Mål C‑40/12 P
Gascogne Sack Deutschland GmbH
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande – Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för industrisäckar av plast – Moderbolagets ansvar för dotterbolagets överträdelse – Oskäligt lång handläggningstid vid tribunalen – Principen om ett effektivt domstolsskydd”
Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 november 2013
1. Domstolsförfarande – Åberopande av nya grunder under rättegången – Villkor – Grunder som avser omständigheter som framkommit under rättegången – Ikraftträdande av Lissabonfördraget – Ny omständighet som motiverar ett sent åberopande av att oskuldspresumtionen inte har iakttagits – Omfattas inte
(Artikel 6 EU; domstolens rättegångsregler, artikel 42.2 första stycket; tribunalens rättegångsregler, artikel 48.2 första stycket)
2. Konkurrens – Unionsbestämmelser – Överträdelser – Ansvar – Moderbolag och dotterbolag – Ekonomisk enhet – Bedömningskriterier – Presumtion för att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande i sina helägda dotterbolag – Åsidosättande av oskuldspresumtionen – Föreligger inte
(Artikel 81.1 EG (nu artikel 101.1 FEUF); rådets förordning nr 1/2003, artikel 2)
3. Överklagande – Grunder – Otillräcklig motivering – Tribunalens motivering är underförstådd – Tillåtet – Villkor
(Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket)
4. Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Avvisning
(Artikel 296.2 FEUF; domstolens stadga, artikel 58)
5. Unionslagstiftning – Principer – Grundläggande rättigheter – Iakttagande säkerställt av domstolen – Rätten till en rättvis rättegång – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna – Hänvisning till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Rätt till ett effektivt domstolsskydd
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)
6. Överklagande – Grunder – Rättegångsfel – Åsidosättande av principen om en rimlig handläggningstid – Upptagande till sakprövning – Villkor
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)
7. Domstolsförfarande – Handläggningstid vid tribunalen – Rimlig tidsfrist – Tvist avseende förekomsten av en överträdelse av konkurrensreglerna – Åsidosättande av en rimlig tidsfrist – Följder
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket)
8. Domstolsförfarande – Handläggningstid vid tribunalen – Rimlig tidsfrist – Bedömningskriterier
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket)
9. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Ansökan grundad på att förfarandet vid tribunalen pågått orimligt länge – Villkor – Rättsstridighet – Skada – Orsakssamband – Bedömningskriterier – Dömande sammansättning
(Artiklarna 256 TFUE, 269 TFUE och 340 TFUE; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47 andra stycket)
10. Överklagande – Domstolens behörighet – Skälighetsbedömning som ändrar den bedömning som tribunalen har gjort av ett bötesbelopp som ett företag har påförts – Omfattas inte – Grund avseende klagandens finansiella situation – Avvisning
(Artikel 101 FEUF; domstolens stadga, artikel 58; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23)
1. Det faktum att Lissabonfördragets ikraftträdande innebar att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna blev en del av unionens primärrätt, kan inte betraktas som en ny rättslig omständighet i den mening som avses i artikel 42.2 första stycket i domstolens rättegångsregler, och kan således inte motivera att en ny grund åberopas under rättegången. Redan innan detta fördrag trädde ikraft hade domstolen upprepade gånger konstaterat att rätten till en rättvis rättegång, såsom denna följer av bland annat artikel 6 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna utgör en grundläggande rättighet som Europeiska unionen ska respektera som en allmän princip enligt artikel 6.2 EU.
Denna tolkning som domstolen har gjort med avseende på tillämpningen av domstolens rättegångsregler gäller, efter nödvändiga anpassningar, tillämpningen av motsvarande bestämmelser i tribunalens rättegångsregler.
(se punkterna 28 och 29)
2. Se domen.
(se punkt 30)
3. Se domen.
(se punkterna 35, 40 och 41)
4. Se domen.
(se punkterna 46, 47, 50‒52 och 62‒65)
5. Se domen.
(se punkterna 75, 76 och 102)
6. Beträffande frågan huruvida en part har rätt att åberopa ett rättegångsfel som tribunalen begått först i samband med överklagandet, konstateras att även om en part måste anses ha rätt att åberopa ett rättegångsfel så snart den anser att en tillämplig bestämmelse har åsidosatts kan det inte krävas att detta sker i ett skede då den fulla verkan av ett sådant fel ännu inte är känd.
I synnerhet när tribunalen inte har avgjort ett mål inom skälig tid, kan en klagande som anser att detta överskridande från rättens sida kränker dess intressen inte vara skyldig att omedelbart göra gällande en sådan kränkning. Klaganden kan, i förekommande fall, vänta tills dess att förfarandet har avslutats för att få kännedom om rättegångens totala tidsåtgång och därmed ha alla de uppgifter som är nödvändiga för att fastställa den kränkning klaganden anser sig ha blivit utsatt för. En grund avseende ett sådant rättegångsfel kan således tas upp till prövning även om klaganden åberopar det först i samband med överklagandet.
(se punkt 78)
7. En unionsdomstols underlåtenhet att iaktta sin skyldighet enligt artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, att inom skälig tid pröva de mål som anhängiggörs vid den, bör således avhjälpas genom att en skadeståndstalan väcks vid tribunalen, eftersom en sådan talan utgör ett effektivt medel för avhjälpande.
Härav följer att ett yrkande om ersättning för den skada som åsamkats på grund av tribunalens underlåtelse att avgöra ett mål inom skälig tid inte kan framställas direkt vid domstolen i form av ett överklagande, utan ska framställas vid tribunalen.
När det inte finns något som tyder på att kränkningen av rätten för en part att få sin sak prövad inom skälig tid har inverkat på utgången av tvisten, kan en kränkning av nämnda rätt inte heller leda till att den överklagade domen upphävs. Med beaktande av att det är nödvändigt att säkerställa iakttagandet av gemenskapsrättens konkurrensregler är det vidare inte möjligt för domstolen att, enbart med anledning av att ett mål inte har prövats inom skälig tid, låta klaganden bestrida att det fanns skäl att ålägga böter eller ifrågasätta ett bötesbelopp när talan har ogillats med avseende på samtliga grunder som har åberopats mot tribunalens bedömning av detta bötesbelopp och de beteenden som detta ska beivra.
(se punkterna 80, 81, 84, 89 och 90)
8. Se domen.
(se punkterna 91‒93 och 97‒102)
9. I samband med ett yrkande om ersättning för den skada som åsamkats på grund av tribunalens underlåtelse att avgöra ett mål inom skälig tid ankommer det på tribunalen att bedöma såväl omfattningen av den påstådda materiella skadan som orsakssambandet mellan skadan och den oskäligt långa handläggningstid som tvisten avser genom att pröva den bevisning som lagts fram i den delen.
Det ska i det avseendet understrykas att det följer av artikel 340 andra stycket FEUF att det, i en talan om skadestånd på grund av att tribunalen överträtt artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna genom att inte iaktta en rimlig handläggningstid, ankommer på tribunalen att beakta de allmänna principer som är tillämpliga i medlemsstaternas rättsordningar i mål avseende liknande överträdelser. Tribunalen ska i det sammanhanget bland annat undersöka huruvida det är möjligt att förutom förekomsten av en materiell skada, fastställa huruvida den part som berörts av den oskäligt långa handläggningstiden kan ha lidit ideell skada, för vilken det i förekommande fall bör utgå en skälig ersättning.
Det ankommer således på tribunalen, vilken är behörig enligt artikel 256.1 FEUF, att pröva den typen av ersättningskrav i en annan sammansättning än den som dömde i det mål i vilket handläggningstiden kritiserats för att vara alltför lång med tillämpning av de kriterier som domstolen har fastställt i syfte att bedöma huruvida tribunalen har iakttagit sin skyldighet att avgöra målet inom skälig tid.
(se punkterna 94–96 och 109)
10. Se domen.
(se punkterna 106 och 107)