Language of document : ECLI:EU:F:2007:108

PERSONALDOMSTOLENS BESLUT

(första avdelningen)

den 20 juni 2007

Mål F-51/06

Sabrina Tesoka

mot

Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (EUROFOUND)

”Personalmål – Tillfälligt anställda – Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor – Tjänstgöringens upphörande – Talan om ogiltigförklaring och om ersättning – Beslut som går något emot föreligger inte – Uppenbart att talan ska avvisas”

Saken: Talan, väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, varigenom Sabrina Tesoka yrkat dels ogiltigförklaring av EUROFOUND:s beslut av den 14 oktober 2005 att avslå hennes begäran om den ersättning som hon påstått sig ha rätt till med anledning av att hon avslutade sin tjänstgöring vid fonden samt om att utfå de handlingar som hon behöver för att omfattas av socialtförsäkringssystemet i sitt hemland, dels skadestånd.

Avgörande: Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak. Vardera parten ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91; rådets förordning nr 1365/75, artikel 17.2; kommissionens förordning nr 9/88)

2.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav

[(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 44.1 c)

1.      Endast en rättsakt med bindande rättsverkan som direkt och individuellt kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning kan utgöra en rättsakt som går denne emot. Vidare kan vissa rättsakter, även om de inte påverkar den berörda tjänstemannens väsentliga intressen eller ställning, med hänsyn till deras art eller till tjänsten och omständigheterna anses utgöra rättsakter som går denne emot om de skadar den berörda personens ideella intressen eller framtidsutsikter.

Så är inte fallet med en skrivelse från direktören för Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, där denne fann det omöjligt att bifalla begäran från en tidigare tillfälligt anställd om att få återkalla sitt beslut att säga upp sig. En sådan skrivelse påverkar inte den berörda personens ställning enligt anställningsvillkoren, eftersom denna ställning upphörde genom beslutet att säga upp sig, ett beslut som hade omedelbar verkan.

Den berörda personens rättsliga ställning förändras inte heller av att fonden i samma skrivelse förklarade att det inte behövdes några handlingar från administrationen för att kunna skriva in sig vid den nationella arbetsförmedlingen. Den förklaringen kan inte heller tolkas som att administrationen vägrat att lämna ut dessa handlingar.

(se punkterna 39–43)

Hänvisning till domstolen den 27 juni 1973, Kley mot kommissionen, 35/72, REG 1973, s. 679, punkterna 4 och 5; den 29 oktober 1981, Arning mot kommissionen, 125/80, REG 1981, s. 2539, punkt 17; den 3 december 1992, Moat mot kommissionen, C‑32/92 P, REG 1992, s. I‑6379, punkt 9; den 10 januari 2006, kommissionen mot Alvarez Moreno, C‑373/04 P, REG 2006, s. I‑1, punkt 42

2.      Yrkandet om ogiltigförklaring av en ansökan från en tidigare tillfälligt anställd, utan specificering och i oprecisa ordalag, om att erhålla hela den ersättning och samtliga fördelar, det vill säga ekonomiska förmåner, som den berörda personen kan göra anspråk på med anledning av tjänstgöringens upphörande uppfyller inte villkoren i artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler.

(se punkterna 49 och 50)

Hänvisning till förstainstansrätten den 24 mars 1993, Benzler mot kommissionen, T‑72/92, REG 1993, s. II‑347, punkterna 16, 18 och 19