PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 22 november 2007
Mål F-110/06
José María Carpi Badía
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Prioritetspoäng – Ofullständig personalakt – Underlåtenhet att beakta prioritetspoängen i den datoriserade befordringsakten Sysper 2 – Teknisk incident – Befordringskommitté A* – Tilldelande av ett lägre antal befordringspoäng än det som den överordnade föreslog”
Saken: Talan väckt med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att tilldela sökanden ett otillräckligt antal prioritetspoäng för att han skulle kunna bli befordrad vid befordringsförfarandet 2005 och att beslutet att inte befordra honom vid nämnda förfarande, liksom av tillsättningsmyndighetens beslut av den 6 juni 2006 att avslå hans klagomål
Avgörande: Kommissionens beslut att tilldela sökanden ett antal prioritetspoäng som var otillräckligt för att han skulle kunna befordras befordringsåret 2005 ogiltigförklaras. Kommissions beslut att fastställa den förteckning över tjänstemän som befordrats under befordringsåret 2005, som offentliggjordes i Informations administratives nr 85/2005 av den 23 november 2005, ogiltigförklaras i den del det inte omfattar sökandens namn. Kommissionen skall ersätta sökandens rättegångskostnader och bära sina egna rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Kommissionens befordringssystem – Avslutande av befordringsförfarandet genom en rättsakt med beslut om att upprätta en förteckning över tjänstemän som befordrats och beslut om att fastställa de poäng som tjänstemännen tilldelats – Fristående beslut mot vilka talan kan väckas separat eller i ett sammanhang
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45, 90 och 91)
2. Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationerna
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)
1. Inom ramen för det befordringssystem som införts genom interna bestämmelser vid kommissionen är den rättsakt som avslutar befordringsförfarandet komplex till sin art, såtillvida som den inrymmer två separata beslut, nämligen tillsättningsmyndighetens beslut om att upprätta en förteckning över de som befordrats och dess beslut om att fastställa tjänstemännen sammanlagda antal poäng, vilket ligger till grund för det förstnämnda beslutet. Detta beslut om att fastställa det sammanlagda antalet poäng utgör en fristående rättsakt som i denna egenskap kan bli föremål för klagomål och i förekommande fall talan inför domstol inom ramen för de rättsmedel som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna.
En tjänsteman som inte befordrats till följd av att påstått omotiverat tilldelats ett otillräckligt antal poäng för att uppnå tröskelvärdet för befordran kan väcka talan samtidigt mot dels tillsättningsmyndighetens beslut om att fastställa det sammanlagda antalet poäng, dels beslutet om att upprätta förteckningen över de tjänstemän som befordrats. Även om dessa båda rättsakter går att särskilja juridiskt och det är möjligt att endast ogiltigförklara den ena av dem men inte den andra, är de i praktiken tveklöst tätt förbundna med varandra vid en nekad befordran, då den sistnämnda ofrånkomligen är kopplad till det sammanlagda antalet poäng som tjänstemannen tilldelats i förhållande till tröskelvärdet för befordran.
(se punkterna 32 och 33)
2. Inom ramen för kommissionens befordringssystem utgör det en förfarandefel som stör ett regelenligt genomförande av förfarandet om en tjänstemans namn till följd av ett tekniskt fel utelämnas från förteckningen över befordrade tjänstemän vid generaldirektoratet, som upprättats på dator och används av generaldirektören för att fördela generaldirektoratets prioritetspoäng mellan dess tjänstemän. För att detta förfarandefel ska kunna medföra ogiltigförklaring av beslutet – fattat senare i syfte att korrigera detta fel – att tilldela den berörda personen prioritetspoäng men inte i tillräcklig utsträckning för att tillförsäkra honom en befordran, liksom av beslutet om at fastställa förteckningen över de tjänstemän som befordrats, måste det visas att dessa beslut hade kunnat få ett annat innehåll om förfarandefelet i fråga inte hade förekommit.
Så är fallet när den berörda personens situation inte beaktats vid upprättandet generaldirektörens formella avsiktsförklaring beträffande fördelningen av prioritetspoäng inom generaldirektoratet, vilket är ett centralt moment i befordringsförfarandet, och detta förfarandefel inte rättats till genom att trots att detta hade varit möjligt genom att befordringskommittén senare tilldelade tillräckligt många prioritetspoäng. En sådan oegentlighet riskerar att skada den berörda tjänstemannens intressen och snedvrida befordringsförfarandet.
(se punkterna 91–95 och 102)
Hänvisning till domstolen den 23 april 1986, Bernandi mot parlamentet, 150/84, REG 1986, s. 1375, punkt 28; förstainstansrätten den 23 november 1995, Benecos mot kommissionen, T‑64/94, REGP 1995, s. I‑A-257 och II‑769, punkt 80; den 9 mars 1999, Hubert mot kommissionen, T‑212/97, REGP 1999, s. I ‑A‑41 och II‑185, punkt 53; förstainstansrätten den 13 juli 2000, Hendrickx mot Cedefop, T‑87/99, REGP 2000, s. I‑A‑147 och II‑679, punkt 64