Language of document : ECLI:EU:F:2010:23

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 15 april 2010

Mål F-104/08

Angel Angelidis

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Ledig tjänst – Åtgärder för att följa en dom i vilken nomineringsbeslutet ogiltigförklarades – Nytt meddelande om ledig tjänst – Berättigade förväntningar – Principen att rätt tjänsteman ska befordras – Likabehandling – Principen om god förvaltningssed – Omsorgsplikt – Uppenbart oriktig bedömning – Maktmissbruk”

Saken: Talan väckt enligt artikel 236 EG och artikel 152 EA, genom vilken Angel Angelidis har yrkat att personaldomstolen ska ogiltigförklara meddelandet om ledig tjänst nr 12564 avseende tjänsten som direktör för budgetavdelningen vid parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik, beslutet att tillsätta personen V. på denna tjänst, beslutet att avslå sökandens ansökan till denna tjänst och beslut att avslå sökandens klagomål angående nämnda beslut. Angel Angelidis har också yrkat ersättning för den ideella och materiella skada som han uppger sig ha lidit på grund av de angripna besluten. Slutligen har han yrkat att han under alla förhållanden yrkar ska befordras till direktörsgrad ”ad personam”.

Avgörande: Parlamentet förpliktas att utge ett belopp om 1 000 euro till sökanden. Talan ogillas i övrigt. Parlamentet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av sökandens rättegångskostnader. Sökanden ska bära två tredjedelar av sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Talan – Talan väckt mot beslutet att avslå klagomålet – Upptagande till sakprövning

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2.      Talan om ogiltigförklaring – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Skyldighet att vidta åtgärder för verkställighet – Räckvidd

(Artikel 233 EG)

3.      Tjänstemän – Talan – Dom om ogiltigförklaring – Verkningar – Ogiltigförklaring av ett beslut om tillsättning av tjänst – Administrationens skyldigheter

(Artikel 233 EG; tjänsteföreskrifterna, artikel 91)

4.      Tjänstemän – Rekrytering – Kriterier – Tjänstens intresse – Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning

5.      Tjänstemän – Meddelande om lediga tjänster – Föremål för talan – Bedömning av sökandenas kvalifikationer

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 29)

6.      Tjänstemän – Talan – Grunder – Maktmissbruk – Begrepp

1.      Yrkandena om ogiltigförklaring som formellt är riktade mot beslutet om avslag på en tjänstemans klagomål, innebär att personaldomstolen måste ta ställning till den rättsakt mot vilken klagomålet har anförts, och att yrkandena som sådana saknar självständigt innehåll.

(se punkt 18)

Hänvisning till

Domstolen: 17 januari 1989, Vainker mot parlamentet, 293/87, REG 1989, s. 23, punkt 8

Förstainstansrätten: 6 april 2006, Camós Grau mot kommissionen, T‑309/03, REG 2006, s. II‑1173, punkt 43

Personaldomstolen: 9 juli 2009, Notarnicola mot revisionsrätten, F‑85/08, REGP 2009, s. I‑A‑1‑263 och II‑A‑1‑1429, punkt 14

2.       För det fall en rättsakt ogiltigförklaras av gemenskapsdomstolen är den institution som utfärdat akten enligt artikel 233 EG skyldig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen. För att rätta sig efter domen och följa den fullt ut ska den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig respektera såväl domslutet i domen som de domskäl som föranlett domslutet och som utgör det nödvändiga stödet för detta, på så sätt att domskälen är nödvändiga för att fastställa den exakta innebörden av domslutet. Det är nämligen i domskälen som den bestämmelse anges som anses vara rättsstridig, och som de exakta skälen redovisas för den rättsstridighet som fastslås i domslutet. Den berörda institutionen ska beakta dessa domskäl när den ogiltigförklarade rättsakten ersätts. En dom om ogiltigförklaring av en rättsakt som meddelats av gemenskapsdomstolarna har retroaktiv verkan (ex tunc) och har således som verkan att retroaktivt undanröja den ogiltigförklarade rättsakten från rättsordningen. Motpartsinstitutionen är skyldig, enligt artikel 233 EG, att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undanröja effekterna av de konstaterade rättsstridigheterna. Om en rättsakt redan har verkställts kan detta innebära att den situation som sökanden befann sig i innan rättsakten antogs ska återställas.

(se punkterna 35 och 36)

Hänvisning till

Domstolen: 13 juli 2000, Gómez de Enterría y Sanchez mot parlamentet, C‑8/99 P, REG 2000, s. I‑6031, punkterna 19 och 20

Förstainstansrätten: 27 juni 2000, Plug mot kommissionen, T‑47/97, REGP 2000, s. I‑A‑119 och II‑527, punkt 58; 5 december 2002, Hoyer mot kommissionen, T‑119/99, REGP 2002, s. I‑A‑239 och II‑1185, punkt 35; 17 december 2003, McAuley mot rådet, T‑324/02, REGP 2002, s. I‑A‑337 och II‑1657, punkt 56; 29 juni 2005, Pappas mot regionkommittén, T‑254/04, REGP 2005, s. I‑A‑177 och II‑787, punkterna 36 och 37

3.      Det ankommer inte på domstolen att sätta sig i myndighetens ställe för att bestämma de konkreta åtgärder som tillsättningsmyndigheten i förekommande fall ska vidta. Det åligger tillsättningsmyndigheten att vid utövandet av sin rätt till skönsmässig bedömning enligt artikel 233 EG göra ett val mellan olika tänkbara åtgärder i syfte att förlika institutionernas intresse med kravet att gottgöra sökanden för den skada denne åsamkats. Tillsättningsmyndigheten är inte skyldig att fullfölja ett rekryteringsförfarande som inletts med tillämpning av artikel 29 i tjänsteföreskrifterna. Denna princip förblir tillämplig även om rekryteringsförfarandet delvis har ogiltigförklarats i dom meddelad av gemenskapsdomstolen. Härav följer att domen om ogiltigförklaring inte i något fall kan ha någon inverkan på denna myndighets befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar för att utöka sina valmöjligheter i tjänstens intresse genom att dra tillbaka det ursprungliga meddelandet om ledig tjänst och genom att parallellt inleda ett nytt förfarande för tillsättande av den omtvistade tjänsten.

(se punkterna 41 och 42)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 14 februari 1990, Hochbaum mot kommissionen, T‑38/89, REG 1990, s. II‑43, punkt 15; 8 oktober 1992, Meskens mot parlamentet, T‑84/91, REG 1992, s. II‑2335, punkt 78; 21 juni 1996, Moat mot kommissionen, T‑41/95, REGP 1995, s. I‑A‑319 och II‑939, punkterna 38 och 39; ovannämnda målet Pappas mot regionkommittén, punkt 44; 17 oktober 2006, Dehon mot parlamentet, T‑432/03 och T‑95/05, REGP 2006, s. I‑A‑2‑209 och II‑A‑2‑1077, punkt 49

4.      Vid bedömningen av vad som är i tjänstens intresse, och i synnerhet vid bestämningen av vilka särskilda krav som ska ställas för en tjänst som ska tillsättas, förfogar tillsättningsmyndigheten över ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Gemenskapsdomstolen kontroll i detta avseende ska endast avse frågan huruvida nämnda myndighet har hållit sig inom sådana gränser att den inte kan klandras för detta, och att den inte har använt sina befogenheter på ett uppenbart oriktigt sätt.

(se punkt 58)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 12 juni 1997, Carbajo Ferrero mot parlamentet, T‑237/95, REGP 1997, s. I‑A‑141 och II‑429, punkt 99

5.      Syftet med meddelandet om en ledig tjänst är dels att på ett så exakt sätt som möjligt informera dem som är intresserade angående beskaffenheten av de villkor som krävs av den som ska inneha den tjänst som ska tillsättas, dels att fastställa den rättsliga ram inom vilken institutionen har för avsikt att genomföra den jämförande undersökningen av sökandenas kvalifikationer. Tillsättningsmyndigheten respekterar inte denna rättsliga ram – och åsidosätter dessutom principen om likabehandling – om den godtar en ansökan som lämnats in efter utgången av den tidsfrist för inlämnande av ansökan som fastställts i meddelandet om en ledig tjänst, och förseningen inte kan förklaras med oförutsebara omständigheter eller force majeure.

(se punkt 78)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 4 maj 2005, Sena mot AESA, T‑30/04, REGP 2005, s. I‑A‑113 och II‑519, punkt 52

6.      Ett beslut innebär maktmissbruk endast om det på grundval av objektiva, relevanta och samstämmiga uppgifter kan antas att det har antagits för att uppnå andra mål än de som eftersträvas med föreskrifterna i fråga.

(se punkt 89)

Hänvisning till

Domstolen: 25 februari 1987, Banner mot parlamentet, 52/86, REG 1987, s. 979, punkt 6; 8 juni 1988, Vlachou mot revisionsrätten, 135/87, REG 1988, s. 2901, punkt 27

Personaldomstolen: 21 oktober 2009, V mot kommissionen, F‑33/08, REGP 2009, s. I‑A‑1‑403 och II‑A‑1‑2159, punkt 250