Mål T‑386/14

FIH Holding A/S

och

FIH Erhvervsbank A/S

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Banksektorn – Stöd som beviljats den danska banken FIH, i form av överföring av dess värdeminskade tillgångar till ett nytt dotterbolag och senare återköp av dessa av det danska organ som ansvarar för att garantera ekonomisk stabilitet – Statligt stöd till förmån för banker under en krisperiod – Beslut i vilket stödet förklaras förenligt med den inre marknaden – Begreppet stöd – Kriteriet privat investerare – Kriteriet privat borgenär – Beräkning av stödbeloppet – Motiveringsskyldighet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen) av den 15 september 2016

1.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Mottagarna beviljas en förmån – Bedömningskriterier – Indrivning av offentligrättsliga fordringar – Kriteriet privat borgenär – Stöd som beviljats till förmån för en bank med finansiella svårigheter som redan erhållit kapitaltillskott och statliga garantier som ansetts utgöra stöd

(Artikel 107 FEUF)

2.      Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Kommissionens beslut angående statligt stöd

(Artikel 296 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41.2 c)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldigheter – Möjlighet för stödmottagaren att göra gällande rättigheter som i sig är lika långtgående som rätten till försvar – Föreligger inte

(Artikel 108.2 och 108.3 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48)

1.      För att det ska vara möjligt att bedöma om en statlig åtgärd utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107 FEUF, ska det avgöras om det mottagande företaget får en ekonomisk fördel som det inte skulle ha erhållit under normala marknadsvillkor.

För att avgöra huruvida offentliga myndigheters åtgärder avseende ett företags kapital utgör statligt stöd ska det bedömas huruvida, under liknande omständigheter, en privat investerare som till sin storlek kan jämföras med de organ som förvaltar den offentliga sektorn skulle ha vidtagit den aktuella åtgärden.

När det gäller indrivning av offentligrättsliga fordringar, ska det emellertid inte undersökas huruvida de aktuella offentliga organen har betett sig som offentliga investerare vars åtgärder ska jämföras med handlandet hos en privat investerare som idkar en strukturell, global eller sektoriell politik som styrs av långsiktiga vinstutsikter på de investerade kapitalen. Dessa organ ska i själva verket jämföras med en privat borgenär som försöker få betalt för de fordringar som han eller hon har hos en gäldenär med finansiella svårigheter.

Det kan vara rationellt för en ekonomisk aktör, som har andelar i kapitalet i ett bolag till vilket denne även har beviljat en garanti, att vidta åtgärder som medför en viss kostnad när dessa gör det möjligt att avsevärt minska, eller undanröja, risken för förlust av dess kapital och utlösande av garantin. Mer specifikt kan det vara ekonomiskt rationellt för en medlemsstat att godta sådana åtgärder som en överlåtelse av värdeminskade tillgångar, under förutsättning att de har en begränsad kostnad och innebär minskade risker samt att det, om åtgärderna inte vidtogs, skulle lida förluster med ett belopp som överstiger denna kostnad.

Enbart den omständigheten att ett offentligt företag redan har gjort kapitaltillskott till ett bolag som anses utgöra ”stöd” utesluter inte omedelbart att ett ytterligare kapitaltillskott kan anses utgöra en investering som uppfyller kriteriet om en privat investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor. Det avgörande vid en sådan jämförelse är frågan huruvida ändringen av återbetalningsvillkoren för kapitaltillskottet uppfyller ett kriterium om ekonomisk förnuftighet.

Slutligen utgör inte kriteriet om en privat investerare något undantag som endast ska tillämpas då så begärs av en medlemsstat. Detta kriterium återfinns – då det är tillämpligt – bland de omständigheter som kommissionen ska beakta vid prövningen av om det är fråga om stöd.

(se punkterna 54–57, 59, 60, 65, 66 och 74)

2.      Se domen.

(se punkterna 91–94 och 100–104)

3.      Se domen.

(se punkt 99)