PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 4 september 2008
Mål F-22/07
Paul Lafili
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Ikraftträdande av förordning (EEG, Euratom) nr 723/2004 – Artiklarna 44 och 46 i tjänsteföreskrifterna – Artikel 7 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna – Befordran – Placering i lönegrad – Multiplikationsfaktor”
Saken: Talan väckt med stöd av artiklarna 236 EG och 152 EA, i vilken Paul Lafili har yrkat att administrationens beslut av den 11 maj 2006 att placera honom i lönegrad AD 13, löneklass 5, såsom detta framgår av hans lönebesked för juni 2006 samt efterföljande lönebesked, ska ogiltigförklaras och att han följaktligen ska återställas i lönegrad och löneklass AD 13, löneklass 2 med bibehållen multiplikationsfaktor 1,1172071 med verkan från och med den 1 maj 2006, och att han helt ska återställas i sin karriär med retroaktiv verkan från den 1 maj 2006 till hans placering i den korrigerade i lönegraden och löneklassen (inklusive värdering av dennes erfarenhet i den korrigerade lönegraden, dennes rätt till befordran och pensionsrättigheter), inbegripet dröjsmålsränta beräknad på grundval av Europeiska centralbankens räntesats för de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna för den aktuella perioden med tillägg av två punkter på samtliga de belopp som motsvarar skillnaden mellan den lön som motsvarar den klassificering som finns i rekryteringsbeslutet och lönen motsvarande den klassificering som han borde ha haft rätt till, fram till det datum då beslut fattas om hans korrekta placering.
Avgörande: Det beslut som chefen för enheten A 6 ”Karriärstruktur, bedömning och befordran” vid generaldirektoratet ”Personal och administration” vid kommissionen har fattat den 11 maj 2006 ogiltigförklaras. Sökanden ska bära hälften av sin rättegångskostnad. Kommissionen ska bära sin egen kostnad och ersätta hälften av sökandens kostnad
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
2. Tjänstemän – Lön – Övergångsregler som är tillämpliga efter att förordning nr 723/2004 har trätt i kraft
(Tjänsteföreskrifterna, bilaga XIII, artikel 7.7)
3. Tjänstemän – Lön – Övergångsregler som är tillämpliga efter att förordning nr 723/2004 har trätt i kraft
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 66; bilaga XIII, artiklarna 2.1, 2.7, 6 och 7; rådets förordning nr 723/2004)
1. Endast åtgärder som har tvingande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka de berördas rättsliga ställning kan anses som rättsakter som går dem emot. Tidsfristerna för att anföra klagomål och väcka talan enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna börjar endast löpa efter att sådana åtgärder har vidtagits.
Så är fallet med ett meddelande från administrationen där en tjänsteman underrättas om att ett beslut om hans placering i löneklass och den multiplikationsfaktor som är tillämplig på dennes lön är felaktigt och kommer att ändras.
(se punkterna 30–32)
Hänvisning till
Domstolen: 8 mars 2007, Strack mot kommissionen, C‑237/06 P, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 62
Förstainstansrätten: 19 oktober 1995, Obst mot kommissionen, T‑562/93, REGP 1995, s. I‑A‑247 och II‑737, punkt 23; 22 mars 2006, Strack mot kommissionen, T‑4/05, REGP 2006, s. I‑A‑2‑83 och II‑A‑2‑361, punkt 35
2. Ett beslut om en tjänstemans placering i löneklass och den multiplikationsfaktor som är tillämplig på dennes lön enligt artikel 7.7 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, vilket har undertecknats av en myndighet som inte var behörig att göra detta enligt bestämmelserna om utövande av de befogenheter som enligt tjänsteföreskrifterna tillkommer tillsättningsmyndigheten som gällde vid den aktuella institutionen, är behäftat med ett fel i form av bristande behörighet hos upphovsmannen, såvida det inte har skett en delegation, med avvikelse från den fördelning av befogenheter som föreskrivs i dessa bestämmelser, vilka just har som syfte att säkerställa att kommande beslut fattas av den myndighet som i princip är mest lämpad att fatta beslutet med hänsyn till reglerna om god förvaltning i personalfrågor.
(se punkterna 34, 38 och 39)
Hänvisning till
Domstolen: 30 maj 1973, De Greef mot kommissionen, 46/72, REG 1973, s. 543, punkt 18
Förstainstansrätten: 7 februari 2007, Caló mot kommissionen, T‑118/04 och T‑134/04, REG 2007, s. II‑0000, punkterna 67 och 68
3. Om den multiplikationsfaktor som ska tillämpas på en tjänstemans lön, när denne har anställts innan förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda trädde i kraft, är högre än 1 efter att tjänstemannen för första gången har befordrats efter att denna förordning trätt i kraft, ska faktorn enligt artikel 7.7 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna omvandlas till tjänsteår i löneklassen. Denna bestämmelse ska inte tolkas så, att den endast är tillämplig i fall multiplikationsfaktorn stiger till 1 genom uppflyttning i löneklass efter en befordran, utan att detta resultat är direkt knutet till befordran i sig. I sistnämnda fall ska endast artikel 7.6 i bilaga XIII tillämpas, varvid en ny multiplikationsfaktor ska bestämmas.
Ordalydelsen av artikel 7.6 och 7.7 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna är nämligen så mångtydig att det finns anledning att inte bara göra en bokstavstolkning, utan istället se till att tolkningen överensstämmer med ifrågavarande övergångsbestämmelsers sammanhang och syfte. Den tolkning som har underkänts skulle kunna leda till att multiplikationsfaktorer tillämpas utan tidsbegränsning, under hela den berörde tjänstemannens karriär, och till och med därefter, när denne har gått i pension, trots att multiplikationsfaktorn, som är en övergångsåtgärd, är tänkt att garantera grundmånadslönen för tjänstemän som har anställts före den 1 maj 2004, varvid denna lön, i enlighet med artikel 7.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, inte får ändras på grund av att lönegradernas utformning ändras med tillämpning av artikel 2.1 i nämnda bilaga. När väl multiplikationsfaktorn har stigit till 1 kan artikel 7.7 fjärde meningen i nämnda bilaga, enligt dess ordalydelse, inte utgöra hinder för att tillämpa den nya artikel 66 i tjänsteföreskrifterna, i vilken tjänstemännens grundlöner bestäms enligt en ny karriärstruktur för varje lönegrad och löneklass. Att på ett sådant sätt bortse från lönetabellen i nämnda artikel 66 skulle strida mot principen att nya regler ska tillämpas med omedelbar verkan, och nämnda tolkning kan inte godtas om inte lagstiftaren har gett klara och tydliga indikationer i denna riktning.
Den tolkning som har underkänts skulle även leda till att det aldrig kommer att råda en situation där tjänstemän som har anställts före den 1 maj 2004 respektive efter detta datum behandlas lika i lönehänseende, trots att övergångsåtgärderna till sin natur ska leda till att underlätta övergången från de gamla reglerna till de nya reglerna, med skydd för förvärvade rättigheter, utan att för den skull innebära att en grupp tjänstemän i framtida situationer, exempelvis när dessa placeras i en ny löneklass enligt den nya karriärstrukturen, ska kunna dra nytta av de gamla reglerna.
(se punkterna 73, 75, 78, 80, 81, 83, 86 och 88)