PERSONALDOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen)

den 8 oktober 2008

Mål F-81/07

Florence Barbin

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2006– Jämförelse av kvalifikationerna ”

Saken: Talan som väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, i vilken Florence Barbin har yrkat att Europaparlamentets beslut att inte befordra henne till lönegrad AD12 vid 2006 års befordringsförfarande ska ogiltigförklaras.

Avgörande: Europarlamentets beslut av den 20 november 2006 att inte befordra Florence Barbin vid 2006 års befordringsförfarande ogiltigförklaras. Europaparlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.

Sammanfattning

Tjänstemän – Befordran – Klagomål från en tjänsteman som inte befordrats – Avslagsbeslut – Fullständig avsaknad av motivering

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25, andra stycket, 45 och 90.2)

Tillsättningsmyndigheten är inte skyldig att motivera beslut om befordran beträffande tjänstemän som inte befordras men den ska emellertid motivera ett avslag på ett klagomål som en sådan tjänsteman har ingett. Motiveringen i detta beslut måste antas sammanfalla med motiveringen i det beslut som klagomålet riktats mot., eftersom prövningen av meriterna är densamma i båda besluten.

Den omständigheten att det helt saknas motivering innan talan väcks kan inte avhjälpas med förklaringar som tillsättningsmyndigheten lämnar efter att talan har väckts. Vid denna tidpunkt uppfyller sådana förklaringar inte längre deras syfte som är att möjliggöra för den berörde att avgöra om det ska väckas talan mot beslutet och för domstolen att kontrollera om motiveringen var korrekt. Dessutom skulle en möjlighet till komplettering i ett sådant fall utgöra ett åsidosättande av rätten till försvar, eftersom klaganden skulle berövas möjligheten att rikta invändningar mot en motivering som han först fick kännedom om efter att han väckt talan. Principen om parternas lika ställning inför gemenskapsdomstolarna skulle påverkas negativt om detta godtogs.

(se punkterna 27 och 28)

Hänvisning till

Domstolen: 30 oktober 1974, Grassi mot rådet, 188/73, REG. s.1099, punkt 13; 27 oktober 1977, Moli mot kommissionen, 121/76, REG. s. 1971, punkt 12; 13 april 1978, Mollet mot kommissionen, 75/77, REG. s. 897, punkt 12; 26 november 1981, Michel mot parlamentet, 195/80, REG. s. 2861, punkt 22; 7 februari 1990, Culin mot kommissionen, C‑343/87, REG. s. I‑225, punkterna 13 och 15; 23 september 2004, Hectors mot parlamentet, C‑150/03 P, REG. s. I‑8691, punkt 50

Förstainstansrätten: 12 februari 1992, Volger mot parlamentet, T‑52/90, REG s. II‑121, punkterna 40 och 41; 20 februari 2002, Roman Parra mot kommissionen, T‑117/01, REGFP s. I‑A‑27 och II‑121, punkt 32; 11 december 2007, Sack mot kommissionen, T‑66/05, ännu ej publicerad i rättsfallsamlingen, punkt 66. Målet har överklagats till domstolen som mål C‑38/08 P