsbankens anställda när de väcker talan om ogiltigförklaring av en rättsakt som EIB utfärdat och som går dem emot.
När det gäller en talan om ogiltigförklaring av beslut som återfinns i EIB:s anställdas lönebesked kan sålunda en frist på 4 månader och 10 dagar inte anses vara orimlig, eftersom fristen för en talan mot ett beslut rörande en anställds ekonomiska ställning börjar löpa när lönebeskedet avseende detta beslut delges och med beaktande av den osäkerhet som därför råder avseende beaktandet av andra tidigare uppgifter och den omständigheten att besluten som fastställer storleken på prestationstilläggen för de anställda vid EIB utgör de första åtgärderna för tillämpning av det nya systemet för tillägg som fastställts efter långa diskussioner med personalföreträdarna.
(se punkterna 64–66)
Hänvisning till
Domstolen: 28 februari 2013, Arango Jaramillo m.fl./EIB, C‑334/12 RX-II, punkterna 28–44
Tribunalen: 9 juli 2013, Arango Jaramillo m.fl./EIB, T‑234/11 P-RENV-RX, punkt 31
3. När det gäller en talan om ogiltigförklaring av beslut som återfinns i ett lönebesked rörande prestationstillägg godtar inte personaldomstolen argumentationen enligt vilken systemet med prestationstillägg är ett obundet och osäkert system i vilket de anställda inte har några förvärvade rättigheter, eftersom en behörighets obundna karaktär i vart fall inte är ägnad att frånta tjänstemän och övriga anställda en så grundläggande rättighet som rätten till ett effektivt domstolsskydd, men endast begränsar omfattningen av den kontroll som utförs av domstolen, vilken inte kan ersätta administrationens bedömning med sin egen.
(se punkterna 71 och 72)
4. När det gäller det berättigade intresset för en tjänsteman eller annan anställd att få saken prövad, innebär ett lönebesked, som för första gången genomför en rättsakt med allmän räckvidd som innehåller en ändring av rätten till tillägg för tjänstemän och andra anställda, för mottagaren med nödvändighet ett antagande av ett administrativt beslut med individuell räckvidd som ger bindande rättsverkningar som är ägnade att direkt och omedelbart påverka den berördes intressen.
(se punkterna 77–79)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 30 september 2010, Lebedef och Jones/kommissionen, F‑29/09, punkterna 34–36 och där angiven rättspraxis
5. När anställningsavtal har ingåtts med ett unionsorgan, som har ett uppdrag av allmänintresse och som har behörighet att genom förordningar anta bestämmelser som är tillämpliga på dess personal är den fria viljan hos parterna till ett sådant avtal nödvändigtvis begränsad genom de skyldigheter av alla slag som följer av detta särskilda uppdrag och som åligger såväl organets ledning som dess anställda. Enligt artikel 31 i sin interna arbetsordning är Europeiska investeringsbanken behörig att genom förordningar anta bestämmelser som är tillämpliga på dess personal. På grund av detta är EIB:s relation till sina anställda nödvändigtvis av offentligrättslig karaktär.
Sålunda har EIB, vid utövandet av det uppdrag av allmänintresse som åligger den, ett utrymme för skönsmässig bedömning när den organiserar sin verksamhet och ensidigt fastställer personalens lön, trots de avtalsrättsliga rättshandlingar som ligger till grund för anställningsförhållandena.
(se punkterna 104, 105 och 107)
Hänvisning till
Domstolen: 14 oktober 2004, Pflugradt/ECB, C‑409/02 P, punkterna 34–36
6. När det gäller reformeringen av systemet med tillägg vid Europeiska investeringsbanken innebär den omständigheten att det tidigare systemet med tillägg var avsett att vara obundet och flexibelt men vars tillämpning i praktiken gjort det stabilt i betydande grad inte att de berörda hade förvärvat någon rätt att motsätta sig reformeringen.
Den omständigheten att ett unionsorgan under en lång tid följt en viss praxis ger nämligen inte de berörda någon rätt att behålla de fördelar som denna praxis kunnat ge dem. Det står följaktligen myndigheten fritt att när som helst, för framtiden, göra de ändringar av reglerna för personalens arbete som den finner förenliga med tjänstens intressen. Detta gäller även förändringar som innebär en försämring för de anställda och i ännu större utsträckning praxis.
Dessutom erinrar personaldomstolen om att budgetutrymmet är en av de faktorer som administrationen ska beakta inom personalpolitiken. Följaktligen är viljan att göra besparingar på personalens bekostnad inte i sig ett otillåtet skäl och åsidosätter inte heller som sådant administrationens omsorgsplikt. Dessutom är en förändring av reglerna för personalens arbete endast förenad med villkoret att den är motiverad av tjänstens intressen.
Även om det antas att de anställda har berättigade förväntningar avseende det tidigare tilläggssystemets upprätthållande eller stabilitet, föreskrivs för reformeringen av systemet en övergångsperiod på fem år, vilken framstår som tillräcklig.
(se punkterna 118–120, 134 och 139)
Hänvisning till
Domstolen: 17 december 1981, Bellardi-Ricci m.fl./kommissionen, 178/80, punkt 19; 17 december 1981, Ludwigshafener Walzmühle Erling m.fl./rådet och kommissionen, 197/80–200/80, 243/80, 245/80 och 247/80, punkt 40; 11 mars 1982, Grogan/kommissionen, 127/80, punkt 34
Förstainstansrätten: 29 november 2006, Campoli/kommissionen, T‑135/05, punkterna 10, 86 och 87
Personaldomstolen: 9 oktober 2007, Bellantone/revisionsrätten, F‑85/06, punkt 64; 25 november 2008, Bosman/rådet, F‑145/07, punkt 41
7. Europeiska investeringsbanken har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av sin personalpolitik och vid tillämpningen av denna politik. Dessutom omfattar behandlingen av budgetproblem beaktandet av utvecklingen av ekonomiska och finansiella variabler, varvid EIB också har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Följaktligen måste den kontroll som unionsdomstolarna utövar på det området vara begränsad. Kontrollen måste begränsas till en prövning av huruvida EIB:s bedömningar var uppenbart felaktiga och av huruvida EIB uppenbart överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.
(se punkterna 161 och 162)
Hänvisning till
Domstolen: 9 juni 2005, HLH Warenvertrieb och Orthica, C‑318/03, punkt 75
Tribunalen: 16 maj 2013, Canga Fano/rådet, T‑281/11 P, punkt 127
Personaldomstolen: 29 september 2011, AJ/kommissionen, F‑80/10, punkt 35