PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (andra avdelningen)

den 19 juli 2011

Mål F-105/10

Eberhard Bömcke

mot

Europeiska investeringsbanken

”Intervention – Avvisning av talan i huvudsaken – Rättslig handlingsförmåga – Föremålet för interventionen – Intresse av att intervenera – Beslut att ex officio avsluta en personalrepresentants uppdrag – Rättsligt ombud”

Saken:      Talan som har väckts med stöd av artikel 270 FEUF och artikel 41 i Europeiska investeringsbankens tjänsteföreskrifter, varigenom Eberhard Bömcke i första hand har yrkat att beslutet av den 12 oktober 2010 om att ex officio avsluta hans uppdrag som personalrepresentant ska ogiltigförklaras.

Avgörande:      Personaldomstolen avslår yrkandet från kollegiet med personalrepresentanter vid Europeiska investeringsbanken (EIB) om att få intervenera i målet. Bodson, Kourgias, Sutil och Vanhoudt tillåts att intervenera i mål F-105/10, Bömcke mot EIB, till stöd för EIB:s yrkanden. Personaldomstolen bifaller ansökningarna om konfidentiell behandling avseende vissa inlagor eller delar av inlagor som getts in av Eberhard Bömcke och EIB, fram till dess att annat förordnas. Kansliet kommer att tillställa de parter som tillåtits att intervenera i målet en icke-konfidentiell version av varje inlaga som delgetts parterna. De parter som tillåtits att intervenera i målet kommer att beredas tillfälle att inom viss tid inkomma med eventuella invändningar mot ansökan om konfidentiell behandling. Beslut om huruvida denna ansökan kommer att bifallas kommer att meddelas vid senare tidpunkt. De parter som tillåtits att intervenera i målet kommer att beredas tillfälle att inom viss tid inkomma med interventionsinlaga, utan att detta inverkar menligt på deras möjlighet att vid ett senare tillfälle och i förekommande fall komplettera interventionsinlagan med anledning av ett beslut om ansökan om konfidentiell handläggning kommer att bifallas eller ej. Kollegiet med personalrepresentanter vid EIB ska bära sina egna rättegångskostnader. Beslut om sökandenas rättegångskostnader kommer att meddelas senare.

Sammanfattning

1.      Förfarande – Intervention – Verkningar av att talan i huvudsaken avvisas

2.      Förfarande – Interventionsansökan – Formkrav – Yrkanden genom vilka intervenienten stöder eller bestrider sökandens yrkanden

(Personaldomstolens rättegångsregler, artiklarna 109.2 e och 110.4)

3.      Förfarande – Intervention – Berörda personer – Kollegiet med personalrepresentanter vid Europeiska investeringsbanken – Bristande rättslig handlingsförmåga – Avvisning

4.      Förfarande – Intervention – Sakprövningsförutsättningar – Direkt och aktuellt intresse – Tvist som rör val av personalrepresentanter vid en institution – Ställning som väljare

1.      En interventionsansökan kan avvisas då talan i huvudsaken ska avvisas utan att någon prövning i sak företas. Detta förutsätter att det är uppenbart att talan i huvudsaken ska avvisas.

(se punkt 6)

2.      Sakprövningsförutsättningarna för en interventionsansökan anges i artikel 109 i personaldomstolens rättegångsregler. I artikel 109.2 e föreskrivs att interventionsansökan ska innehålla intervenientens yrkanden, genom vilka intervenienten stöder eller bestrider sökandens yrkanden. Artikel 109 i rättegångsreglerna ålägger inte en interventionssökande att redovisa grunder och argument till stöd för sina yrkanden; denna bestämmelse ska därför förstås på så sätt att det endast krävs att interventionsansökan i formellt hänseende innehåller namnet på den part som interventionssökanden vill stödja. När väl intervenienten tillåtits att intervenera i målet kan intervenientens yrkanden däremot avvisas med stöd av artikel 110.4 i rättegångsreglerna, av det skälet att dessa yrkanden varken helt eller delvis stöder någon av parternas yrkanden.

(se punkt 8)

3.      En tredje man får intervenera i ett mål endast om denne har rättslig handlingsförmåga. När det gäller andra personer än fysiska personer, såsom kollegiet med personalrepresentanter vid Europeiska investeringsbanken, har de enligt rättspraxis rättslig handlingsförmåga om de kan anses vara rättssubjekt enligt den lagstiftning där dessa personer bildades, eller om de i vart fall kan anses besitta sådana egenskaper som är grundläggande för rättssubjekt, bland annat att de är autonoma och har förmåga att ikläda sig skyldigheter, om än i begränsad omfattning.

Även om reglerna för Europeiska investeringsbanken erkänner att det finns ett kollegium med personalrepresentanter, så ger dessa regler vid handen att kollegiet handlägger sådana frågor som tillkommer personalkommittén vid de institutioner som lyder under tjänsteföreskrifterna. Personalkommittén vid institutionerna betraktas emellertid som ett internt organ, och den har således inte rättslig handlingsförmåga. Det finns inte någon bestämmelse som är tillämplig på kollegiet med personalrepresentanter vid EIB som ger vid handen att någon annan bedömning ska göras med avseende på kollegiet. Därför finner personaldomstolen att kollegiet saknar rättslig handlingsförmåga.

(se punkterna 14–16)

Hänvisning till

Domstolen: 14 november 1963, Lassalle mot parlamentet, mål 15/63, stycke 3; 8 oktober 1974, Union syndicale – Service public européen m.fl. mot rådet, 175/73, punkt 9; 28 oktober 1982, Groupement des Agences de voyages mot kommissionen, 135/81, punkt 9

Förstainstansrätten: 11 juli 1996, Sinochem Heilongjiang mot rådet, T‑161/94, punkt 31

4.      Beträffande de organ som företräder personalen vid en institution har varje röstberättigad ett direkt och aktuellt intresse av att val äger rum i enlighet med villkoren för och grunden för ett valsystem som är förenligt med de bestämmelser i tjänsteföreskrifterna som reglerar röstningsförfarandet. Detta innefattar nödvändigtvis ett intresse av att mandattiden för valda representanter respekteras, och detta gäller i än högre grad då slutet på en personalrepresentants mandat i princip innebär att nya val måste hållas. Vid tvister rörande den omständigheten att en personalrepresentants mandat har upphört ex officio, har en tjänsteman, i egenskap av röstberättigad, ett intresse av att få saken prövad, vilket är tillräckligt för att en talan eller interventionstalan ska kunna tas upp till sakprövning. Det förhållandet att vederbörande är röstberättigad är tillräckligt för att styrka att denne inte enbart handlar i syfte att upprätthålla lagenligheten eller i institutionens intresse.

(se punkterna 23 och 24)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 25 oktober 2007, Milella och Campanella mot kommissionen, F‑71/05, punkt 47 och där angiven rättspraxis