PERSONALDOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)

den 29 november 2007

Mål F-52/06

Mike Pimlott

mot

Europeiska polisbyrån (Europol)

”Personalmål – Anställda vid Europol – Förnyelse av ett avtal om anställning som tjänsteman vid Europol – Artikel 6 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol – Maximal löptid för tjänstemäns anställningsavtal”

Saken: Talan väckt med stöd av artikel 40.3 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen) och artikel 93.1 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, genom vilken Pimlott yrkade dels att det beslut som meddelades av Europol den 25 januari 2006 om avslag på hans klagomål ska ogiltigförklaras, dels att Europol ska förpliktas att bevilja förnya sökandens anställningsavtal med fyra år från och med den 1 januari 2006.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera part ska bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp

(Europolkonventionen, artikel 40.3; tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artikel 92.2 och 93.1)

2.      Gemenskapsrätt – Tolkning – Texter på flera språk

(Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, artikel 6)

1.      Endast åtgärder som har tvingande rättsverkningar som direkt och omedelbart kan påverka sökandens intressen genom att väsentligt förändra dennes rättsliga ställning utgör rättsakter och beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. Detta är inte fallet i fråga om ett administrativt besked från Europol med uppgift om att administrationen har för avsikt att pröva en tjänstemans ansökan om förnyelse av sitt anställningsavtal och utan att administrationen på det stadiet har fattat ett beslut. Ett uttalande om en framtida avsikt kan nämligen inte leda till att den berördes rättigheter och skyldigheter påverkas genom att förändra dennes rättsliga ställning. Ett besked från Europols administration genom vilket tjänstemannen underrättas om administrationens beslut att förnya hans anställningsavtal för en bestämd tid, vilket innebär att en längre förlängning av avtalets löptid är utesluten, anses däremot som en åtgärd som går honom emot och som det ankommer på den berörde att väcka administrativt klagomål emot enligt de villkor som föreskrivs i artikel 92.2 och artikel 93 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol, utan krav på att anställningsavtalet först ska ha undertecknats.

(se punkterna 48, 50, 52 och 53)

Hänvisning till:

Domstolen 21 oktober 1986, Fabbro m.fl. mot kommissionen, 269/84 och 292/84, REG 1986, s. 2983, punkterna 10–11; 21 januari 1987, Stroghili mot revisionsrätten, 204/85, REG 1987, s. 389, punkt 6

Förstainstansrätten 26 september 2002, Borremans m.fl. mot kommissionen, T-319/00, REGP s. I‑A‑171 och II‑905, punkterna 30-33; 7 september 2005, Krahl mot kommissionen, T-358/03, REGP s. I‑A‑215 och s. II‑993, punkt 38

Personaldomstolen 13 december 2006, Aimi m.fl. mot kommissionen, F‑47/06, REGP 2006, s. I-A-1-165 och II-A-1-639, punkt 58

2.      Behovet av en tillämpning och följaktligen en enhetlig tolkning av gemenskapsbestämmelserna gör att det är uteslutet att betrakta en språkversion isolerat, utan det krävs att den tolkas tolkas i förhållande både till upphovsmannens verkliga avsikt och till det av denne eftersträvade syftet, särskilt mot bakgrund av de olika versionerna på Europeiska gemenskapens samtliga språk. Eftersom det föreligger en skillnad mellan vissa översättningar av en bestämmelse från originalspråket, ska de inte självständigt gälla före de andra språkversionerna.

Vid tillämpningen av denna princip ska artikel 6 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol i den lydelse som gällde i mars 2001 tolkas så, att den maximala anställningstiden är sex år (andra strecksatsen) eller åtta år (tredje strecksatsen) inklusive anställningstiden i det första anställningskontraktet.

(se punkterna 61-63)

Hänvisning till:

Domstolen 12 november 1969, Stauder, 29/69, REG 1969, s. 419, punkt 3; 12 juli 1979, Koschniske, 9/79, REG 1979, s. 2717, punkt 6; 17 juli 1997, Ferriere Nord mot kommissionen, C-219/95 P, REG 1997, s. I‑4411, punkt 15

Förstainstansrätten 29 september 1999, Neumann och Neumann-Schölles mot kommissionen, T-68/97, REGP 1999, s. I‑A‑193 och s. II‑1005, punkt 79