Mål C‑128/11

UsedSoft GmbH

mot

Oracle International Corp.

(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof)

”Rättsligt skydd för datorprogram – Försäljning av licenser till använda datorprogram som har laddats ned från internet – Direktiv 2009/24/EG – Artiklarna 4.2 och 5.1 – Konsumtion av spridningsrätten – Begreppet den som lagligen förvärvat datorprogrammet”

Sammanfattning av domen

1.        Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2009/24 – Rättsligt skydd för datorprogram – De särskilda ensamrätterna – Konsumtion av spridningsrätten till en kopia av ett datorprogram – Villkor – Samtycke från rättsinnehavaren till att ladda ned denna kopia och till nyttjanderätt till denna kopia

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/24, artikel 4.2)

2.        Tillnärmning av lagstiftning – Upphovsrätt och närstående rättigheter – Direktiv 2009/24 – Rättsligt skydd för datorprogram – Undantag från ensamrätterna – Användande, av den som lagligen förvärvat datorprogrammet, i överensstämmelse med programmets avsedda ändamål – Den som lagligen förvärvat datorprogrammet – Begrepp – Den andre förvärvare av en kopia av programmet som laddats ned från rättsinnehavarens webbplats – Omfattas

(Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/24, artiklarna 4.2 och 5.1)

1.        Artikel 4.2 i direktiv 2009/24 om rättsligt skydd för datorprogram ska tolkas så, att spridningsrätten till kopian av ett datorprogram konsumeras om rättsinnehavaren – som har gett sitt samtycke, även kostnadsfritt, till att denna kopia laddas ned från internet på ett datamedium – även, mot betalning av ett pris som ger rättsinnehavaren en ersättning som motsvarar det ekonomiska värdet av kopian av dennes verk, upplåtit en i tiden obegränsad nyttjanderätt till denna kopia.

Nedladdningen av en kopia av ett datorprogram och ingåendet av ett licensavtal avseende användningen av denna kopia bildar en odelbar enhet. Nedladdningen av en kopia av datorprogrammet är nämligen meningslös om denna kopia inte kan användas av innehavaren. Dessa båda transaktioner ska följaktligen prövas i sin helhet vid den rättsliga kvalificeringen.

Nämnda transaktioner innebär att äganderätten till en kopia till det berörda datorprogrammet har övergått, eftersom den omständigheten att rättsinnehavaren ger tillgång till en kopia av dennes datorprogram och ingår ett licensavtal avseende användningen av kopian har till syfte att göra denna kopia varaktigt användbar för företagets kunder mot att de betalar ett pris som ger rättsinnehavaren en ersättning som motsvarar det ekonomiska värdet på kopian av rättsinnehavarens verk. I detta avseende är det utan betydelse att kopian av datorprogrammet har gjorts tillgänglig för kunden av den berörda rättsinnehavaren genom att den kan laddas ned från den senares webbplats eller genom ett lagringsmedium såsom en cd-rom eller dvd.

(se punkterna 44–47 och 72 samt domslutet punkt 1)

2.        Artiklarna 4.2 och 5.1 i direktiv 2009/24, om rättsligt skydd för datorprogram, ska tolkas så, att när det är fråga om vidareförsäljning av en användarlicens som medför vidareförsäljning av en kopia av ett datorprogram vilken laddats ned från rättsinnehavarens webbplats, en licens som först upplåtits till den förste förvärvaren av rättsinnehavaren utan tidsmässig begränsning och mot betalning av ett pris som ger rättsinnehavaren en ersättning som motsvarar det ekonomiska värdet av kopian av dennes verk, så kan den andre förvärvaren av licensen och alla efterföljande förvärvare åberopa konsumtion av spridningsrätten enligt artikel 4.2 i detta direktiv och således betraktas som den som lagligen förvärvat en kopia av ett datorprogram i den mening som avses i artikel 5.1 i nämnda direktiv, samt dra fördel av rätten till återgivning enligt sistnämnda bestämmelse.

(se punkt 88 samt domslutet punkt 2)