Language of document : ECLI:EU:T:2019:434

TRIBUNALENS DOM (första avdelningen i utökad sammansättning)

den 19 juni 2019 (*)

”Statligt stöd – Individuellt stöd till förmån för komplexet Nürburgring för uppförandet av en fritidspark, av hotell och restauranger samt för anordnandet av biltävlingar – Beslut, i vilket det fastställs att det statliga stödet är oförenligt med den inre marknaden – Beslut, i vilket det fastställs att återbetalningen av det statliga stöd som fastställts vara oförenligt inte avser den nya ägaren av komplexet Nürburgring – Talan om ogiltigförklaring – Konkurrensställningen har inte påverkats väsentligt – Avvisning – Beslut, i vilket det fastställs att det inte förelåg något statligt stöd vid slutet av den preliminära granskningen – Talan om ogiltigförklaring–- Berörd part – Berättigat intresse av att få saken prövad – Upptagande till sakprövning – Åsidosättande av processuella rättigheter – Svårigheter som kräver att ett formellt granskningsförfarande ska inledas föreligger inte – Klagomål – Försäljning av tillgångarna hos de mottagare av det statliga stöd som förklarats vara oförenligt – Öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande – Omsorgsfull och opartisk prövning – Motiveringsskyldighet”

I mål T‑353/15,

NeXovation, Inc., Hendersonville (USA), inledningsvis företrädd av advokaterna A. von Bergwelt, F. Henkel och M. Nordmann, därefter av von Bergwelt och Nordmann,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av L. Flynn, T. Maxian Rusche och B. Stromsky, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2016/151 av den 1 oktober 2014 om det statliga stöd SA.31550 (2012/C) (f.d. 2012/NN) som Tyskland har genomfört till förmån för Nürburgring (EUT L 34, 2016, s. 1),

meddelar

TRIBUNALEN (första avdelningen i utökad sammansättning),

sammansatt av ordföranden I. Pelikánová, samt domarna V. Valančius, P. Nihoul, J. Svenningsen och U. Öberg (referent),

justitiesekreterare: handläggaren N. Schall,

efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 30 januari 2018,

följande

Dom

I.      Bakgrund till tvisten

1        Komplexet Nürburgring (nedan kallat Nürburgring) i den tyska delstaten Rheinland-Pfalz omfattar en tävlingsbana för motorsport (nedan kallad tävlingsbanan Nürburgring), en fritidpark, hotell och restauranger.

2        Mellan 2002 och 2012 beviljades ägarna till Nürburgring (nedan kallade säljarna), det vill säga de offentliga företagen Nürburgring GmbH, Motorsport Resort Nürburgring GmbH och Congreser-und Motorsport Hotel Nürburgring GmbH, i huvudsak av delstaten Rheinland-Pfalz, stödåtgärder för uppförandet av en fritidspark, hotell och restauranger samt för anordnandet av formel 1-tävlingar.

A.      Det administrativa förfarandet och försäljningen av tillgångarna från Nürburgring

3        Genom skrivelse av den 21 mars 2012 underrättade kommissionen Förbundsrepubliken Tyskland om sitt beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 FEUF avseende de olika stödåtgärder som genomfördes mellan 2002 och 2012 till förmån för Nürburgring. I detta beslut, vilket i sammanfattning offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 216, 2012, s. 14), uppmanade kommissionen berörda parter att inkomma med sina synpunkter på åtgärderna i fråga.

4        På grund av beviljandet av ytterligare stödåtgärder som Förbundsrepubliken Tyskland anmälde till kommissionen beslutade kommissionen att utvidga det formella granskningsförfarandet till att även omfatta dessa nya åtgärder. Beslutet delgavs Förbundsrepubliken Tyskland genom skrivelse av den 7 augusti 2012. Genom detta beslut, vilket i sammanfattning offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 333, 2012, s. 1), uppmanade kommissionen berörda parter att inkomma med sina synpunkter på de ytterligare åtgärderna.

5        Den 24 juli 2012 konstaterade Amtsgericht Bad Neuenahr-Ahrweiler (distriktsdomstolen i Bad Neuenahr-Ahrweiler, Tyskland) att säljarna var insolventa. Den 1 november 2012 inleddes ett insolvensförfarande, utan att säljarna berövades rådigheten över sina tillgångar. Det beslutades att säljarnas tillgångar skulle säljas (nedan kallad försäljningen av tillgångarna från Nürburgring). Säljarna utsåg revisionsföretaget KPMG AG som juridisk och finansiell rådgivare.

6        Den 1 november 2012 anförtroddes driften av Nürburgring åt Nürburgring Betriebsgesellschaft mbH, ett helägt dotterbolag till en av säljarna, Nürburgring, bildat av de konkursförvaltare som utsetts av Amtsgericht Bad Neuenahr-Ahrweiler (distriktsdomstolen i Bad Neuenahr-Ahrweiler, Tyskland).

7        Den 15 maj 2013 inleddes ett anbudsförfarande för försäljningen av tillgångarna från Nürburgring (nedan kallat anbudsförfarandet).

8        Den 23 maj 2013 underrättade kommissionen Förbundsrepubliken Tyskland och konkursförvaltarna om de kriterier som anbudsförfarandet skulle uppfylla för att utesluta inslag av statligt stöd och informerade dem om skyldigheten för den intressent som hade tilldelats kontrakt att återbetala eventuella förmåner som beviljats denna. Diskussioner mellan kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland och konkursförvaltarna hade ägt rum i detta avseende sedan oktober 2012.

9        Anbudsförfarandet genomfördes enligt följande:

–        Den 14 maj 2013 aviserades att anbudsförfarandet skulle inledas genom ett pressmeddelande från en av konkursförvaltarna.

–        Den 15 maj 2013 publicerade KPMG en uppmaning att inkomma med en intresseanmälan i Financial Times, i Handelsblatt och på Nürburgrings webbplats.

–        70 intressenter anmälde sitt intresse,

–        Genom skrivelse av den 19 juli 2013 mottog de intresserade investerarna handlingar om Nürburgring och ombads att lämna ett indikativt anbud för samtliga tillgångar, definierade enheter eller enskilda tillgångar.

–        Fristen för att lämna ett indikativt anbud fastställdes inledningsvis till den 12 september 2013, genom skrivelse av den 19 juli 2013 och sedan till den 26 september 2013, genom en skrivelse av den 12 september 2013. I var och en av dessa skrivelser angavs att de anbud som lämnats in efter det att tidsfristen hade löpt ut också skulle beaktas.

–        I början av februari 2014 hade 24 intressenter lämnat ett indikativt anbud, bland annat sökanden NeXovation, Inc., ett privat amerikanskt bolag som var verksamt inom informationsteknik, produkter som konsumeras i stort omfång, energi och bilar,

–        För intressenter som inbjudits till nästa skede i anbudsförfarandet, bland annat sökanden, fastställdes fristen för inlämnande av bekräftande anbud som skulle vara helt finansierade och även innefatta ett i förväg förhandlat återköpsavtal för tillgångar inledningsvis till den 11 december 2013, genom en skrivelse av den 17 oktober 2013 och sedan till den 17 februari 2014, genom en skrivelse av den 17 december 2013. I den sistnämnda skrivelsen angavs att de anbud som lämnats in efter utgången av tidsfristen också skulle beaktas, men det klargjordes att säljarna kort efter det att tidsfristen för inlämnandet av anbud löpt ut kunde fastställa vilken intressent som hade tilldelats kontrakt.

–        13 intressenter lämnade in ett bekräftande anbud, varav fyra lämnade ett anbud som omfattade samtliga tillgångar, nämligen Capricorn Nürburgring Beitzgesellschaft GmbH (nedan kallad Capricorn eller förvärvaren), en andra anbudsgivare (nedan kallad anbudsgivare 2), sökanden och en fjärde intressent.

–        Enligt de skrivelser som skickades till intresserade investerare den 19 juli och den 17 oktober 2013 skulle investerarna väljas ut med hänsyn till behovet av att maximera värdet på alla tillgångar, å ena sidan, och behovet att säkra transaktionen, å andra sidan. I enlighet med dessa kriterier beaktades i det sista skedet av anbudsförfarandet anbud från anbudsgivare 2 och Capricorn, vilka dels föreslog att alla Nürburgrings tillgångar skulle övertas, och dels styrkte finansieringen av deras respektive anbud av den 7 och den 11 mars 2014. Utkast till överlåtelseavtal förhandlades parallellt med dessa två anbudsgivare.

–        Den 11 mars 2014 godkände fordringsägarna inom ramen för säljarnas insolvensförfarande försäljningen av Nürburgrings tillgångar till Capricorn, vars anbud uppgick till 77 miljoner euro, medan anbudet från anbudsgivare 2 uppgick till mellan 47 och 52 miljoner euro.

10      Den 10 april 2014 framställde sökanden ett klagomål till kommissionen med motiveringen att anbudsförfarandet inte hade inletts, inte var transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst och inte hade lett till en försäljning av tillgångarna från Nürburgring till marknadspris, eftersom dessa tillgångar hade överförts till en lokal anbudsgivare, vars anbud var lägre än dess eget och som hade gynnats i anbudsförfarandet. Enligt sökanden hade Capricorn erhållit ett stöd som motsvarar skillnaden mellan det pris som Capricorn skulle betala för tillgångarna från Nürburgring och marknadspriset för samma tillgångar, och garanterat kontinuiteten i säljarnas ekonomiska verksamhet, så att föreläggandet att återkräva det stöd som togs emot av säljarna skulle utvidgas till att omfatta Capricorn.

B.      De angripna besluten

11      Kommissionen antog den 1 oktober 2014 beslut (EU) 2016/151 om det statliga stöd SA.31550 (2012/C) (f.d. 2012/NN) som Tyskland har genomfört till förmån för Nürburgring (EUT L 34, 2016, s. 1), och den 13 april 2015 en rättelse till detta beslut, som publicerades på dess webbplats (nedan tillsammans kallade det slutliga beslutet).

12      I artikel 2 i det slutliga beslutet konstaterade kommissionen att vissa av de stödåtgärder som beviljats säljarna (nedan kallat stöd till säljarna) var olagliga och oförenliga med den inre marknaden.

13      I artikel 3.2 i det slutliga beslutet beslutade kommissionen att Capricorn och dess dotterbolag inte påverkades av ett eventuellt återkrav av stöd till säljarna (nedan kallat det första angripna beslutet).

14      I artikel 1 sista strecksatsen i det slutliga beslutet fastställde kommissionen att försäljningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn inte utgjorde statligt stöd (nedan kallat det andra angripna beslutet).

15      Kommissionen ansåg att anbudsförfarandet hade genomförts på ett öppet, transparent och icke-diskriminerande sätt, att detta förfarande hade lett fram till ett marknadsmässigt försäljningspris och att det inte förelåg någon ekonomisk kontinuitet mellan säljarna och förvärvaren.

II.    Förfarandet och parternas yrkanden

16      Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 26 juni 2015.

17      Genom skrivelse av den 15 oktober 2015 lämnade kommissionen in en begäran om översättning till rättegångsspråket av vissa bilagor till ansökan.

18      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 3 november 2015 ansökte säljarna om att få intervenera i detta mål till stöd för kommissionens yrkanden. Ordföranden på tribunalens åttonde avdelning biföll interventionsansökan genom beslut av den 18 april 2016.

19      Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 3 maj 2016 underrättade säljarna tribunalen om att de avstod från att intervenera.

20      Genom beslut av den 6 juli 2016 av ordföranden på tribunalens åttonde avdelning avfördes säljarna från tribunalens register såsom intervenienter och förpliktades att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för övriga parter vad gäller deras intervention.

21      Genom beslut av tribunalens ordförande den 3 oktober 2016 utsågs en ny referent och målet hänsköts till tribunalens första avdelning.

22      Den 31 juli 2017 ställde tribunalen i enlighet med de bestämmelser om åtgärder för processledning som föreskrivs i artikel 89 i tribunalens rättegångsregler en skriftlig fråga till kommissionen, vilken uppmanades att besvara denna skriftligt. Den 6 september 2017 yttrade sig kommissionen avseende denna fråga.

23      På förslag av den första avdelningen beslutade tribunalen, med tillämpning av artikel 28 i rättegångsreglerna, att hänskjuta målet till en avdelning i utökad sammansättning.

24      Den 29 november 2017 beslutade tribunalen (första avdelningen i utökad sammansättning) att inleda den muntliga delen av förfarandet och uppmanade parterna, i enlighet med de bestämmelser om åtgärder för processledning som föreskrivs i artikel 89 i rättegångsreglerna, att lämna in vissa handlingar och ställde skriftliga frågor till parterna, vilka uppmanades att besvara skriftligt. Parterna besvarade frågorna, den 14 december 2017 och den 8 januari 2018 (sökanden), och den 13 och den 21 december 2017 (kommissionen).

25      Genom särskild handling, som inkom till tribunalens kansli den 24 januari 2018 yrkade kommissionen att tribunalen, i enlighet med artikel 130.2 i rättegångsreglerna, skulle fastställa att talan inte längre hade något föremål och att det inte längre fanns någon anledning att döma i saken.

26      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 30 januari 2018. Samma dag inkom kommissionen med synpunkter avseende förhandlingsrapporten.

27      I enlighet med de bestämmelser om åtgärder för processledning som föreskrivs i artikel 89 i tribunalens rättegångsregler uppmanade tribunalen parterna den 6 mars 2018 att inge vissa handlingar. Tribunalen ställde även skriftliga frågor samt uppmanade parterna att svara skriftligen. I enlighet med artikel 24 i stadgan för Europeiska unionens domstol uppmanade även tribunalen Förbundsrepubliken Tyskland att inkomma med vissa handlingar och ställde skriftliga frågor till Förbundsrepubliken Tyskland som den uppmanade att besvara skriftligen. Parterna och Förbundsrepubliken Tyskland inkom med sina svar den 27 mars 2018, och den 4 och 9 april 2018.

28      Den 18 maj 2018 inkom sökanden med sitt yttrande avseende kommissionens begäran att tribunalen skulle fastställa att det saknades anledning att döma i saken.

29      Den 12 juni 2018 avslutades det muntliga förfarandet i målet.

30      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 20 juli 2018 begärde kommissionen att den muntliga delen av förfarandet skulle återupptas, i enlighet med artikel 113.2 i rättegångsreglerna. Begäran avslogs genom beslut av ordföranden på tribunalens första avdelning i utökad sammansättning den 16 augusti 2018.

31      Sökanden har i huvudförfarandet yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det första och det andra angripna beslutet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

32      Kommissionen har i samma förfarande yrkat att tribunalen ska

–        i vissa delar avvisa och i övriga delar ogilla talan, samt i andra hand ogilla talan såsom ogrundad, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

33      Kommissionen har i förfarandet avseende rättegångsfrågan yrkat att tribunalen ska förklara att det inte längre finns anledning att döma i saken, utan att uttryckligen uttala sig om rättegångskostnaderna.

34      Sökanden har i samma förfarande yrkat att tribunalen ska avslå kommissionens begäran om fastställande av att det saknas anledning att döma i saken, utan att uttryckligen uttala sig om rättegångskostnaderna.

III. Rättslig bedömning

35      Under omständigheterna i förevarande mål ska kommissionens begäran om fastställande av att det saknas anledning att döma i saken prövas i samband med prövningen av målet i sak och prövas tillsammans med begäran om ogiltigförklaring av det första och det andra angripna beslutet som sökanden framställt i huvudförfarandet.

A.      Huruvida yrkandet om ogiltigförklaring av det första angripna beslutet kan tas upp till sakprövning

36      Sökanden har inledningsvis yrkat att det första angripna beslutet, genom vilket kommissionen efter att ha fastställt att det inte förelåg någon ekonomisk kontinuitet mellan säljarna och förvärvaren, beslutade att förvärvaren inte påverkades av ett eventuellt återkrav av stöd till säljarna, ska ogiltigförklaras.

37      Sökanden har genom den andra grunden avseende felaktig tolkning av principen om ekonomisk kontinuitet särskilt gjort gällande att eftersom tillgångarna från Nürburgring inte såldes till marknadspris, på grund av avsaknaden av ett öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande och att tillgångarna från Nürburgring inte överfördes till den bästa anbudsgivaren, föreligger en ekonomisk kontinuitet mellan säljarna och förvärvaren, vilket kräver att beslutet att återkräva stödet till säljarna utvidgas till att omfatta Capricorn.

38      Sökanden har gjort gällande att det första angripna beslutet har antagits efter ett preliminärt granskningsförfarande, och inte efter ett formellt granskningsförfarande, eftersom besluten att inleda det formella förfarandet av den 21 mars och den 7 augusti 2012 inte avsåg frågan om huruvida stöd hade överförts till Capricorn.

39      I sin svarsskrivelse har kommissionen gjort gällande att talan ska avvisas i den del den avser att bestrida det första angripna beslutet. Kommissionen har i synnerhet hävdat att sökanden, när det gäller ett beslut som hör samman med och kompletterar ett beslut som antagits efter ett formellt granskningsförfarande, i vilket förekomsten av oförenligt stöd fastställs som ska återkrävas, inte kunde anses vara personligen berörd enbart genom att visa att den var en berörd part, utan sökanden måste visa att dess ställning på marknaden hade påverkats väsentligt av stödet till säljarna, så att den befann sig i en faktisk situation som särskiljer den från alla andra personer och därigenom berör den personligen på motsvarande sätt som den som beslutet är riktat till. Sökandens ställning på marknaden har emellertid inte påverkats på annat sätt än en annan anbudsgivares ställning på marknaden.

40      Därefter anförde kommissionen emellertid att det inte längre fanns någon anledning för tribunalen att pröva talan, inklusive yrkandet om ogiltigförklaring av det första angripna beslutet, med motiveringen att sökanden inte längre har ett berättigat intresse av att få saken prövad.

41      I förevarande fall är det lämpligast att inledningsvis pröva den invändning om rättegångshinder som särskilt åberopats av kommissionen i svaromålet med avseende på yrkandet om ogiltigförklaring av det första angripna beslutet.

42      Som svar på denna invändning om rättegångshinder har sökanden gjort gällande att dess ställning på marknaden har påverkats väsentligt av beviljandet av stöd i samband med överlåtelsen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn, eftersom sökanden genom tilldelningen av dessa tillgångar både uteslöts från marknaden för förvärv av Nürburgring och marknaden för driften av Nürburgring.

43      Det ska i detta avseende erinras om att domstolen i dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen (C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 104), slog fast att ett beslut om ekonomisk kontinuitet ska anses ”höra samman med och komplettera” det slutliga beslutet om berörda stöd som föregår detta, i den mån som det därigenom preciseras vilka som ska anses vara mottagare av det aktuella stödet. Följaktligen preciseras även vem som är skyldig att återbetala nämnda stöd efter de händelser som inträffat efter det att det beslutet antogs, såsom tredje mans förvärv av en del av andelarna i den ursprungliga mottagaren av det aktuella stödet.

44      I förevarande fall beslutade kommissionen genom det första angripna beslutet, efter att ha fastställt att det inte förelåg någon ekonomisk kontinuitet mellan säljarna och förvärvaren, att förvärvaren inte påverkades av ett eventuellt återkrav av stödet till säljarna.

45      Tribunalen finner således att det första angripna beslutet är ett beslut som ska anses ”höra samman med och komplettera” det beslut som antogs efter det formella granskningsförfarandet om stöd till säljarna.

46      För det andra bör det erinras om att enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får ”alla fysiska eller juridiska personer på de villkor som anges i första och andra styckena väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder”.

47      I den mån det första angripna beslutet avser stöd till säljare som beviljats som enskilt stöd och inte inom ramen för en stödordning, kan detta stöd inte betraktas som en regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

48      Det framgår emellertid av fast rättspraxis att andra personer än dem som ett beslut är riktat till endast kan göra anspråk på att vara personligen berörda om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer och därigenom berör dem personligen på motsvarande sätt som den som beslutet är riktat till (se dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17, s. 223, och dom av den 19 maj 1993, Cook/kommissionen, C‑198/91, EU:C:1993:197, punkt 20).

49      I fråga om statligt stöd har, förutom det stödmottagande företaget exempelvis även företag som konkurrerar med det stödmottagande företaget, vilka har varit aktiva under ett formellt granskningsförfarande, ansetts vara personligen berörda av kommissionens beslut att avsluta detta förfarande, förutsatt att deras ställning på marknaden väsentligt påverkas av den berörda stödåtgärden (se dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 98 och där angiven rättspraxis, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 5 november 2014, Vtesse Networks/kommissionen, T-362/10, EU:T:2014:928, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

50      Kriteriet väsentlig påverkan syftar till att identifiera de konkurrenter som berörs personligen av det beviljade stödet på så sätt att de uppfyller de sakprövningsförutsättningar som fastställs i domen av den 15 juli 1963, Plaumann mot kommissionen, (25/62, EU:C:1963:17). Konkurrenter som har rätt att väcka talan särskiljs således genom stödet i förhållande till alla andra personer och försätts i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som det angripna beslutet är riktat till. Således är förekomsten av en väsentlig påverkan på en sökandes ställning på marknaden inte direkt avhängig av beloppet av det aktuella stödet, utan av omfattningen av den negativa påverkan som stödet kan ha på sökandens ställning på marknaden. En sådan negativ påverkan kan med avseende på stöd med likartade belopp variera beroende på kriterier såsom den relevanta marknadens storlek, den särskilda typen av stöd, den tid för vilken stödet beviljats, huruvida det är sökandens primära eller sekundära verksamhet som påverkas och sökandens möjligheter att undgå stödets negativa verkningar (se dom av den 5 november 2014, Vtesse Networks/kommissionen, T-362/10, EU:T:2014:928, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

51      Enbart denna egenskap som potentiell konkurrent är därför inte tillräcklig för att ge en enskild rätt att väcka talan vid Europeiska unionens domstol mot ett beslut som antagits av kommissionen efter ett formellt granskningsförfarande.

52      I förevarande fall ska det konstateras att sökanden har haft en aktiv roll i det förfarande som föregick antagandet av det första angripna beslutet, i och med att sökanden framställt ett klagomål den 10 april 2014 på den grunden att anbudsförfarandet var rättsstridigt och att beslutet om att återkräva stödet till säljarna skulle utvidgas till att omfatta förvärvaren.

53      Emellertid följer det av ovan i punkt 49 nämnda rättspraxis att enbart den omständigheten att sökanden har deltagit i det administrativa förfarandet inte kan medföra att sökanden har talerätt. Sökanden ska i vart fall visa att stödet till säljarna varit ägnad att väsentligt påverka dess ställning på marknaden.

54      I skäl 20 i det slutliga beslutet angav kommissionen att de stödåtgärder som vidtagits till förmån för säljarna avsåg finansieringen av uppförandet och driften av Nürburgring-anläggningarna. Dessutom noterade kommissionen i skälen 173–176 och skäl 178 i samma beslut att de marknader där en snedvridning av konkurrensen skulle kunna uppkomma genom dessa åtgärder var marknaderna för drift av tävlingsbanor, offroad-parker, fritidsparker, hotell- och restaurangverksamhet, centra för körsäkerhet, körskolor, multifunktionshallar och kontantlösa betalningssystem samt på marknaderna för främjande av turism, projektutveckling, uppförande av fastigheter, företagsledning och handel med bilar eller motorcyklar (nedan kallade de relevanta marknaderna). Slutligen klargjorde kommissionen i skäl 180 i det beslutet att de relevanta marknaderna kunde anses ha en europeisk dimension.

55      Som svar på en av de frågor som tribunalen ställt inom ramen för de åtgärder för processledning som vidtogs den 29 november 2017 (se ovan punkt 24) har sökanden medgett att den vid tidpunkten för ansökan och före denna tidpunkt inte varit verksam på de relevanta marknaderna. Följaktligen hade sökanden ingen ställning på de relevanta marknaderna som väsentligen kunde påverkas av stödet till säljarna, i synnerhet inte väsentligen.

56      I den mån sökanden har gjort gällande att den kunnat förvärva tillgångarna från Nürburgring och följaktligen komma in på de relevanta marknaderna om den inte hade diskriminerats inom ramen för anbudsförfarandet (se ovan punkt 10) och att det varit svårt för sökanden att förvärva eller driva andra tävlingsbanor med hänsyn till det förlorade anseendet och den negativa publiciteten till följd av det bakslag som den erfarit i anbudsförfarandet, ska det framhållas att denna argumentation vid unionsdomstolen mot bakgrund av den rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 49–51 inte kan räcka för att särskilja sökanden med avseende på stödet till säljarna och det första angripna beslutet, så att den uppfyller de villkor för att ta upp en talan till sakprövning som anges i domen i målet Plaumann mot kommissionen (25/62, EU:C:1963:17) av den 15 juli 1963.

57      Härav följer att sökanden inte har visat sig att den är personligen berörd av det första angripna beslutet.

58      Det ska emellertid erinras om att villkoren för upptagande till sakprövning är kumulativa (dom av den 28 mars 2012, Ryanair/kommissionen, T-123/09, EU:T:2012:164, punkt 199). Talan ska således avvisas i den del den avser ogiltigförklaring av det första angripna beslutet, eftersom sökanden inte är personligen berörd, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida sökanden har ett berättigat intresse av att få saken prövad, och i än högre grad, kommissionens begäran att det ska fastställas att det saknas anledning att döma i saken på grund av att sökanden inte har ett berättigat intresse av att få en talan om ogiltigförklaring av detta beslut prövad.

B.      Yrkandet om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet

59      Sökanden har också yrkat att det andra angripna beslutet, varigenom kommissionen fastställde att försäljningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn inte utgjorde statligt stöd, ska ogiltigförklaras.

1.      Huruvida begäran om förklaring av att det saknas anledning att döma i saken kan tas upp till sakprövning

60      I svaromålet ifrågasatte kommissionen inte att talan om ogiltigförklaring kunde tas upp till prövning, i den del den avser det andra angripna beslutet. Därefter anförde den emellertid att det inte längre fanns någon anledning för tribunalen att döma i saken, inklusive yrkandet om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet, eftersom sökanden inte längre har ett berättigat intresse av att få saken prövad. I detta sammanhang bestred den även sökandens talerätt med avseende på det andra angripna beslutet.

61      Det ska i förevarande mål inledningsvis undersökas om sökanden har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet innan det prövas i vilken utsträckning den har och behåller ett berättigat intresse av att beslutet ogiltigförklaras.

62      När det gäller sökandens rätt att väcka talan har sökanden gjort gällande att den berörs direkt och personligen av det andra angripna beslutet. I detta hänseende räcker i enlighet med rättspraxis den särställning som en berörd part i den mening som avses i artikel 1 h i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 [FEUF] (EGT L 83, 1999, s. 1) som sökanden åtnjuter, vilken hänger samman med det särskilda föremålet för talan, för att den ska särskiljas på det sätt som anges i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Slutligen har dess ställning på marknaden påverkats väsentligt av det stöd som beviljats förvärvaren i anbudsförfarandet.

63      Kommissionen har i sin begäran om fastställelse av att det saknas anledning att döma i saken gjort gällande att sökanden inte kan grunda sin egenskap som berörd part på sin egenskap som intressent vad gäller tillgångarna från Nürburgring, eftersom Förbundsrepubliken Tyskland i en skrivelse av den 26 april 2016 till kommissionen anförde att Capricorn hade betalat hela köpesumman för dessa tillgångar och avstått från rätten att häva köpeavtalet om kommissionen beslutar att återkräva stödet till säljarna av Capricorn. Kommissionen har även gjort gällande att sökanden inte heller kan grunda sin egenskap som berörd part på sin egenskap som konkurrent till Capricorn, eftersom det på grundval av de frågor som tribunalen ställt inom ramen för de åtgärder för processledning som antogs den 29 november 2017 (se ovan punkt 24) kan fastställas att sökanden inte var verksam på de relevanta marknaderna.

64      I samband med förfarandet för kontroll av statligt stöd, ska en åtskillnad göras mellan å ena sidan den preliminära granskningen av stöden, vilken inrättats genom artikel 108.3 FEUF och som enbart syftar till att göra det möjligt för kommissionen att bilda sig en första uppfattning om huruvida stödåtgärden helt eller delvis är förenlig med den inre marknaden, och å andra sidan den granskningsfas som anges i artikel 108.2 FEUF, som syftar till att göra det möjligt för kommissionen att få kunskap om samtliga omständigheter i ärendet. Det är först inom ramen för detta förfarande som föreskrivs i sistnämnda bestämmelse som det i FEU-fördraget fastställs processrättsliga skyddsregler enligt vilka kommissionen har en skyldighet att ge berörda parter tillfälle att yttra sig (dom av den 19 maj 1993, Cook/kommissionen, C‑198/91, EU:C:1993:197, punkt 22, dom av den 15 juni 1993, Matra/kommissionen, C‑225/91, EU:C:1993:239, punkt 16, och dom av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen, C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkt 35).

65      När kommissionen, utan att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF, genom beslut med stöd av artikel 108.3 FEUF fastslår att en statlig åtgärd inte utgör ett stöd som är oförenligt med den inre marknaden, kan de personer som omfattas av nyss nämnda processrättsliga skyddsregler endast göra dem gällande om de har möjlighet att väcka talan mot kommissionens beslut vid unionsdomstolen. Av dessa skäl kommer unionsdomstolen att pröva en talan om ogiltigförklaring av ett sådant beslut som väckts av en berörd part, i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF, om den som väckt talan gjort detta i syfte att tillvarata de processuella rättigheter som han åtnjuter enligt sistnämnda bestämmelse (dom av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen, C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkt 36).

66      Det ska slås fast att varje berörd part ska anses vara direkt och personligen berörd av ett beslut som efter den preliminära granskningen fastslår att det inte föreligger stöd (dom av den 28 mars 2012, Ryanair/kommissionen, T-123/09, EU:T:2012:164, punkt 68). Det ska härvid erinras om att när en sådan part har ingett ett klagomål ska kommissionens vägran att godta detta klagomål under alla omständigheter betraktas som en vägran att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF (dom av den 18 november 2010, NDSHT/kommissionen, C‑322/09 P, EU:C:2010:701, punkterna 51–54).

67      I förevarande mål är parterna eniga om att det andra angripna beslutet är ett beslut som antagits efter den preliminära granskningen av stöd, som inrättats genom artikel 108.3 FEUF, och inte efter ett formellt granskningsförfarande. Eftersom sökanden av de skäl som anges i punkterna 55–57 ovan, inte kan anses uppfylla de villkor för upptagande till prövning som anges i dom av den 15 juli1963, Plaumann/kommissionen (25/62, EU:C:1963:17), ska det för att avgöra om sökanden har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet, prövas om den sökande har styrkt att den är berörd part.

68      Enligt artikel 1 h i förordning nr 659/1999 avses med ”intresserad part” en medlemsstat eller en person, ett företag eller en företagssammanslutning, vars intressen kan påverkas av att stöd beviljas. Det rör sig med andra ord om en obestämd grupp av adressater. Denna bestämmelse utesluter inte att ett företag som inte är en direkt konkurrent till stödmottagaren klassificeras som ”berörd part”, förutsatt att det hävdar att dess intressen kan påverkas av beviljandet av det stödet. Det är tillräckligt att företaget visar att det föreligger en risk för att stödet har konkret inverkan på dess situation (se dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Kronoply och Kronotex, C‑83/09 P, EU:C:2011:341, punkterna 63–65 och där angiven rättspraxis).

69      Av detta följer att alla företag som gör gällande att det föreligger ett konkurrensförhållande kan tillerkännas egenskapen av ”berörd part” i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF, även om konkurrensförhållandet är potentiellt.

70      Tribunalen anser att sökanden i förevarande fall genom sitt aktiva deltagande fram till slutskedet i anbudsförfarandet och genom det klagomål som den ingett till kommissionen i detta sammanhang anses ha visat sin allvarliga önskan att komma in på de relevanta marknaderna och, följaktligen, dess egenskap som potentiell konkurrent till Capricorn, som enligt klagomålet och med hänsyn till de konkreta omständigheterna vid försäljningen av Nürburgrings tillgångar påstods ha fått ett statligt stöd, vars förekomst kommissionen avfärdade genom det andra angripna beslutet.

71      Mot bakgrund av de överväganden som gjorts ovan i punkterna 68 och 69 och föregående bedömningar måste den sökande därför betraktas som berörd part vad beträffar det andra angripna beslutet.

72      När det gäller sökandens berättigade intresse att få saken prövad, har kommissionen i sin begäran om förklaring av att det saknas anledning att döma i saken, gjort gällande att sökanden inte längre har något berättigat intresse, särskilt på grund av att Capricorn betalat hela köpesumman för tillgångarna från Nürburgring och avstått från rätten att häva köpeavtalet om kommissionen beslutar att återkräva stödet till säljarna av Capricorn (se ovan punkt 63).

73      Det ska emellertid erinras om att berörda parter enligt artikel 108.2 FEUF har ett intresse av att det angripna beslutet, som antogs sedan det preliminära granskningsförfarandet avslutats, ogiltigförklaras. En sådan ogiltigförklaring skulle nämligen med tillämpning av bestämmelserna i artikel 108 FEUF tvinga kommissionen att inleda det formella granskningsförfarandet och ge sökandena tillfälle att yttra sig och på så vis påverka kommissionens nya beslut (dom av den 10 februari 2009, Deutsche Post och DHL International/kommissionen, T-388/03, EU:T:2009:30, punkterna 62 och 64). Sökanden har i förevarande fall ett intresse av att det andra angripna beslutet, i den del som den genom den fjärde grundens första del har ifrågasatt det förhållandet att detta beslut, i vilket det har fastställts att Capricorn inte beviljades något stöd inom ramen för anbudsförfarandet, har antagits utan att kommissionen har inlett ett formellt granskningsförfarande, varigenom dess processuella rättigheter i egenskap av berörd part har åsidosatts.

74      Om tribunalen skulle ogiltigförklara det andra angripna beslutet på grund av åsidosättande av sökandens processuella rättigheter, skulle kommissionen i princip vara tvungen att inleda det formella granskningsförfarandet avseende försäljningen av tillgångarna från Nürburgring och uppmana sökanden, som berörd part, att inkomma med sina synpunkter. Följaktligen kan ogiltigförklaringen av det andra angripna beslutet i sig ha rättsliga följder för sökanden i egenskap av berörd part.

75      När det gäller det andra angripna beslutet kan det därför konstateras att sökanden har talerätt som berörd part och behåller ett berättigat intresse av att få saken prövad som följer av skyddet för processuella rättigheter som tillkommer sökanden i denna egenskap enligt artikel 108.2 i FEUF.

76      Härav följer att kommissionens begäran om förklaring av att det saknas anledning att döma i saken inte kan bifallas och att förevarande talan kan tas upp till sakprövning, såvitt avser det andra angripna beslutet, och syftar till att skydda de processuella rättigheter som sökanden har enligt artikel 108.2 i FEUF.

2.      Prövning i sak

a)      Inledande överväganden rörande omfattningen av domstolsprövningen av ett beslut som antogs efter det preliminära granskningsförfarandet i vilket det fastställdes att det inte föreligger något stöd

77      Det ska inledningsvis erinras om att det genom artikel 108.3 FEUF och artikel 4 i förordning nr 659/1999 har införts en preliminär granskningsfas av anmälda stödåtgärder som syftar till att göra det möjligt för kommissionen att bilda sig en första uppfattning om huruvida den ifrågavarande stödåtgärden är förenlig med den inre marknaden. Efter genomförandet av denna granskningsfas fastställer kommissionen att denna åtgärd antingen inte utgör ett stöd eller omfattas av tillämpningsområdet för artikel 107.1 FEUF. I sistnämnda fall kan den nämnda åtgärden antingen föranleda eller inte föranleda tveksamhet i fråga om dess förenlighet med den inre marknaden (dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Kronoply och Kronotex, C‑83/09 P, EU:C:2011:341, punkt 43).

78      När kommissionen efter genomförandet av den preliminära granskningsfasen antar ett beslut vari det fastställs att en statlig åtgärd inte utgör ett stöd som är oförenligt med den inre marknaden, vägrar den även implicit att inleda det formella granskningsförfarandet. Denna princip är tillämplig såväl för det fall kommissionen fattat sitt beslut därför att den anser att stödet är förenligt med den inre marknaden enligt artikel 4.3 i förordning nr 659/1999, ett så kallat beslut om att inte göra invändningar, som när den anser att stödet inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 107.1 FEUF och således inte utgör något stöd enligt artikel 4.2 i förordning nr 659/1999 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen, C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkt 52, och dom av den 28 mars 2012, Ryanair/kommissionen, T-123/09, EU:T:2012:164, punkt 68).

79      Av fast rättspraxis följer att när en sökande yrkar ogiltigförklaring av ett beslut att den omtvistade åtgärden inte utgör ett stöd eller att inte göra invändningar, ifrågasätts framför allt den omständigheten att kommissionen har fattat beslut i fråga om det aktuella stödet utan att inleda ett formellt granskningsförfarande, vilket innebär att sökandens processuella rättigheter åsidosätts. För att vinna bifall till yrkandet om ogiltigförklaring kan sökanden för att upprätthålla skyddet för de processuella rättigheter som den har inom ramen för det formella granskningsförfarandet åberopa vilken grund som helst genom vilken det kan visas att bedömningen av de uppgifter och den bevisning som kommissionen haft till sitt förfogande eller kunnat ha till sitt förfogande under den preliminära granskningen av åtgärden i fråga borde ha föranlett tveksamhet i fråga om åtgärdens kvalificering som statligt stöd eller åtgärdens förenlighet med den inre marknaden (dom av den 13 juni 2013, Ryanair/kommissionen, C‑287/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:395, punkt 60, och dom av den 25 november 2014, Ryanair/kommissionen, T-512/11, ej publicerad, EU:T:2014:989, punkt 31).

80      En sådan bevisning om att det förekommer tveksamheter kan bland annat utgöras av en rad samstämmiga indicier. Frågan om huruvida det föreligger tveksamhet när det gäller ett beslut vari det fastställs att åtgärden i fråga inte utgör statligt stöd kräver en granskning av såväl omständigheterna kring beslutet i fråga, bland annat varaktigheten av den preliminära granskningen, som beslutets innehåll genom att jämföra kommissionens bedömningar i det beslutet med de uppgifter som kommissionen förfogade över eller kunde förfoga över när den slog fast det aktuella stödets kvalificering som statligt stöd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 januari 2013, 3F/kommissionen, C‑646/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:36, punkt 31).

81      Kommissionen är således skyldig att inleda det formella granskningsförfarandet särskilt om den mot bakgrund av de upplysningar som den kunde förfoga över under det preliminära granskningsförfarandet fortfarande har allvarliga svårigheter att bedöma den ifrågavarande åtgärden. Denna skyldighet följer direkt av artikel 108.3 FEUF, såsom denna har tolkats i rättspraxis, och artikel 4 i förordning nr 659/1999 när kommissionen efter en preliminär granskning finner att den berörda åtgärden föranleder tveksamhet i fråga om dess kvalificering som stöd eller dess förenlighet med den inre marknaden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2016, Club Hotel Loutraki m.fl./kommissionen, C‑131/15 P, EU:C:2016:989, punkterna 30–33, och dom av den 12 februari 2008, BUPA m.fl./kommissionen, T-289/03, EU:T:2008:29, punkt 328). I ett sådant fall kan kommissionen inte vägra att inleda det formella förfarandet genom att åberopa andra omständigheter, såsom andra berörda parters intressen, processekonomiska överväganden eller något annat administrativt eller politiskt skäl (dom av den 10 februari 2009, Deutsche Post och DHL International/kommissionen, T-388/03, EU:T:2009:30, punkt 90).

82      Vid domstolsförfarandet ska unionsdomstolen mot bakgrund av de argument som framförts och den bevisning som sökanden förebringat i förevarande fall, pröva om de bedömningar som kommissionen stött sig på i beslutet vari det fastställts att det inte föreligger något stöd har gett upphov till svårigheter som skulle ge upphov till tvivel och därmed motivera inledandet av det formella granskningsförfarandet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 maj 1993, Cook/kommissionen, C‑198/91, EU:C:1993:197, punkt 31, och dom av den 15 juni 1993, Matra/kommissionen, C‑225/91, EU:C:1993:239, punkt 34).

b)      Inledande överväganden rörande talans räckvidd

83      Den fjärde grundens första del avser åsidosättande av sökandens processuella rättigheter, eftersom kommissionen inte har inlett det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i FEUF, trots att det fanns allvarliga svårigheter vid bedömningen av den omtvistade åtgärden.

84      För att visa att det föreligger sådana allvarliga svårigheter vid bedömningen av den aktuella åtgärden har sökanden inom ramen för denna del bland annat gjort gällande felaktig rättstillämpning, felaktigheter i bedömningen och bristande motivering vad beträffar det andra angripna beslutet. Dessa felaktigheter och denna brist har också åberopats i den första, den tredje och den femte grunden, som avser felaktig tolkning av begreppet statligt stöd, bortseende från det förhållandet att försäljningsprocessen fortsatte genom överlåtelse av de andelar som Capricorn innehade i det bolag som förvärvade Nürburgrings tillgångar till en underförvärvare och bristfällig motivering.

85      Det är därför nödvändigt att för det första pröva den fjärde grundens första del och därefter, mot bakgrund av den delgrunden avseende åsidosättande av sökandens processuella rättigheter, pröva den första, den tredje och den femte grunden för att bedöma om de argument som åberopas till stöd för dessa grunder gör det möjligt att fastställa allvarliga svårigheter vid bedömningen av den aktuella åtgärden, vid förekomsten av vilka kommissionen borde ha inlett det formella granskningsförfarande som anges i artikel 108.2 FEUF, såsom tribunalen får göra enligt rättspraxis (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Kronoply och Kronotex, C‑83/09 P, EU:C:2011:341, punkterna 56 och 58).

86      För det andra ska tribunalen pröva de andra, tredje och fjärde delarna av den fjärde grunden, vilka avser ytterligare överträdelser av sökandens processuella rättigheter, som också kan ha påverkat kommissionens slutsats i det andra angripna beslutet om att det inte fanns några allvarliga svårigheter vid bedömningen av den omtvistade åtgärden som skulle ha motiverat att det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i FEUF inleddes. Den fjärde grundens andra del avser åsidosättande av artikel 20.2 andra stycket i förordning nr 659/1999 och den fjärde grundens tredje och fjärde delar avser kommissionens underlåtenhet att göra en noggrann och opartisk prövning av anbudsförfarandet. Det erinras om att den andra grunden i ansökan, som avser avsaknaden av ekonomisk kontinuitet, endast avser det första angripna beslutet, med avseende på vilket sökanden inte ansågs ha talerätt.

c)      Den fjärde grundens första del avseende förekomsten av allvarliga svårigheter vid bedömningen av försäljningen av Nürburgrings tillgångar

87      Sökanden har för det första åberopat varaktigheten av den preliminära granskningsfasen och för det andra innehållet i det andra angripna beslutet.

1)      Den preliminära granskningsfasens varaktighet

88      Sökanden har gjort gällande att kommissionen sköt upp sitt beslut vid flera tillfällen, särskilt mellan den 23 juni och den 1 oktober 2014, då det slutliga beslutet slutligen antogs. Dessutom antogs rättelsen till det slutliga beslutet den 13 april 2015, det vill säga mer än ett år efter det att klagomålet lämnades in till kommissionen.

89      Kommissionen har hävdat att den inte har mött några allvarliga svårigheter under den preliminära granskningen.

90      Det ska erinras om att när de omtvistade statliga åtgärderna inte har anmälts av den berörda medlemsstaten är kommissionen inte skyldig att göra en inledande undersökning av dessa åtgärder inom en bestämd frist. Kommissionen är emellertid skyldig att göra en omsorgsfull granskning av ett klagomål där det påtalas att det förekommer stöd som är oförenligt med den inre marknaden, eftersom frågan huruvida en preliminär granskningsfas pågått under rimlig tid ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, och särskilt det sammanhang i vilket förfarandet genomförts, de olika leden i det administrativa förfarandet som kommissionen ska gå igenom och ärendets komplexitet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2011, 3F/kommissionen, T-30/03 RENV, EU:T:2011:534, punkterna 57 och 58 och där angiven rättspraxis).

91      I förevarande fall mottog kommissionen sökandens klagomål den 10 april 2014. Klagomålet gällde försäljningen av Nürburgrings tillgångar till Capricorn till ett lägre pris än marknadspriset och förekomsten av en ekonomisk kontinuitet mellan säljarna och Capricorn som skulle ha motiverat beslutet att återkräva stödet till säljarna eller utvidgat detta att omfatta sistnämnda. Dessutom inlämnades tre andra klagomål rörande försäljningen av Nürburgrings tillgångar. Det slutliga beslutet fattades den 1 oktober 2014, det vill säga mindre än sex månader efter mottagandet av sökandens klagomål. En sådan tidsfrist är inte längre än vad som krävdes för en inledande granskning av de frågor som gällde försäljningen av Nürburgrings tillgångar till ett pris som var lägre än marknadspriset, och tyder därför inte på att det fanns allvarliga svårigheter vid bedömningen av den berörda åtgärden av sådant slag att de berättigade att ett formellt granskningsförfarande inleddes.

92      Följaktligen kan denna invändning inte godtas.

2)      Innehållet i det andra angripna beslutet

93      Sökanden har i huvudsak gjort gällande att det andra angripna beslutet i sig visar att det föreligger allvarliga svårigheter och har i detta avseende åberopat att kommissionens granskning var bristfällig. Bristerna avsåg särskilt prövningen av frågan om anbudsförfarandet var öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst, prövningen av vissa omständigheter som var relevanta i detta avseende, såsom överföringen av tillgångarna från Nürburgring till en underförvärvare, prövningen av frågan om detta förfarande hade lett till att dessa tillgångar såldes till den anbudsgivare som avgett det högsta anbudet och prövningen av den omständigheten att Capricorn inte kunnat uppfylla kravet på att ställa säkerhet för betalningen av försäljningspriset.

94      Dessutom bekräftar den felaktiga rättstillämpning som kommissionen gjort sig skyldig till i samband med den felaktiga tillämpningen av artikel 107.1 FEUF och artikel 14 i förordning nr 659/1999 och den bristfälliga motiveringen att det föreligger allvarliga svårigheter vid bedömningen av den berörda åtgärden, som motiverar att det formella granskningsförfarandet inleds.

95      Kommissionen har bestritt denna argumentation.

96      Det ska inledningsvis påpekas att kommissionen i skäl 285 i det slutliga beslutet, efter en undersökning av omständigheterna i förevarande fall, konstaterade att ”[f]örsäljningen av tillgångarna från [Nürburgring] inte [utgjorde] … något statligt stöd.”

97      Kommissionen anförde i punkt 281 i det slutliga beslutet att den inte hade funnit att ”det föreligger några bevis för ett åsidosättande av principen om ett öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande vid försäljningen av tillgångarna från [Nürburgring] eller för att det förelåg något anbud som var högre än Capricorns med en säkerställd finansiering.”

98      I skälen 240, 261, 266, 271, 276 och 280 i det slutliga beslutet fann kommissionen bland annat att Capricorn var den anbudsgivare som hade lämnat det bästa anbudet, samt en säkrad finansiering. När det gäller denna garanti har kommissionen fastställt att den redan i april 2014 erhöll skrivelsen av den 10 mars 2014 från Deutsche Bank AG till stöd för Capricorns anbud (nedan kallad Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014). Det finns därför ingen anledning att ifrågasätta kommissionens påstående att den hade gjort en egen analys av denna skrivelse och ansåg att den utgjorde en säkrad finansiering, vars bindande karaktär hade bekräftats av de tyska myndigheterna.

99      Argumentet avseende finansieringsbekräftelsen som Capricorn ingett för dess anbud och frågan om anbudsförfarandet hade lett till att dessa tillgångar såldes till den anbudsgivare som avgett det högsta anbudet saknar därför grund.

100    Sökanden har också gjort gällande att kommissionen inte genomförde någon omfattande granskning av anbudsförfarandet. I det slutliga beslutet nämns i synnerhet inte att försäljningsprocessen fortsatte.

101    Det följer i detta avseende av rättspraxis att det förhållandet att kommissionen gjorde en otillräcklig eller ofullständig granskning under det preliminära granskningsförfarandet är ett tecken på att det förelegat svårigheter som kan motivera att det formella granskningsförfarandet inleds (se dom av den 11 oktober 2016, Søndagsavisen/kommissionen, T-167/14, ej publicerad, EU:T:2016:603, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

102    Enligt rättspraxis ska även allmänt lagenligheten av ett beslut avseende statligt stöd bedömas mot bakgrund av de uppgifter som kommissionen hade eller kunde ha tillgång till när den antog beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 december 2008, Régie Networks, C‑333/07, EU:C:2008:764, punkt 81). Det ska härvid erinras om att de uppgifter som kommissionen ”kunde ha till tillgång till” är sådana som föreföll vara relevanta för den bedömning som skulle göras och som den hade kunnat begära in under den preliminära granskningsfasen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2017, kommissionen/Frucona Košice, C‑300/16 P, EU:C:2017:706, punkt 71).

103    Den omständigheten att kommissionen, enligt sökanden, inte bemötte vissa invändningar som gjorts av sökanden innebär inte att kommissionen inte kunde uttala sig om den aktuella åtgärden på grundval av de upplysningar som den hade tillgång till och att den följaktligen skulle ha varit tvungen att inleda det formella granskningsförfarandet för att avsluta sin undersökning (dom av den 28 mars 2012, Ryanair/kommissionen, T-123/09, EU:T:2012:164, punkt 130).

104    Kommissionen kan i förevarande fall inte kritiseras för att den i det slutliga beslutet inte har tagit ställning till den fortsatta försäljningsprocessen genom överlåtelse till en underförvärvare av de andelar som Capricorn innehade i det bolag som förvärvade Nürburgrings tillgångar, som enligt sökanden ägde rum den 28 oktober 2014, på grundval av ett förvaltningsavtal av den 5 oktober 2014 och således efter antagandet av detta beslut.

105    Sökanden har slutligen gjort gällande att kommissionens felaktiga rättstillämpning i samband med den felaktiga tillämpningen av artikel 107.1 FEUF och artikel 14 i förordning nr 659/1999 och den bristfälliga motiveringen bekräftar att det föreligger allvarliga svårigheter. Prövningen av detta argument sammanfaller med prövningen av den första och den femte grunden avseende dessa rättsliga fel och den bristande motiveringen, som kommer att genomföras nedan.

106    Med förbehåll för de invändningar som kommer att prövas inom ramen för den första och den femte grunden, kan det inte på grundval av de argument som åberopats till stöd för den fjärde grundens första del fastställas att kommissionen efter den preliminära granskningsfasen mötte svårigheter vid bedömningen av försäljningen av tillgångarna från Nürburgring som krävde att ett formellt granskningsförfarande inleddes. Talan kan således inte bifallas på den fjärde grundens första del.

d)      Den första grunden avseende felaktig tolkning av begreppet statligt stöd vad gäller beviljande av statligt stöd till förvärvaren inom ramen för anbudsförfarandet

107    Sökanden har genom sin första grund, som består av tre delar, gjort gällande att kommissionen har gjort en felaktig tolkning av begreppet statligt stöd i den mening som avses i artikel 107 FEUF genom att dra slutsatsen att förvärvaren inte hade beviljats något statligt stöd inom ramen för anbudsförfarandet.

1)      Den första grundens första del om den fördel som beviljats förvärvaren inom ramen för anbudsförfarandet

108    Sökanden har genom den första grundens första del gjort gällande att förvärvaren beviljats en förmån inom ramen för anbudsförfarandet. Nämnda förfarande har inte varit transparent. Framför allt har säljarna och KPMG inte klart och tydligt informerat anbudsgivarna om de tillämpliga tidsfristerna, så att sökanden har vilseletts om fristen för ingivande av det slutliga anbudet. Förvärvaren ingav sitt slutliga anbud först den 10 mars 2014, dagen innan denne utsågs till vinnande anbudsgivare för Nürburgring-tillgångarna, så att tidsfristen de facto förlängdes till den dagen.

109    Dessutom har sökanden hävdat att anbudsförfarandet var diskriminerande. I synnerhet har förhandlingar ägt rum mellan företrädare för säljarna och förvärvaren under hösten 2013, men inte med deras egna företrädare, trots att förvärvaren inte hade ingett någon finansieringsbekräftelse. Förvärvaren hade bland annat tillåtits att delta i säljarnas förvaltningsmöten. Dessutom är kommissionens argument att ingen av anbudsgivarna hade ingett någon finansieringsbekräftelse för hela förvärvspriset och att säljarna följaktligen inte har åsidosatt principen om likabehandling genom att lätta på kravet på finansieringsbekräftelse under anbudsförfarandet felaktigt, eftersom inte alla anbudsgivare informerats om denna ändring av villkoren för tilldelning.

110    Sökanden har vidare gjort gällande att förvärvaren inte har styrkt att en finansieringsbekräftelse ingetts, eftersom den framför allt endast överlämnat ett åtagande i form av skrivelsen från Deutsche Bank av den 10 mars 2014, det vill säga en avsiktsförklaring utan bindande verkan, och eftersom denna skrivelse endast utgjorde ett preliminärt utkast, vars bindande verkan hade knutits till uppfyllandet av ytterligare villkor och ett slutligt beslut från Deutsche Bank.

111    Sökanden har slutligen gjort gällande att den hade erbjudit det högsta förvärvspriset samt en säkrad finansiering.

112    Kommissionen har bestritt denna argumentation.

113    Det ska med avseende på de invändningar som gjordes inom ramen för den första grundens första del, klargöras om den granskning som kommissionen genomförde vad gäller anbudsförfarandets lagenlighet kunde utesluta att bedömningen av försäljningen av Nürburgrings tillgångar föranledde allvarliga svårigheter som berättigar att ett formellt granskningsförfarande inleds.

114    Av fast rättspraxis följer att när ett företag som har mottagit ett olagligt stöd säljs till marknadspris (det vill säga till det högsta pris som en privat investerare varit beredd att betala under normala konkurrensvillkor för detta företag i dess aktuella situation, särskilt efter erhållande av statligt stöd), ska stödelementet värderas till marknadspris och inkluderas i priset. Under sådana förhållanden kan inte köparen anses ha erhållit en fördel jämfört med övriga aktörer på marknaden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2004, Tyskland/kommissionen, C‑277/00, EU:C:2004:238, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

115    Om försäljningen av stödmottagarnas tillgångar däremot sker till ett pris som understiger marknadspriset kan en otillbörlig fördel överföras till förvärvaren (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 mars 2012, Ryanair/kommissionen, T-123/09, EU:T:2012:164, punkt 161).

116    För att få fram marknadspriset kan, bland annat, företagsöverlåtelsens form beaktas – exempelvis om det skett ett offentligt anbudsförfarande, vilket förutsätts säkerställa att överlåtelsen sker på marknadsmässiga villkor. Härav följer att det kan presumeras att marknadspriset motsvarar det högsta anbudet när ett företag överlåts genom ett öppet, överblickbart och villkorslöst anbudsförfarande, förutsatt att det fastställs, för det första, att anbudet är bindande och trovärdigt samt, för det andra, att det inte är motiverat att beakta andra ekonomiska faktorer än priset (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 oktober 2013, Land Burgenland m.fl./kommissionen, C‑214/12 P, C‑215/12 P och C‑223/12 P, EU:C:2013:682, punkterna 93 och 94, och dom av den 16 juli 2015, BVVG, C‑39/14, EU:C:2015:470, punkt 32).

117    Det följer av domstolens praxis att frågan huruvida ett anbudsförfarande är öppet och transparent ska bedömas mot bakgrund av ett flertal indicier som hänför sig till omständigheterna i varje enskilt fall (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2004, Tyskland/kommissionen, C‑277/00, EU:C:2004:238, punkt 95).

118    Det är mot bakgrund av den rättspraxis som nämnts ovan i punkterna 114–117 som det i förevarande fall är nödvändigt att pröva om olika anmärkningar som gjorts inom ramen för den första grundens första del är välgrundade, med beaktande av den omständigheten att tribunalen i detta sammanhang inte direkt kan avgöra huruvida anbudsförfarandet är lagenligt.

i)      Invändningen om att anbudsförfarandet inte var transparent

119    I den del som sökanden har gjort gällande att anbudsförfarandet inte var transparent, ska det erinras om (se punkt 9 sjunde strecksatsen ovan) att fristen för att inge bekräftande anbud inledningsvis fastställdes till den 11 december 2013, såsom framgår av KPMG:s skrivelse av den 17 oktober 2013, och sedan till den 17 februari 2014, såsom framgår av KPMG:s skrivelse av den 17 december 2013. I den sistnämnda skrivelsen angavs att de anbud som lämnats in efter det att tidsfristen hade löpt ut också skulle beaktas. Det anfördes emellertid att säljarna eventuellt redan skulle fatta urvalsbeslutet strax efter den föreskrivna inlämningstidpunkten.

120    Såsom kommissionen anfört hade alla anbudsgivare kännedom om möjligheten att lämna ett anbud efter den 17 februari 2014. Det förhållandet att förvärvaren kunde lägga fram sitt slutliga anbud den 10 mars 2014, efter det att tidsfristen löpt ut, och utses till vinnande anbudsgivare från och med den 11 mars 2014, är helt i linje med villkoren i KPMG:s skrivelse av den 17 december 2013.

121    Härav följer att denna invändning inte gör det möjligt att fastställa att kommissionen borde ha hyst tvivel om huruvida förvärvaren hade beviljats en fördel inom ramen för anbudsförfarandet, eftersom detta förfarande inte var transparent med hänsyn till den tidsfrist som fastställts för inlämnande av ett bekräftande anbud.

ii)    Invändningen om att anbudsförfarandet var diskriminerande

122    Sökanden har inom ramen för denna invändning gjort gällande att anbudsförfarandet var diskriminerande. Förvärvaren har i synnerhet inte styrkt att en finansieringsbekräftelse ingetts, eftersom Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014, som stödde dess anbud som godkändes den 11 mars 2014, inte hade någon bindande verkan.

123    I KPMG:s skrivelse av den 17 oktober 2013 som var riktad till intresserade investerare angavs att all finansiering från en tredje part skulle grunda sig på en bindande finansieringsbekräftelse (se ovan punkt 9 nionde strecksatsen). Det måste därför undersökas om den granskning som kommissionen gjorde som anknyter till de tyska myndigheternas analys kunds skingra de tvivel som fanns om att Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014 var bindande.

124    För det första anges i Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014 att Deutsche Bank är beredd att bevilja förvärvaren ett lån på 45 miljoner euro. Villkoren för denna finansiering beskrivs i detalj, vilket enligt kommissionens uppfattning tycks tyda på en fördjupad granskning av Deutsche Bank och ett informationsutbyte mellan Deutsche Bank och förvärvaren.

125    Vidare har det i Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014 vid upprepade tillfällen hänvisats till det åtagande som Deutsche Bank gjorde gentemot Capricorn genom denna skrivelse. Deutsche Bank ansåg sig därför vara bunden av denna skrivelse.

126    Såsom kommissionen har hävdat bekräftar jämförelsen mellan Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014 och två förberedande och icke bindande skrivelser från Deutsche Bank av den 17 och den 25 februari 2014 den bindande karaktären hos Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014. I skrivelsen av den 17 februari 2014 anges att den inte utgör ett åtagande från Deutsche Bank, i motsats till Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014, i vilken det hänvisas till Deutsche Banks åtagande gentemot Capricorn genom samma skrivelse.

127    I skrivelsen från Deutsche Bank av den 10 mars 2014 anges slutligen att Deutsche Banks åtagande är förenat med tre villkor. Dessa villkor (transaktionens genomförande, inga betydande förändringar i fråga om förvärvade tillgångar, ingen rättsstridighet) gjorde det möjligt för Deutsche Bank att undgå sitt åtagande endast om förvärvet inte ägde rum på de fastställda villkoren.

128    Mot bakgrund av vad som anförts ovan framgår inte att kommissionen borde ha hyst tvivel om den bindande karaktären hos Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014.

129    Tvärtom, och, såsom kommissionen konstaterade i skäl 272 i det slutliga beslutet, har sökanden inte ingett någon finansieringsbekräftelse för sitt anbud.

130    Den 30 september 2013 ingav sökanden ett indikativt anbud för samtliga tillgångar från Nürburgring på sammanlagt 150 miljoner euro. Detta anbud innehöll inte något bevis avseende dess finansieringsförmåga, vilket KPMG uppmärksammade sökanden på i skrivelserna av den 11 och den 17 december 2013 och i en skrivelse av den 18 december 2013. Sökanden erhöll även KPMG:s skrivelse av den 17 oktober 2013, i vilken det angavs att all finansiering från en tredje part skulle grunda sig på en bindande finansieringsbekräftelse.

131    Den 17 februari 2014 lämnade sökanden in ett slutgiltigt anbud på 110 miljoner euro för alla tillgångar. Sökanden tillkännagav härvid att den hade erhållit en bindande finansieringsbekräftelse på 30 miljoner euro från bolaget DRC Capital LLP. Tillsammans med anbudet ingavs emellertid inte någon handling från DRC Capital LLP, vilket KPMG påpekade för sökanden i ett e-postmeddelande av den 18 februari 2014.

132    Den 21 februari 2014 meddelade sökanden att den inom två till fem veckor skulle kunna erhålla alla bindande finansieringsbekräftelser. Den 11 mars 2014 lämnade sökanden in en uppdaterad version av det slutgiltiga anbudet med ett sammanlagt belopp på 150 miljoner euro och bekräftade att den skulle inge alla bindande finansieringsbekräftelser senast den 31 mars 2014. Sökanden anförde slutligen att den erhöll en finansieringsbekräftelse från företaget Jupiter Financial den 26 mars 2014, men erkände att den aldrig överlämnade den till KPMG. I ett e-postmeddelande av den 9 april 2014 underrättade KPMG sökanden om att den fortfarande inte hade fått en skriftlig bekräftelse från de tredje parter som skulle finansiera dess anbud.

133    Av ovanstående följer att förvärvaren, vars anbud antogs, först förfogade över två förberedande skrivelser från Deutsche Bank av den 17 och den 25 februari 2014, därefter över en skrivelse från Deutsche Bank av den 10 mars 2014, med avseende på vilken kommissionen inte uppenbarligen borde ha hyst tvivel vad gäller dess bindande karaktär, medan sökanden, vars anbud inte antogs, inte vid någon tidpunkt hade ingett någon finansieringsbekräftelse. För övrigt informerades sökanden vid flera tillfällen om kravet på en bindande finansieringsbekräftelse.

134    Mot bakgrund av ovanstående kan det inte anses att kommissionen, med beaktande av de faktiska och rättsliga omständigheter som åberopats av sökanden, borde ha hyst tvivel om att förvärvaren beviljats en fördel inom ramen för anbudsförfarandet, på grund av dess diskriminerande karaktär med avseende på kravet på en bindande finansieringsbekräftelse.

iii) Invändningen avseende beloppet och finansieringen av Capricorns och sökandens anbud

135    Sökanden har inom ramen för denna invändning gjort gällande att den hade erbjudit det högsta förvärvspriset och en säkrad finansiering, medan anbudet från Capricorn, som slutligen antogs, var lägre än sökandens eget och saknade säkrad finansiering.

136    Eftersom storleken på det slutgiltiga förvärvsanbudet som sökanden ingett uppgick till 110 miljoner euro, medan Capricorns slutgiltiga förvärvsanbud uppgick till 77 miljoner euro, har sökanden med rätta gjort gällande att Capricorn erbjöd ett högre förvärvspris än Capricorn.

137    I enlighet med den rättspraxis som avses i punkt 116 ovan kan det emellertid enbart antas att marknadspriset motsvarar det högsta lagda budet i ett öppet, transparent och villkorslöst anbudsförfarande endast om det kan visas att detta anbud är bindande och trovärdigt.

138    I förevarande fall skulle de intresserade investerarna, enligt de skrivelser som KPMG skickade till dem den 19 juli och den 17 oktober 2013, väljas ut bland annat med beaktande av kravet på transaktionssäkerhet (se ovan punkt 9, nionde strecksatsen).

139    Sökanden har emellertid felaktigt påstått att denne erbjöd en säkrad finansiering, eftersom den inte vid något tillfälle hade ingett en finansieringsbekräftelse. Av skäl 272 i det slutliga beslutet framgår att de tyska myndigheterna, i avsaknad av bevis på dess finansiella förmåga och solvens, kunde ifrågasätta dess förmåga att anskaffa de medel som behövdes för att betala det förvärvspris som den erbjöd och därmed trovärdigheten av dess anbud och dess överensstämmelse med kravet på att säkra betalningen av försäljningspriset.

140    I motsats till detta förfogade Capricorn först över två förberedande skrivelser från Deutsche Bank av den 17 och den 25 februari 2014, därefter över en skrivelse från Deutsche Bank av den 10 mars 2014, med avseende på vilken det redan har konstaterats att den inte borde ha föranlett tvivel hos kommissionen vad gäller den bindande karaktären. (se ovan punkterna128–133).

141    För övrigt, såsom anges i skäl 273 i det slutliga beslutet, deltog enbart anbudsgivare 2 och Capricorn, vars anbud båda var lägre än sökandens anbud, men innehöll finansieringsbekräftelser, i det slutliga skedet i de förhandlingar som genomfördes inom ramen för anbudsförfarandet. Säljarna jämförde således Capricorns anbud med anbudet från anbudsgivare 2. Detta bekräftas av den omständigheten att det bekräftande anbudet från anbudsgivare 2 enligt säljarens advokater var det bästa anbudet den 26 februari 2014, trots att beloppet var lägre än det belopp som erbjudits av Capricorn, och att säljarna just på grund av det högre beloppet på Capricorns anbud också försökte att ingå avtal om försäljning av tillgångarna från Nürburgring med Capricorn. Det framgår dock av skäl 273 i det slutliga beslutet att såväl Capricorns anbud som den finansieringsbekräftelse som Capricorn slutligen ingett var högre än det anbud och den finansieringsbekräftelse som anbudsgivare 2 ingett.

142    Det har således inte styrkts att kommissionen borde ha hyst tvivel om att Capricorn var den anbudsgivare som hade lämnat det bästa bindande och trovärdiga anbudet, inte bara med hänsyn till det pris som erbjöds, utan även de garantier för transaktionssäkerhet som erbjöds. Det har med andra ord inte styrkts att den borde ha betvivlat att ”de aktuella tillgångarna [hade] sålts till den anbudsgivare som … [hade] lämnat det högsta anbudet inbegripet en finansieringsbekräftelse”, såsom anges i skäl 276 i det slutliga beslutet, och att det inte förelåg något ”anbud som var högre än Capricorns med en säkerställd finansiering”, såsom fastställts i skäl 281 i det slutliga beslutet.

143    Följaktligen kan inte heller denna invändning godtas.

144    I enlighet med den rättspraxis som det hänvisas till ovan i punkterna 114–117 kunde kommissionens undersökning därför skingra de tvivel som fanns om huruvida förvärvaren beviljats en otillbörlig fördel inom ramen för anbudsförfarandet och följaktligen beviljats statligt stöd. Det finns därför ingen anledning att anse att den första grundens första del tyder på att det förelåg allvarliga svårigheter vid bedömningen av försäljningen av tillgångarna från Nürburgring som skulle ha ålagt kommissionen att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF.

145    Talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den första grundens första del.

2)      Den första grundens andra del rörande den fördel som beviljats förvärvaren inom ramen för arrendeavtalet rörande tillgångarna från Nürburgring

146    Sökanden har genom den första grundens andra del gjort gällande att förvärvaren även har beviljats en fördel inom ramen för arrendeavtalet avseende tillgångarna från Nürburgring. Det framgår av skäl 56 i det slutliga beslutet att arrendeavtalet ingicks mellan ett företag som var oberoende av säljarna och som i praktiken fungerade som depositarie för de berörda tillgångarna, och ett operativt företag som hade bildats av Capricorn, för en period från den 1 januari 2015, för att skapa en övergångssituation som motsvarar ett eventuellt fullgörande av det villkor som försäljningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn var föremål för, nämligen antagandet av kommissionen av ett beslut, som uteslöt risken för att förvärvaren av tillgångarna från Nürburgring skulle kunna bli skyldig att återbetala stödet till säljarna. Den årliga hyran översteg inte 5 miljoner euro, medan den enligt sökanden borde ha uppgått till minst 7,7 miljoner euro.

147    Kommissionen har bestritt denna argumentation och har i synnerhet gjort gällande att hyran endast utgjorde förskottsbetalning av en del av försäljningspriset på tillgångarna från Nürburgring, som i sig var marknadsmässigt.

148    Av de skäl som anges ovan i punkterna 119–133 finns det ingen anledning att anse att kommissionen borde ha hyst tvivel om huruvida anbudsförfarandet var transparent och icke-diskriminerande.

149    Av samma skäl hade kommissionen fog för att inte hysa tvivel om huruvida förvärvaren hade beviljats en fördel inom ramen för anbudsförfarandet, inklusive avseende arrendeavtalet rörande tillgångarna från Nürburgring som hade förhandlats fram för det fall att de villkor som uppställdes för försäljningen inte uppfylldes.

150    Talan kan därför inte bifallas såvitt avser den första grundens andra del.

3)      Den första grundens tredje del avseende användning av statliga medel inom ramen för försäljningen av tillgångarna från Nürburgring till förvärvaren

151    Sökanden har genom den första grundens tredje del gjort gällande att kommissionen underlåtit att undersöka om offentliga medel hade använts vid försäljningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn. Den borde emellertid ha fastställt att så var fallet.

152    Kommissionen har bestritt denna argumentation.

153    Det ska erinras om att kommissionen får avskriva ett klagomål om den efter att ha konstaterat att ett av de väsentliga villkoren för tillämpning av artikel 107.1 FEUF inte är uppfyllt direkt kan slå fast att de berörda åtgärderna inte ska anses utgöra statligt stöd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 april 2006, Deutsche Bahn/kommissionen, T-351/02, EU:T:2006:104, punkt 104).

154    Genom att i skälen 266–281 i det slutliga beslutet undersöka om anbudsförfarandet varit öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst och om Capricorn hade lämnat det bästa anbudet med en säkrad finansiering, avsåg kommissionen i förevarande fall i huvudsak att kontrollera att tillgångarna från Nürburgring hade sålts till deras marknadspris, i enlighet med den rättspraxis som avses i punkt 116 ovan.

155    Om tillgångarna från Nürburgring hade sålts till ett pris som understiger marknadspriset, vilket påpekades i punkt 115 ovan, kunde förvärvaren ha beviljats en otillbörlig fördel (dom av den 28 mars 2012, Ryanair/kommissionen, T-123/09, EU:T:2012:164, punkt 161). Kommissionens undersökning avsåg därför huruvida Capricorn hade beviljats en sådan fördel i förevarande fall inom ramen för anbudsförfarandet.

156    Kommissionen drog slutsatsen att Capricorn inte hade beviljats statligt stöd i samband med försäljningen av tillgångarna från Nürburgring, eftersom någon sådan fördel inte förelåg. Kommissionen konstaterade med andra ord att ett av de väsentliga villkoren för tillämpning av artikel 107.1 FEUF, förekomsten av en fördel, inte var uppfyllt.

157    Kommissionen kan därför inte med framgång klandras för att den inte också har undersökt om förutsättningarna för en statlig åtgärd eller statliga medel var uppfyllda.

158    Det ska således konstateras at det av prövningen av den första grundens tredje del och följaktligen av den första grunden i dess helhet inte framkom något som tydde på att det förelegat tvivel om huruvida försäljningen av tillgångarna från Nürburgring ska anses som statligt stöd, vilket hade krävt att det formella granskningsförfarande som fastställs i artikel 108.2 FEUF inleddes.

159    Talan kan således inte vinna bifall på den första grunden, mot bakgrund av den fjärde grundens första del.

e)      Den tredje grunden avseende att det förhållandet att försäljningsprocessen fortsatte genom försäljning av Capricorns andelar i det bolag som förvärvat tillgångarna från Nürburgring till en underförvärvare inte har beaktats

160    Sökanden har genom sin tredje grund gjort gällande att kommissionen i det slutliga beslutet felaktigt angav att försäljningsprocessen för tillgångarna från Nürburgring avslutades den 11 mars 2014 när Capricorn tilldelades kontrakt.

161    Säljarna fortsatte nämligen försäljningsprocessen från och med juli 2014 efter att det framkommit att Capricorn inte kunde betala den andra delbetalningen av köpeskillingen. Informella förhandlingar ägde rum från och med september 2014, under vilka säljarna själva föreslog att tillgångarna från Nürburgring skulle säljas, vilket den 28 oktober 2014 ledde till att Capricorns andelar i det bolag som hade förvärvat tillgångarna överfördes till en underförvärvare. Fullföljandet av försäljningsprocessen var inte heller förenligt med kraven på öppenhet, transparens, icke-diskriminering och villkorslöshet.

162    Enligt sökanden utgjorde överföringen till en underförvärvare av Capricorns andelar i det bolag som förvärvat tillgångarna från Nürburgring resultatet av försäljningsprocessen för dessa tillgångar och genomfördes i säljarnas intresse och inte i Capricorns intresse. Capricorn hade nämligen inte någon fördel av överföringen, utöver att dess skyldigheter enligt avtalet upphörde. Den omständigheten att priset för överföringen av dessa andelar var detsamma som priset för försäljningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn kan inte motivera att ett nytt anbudsförfarande inte inleddes.

163    Kommissionen har bestritt denna argumentation.

164    Av de skäl som redan angetts ovan i punkterna 103 och 104 kan kommissionen inte klandras för att den i det slutliga beslutet inte har tagit ställning till den omständigheten att försäljningsprocessen fortsatte genom överföring till en underförvärvare av Capricorns andelar i det bolag som förvärvat tillgångar från Nürburgring, eftersom överföringen ägde rum efter antagandet av beslutet, vilket sökanden själv har erkänt.

165    Därutöver har sökanden, trots att det av en tidningsartikel av den 30 september 2014 framgår att Deutsche Bank drog tillbaka sin finansiering till Capricorn och att konkursförvaltarna hade sökt nya köpare för tillgångarna från Nürburgring, inte visat att kommissionen hade eller kunde ha haft tillgång till dessa uppgifter när den fattade det slutliga beslutet.

166    I enlighet med den rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 114–117 ovan, och såsom kommissionen har gjort gällande i sitt yttrande av den 13 december 2017 som svar på tribunalens skriftliga frågor, syftade dess granskning i vart fall till att undersöka om anbudsförfarandet var öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst för att klargöra frågan om tillgångarna från Nürburgring hade sålts till marknadspris. I motsatt fall har försäljningen eventuellt skett till ett pris som understiger marknadspriset och en otillbörlig fördel har beviljats förvärvaren.

167    Det kan följaktligen anses att det stöd som enligt sökanden (se ovan punkt 10) borde ha fastställts av kommissionen i det andra angripna beslutet och som motsvarade skillnaden mellan det pris som Capricorn betalat för att förvärva Nürburgrings tillgångar och marknadspriset för samma tillgångar, hade beviljats Capricorn den 11 mars 2014, det vill säga den tidpunkt då Capricorn tilldelades tillgångarna från Nürburgring och det försäljningsavtal i vilket det pris som Capricorn skulle betala för förvärvet av dessa tillgångar fastställdes undertecknades. Härav följer att de omständigheter som inträffade efter denna tidpunkt, såsom de svårigheter som Capricorn mötte vid verkställandet av försäljningsavtalet och Capricorns överlåtelse av de andelar som Capricorn innehade i det bolag som förvärvade Nürburgrings tillgångar till en underförvärvare, inte var relevanta för granskningen av huruvida Capricorn eventuellt hade beviljats ett stöd inom ramen för anbudsförfarandet.

168    Slutligen borde sökanden, såsom kommissionen har gjort gällande i sina synpunkter av den 13 december 2017 som svar på tribunalens skriftliga frågor, om den önskat att kommissionen efter att det andra angripna beslutet hade antagits även skulle undersöka förekomsten av nytt stöd till följd av den påstått fortsatta försäljningsprocessen, ha lämnat in ett nytt klagomål i detta avseende.

169    Av detta följer att det på grundval av de argument som framförts till stöd för den tredje grunden, inom ramen för vilken det gjorts gällande att hänsyn inte har tagits till att försäljningsprocessen fortsatte efter antagandet av det andra ifrågasatta beslutet, inte kan fastställas att kommissionen efter den preliminära undersökningsfasen mötte svårigheter vid bedömningen av försäljningen av tillgångarna från Nürburgring, vilka krävde att ett formellt granskningsförfarande inleddes.

170    Talan kan således inte bifallas såvitt avser den tredje grunden mot bakgrund av den fjärde grundens första del

f)      Den femte grunden rörande bristfällig motivering

171    Sökanden har genom sin femte grund gjort gällande att kommissionen har underlåtit att bemöta dess invändningar avseende för det första prövningen av kravet på att säkra transaktionen, för det andra den fortsatta försäljningsprocessen och överföringen av tillgångarna från Nürburgring till en underförvärvare, för det tredje användningen av statliga medel och statens deltagande i ingåendet av försäljnings- och arrendeavtalet avseende tillgångarna från Nürburgring, för det fjärde beviljande av ytterligare statligt stöd på sex miljoner euro till förmån för förvärvaren, motsvarande delbetalningen av det förvärvspris som tagits ut på den vinst som operatören för Nürburgring (se punkt 6 ovan) genererat verksamhetsåret 2014, för det femte den roll som den advokatbyrå som företrädde förvärvaren och säljarna hade, för det sjätte, att anbudsförfarandet var diskriminerande när det gäller de avtal som rör driften av Nürburgring, för det sjunde det arrendeavtal som ingåtts mellan förvärvaren och säljarna och frågan om huruvida det kunde jämställas med statligt stöd och för det åttonde kontroll av förvärvspriset för tillgångarna från Nürburgring på grundval av expertutlåtanden.

172    Sökanden har också gjort gällande att kommissionen inte har lämnat någon tydlig och entydig motivering i fråga om för det första den bestämmelse som avses i skäl 56 i det slutliga beslutet, som infördes efter det att försäljningen av tillgångarna från Nürburgring hade avslutats, i syfte att säkerställa ett preliminärt utnyttjande av tillgångarna i avvaktan på ett verkställbart beslut från kommissionen, i vilket Capricorns rättsliga situation när det gäller stöd till säljarna klargörs och, för det andra, kravet på att säkra denna transaktion.

173    Sökanden har slutligen gjort gällande att kommissionen har underlåtit att lämna en mer detaljerad motivering i fråga om de ändringar som den gjort i sin beslutspraxis, i samband med granskningen av kravet på en säkrad transaktion och kopplingarna mellan konkursförvaltarna och staten.

174    Kommissionen har bestritt denna argumentation.

175    Den motivering som krävs enligt artikel 296 andra stycket FEUF ska möjliggöra för dem som berörs därav att få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och ge unionsdomstolen möjlighet att utöva sin prövningsrätt (se vad gäller statligt stöd dom av den 6 september 2006, Portugal/kommissionen, C‑88/03, EU:C:2006:511, punkterna 88 och 89, dom av den 22 april 2008, kommissionen/Salzgitter, C‑408/04 P, EU:C:2008:236, punkt 56, och dom av den 30 april 2009, kommissionen/Italien och Wam, C‑494/06 P, EU:C:2009:272, punkterna 48 och 49). Kommissionen är skyldig att i tillräcklig mån underrätta klaganden om skälen för att de faktiska och rättsliga omständigheter som åberopats i klagomålet inte var tillräckliga för att bevisa förekomsten av ett statligt stöd (dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France, C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 64, och dom av den 1 juli 2008, Chronopost och La Poste/UFEX m.fl., C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkt 89).

176    I förevarande mål innehåller skälen 266–281 i det slutliga beslutet, under rubriken ”Klagomål mot försäljningen av tillgångarna [från Nürburgring]” en detaljerad redogörelse för de skäl som föranledde kommissionen att besluta att försäljningen av Nürburgrings tillgångar till Capricorn inte utgjorde statligt stöd. Denna motivering är tillräcklig för att de som berörs därav ska kunna få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och unionsdomstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt och för att sökanden ska kunna förstå skälen för att de faktiska och rättsliga omständigheter som åberopats i klagomålet inte var tillräckliga för att bevisa förekomsten av ett statligt stöd.

177    Kommissionen har i synnerhet, och i motsats till vad sökanden har gjort gällande, inte underlåtit att bemöta dess invändningar i fråga om kravet på att säkra transaktionen, som prövats i skälen 272 och 273 i det slutliga beslutet avseende finansieringsbekräftelsen för sökandens och Capricorns anbud, förhandlingen om avtal som sammanhänger med Capricorns drift av Nürburgring, som anges i skäl 275 e i samma beslut, eller den roll som den advokatbyrå som företräder förvärvaren och säljarna, som nämns i skäl 275 j i nämnda beslut, hade.

178    Även om kommissionen hade underlåtit att bemöta övriga invändningar som framställts av sökanden i dess klagomål, kan detta inte utgöra en överträdelse av motiveringsskyldigheten, eftersom denna skyldighet inte innebär att kommissionen måste redovisa andra omständigheter än de faktiska omständigheter och rättsliga överväganden som enligt kommissionen är av väsentlig betydelse för beslutets utformning. Det nödvändiga sambandet mellan de skäl som den som ingett klagomålet har åberopat och motiveringen av kommissionens beslut innebär inte att kommissionen är skyldig att underkänna vart och ett av de argument som åberopats till stöd för dessa skäl (se dom av den 1 juli 2008, Chronopost och La Poste/UFEX m.fl., C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkt 96 och där angiven rättspraxis, och dom av den 3 mars 2010, Freistaat Sachsen/kommissionen, T-102/07 och T-120/07, EU:T:2010:62, punkt 180 och där angiven rättspraxis).

179    Detta gäller i än högre utsträckning när det rör sig om ett beslut som avser stöd som antagits efter den preliminära granskningsfasen, eftersom det ska fattas med korta tidsfrister, och därför endast behöver innehålla skälen till varför kommissionen inte anser att den har mött betydande svårigheter vid bedömningen av stödet i fråga som skulle ha motiverat att det formella granskningsförfarandet inleddes (dom av den 15 juni 1993, Matra/kommissionen, C‑225/91, EU:C:1993:239, punkt 48, och dom av den 22 december 2008, Régie Networks, C‑333/07, EU:C:2008:764, punkt 65).

180    Härav följer att det på grundval av den femte grunden avseende bristande motivering inte kan fastställas att kommissionen efter den preliminära granskningsfasen mött svårigheter vid bedömningen av försäljningen av tillgångarna från Nürburgring, vilket krävde att ett formellt granskningsförfarande inleddes.

181    Med hänsyn till vad som anförts ovan kan talan inte vinna bifall på den femte grunden.

182    Av detta följer att det varken på grundval av den fjärde grundens första del eller den första, tredje eller femte grunden kan fastställas att kommissionen efter den preliminära granskningsfasen mötte svårigheter vid bedömningen av försäljningen av tillgångarna från Nürburgring som krävde att ett formellt granskningsförfarande inleddes.

g)      Den fjärde grundens andra del avseende åsidosättande av artikel 20.2 andra strecksatsen i förordning nr 659/1999

183    Sökanden har genom den fjärde grundens andra del gjort gällande att kommissionen gjort sig skyldig till åsidosättande av artikel 20.2 andra stycket i förordning nr 659/1999, eftersom den inte underrättat sökanden om sin avsikt att avvisa dess klagomål och inte heller anmodat sökanden att inkomma med ett nytt yttrande.

184    Kommissionen har bestritt denna argumentation.

185    I artikel 20.2 andra stycket i förordning nr 659/1999, i dess lydelse enligt rådets förordning (EU) nr 734/2013 av den 22 juli 2013 om ändring av förordning nr 659/1999 (EUT L 204, 2013, s. 15), föreskrivs följande: ”Om kommissionen anser att den intresserade parten inte följt det obligatoriska formuläret, eller de faktiska och rättsliga omständigheter som lagts fram av den intresserade parten inte utgör tillräckliga skäl för att, på grundval av en första undersökning, visa att olagligt stöd eller missbruk av stöd föreligger, ska den underrätta den intresserade parten om detta och uppmana denna att lämna synpunkter inom en föreskriven tidsfrist, som normalt inte ska överskrida en månad. Om den intresserade parten inte har framfört några synpunkter inom den föreskrivna tidsfristen, kommer klagomålet att anses ha återkallats …”.

186    I artikel 20.2 tredje stycket i förordning nr 659/1999, i dess lydelse enligt förordning nr 734/2013 föreskrivs följande: ”Kommissionen ska till den klagande skicka en kopia av sitt beslut i ett ärende som gäller föremålet för klagomålet.”

187    Artikel 20.2 i förordning (EG) nr 659/1999 ska tolkas mot bakgrund av bestämmelsen i punkt 48 i regler om bästa praxis vid kontroll av statligt stöd (EUT C 136, 2009, s. 13), där det föreskrivs att kommissionen i princip kommer att sträva efter att inom tolv månader anta ett beslut om prioriterade ärenden enligt artikel 4 i förordning nr 659/1999, med en kopia ställd till den klagande, eller skicka en administrativ skrivelse till den klagande med kommissionens preliminära uppfattning i oprioriterade ärenden.

188    Enligt artikel 20.2 andra och tredje styckena i förordning nr 659/1999, som reglerar den berörda partens rättigheter, anser kommissionen, efter att ha inhämtat upplysningar om påstått olagligt stöd, antingen att den inte har tillräckligt underlag för att ta ställning till fallet och ska då underrätta den intresserade parten om detta, eller kan fatta ett beslut i ett fall där upplysningar har lämnats (dom av den 18 november 2010, NDSHT/kommissionen, C‑322/09 P, EU:C:2010:701, punkt 55).

189    I förevarande fall har kommissionen emellertid fattat ett beslut genom att pröva de upplysningar som sökanden lämnat och genom att ta ställning till dessa.

190    Följaktligen kan slutsatsen dras att kommissionen inte har åsidosatt artikel 20.2 andra stycket i förordning nr 659/1999.

191    Talan kan således inte vinna bifall på den fjärde grundens andra del.

192    I det följande ska den fjärde grundens fjärde del prövas och därefter den fjärde grundens tredje del.

h)      Den fjärde grundens fjärde del rörande underlåtenhet att genomföra en omsorgsfull undersökning av sökandens klagomål

193    Sökanden har genom fjärde grundens fjärde del gjort gällande att kommissionen inte gjort någon omsorgsfull undersökning av anbudsförfarandet. Sökanden har framför allt inte begärt ytterligare upplysningar från säljarna och de tyska myndigheterna och har enbart grundat sig på de upplysningar som konkursförvaltarna lämnat till de tyska myndigheterna, vars tillförlitlighet den borde ha kontrollerat. Kommissionen har inte heller bifallit sökandens begäran av den 6 juli 2014 om att ställa ytterligare frågor till Förbundsrepubliken Tyskland och berörda tredje parter.

194    Kommissionen har bestritt denna argumentation.

195    Av domstolens praxis följer att kommissionen är skyldig att granska de klagomål den får om statligt stöd på ett omsorgsfullt och opartiskt sätt, vilket kan medföra att kommissionen vid handläggningen av ett klagomål måste gå utöver en ren granskning av de faktiska och rättsliga omständigheter som den fått kännedom om genom klaganden och undersöka omständigheter som inte uttryckligen åberopats av klaganden (dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France, C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 62, och dom av den 2 september 2010, kommissionen/Scott, C‑290/07 P, EU:C:2010:480, punkt 90).

196    I fråga om statligt stöd gäller att en medlemsstat enligt principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 FEU är skyldig att samarbeta med kommissionen genom att lämna de uppgifter som kommissionen behöver för att avgöra huruvida den aktuella åtgärden utgör statligt stöd. Kommissionen är däremot, med beaktande av intresset av en god tillämpning av fördragets grundläggande regler om statligt stöd, skyldig att göra en noggrann och opartisk prövning. Denna skyldighet innebär att kommissionen med omsorg ska pröva de uppgifter som medlemsstaten lämnat (se dom av den 22 oktober 2008, TV2/Danmark m.fl./kommissionen, T-309/04, T-317/04, T-329/04 och T-336/04, EU:T:2008:457, punkt 183 och där angiven rättspraxis).

197    Kommissionen kan således, även om den har ett utrymme för skönsmässig bedömning, i beaktande av sin skyldighet att genomföra en omsorgsfull och opartisk prövning, emellertid inte avstå från att begära upplysningar som kan bekräfta eller vederlägga annan information som är relevant för prövningen av den aktuella åtgärden men vars tillförlitlighet inte kan anses fastställd (dom av den 26 juni 2008, SIC/kommissionen, T-442/03, EU:T:2008:228, punkt 225).

198    Slutligen ska kommissionen göra sin bedömning vid den inledande prövning som avses i artikel 108.3 FEUF mot bakgrund av såväl de upplysningar som den berörda staten har lämnat som de uppgifter som har tillhandahållits av eventuella klagande (dom av den 3 maj 2001, Portugal/kommissionen, C‑204/97, EU:C:2001:233, punkt 35).

199    Som första invändning har sökanden gjort gällande att kommissionen inte har genomfört en omsorgsfull granskning av dess klagomål till följd av att kommissionen underlåtit att bifalla dess begäran av den 6 juli 2014 om att ställa ytterligare frågor till Förbundsrepubliken Tyskland och till berörda tredje parter.

200    Det ska i detta avseende erinras om att kommissionen, såsom anförts ovan i punkt 178, inte är skyldig att ta ställning till samtliga argument som de som berörs har åberopat inför kommissionen. Det räcker att de omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för beslutet anges (se dom av den 1 juli 2008, Chronopost och La Poste/UFEX m.fl., C‑341/06 P och C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkt 96 och där angiven rättspraxis, och dom av den 3 mars 2010, Freistaat Sachsen/kommissionen, T-102/07 och T-120/07, EU:T:2010:62, punkt 180 och där angiven rättspraxis).

201    Eftersom sökanden inte har visat att kommissionen inte har inhämtat eller kontrollerat de upplysningar som var nödvändiga för antagandet av det andra angripna beslutet ska denna invändning underkännas.

202    Som andra invändning har sökanden gjort gällande att kommissionen inte har genomfört en omsorgsfull granskning av dess klagomål till följd av att den inte begärt ytterligare upplysningar från säljarna och de tyska myndigheterna och enbart grundat sig på de upplysningar som konkursförvaltarna lämnat till de tyska myndigheterna.

203    I detta avseende framgår av handlingarna i målet att kommissionen efter att sökandens klagomål ingavs begärde upplysningar från de tyska myndigheterna den 23 maj och den 4 och 7 juli 2014, vilka lämnades den 23 april, den 26 maj och den 10 juli 2014. Kommissionens avdelningar träffade företrädare för de tyska myndigheterna, konkursförvaltarna och KPMG den 22 juli och den 5 september 2014.

204    I skälen 272–276 i det slutliga beslutet undersökte och bemötte kommissionen sökandens synpunkter, som anges i skälen 115–120 i det beslutet, och de synpunkter som framförts av konkursförvaltarna som lämnats av de tyska myndigheterna, som anges i skälen 121–135 i det beslutet. Kommissionen har där redogjort för sina egna slutsatser och anmärkningar när det gäller de relevanta omständigheterna, särskilt när det gäller bevisningen av dels sökandens, dels Capricorns förmåga att finansiera förvärvet av Nürburgrings tillgångar.

205    Kommissionen har i förevarande mål därför granskat och bedömt de uppgifter som både sökanden och de tyska myndigheterna lämnat. I detta sammanhang finns det inte någon grund för slutsatsen att kommissionens undersökning är otillräcklig eller att kommissionen har underlåtit att fullgöra sin skyldighet att undersöka klagomålet omsorgsfullt.

206    Den andra invändningen ska således underkännas och talan kan följaktligen inte bifallas såvitt avser den fjärde grundens fjärde del.

i)      Den fjärde grundens tredje del avseende underlåtenhet att genomföra en opartisk granskning av sökandens klagomål

207    Sökanden har genom den fjärde grundens tredje del gjort gällande att kommissionen inte kunde genomföra en opartisk prövning av dess klagomål till följd av en förklaring från talespersonen för den kommissionsledamot som ansvarar för konkurrensfrågor, som offentliggjordes i pressen den 15 maj 2014 (nedan kallad den omtvistade förklaringen). Av denna förklaring, såsom den återgavs i den tidningsartikel som sökanden ingett, framgår att de tyska myndigheterna, enligt de uppgifter som sökanden hade tillgång till och enligt de uppgifter som kommissionen hade tillgång till, har följt de anvisningar som lämnats av kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor i en skrivelse i början av förfarandet för försäljning av tillgångarna från Nürburgring och att dessa tillgångar har sålts till högstbjudande efter ett öppet, transparent och icke-diskriminerande urvalsförfarande, det vill säga efter ett lagligt anbudsförfarande och till marknadspris.

208    Kommissionen har bestritt denna argumentation.

209    Enligt fast rättspraxis i fråga om karteller och missbruk av dominerande ställning kan en oegentlighet, såsom avslöjanden till pressen som inte enbart uttrycker en personlig åsikt som företräds av kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor om huruvida åtgärder som granskats är förenliga med unionsrätten, medföra ogiltigförklaring av beslutet avseende dessa åtgärder, om det visas att nämnda beslut utan denna oegentlighet skulle ha fått ett annat innehåll (dom av den 16 december 1975, Suiker Unie m.fl./kommissionen i de förenade målen 40/73–48/73, 50/73, 54/73–56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, EU:C:1975:174, punkt 91, och dom av den 6 juli 2000, Volkswagen/kommissionen, T-62/98, EU:T:2000:180, punkt 283).

210    I överensstämmelse med denna rättspraxis ankommer det på sökanden att åtminstone lägga fram indicier till stöd för en sådan slutsats (dom av den 15 mars 2006, BASF/kommissionen, T-15/02, EU:T:2006:74, punkt 606).

211    Denna rättspraxis, som rör tillämpningen av artiklarna 101 och 102 FEUF, kan tillämpas på samma sätt på förfaranden för statligt stöd som avser tillämpningen av artiklarna 107 och 108 FEUF, särskilt i förevarande fall.

212    I enlighet med denna rättspraxis bör det emellertid påpekas att sökanden inte har lagt fram några bevis eller indicier för att det slutliga beslutet kunde ha haft ett annat innehåll, om den omtvistade förklaringen inte hade gjorts. Tribunalen har nämligen konstaterat att det på grundval av granskningen av den första, tredje och den femte grunden och den fjärde grundens första del inte kan fastställas att kommissionen efter den preliminära granskningsfasen mötte svårigheter vid bedömningen av försäljningen av tillgångarna från Nürburgring som krävde att ett formellt granskningsförfarande inleddes. Tribunalen har även konstaterat att den fjärde grundens fjärde del inte kan leda till slutsatsen att kommissionen har genomfört en otillräcklig granskning eller att den har åsidosatt sin skyldighet att genomföra en omsorgsfull granskning av klagomålet.

213    Utan att det är nödvändigt att pröva den omtvistade förklaringens art eller omfattning, ska således talan inte bifallas på den fjärde grundens tredje del, och därmed inte på någon del av denna grund.

214    Eftersom talan inte har vunnit bifall på de grunder som avser ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet på grund av åsidosättande av sökandens processuella rättigheter enligt artikel 108.2 FEUF, kan talan om ogiltigförklaring av detta beslut inte bifallas.

215    Sökanden har åberopat ett antal vittnesmål. Eftersom dessa inte förefaller vara oundgängliga för att avgöra tvisten i målet vid den nationella domstolen och särskilt för att kontrollera att de omständigheter eller bevis som sökanden förebringat borde ha föranlett tveksamhet hos kommissionen ska de avvisas.

216    Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska fastställas att talan delvis inte kan prövas, delvis ska lämnas utan bifall.

IV.    Rättegångskostnader

217    Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökanden har tappat målet ska den förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med kommissionens yrkande.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (första avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Yrkandet om att rätten ska fastställa att det saknas anledning att döma i saken prövas i samband med prövningen av målet i sak.

2)      Yrkandet om att rätten ska fastställa att det saknas anledning att döma i saken ogillas

3)      Talan ogillas.

4)      NeXovation, Inc. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Europeiska kommissionen.

Pelikánová

Valančius

Nihoul

Svenningsen

 

      Öberg

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 19 juni 2019.

Underskrifter


Innehållsförteckning



*      Rättegångsspråk: engelska.