PERSONALDOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 16 januari 2007

Mål F-115/05

Philippe Vienne m.fl.

mot

Europaparlamentet

”Tjänstemän – Administrationens biståndsskyldighet – Avslag – Överföring av pensionsrättigheter som förvärvats i Belgien”

Saken: Talan vilken väckts med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA och genom vilken Philippe Vienne och 163 andra tjänstemän och tillfälligt anställda vid parlamentet har framställt yrkanden om dels ogiltigförklaring av parlamentets beslut att avslå deras begäran om biträde som framställts enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, dels ersättning för den skada som orsakats av parlamentets beslut.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten skall bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

Tjänstemän – Pensioner – Pensionsrättigheter som förvärvats före tillträde av tjänst i gemenskapen – Överföring till gemenskapsordningen

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24 första stycket, bilaga VIII, artikel 11.2 och bilaga XIII artikel 26.3, rådets förordning nr 723/2004)

En institution kan inte, med motiveringen att en begäran som framställts enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna är riktad mot en av institutionens rättsakter, avslå denna begäran genom vilken en tjänsteman begär tekniskt och finansiellt bistånd för att först kontrollera att tjänstemannen har ett enskilt intresse av att ansöka om en ny överföring av hans pensionsrättigheter som han, före tillträde av tjänst i gemenskapen, förvärvat enligt belgiska pensionsbestämmelser inom ramen för en ny lagstiftning i denna medlemsstat, som i allmänhet är fördelaktigare, och därefter, i förekommande fall, erhålla den nya överföringen, när institutionen på intet sätt har vägrat att återkalla det ursprungliga beslutet om överföring. Överföringen kan visserligen betraktas som två på varandra följande beslut som, på den berörda personens begäran, fattats av det nationella organ som förvaltar pensionssystemet och som skall beräkna de rättigheter som förvärvats respektive av gemenskapsinstitutionen som skall fastställa det antal år som den tillgodoräknar i gemenskapens pensionssystem för de överförda pensionsrättigheterna. Den omständigheten att det kan krävas att en av institutionens rättsakter återkallas för att uppnå syftet med en begäran om biträde innebär emellertid inte nödvändigtvis att begäran om biträde är riktad mot en av institutionens rättsakter – särskilt om institutionen är beredd att återkalla rättsakten – och att begäran således inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, som rör skydd för tjänstemän mot tredje mans agerande och inte mot själva institutionens agerande. En begäran om återkallande kan anses riktad mot den rättsakt som utgör föremål för begäran om återkallande endast såvida institutionen under alla omständigheter vägrar att återkalla rättsakten.

Institutionen kan inte heller avslå en sådan begäran med motiveringen att det inte fastställts att den nya belgiska lagstiftningen är oförenlig med gemenskapsrätten. Institutionens biståndsskyldighet är nämligen inte underordnad villkoret att en domstol skall ha fastställt att de ageranden som föranlett tjänstemannen att begära biträde är olagliga. Ett sådant villkor skulle dessutom stå i strid med själva syftet med en begäran om biträde i de vanligt förekommande fall där begäran just har till syfte att det, genom en talan som väcks med institutionens biträde, skall fastställas att nämnda agerande är olagligt. Begreppet agerande betecknar dessutom omständigheter eller rättsakter som antas men inte fastställts vara olagliga. Biståndsskyldigheten föreligger endast med avseende på ageranden som rimligen kan anses skada tjänstemännens rättigheter. Gemenskapsdomstolen skall följaktligen pröva huruvida den skada som gjorts gällande av den tjänsteman som begärt institutionens biträde verkligen uppstått, men det är tillräckligt att tjänstemannen lägger fram indicier på att skadan verkligen uppstått.

Institutionen kan däremot med rätta anse att sökandens rättigheter inte har lidit någon skada som motiverar biträde. Skillnaden i behandling mellan de tjänstemän som erhållit överföring av pensionsrättigheter innan den nya belgiska lagstiftningen trädde i kraft och de tjänstemän som erhållit överföringen efter ikraftträdandet utgör i sig inte någon diskriminering, eftersom det annars vore omöjligt att ändra lagen. Även om det antas att sökanden diskriminerats utgör inte den omotiverade särbehandlingen en följd av den nya lagstiftningen som sådan, utan av en kombination av effekterna av denna lagstiftning och artikel 26.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, som införts genom förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda. Enligt nämnda artikel ges tre kategorier av tjänstemän, som på grund av att de lämnat in sin ansökan för sent, valt att inte ansöka om överföring eller inte bekräftat sin ansökan, inte erhållit någon överföring av pensionsrättigheter en möjlighet att under en övergångsperiod inom sex månader från ikraftträdandet av förordning nr 723/2004 lämna in en ansökan om överföring eller en ny ansökan om överföring, vilken inte kan betraktas som tredje mans agerande i den mening som avses i artikel 24 i tjänsteföreskrifterna.

I ett sådant fall kan den berörda personen inte heller med framgång göra gällande biståndsskyldigheten med avseende på ett beslut att avslå hans ansökan, eftersom denna skyldighet inte kan medföra att institutionen skall bortse från de villkor som enligt tjänsteföreskrifterna skall vara uppfyllda för att biståndsskyldigheten skall föreligga. Det kan inte heller med framgång göras gällande att principen om pacta sunt servanda har åsidosatts, eftersom det inte är fråga om ett avtal eller en överenskommelse som institutionen inte har iakttagit, eller att principen enligt vilken den som har stiftat en lag, själv måste följa den (patere legem quam ipse fecisti) har åsidosatts, eftersom tjänsteföreskrifterna inte har antagits av en institution i egenskap av tillsättningsmyndighet utan av gemenskapslagstiftaren.

Personaldomstolen godtar inte den grund vilken gjorts gällande vad gäller avslaget på ansökan och enligt vilken ändringen av den belgiska lagstiftningen har medfört en diskriminering av vissa av gemenskapens tjänstemän som överfört sina pensionsrättigheter som de förvärvat i Belgien beroende på om de ansökte om överföringen av dessa rättigheter före eller efter den nya lagstiftningens ikraftträdande. Den grund som avser ett åsidosättande av likhetsprincipen kan nämligen endast komma i fråga om det gjorts gällande att institutionen bistått andra tjänstemän och anställda som befann sig i samma situation som sökanden.

(se punkterna 35, 36, 38–41, 43, 44, 51, 52, 54-56, 59, 63, 70, 80, 96 och 97)

Hänvisning till

Förstainstansrätten den 10 juli 1997, T‑81/96, Apostolidis m.fl. mot kommissionen, REGP 1997, s. I‑A‑207 och II‑607, punkt 90, och där angiven rättspraxis; den 14 december 2000, T‑213/99, Verheyden mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A‑297 och II‑1355, punkt 28; den 8 juli 2004, T‑136/03, Schochaert mot rådet, REGP 2004, s. I‑A‑215 och II‑957, punkt 49

Personaldomstolen den 16 januari 2007, F‑92/05, Genette mot kommissionen, REGP 2007, s. II‑0000